Nekromanti CE vs LG: fight!

[Torbjörn]

Detta ska bli intressant (jobbigt). Spelgruppen har börjat skapa sina nya karaktärer och en given konflikt framstår redan:

LG Paladin of Tyr vs CE Cleric/Rogue of Mask

Ska verkligen bli kul att se hur detta artar sig. Samarbete borde väl inte vara det första paladinen tänker på!? Kanske resten av gruppen får bli medlare.

Torbjörn - som ser problemen hopa sig (inga mer uppdrag av Alustriel)

 

[Pom]

Jag antar att paladinen har gudomlig dispans för att umgås med ondingen (och det hintar du ju också om).

Jag har en besläktad situation i en av mina kampanjer. En paladin är befalld att samarbeta med en grupp där det ingår en ond person. Skillnaden är möjligen den att ondingen i mitt fall är betydligt mer L än E och har ett gryende intresse för livsdyrkan och vissa aspekter av goda filosofier.

CE PC fungerar överhuvudtaget dåligt i grupp. Det är inte bara paladinen som torde få problem.

Se upp så att inte alla spelmöten kommer att kretsa kring vad dessa två behagar insistera på eller motsätta sig. Då blir det nog lite trist för de andra.

 

[Organ]

Modigt måste jag säga, fast intressant i en mer karaktärsdriven kampanj. Vet dock 17 om jag skulle tillåta det i min egen där jag utgår ifrån att alla rollfigurer ska kunna sammarbeta med varandra. Jag tycker även att det är en aning taskigt mot de andra spelarna (och spelledaren i synnerhet) att göra en figur utan att tänka på hur den ska kunna passa in kampanjen och/eller spelargruppen (om nu inte spelledaren uttryckligen sagt att det är ok att göra så) och bara lämna över ansvaret att sy ihop det hela till någon annan. Jag skulle som spelledare göra så att om någon gjorde en figur som inte alls gick ihop med en redan existerande (som skett här) så skulle jag säga nått i stil med: "Jaha, du har gjort en CE cleric. I partyt finns det en LG-figur, som dessutom är paladin. Om du vill använda din cleric får du/ni hitta på en anledning till att de kan ingå i samma gäng."

/Anders

 

[Torbjörn]

Faktum är att det redan (efter viss mail-korrespondens) lutar åt att det blir NE istället för CE. Lite smidigare kanske.

Men det som sker det sker - skulle första spelomgången sluta i en stand-off mellan clericen och paladinen där bara en går levande ut - så får det bli så. Självklart får man ta konsekvenserna av de val man gör. Och bara för att spelaren med paladinen råkade göra sin rp först kan han inte diktera villkoren för resten av gruppen.

Nu är det väl inte bara en NE cleric som är problemmakaren här, en äckelgod (LG) paladin kan ställa till lika mycket problem för en spelgrupp.

Torbjörn

 

[morkbollen_UBBT]

Nu ska jag inte låta för pessimistisk, jag vill bara dela med mig av min syn på det hela. För det första så finns det supermånga problem med paladins utan att ha en ond karaktär i gruppen, men det ska ju inte hindra en att ha med dom, bara att man måste ägna lite extra tanke åt det och se till att spelaren är medveten om det hela. Grejen med paladins är just att tillskillnad från vanliga karaktärer som följer sina alignments så kan en paladin inte gå ifrån dom. Det betyder att han alltid måste följa sin kod och alignment. Han kan inte för allt i hela världen bryta mot dom och skulle det komma ett val mellan två saker han inte kan göra så skulle det nog vara en ganska stor livskris för honom.

Nu är väl det viktigaste att definera vad som är ont och vad som tillhör en paladins kod. Jag skulle t.ex. säga att en paladin inte kan döda orch barn, bara för att dom är onda(vilka många anser vara helt rätt) och dom kan inte beordras att göra onda handlingar eller samarbeta med onda karaktärer om det verkligen inte är för ett väldigt gott syfte. Men det är som sagt jag.

Det hela underlättas ju av att han är en Mask cleric, dom är lite mer subtila än t.ex. Bane eller liknande, så en duell i första scenen är kanske inte så troligt. Om ni är på högre lvl än 1 så kan du ju se till att den onda har nått föremål eller bara memoriserar lite spells som döljer hans alignment.

Mitt förslag till dig är att ta hjälp av dina spelare. Låt dina två karaktärer prata ihop sig om det hela. Försök utnyttja dig av dessa två motsatta karaktärer för att göra din story coolare och bättre. Det vore ju ganska intressant om paladinen och clericen blir vänner(ja, det går ju om dom som sagt pratar ihop sig), för att i slutet av kampanjen visa att clericen faktiskt är ond, kanske är dom barndoms vänner? Vilket skulle göra att paladinen måste välja att jaga ner sin vän eller bryta sin kod, dom behöver ju faktiskt inte slåss nån gång under kampanjen. Bara för Clericen är ond behöver han ju inte göra fett med onda saker, visst han måste sno saker, ljuga lite och försöka förbättra sin egen sits, men det måste inte komma i konflikt med paladinen(om han inte får reda på det).

Så för att summera, kolla med dina två spelare, se vad dom vill ha ut av sina karaktärer, om mask killen vill vara genom ond så kommer det aldrig funka, då är det bättre att köra din duell direkt. Men om han är lite mer maskigt ond och kanske inte har ett direkt så super ont mål, iaf inte kortsiktigt så kan det nog funka och bli riktigt intressant. Annars om maskisen vill vara genom ond, så kan du ju låta honom vara en halv onding npc, men då bör han vara medveten om att det och att han säkerligen kommer byta karaktär senare. Se bara till att spelarna får ut det dom vill av sina karaktärer och att det inte förstör för resten av spelarna. Dock kan inte de andra spelarna medla, iaf inte i min värld. En paladin kan inte gå med på att göra nått som går emot hans kod eller alignment. Han kan inte ljuga till orcherna för att smyga in i deras slot, även om hela världen hänger på det. Eller han kan, men då kommer han bryta mot det hela. Görs det ofta tycker jag att man kan spela en religös och LG fighter istället...

Bäst är nog om dom bara kan vara vänner, men det är svårt med paladins eftersom dom aldrig kan gå med på att böja sig...

 

[lasergreger]

morkbollen har en hel del bra punkter, och han är väldigt diplomatisk!

Det kommer inte jag vara

Jag skulle aldrig tillåta denna kombination. Jag föreslår att du och dina spelar ögnar igenom Book of Exalted Deeds, den är grymt bra för alla som vill spela en paladin.

Sedan kan jag bara ta exampel ur verkligt spel, för i vår kampanj är jag den ende som spelar en ond karaktär. Detta var från början tänkt som ett on-off äventyr men urartade i den bästa kampanj vi någonsin haft! Denna kampanj är dock ämnad för goda karaktärer och där satt jag fast med en ond. Men jag gav mig inte, min NE gnome wizard av Cyric smög och smusslade med sina rituella mord, förutom detta så var han enormt egoistisk men lika mycket falskt inställsam. (Cyric är ju som bekant lögnernas fader) Däremot brydde han sig inte mycket om de andra i gruppen och har för att rädda sitt skin varit nära att döda flera av de andra ett par gånger.

Men så en dag, så bestämmer sig en av spelarna för att byta ut sin Monk mot en Paladin. Då tog min SL mig i armen och sa, "Ny karaktär eller byt alignment, nu!" och jag höll med honom. Efter att ha varit så nära att påkommas som ond redan så insåg jag att det skulle göra spelet ospelbart för oss båda, paladin och ond gnome, om jag fortsatta vara ond.

Spelar man en Paladin som det är tänkt i Faerun, och en ond karaktär, tom. av Mask så kommer det inte fungera, Paladinen har obligationer på sig att göra någonting åt den onda karaktären.

Dessutom skulle denna onding vara en Cleric? Då tror jag inte det spelar nån roll hur smygig han är. Kom ihåg att onda clerics, precis som goda, har sin aura! paladinen kommer veta direkt denne kommer i närheten av clericen. Dessutom kommer denna cleric att behöva be för sina spells någon gång under nattenm hur många kännr för att smyga iväg varje natt och be till en ond gud med en paladin i samma läger?

Allt går ju att lösa, frågan är bara hur klämt alla lösningar kommer att kännas? Det finns otroligt många gudar i Faerun, är denna spelare säker på att han måste följa en ond?

 

[cogitare]

Rent spontant så låter det mer som en potentiell jobbig (och kanske olösbar) konflikt än en egentlig stor möjlighet till rollspelande. Personligen föredrar jag om spelarna i gruppen är något sådär kompatibla med varandra, utan att alla nödvändigtvis måste vara bästa kompisar och kramas med varandra hela tiden

Men om du ser det som en kul utmaning så önskar jag dig ett stort lycka till.

C.

 

[cogitare]

Re: CE vs LG: fight! [OT]

Till att börja med så är jag ingen anhängare av att låta spelar spela karaktärer med IVEL alignment (alignment i sig kan jag tycka är ett litet träigt trait men det är bortom min poäng) då i min erfarenhet så används det av spelare för att kunna mörda och plundra hur mycket de vill utan några egentliga eftergifter. Man kan ganska lätt "gömma sig" bakom sitt alignment.

Detta sagt så....

Sedan kan jag bara ta exampel ur verkligt spel, för i vår kampanj är jag den ende som spelar en ond karaktär. Detta var från början tänkt som ett on-off äventyr men urartade i den bästa kampanj vi någonsin haft! Denna kampanj är dock ämnad för goda karaktärer och där satt jag fast med en ond. Men jag gav mig inte, min NE gnome wizard av Cyric smög och smusslade med sina rituella mord, förutom detta så var han enormt egoistisk men lika mycket falskt inställsam. (Cyric är ju som bekant lögnernas fader) Däremot brydde han sig inte mycket om de andra i gruppen och har för att rädda sitt skin varit nära att döda flera av de andra ett par gånger.

Men så en dag, så bestämmer sig en av spelarna för att byta ut sin Monk mot en Paladin. Då tog min SL mig i armen och sa, "Ny karaktär eller byt alignment, nu!" och jag höll med honom. Efter att ha varit så nära att påkommas som ond redan så insåg jag att det skulle göra spelet ospelbart för oss båda, paladin och ond gnome, om jag fortsatta vara ond.

Jag tycker din SL gör två fel här.

1. Låta dig spela en uppenbart ond karaktär som inte passar så bra i en spelgrupp enligt mina åsikter ovan.

2. Du hade trots allt gjort din RP före Palladinen kom in i bilden och genom att din polare gjorde en Palladin RP så dikterar han i efterhand villkoren för vilken typ av RP som får finnas i gruppen. Detta i sig är lite knäppt, men om man nu kör så borde den som hade en "extrem" RP först vara den som sätter tonen i gruppen och sålunda borde Palladinen inte tillåts skapats för det leder till att du fick ändra din RP alt. göra en ny.

Kort och gott så är det ganska dumt som SL att tillåta RP i gruppen med diametralt skilda åsikter för det är lite att be om problem i gruppen

C.

 

[morkbollen_UBBT]

Re: CE vs LG: fight!(OT)

Vad jag menade med att kolla vad spelarna vill så kan du säkert hitta nått som de båda spelarna vill köra på och fortfarande vara nöjda. En Ranger som är LG är ju inte helt fel och fungerar helt utmärkt med onda karaktärer, eller kanske inte helt utmärkt, men det funkar.

Kom ihåg att onda clerics, precis som goda, har sin aura!

Fast det är ju bara en lvl 2 cleric spell som skyddar mot det, och man behöver bara en per dag så det ska ju inte vara för stort problem. Alternativ lär ett sånt föremål inte kosta allt för mycket.

Att be för spells är lite kruxigt, men inte omöjligt, jag tycker natten är ett ganska ok tillfälle att göra det på, beror lite på var man är, men det finns ganska många clerics som ber på natten, även om dom är goda eller neutrala.

Men visst faktum kvarstår, en paladin kan inte tolerera ondska för fem öre. Eller hans kompisars liv för den delen, han helt enkelt kan bara inte. Så antingen är mask clericen dold och då bör du ha bra rollspelare eller så får nån av dom ändra sin karaktär. Om du verkligen vill att båda ska få sig en chans, så se till att det avgörs tidigt i kampanjen så den döde kan få byta karaktär. Eller varför inte behålla den bortvalde/döde som NPC som kan komma för att hämnas

Så prata med dom och se om nån av dom kan ändra sig, egentligen är det nog bekvämast om paladinen ändrar sig och är icke paladin, man kan vara god med en mask kompis men inte ond med en paladin kompis

 

[Organ]

Faktum är att det redan (efter viss mail-korrespondens) lutar åt att det blir NE istället för CE. Lite smidigare kanske.

Det borde förenkla det hela lite grand. Det kanske t.o.m. skulle bli ännu intressantare om det var frågan om LE, då det då visar sig att de båda har en hel del gemensamt och plötsligen finner sig stå på samma sida i många frågor.

Men det som sker det sker - skulle första spelomgången sluta i en stand-off mellan clericen och paladinen där bara en går levande ut - så får det bli så. Självklart får man ta konsekvenserna av de val man gör.

Visst får man göra det. Men det funkar bäst om det handlar om en kampanj där spelarna själva skapar handlingen genom att interagera med varandra, mer än en där de tar sig igenom en serie färdigköpta äventyr. Vad gäller konsekvenser och tagande av dessa så är problemet (om det nu är ett) att alla spelare får en släng av konsekvenssleven och inte bara de direkt inblandade.

Och bara för att spelaren med paladinen råkade göra sin rp först kan han inte diktera villkoren för resten av gruppen.

Visserligen, men problemet (om man nu ska se det som ett problem, och inte ett tillfälle för intressant rollspelande och karaktärsutveckling) uppstod först när clericen med det lilla Eet på alignmentraden klev in i historien. Inte alla uppskattar konflikter inom spelgruppen och clericens spelare insåg (antar jag) att hans uppdykande skulle orsaka en sådan konflikt. Vad jag menar är att om man ska göra det så tycker jag att det tillhör god spelarkotym att först kolla med SL och de andra spelarna om det är ok. (Här vill jag reservera mig med att jag inte har någon aning om något sådant har skett, eller ens varit nödvändigt. Det hade i sådana fall inte varit den första kampanjen med "anything goes"-attityd. Om det är ok för alla är det bara att köra hårt, för sådant kan bli hur kul som helst.)

Nu är det väl inte bara en NE cleric som är problemmakaren här, en äckelgod (LG) paladin kan ställa till lika mycket problem för en spelgrupp.

Exakt. Samma resonemang som det ovan hade gällt om det istället varit frågan om ett uteslutande E-party och en spelare slängt fram en LG-figur.

/Anders

 

[Gordeg]

Re: CE vs LG: fight! [OT]

Grovt räknat kan spelledaren lägga sig på tre nivåer här:

1. Säga stopp från början. Ingen får spela IVEL i den "goda" kampanjen.
2. Låta spelaren göra en onding som rollperson men med förbehållet att det kan hända saker i kampanjen som gör att rollpersonen blir en spelledarperson istället. Exempelvis att han blir avslöjad som onding eller att en Paladin kommer in i gruppen.
3. Tillåta onding i gruppen och ge honom fullt mandat att ljuga, mörda och annat ivelt. Rollpersonen har samma rättigheter som alla de andra rollpersonerna men inte samma skyldigheter.


Gordeg

 

[Torbjörn]

Re: CE vs LG: fight! [OT]

Många intressanta svar och synpunkter här. Alla spelare skapar karaktärer som startar på lvl 4. Konflikter inom spelgruppen har jag inget emot, men i detta fallet kanske jag tagit mig vatten över huvudet.

Men hur skulle (borde) en paladin reagera när den upptäcker en (numera) NE (med lutning åt N, efter dagens diskussion) cleric i sin omgivning. Skulle han omedelbart anfalla clericen för att förhindra att denne i framtiden begår fler ondskefulla gärningar (klassiskt dilemma), eller låter han clericen vara så länge clericen håller sig i skinnet och sköter sig. Måste paladinen anfalla en cleric bara för att denna är evil? Om paladinen ertappar clericen med onda dåd, har paladinen någon annan möjlighet än att agera mot clericen? Hur vidsynt kan en paladin vara? Kan han acceptera att en evil cleric ingår i gruppen därför att denne gör gruppen starkare och gruppen som helhet agerar huvudsakligen gott.

Omvänt kan man se det som att clericen inte alls borde vara tvungen att ge sig på paladinen, utan istället fritt kan agera på det sätt som gynnar honom bäst. "Goda" dåd utföres för att de i det långa loppet gynnar clericens egna och Masks onda mål.

Torbjörn

 

[morkbollen_UBBT]

Bara personliga åsikter...

Att en paladin måste anfalla onda personer tycker jag inte, dock är detta en cleric, till en ond gudom, så här är jag osäker. Jag tror inte paladinen skulle anfalla honom så länge han inte gör nått ont, då skulle han direkt anfalla. Grejen är ju att i de flesta länderna i Faerun så finns det en hel del onda clerics, helt öppet, och det får dom för att det är lagligt. Så paladins gör inget åt det. Jag skulle använda samma argument till denna mask cleric, men om han är lvl 4 kan han ju konstant ha en undetectable alignment uppe. Så det problemet är ju då löst...

En paladin kan dock inte vara vidsynt. Han måste agera mot den onda clericen om denna ertappas. Angående att han kan acceptera en mask cleric i gruppen så är fortfarande mitt förslag att han inte känner till detta faktum. En paladin skulle dock aldrig tänka på "the greater good". Han kan inte döda några bönder för att det skulle vara bättre för världen, han måste försöka rädda båda... Så nej han kan inte acceptera en evil cleric för att det gör gruppen starkare, men han kan vara tvungen att acceptera honom, kanske är det han överordnaders vilja, kanske gör han det för att skydda sina andra gruppkamrater(hålla koll på clericen) eller så har han inget val pga nått annat skäl...

Nej, clericen behöver inte göra nått mot clericen utan skulle nog välkomna honom med öppna armar om han tror sig vinna nått på det.

 

[cogitare]

Re: CE vs LG: fight! [OT]

Ja, som du vet så är jag inte så förtjust i "dumonda" RP i gruppen, eller "onda" RP i gruppen över huvudtaget då de oftast gör mer skada än skapar god och rolig stämning i gruppen och vid spelbordet.

MEN.... det behöver inte betyda att det är omöjligt att ha med en ond RP i en grupp för den skull. Det kräver dock mycket jobb och som SL är det lätt att man hamnar i jobbiga debatter när RPn som ond tycker att han kan springa med armédojor över hela din kampanj och döda det mesta som kommer i hans väg (inklusive vänner och allierade) med skälet att hans RP faktiskt är ond?!?!?

Detta resonemang som du (och jag) för behöver faktiskt inte bara appliceras på "onda" RP utan de flesta RP som har en något fanatisk eller extrem läggning åt endera hållet som kan leda till att en RP dikterar vad andra spelare i gruppen kan tänkas göra för RP. Det är faktiskt lika illa kan jag tycka.

C.

 

[Gordeg]

Re: CE vs LG: fight! [OT]

Ja, förutom det du nämner om att en IVEL rollperson påverka kampanjen och stämningen negativt (eller åtminstone inte positivt) så ligger det i ond rollperson-situationens natur att just den spelaren/rollpersonen blir en klassisk tidstjuv. Ondingen vill ju inte att de andra rollpersonerna ska veta vad han gör så det blir mycket solospelande.

Ibland kanske det tom är så att den som spelar en ond (eller på annat sätt avvikande) rollperson inte vill att de andra spelarna ska veta vad han gör. Det leder antagligen till att spelaren och spelledaren ofta går in i ett annat rum och spelar. Den sortens tidstjuveri tycker jag personligen är den jobbigaste när jag sitter som medspelare.

Gordeg

 

[Gordeg]

Alignment

Måste paladinen anfalla en cleric bara för att denna är evil?

Det är väldigt mycket en fråga om vad man föredrar. Personligen tycker jag att det bara blir jobbigt i längden om den som spelar paladin alltid använder sin "paladinradar" för att upptäcka ondska och ständigt försöker förinta allt som ger utslag på paladinradarn.
Då har ju spelaren slutat ta ställning i moraliska dilemman. Han låter paladinradarn tänka åt honom.

Jag tycker att alignmentsystemet är helt ok så länge man använder det som ett hjälpmedel för hur man ska spela sina rollpersoner mfl. Det som ställer till det är att man ganska enkelt kan diagnostisera andras alignment i D&D. Risken att man gissar fel är obefintlig med de flesta metoder.

Normalt bedömer man om en person är stygg eller snäll, ond eller god, skyldig eller oskyldig osv med utgångspunkt från dennes handlingar.
Alltså: att vara ond är någonting man GÖR.
Men med alignmentsystemet blir ondska någonting man ÄR.
Och det är en jäkla skillnad skulle jag vilja påstå.

Bästa sättet att tona ned den effekten är att försämra alla sätt att upptäcka vilket alignment någon har, oavsett om det handlar om besvärjelser, specialförmågor eller något annat. Då är det lättare att hantera det plastiga i att vissa individer är onda till sin natur.

Gordeg

 

[Organ]

Re: Alignment

Jag tycker att alignmentsystemet är helt ok så länge man använder det som ett hjälpmedel för hur man ska spela sina rollpersoner mfl. Det som ställer till det är att man ganska enkelt kan diagnostisera andras alignment i D&D. Risken att man gissar fel är obefintlig med de flesta metoder.

Här har du helt rätt. De enda sätten att dölja sitt alignment är genom magi o.dyl. och kamoflaget i sig är lika avslöjande för någon med detect aligment som en stor skylt med texten "jag har nått att dölja". En naturlig felprocent borde vara att föredra då man då inte vet ifall målet döljer sitt alignment eller om man bara misslyckades.

Normalt bedömer man om en person är stygg eller snäll, ond eller god, skyldig eller oskyldig osv med utgångspunkt från dennes handlingar.
Alltså: att vara ond är någonting man GÖR.
Men med alignmentsystemet blir ondska någonting man ÄR.

Här tycker jag att du har fel. Ditt alignment är ett resultat av dina handlingar och inte tvärtom. Man blir betraktad som ond genom att utföra onda handlingar, man utför inte onda handlingar för att man är ond. Det är pga detta som systemet med alignmentändring finns. Det står alla fritt att utföra vilka handlingar som helst, men om de inte passar ditt alignment så kan (och ska) DM ändra på det. Annars skulle man få en spelvärld där man inte FÅR göra vissa saker, med hänvisningen att det ligger utanför aligmentramen.

/Anders

 

[cogitare]

Re: Alignment

Här tycker jag att du har fel. Ditt alignment är ett resultat av dina handlingar och inte tvärtom.

Fast inte riktigt. Vissa raser t.ex. är ju Evil rent defaultmässigt. T.ex. så är en ett litet koboldbarn Evil har naturen. Det ligger i dess gener att vara ond.

Här kan man lätt flyta ut i ett resonemang om arv och miljö som jag inte riktigt har tid med eller orkar.

Jag håller dock med Gordeg om att så som Alignment-systemet ser ut och är utformat så är Evil något som man mer ÄR än något som man GÖR. I varje fall när jag har spelat så skall det mycket till för att ens handlingar leder RPn till ett ont (eller gott) alignment.

Man blir betraktad som ond genom att utföra onda handlingar, man utför inte onda handlingar för att man är ond

Att bli betraktad som ond av någon är inte samma sak som att det står "Evil" på rollformuläret skulle jag säga. Om denna någon nu inte är SL utan en annan spelare eller SLP dvs.

Det står alla fritt att utföra vilka handlingar som helst, men om de inte passar ditt alignment så kan (och ska) DM ändra på det.

Hårddrar man det du skriver så skulle det leda till en sjuherrans massa alignmentändringar till höger och vänster under en spelkväll. En del av det som gör Alignment lite puckat är att det är ganska nyanslöst (svart-vitt) och även väldigt subjektivt för det som du tycker är en "normal" handling kanske SL ser som amoralisk eller att den passar bättre för ett annat alignment än det som din RP har.

Jag, precis som Gordeg, tycker att Alignment är ett ok sätt att ge en generell indikation på din RPs inställning. Men som ett definerande trait för din RP tycker jag att det suger. Och att man relativt enkelt kan upptäcka det och de facto få svart på vitt huruvida någon är ond eller god är också ganska dåligt.

C.

 

[Gordeg]

Re: Alignment

Ditt alignment är ett resultat av dina handlingar och inte tvärtom. Man blir betraktad som ond genom att utföra onda handlingar, man utför inte onda handlingar för att man är ond. Det är pga detta som systemet med alignmentändring finns. Det står alla fritt att utföra vilka handlingar som helst, men om de inte passar ditt alignment så kan (och ska) DM ändra på det. Annars skulle man få en spelvärld där man inte FÅR göra vissa saker, med hänvisningen att det ligger utanför aligmentramen.

Det vanliga försvaret av systemet, men det är stor skillnad på teori och praktik här. I ett alignmentspel väljer man rollpersonernas alignment samtidigt som man skapar dem. Sedan försöker man spela sin rollperson som man föreställer sig honom/henne. Samma sak gäller för spelledarpersoner. Alignmentbyte kommer in först i undantagsfall, kanske när en spelare anses ha "misslyckats" med att spela sitt valda alignment.

Det finns system där man faktiskt formas av sina handlingar. De bästa jag har provat är Pendragon och Elric, och möjligtvis kan man räkna in renown-systemet i gamla Werewolf. I de systemen bokför man kontinuerligt hur rollpersonen har agerat.
Alignmentsystem är i grunden ganska oflexibelt, reglerna för alignmentbyte är i princip bara en kompensation.


Men låt oss för diskussionens skull strunta i allt vad alignmentbyte heter. När prästen eller palladinen eller whatever verkligen står där med ondingen framför sig och ska döma honom är det inte ondingens handlingar man divinerar fram. Man divinerar fram hans natur. Oavsett hur bra eller dåligt alignmentbyten fungerar i kampanjen så är IVEL fortfarande någonting man är snarare än något man gör.

Gordeg

 

[Rickard]

"Men det som sker det sker - skulle första spelomgången sluta i en stand-off mellan clericen och paladinen där bara en går levande ut - så får det bli så."
Jag tycker det är lustigt att du mer lutar åt att passivt hantera problemet än att istället aktivt gå in och försöka styra om det. Nu menar jag inte att någon bör byta alignment, utan att spelarna får prata ihop sig om hur de träffades och kom överens som en del av deras bakgrundshistoria. Jag förmodar att spelarna inte gjorde sina rollpersoner på en och samma gång, annars hade de väl sett problemet redan då.

Ska du verkligen köra på att de inte har mött varandra tidigare? Sådant tycker jag är pissjobbigt. Alltså, att sitta och försöka komma på flera olika sätt för att få in de olika rollpersonerna i handlingen. Jag ser hellre att de redan står som färdig grupp (de har ju levlat, så varför inte gjort det tillsammans?), för då behöver jag bara koncentrera mig på en huvudplan och en reservplan för att kroka fast rollpersonerna i handlingen.

Spelarna har försatt sig i den situationen. Låt de få lösa det. morkbollens förslag gillade jag. Lite som Legolas och Gimli och deras vänskap, trots rasernas "naturliga" ovillighet till varandra. Ett annat sätt man kan tänka sig är "shoot it or recruit it"-strategin, där paladinen insett att han kan ha nytta av maskisen för att lösa upp de större onda sakerna i världen. För vem hittar en onding bäst, om inte en annan onding? De tänker lika, vilket man kan dra nytta utav. Ändamålen helgar medlen!

/Han som tycker en paladin verkar vara den tråkigaste och mest stereotypiska man någonsin kan spela i ett rollspel, från den här tråden att döma