Nekromanti call of chtulu.
- Thread starter -BoNe-
- Start date
entomophobiac
Pistoler & Mord
Jag har haft "vad är egentligen värt XXX" diskussionen med många rollspelare, för att inte tala om andra människor. Och jag tycker den stinker.
Analysera istället följande:
1) Är du ute efter ett visst antal sidor att fylla ut rollspelshyllan med? - Då är 400 lite magstarkt.
2) Är du ute efter ett nytt, fräscht tillägg till [valfritt rollspel] som kanske piffar upp stämningen en del? - Då är nog också 400 lite magstarkt. Läs lite böcker istället. Pocket kostar formligen gratis.
3) Är du ute efter ett nytt rollspel som representerar en genre du inte tidigare prövat? - Då är nog 400 ganska vanligt för ett nytt grundspel, och särskilt av den mastiga typ Cthulhu representerar. Köp det, men ta reda på vad spelet går ut på så att du inte blir besviken (besök www.chaosium.com).
4) Är du ute efter ett skräckrollspel? - Köp. Det finns bara en skräckregent i dagens rollspelsvärld, i mitt tycke, och detta är just Call of Cthulhu. Självklart kan skräckstämning uppnås i egentligen vilket spel som helst, men vad gäller renodlade konceptspel i skräckgenren så finns det knappt några konkurrenter till CoC. Så, om detta är vad du är ute efter, då är det definitivt "värt" 400 riksdaler.
Analysera istället följande:
1) Är du ute efter ett visst antal sidor att fylla ut rollspelshyllan med? - Då är 400 lite magstarkt.
2) Är du ute efter ett nytt, fräscht tillägg till [valfritt rollspel] som kanske piffar upp stämningen en del? - Då är nog också 400 lite magstarkt. Läs lite böcker istället. Pocket kostar formligen gratis.
3) Är du ute efter ett nytt rollspel som representerar en genre du inte tidigare prövat? - Då är nog 400 ganska vanligt för ett nytt grundspel, och särskilt av den mastiga typ Cthulhu representerar. Köp det, men ta reda på vad spelet går ut på så att du inte blir besviken (besök www.chaosium.com).
4) Är du ute efter ett skräckrollspel? - Köp. Det finns bara en skräckregent i dagens rollspelsvärld, i mitt tycke, och detta är just Call of Cthulhu. Självklart kan skräckstämning uppnås i egentligen vilket spel som helst, men vad gäller renodlade konceptspel i skräckgenren så finns det knappt några konkurrenter till CoC. Så, om detta är vad du är ute efter, då är det definitivt "värt" 400 riksdaler.
jacobsson
Veteran
så du menar att om man ska ha något skräck rollspel så ska det vara Call of Cthulhu?
Krille
Lord
"så du menar att om man ska ha något skräck rollspel så ska det vara Call of Cthulhu?"
Damn straight!
Damn straight!
jacobsson
Veteran
Re: Mm
jasså så du tycker det.
vad är det som du tycker är fel på det?
jasså så du tycker det.
vad är det som du tycker är fel på det?
jacobsson
Veteran
vad är det bästa med Call of Cthulhu?
Re: Mm
För att gräva upp en gammal grav...det här inlägget torde belysa min poäng. Jag tycker att Call of Chtulhu är alldeles, alldeles för enformigt, för konceptbaserat. (Iochmed att grundkonceptet är tämligen tunnt och resten bara är vår värld as it is, varvid man lika gärna kan låna en faktabok på biblioteket, typ). Framförallt tål jag inte spelet som det är Tänkt Att Spelas, dock, dvs att rollpersonerna ska leta upp skräckkällan, istället för tvärtom, och dö minst en gång per spelmöte. Rollspel för mig handlar om karaktärsutveckling, inte om att bli uppäten av Nyarlathotep efter 4 timmar.
Call of Chtulhu är ett bra rollspel, men här på forumet tycks det mig mycket överskattat likfullt.
- Ymir, försöker förklara
För att gräva upp en gammal grav...det här inlägget torde belysa min poäng. Jag tycker att Call of Chtulhu är alldeles, alldeles för enformigt, för konceptbaserat. (Iochmed att grundkonceptet är tämligen tunnt och resten bara är vår värld as it is, varvid man lika gärna kan låna en faktabok på biblioteket, typ). Framförallt tål jag inte spelet som det är Tänkt Att Spelas, dock, dvs att rollpersonerna ska leta upp skräckkällan, istället för tvärtom, och dö minst en gång per spelmöte. Rollspel för mig handlar om karaktärsutveckling, inte om att bli uppäten av Nyarlathotep efter 4 timmar.
Call of Chtulhu är ett bra rollspel, men här på forumet tycks det mig mycket överskattat likfullt.
- Ymir, försöker förklara
jacobsson
Veteran
Re: Mm
ok då förstår jag.
så Call of Cthulhu är ett väldigt enformigt rollspel som inte håller i längden? om jag har förstått det hela korrekt.
har du några bra tips på något annat skräck rollspel som är mer värt att inskaffa?
ok då förstår jag.
så Call of Cthulhu är ett väldigt enformigt rollspel som inte håller i längden? om jag har förstått det hela korrekt.
har du några bra tips på något annat skräck rollspel som är mer värt att inskaffa?
Krille
Lord
Re: Mm
"så Call of Cthulhu är ett väldigt enformigt rollspel som inte håller i längden? om jag har förstått det hela korrekt."
Call of Cthulhu är precis lika enformigt som alla andra rollspel blir efter ett tag. Till slut blir dungeons tråkiga, intriger trista och ångesten medt blaha. Det är då man blir tvungen att förnya spelet.
Cthulhu innehåller - faktiskt, vad än Ymir vill säga - i princip oändliga möjligheter. Det är en rätt så stor skillnad på äventyrsexpeditionen i Beyond the Mountains of Madness, konspirationerna i Delta Green och skräcken i Horror on the Orient Express, bra mycket mer skillnad än i till exempel de Vampire-kampanjer som jag har sett.
Det som håller ihop Cthulhu är att Jorden är en lugn och snäll punkt i ett kaotiskt universum, och att människor inte är byggda att klara av sanningen. Hur sedan de individuella äventyren är uppbyggda är upp till de individuella äventyrsförfattarena.
Sen kan man ju se på det på det här sättet: Vampire har varit utgivet i tretton år nu, och har faktiskt tappat spelar eftersom konceptet inte förnyats. Cthulhu är "still going strong" efter tjugofem år.
"så Call of Cthulhu är ett väldigt enformigt rollspel som inte håller i längden? om jag har förstått det hela korrekt."
Call of Cthulhu är precis lika enformigt som alla andra rollspel blir efter ett tag. Till slut blir dungeons tråkiga, intriger trista och ångesten medt blaha. Det är då man blir tvungen att förnya spelet.
Cthulhu innehåller - faktiskt, vad än Ymir vill säga - i princip oändliga möjligheter. Det är en rätt så stor skillnad på äventyrsexpeditionen i Beyond the Mountains of Madness, konspirationerna i Delta Green och skräcken i Horror on the Orient Express, bra mycket mer skillnad än i till exempel de Vampire-kampanjer som jag har sett.
Det som håller ihop Cthulhu är att Jorden är en lugn och snäll punkt i ett kaotiskt universum, och att människor inte är byggda att klara av sanningen. Hur sedan de individuella äventyren är uppbyggda är upp till de individuella äventyrsförfattarena.
Sen kan man ju se på det på det här sättet: Vampire har varit utgivet i tretton år nu, och har faktiskt tappat spelar eftersom konceptet inte förnyats. Cthulhu är "still going strong" efter tjugofem år.
jacobsson
Veteran
Re: Mm
så du menar att möjligheterna fins att det bara är upp till varige sl att det inte ska bli enformigt?
så du menar att möjligheterna fins att det bara är upp till varige sl att det inte ska bli enformigt?
jacobsson
Veteran
hur är känslan i själva spelet med värden och allt runt om kring den?
Krille
Lord
Re: Mm
"så du menar att möjligheterna fins att det bara är upp till varige sl att det inte ska bli enformigt?"
Jupp. Det kan bli tämligen enformigt om man alltid spelar som de äventyr som finns i butik, men det beror på problemet med motivationen till rollpersonerna. Eftersom äventyrsförfattaren inte vet vad som driver varje enskild rollperson så får han skriva ihop någon motivation som funkar halvbra för alla - det vill säga att rollpersonerna söker upp skräcken av någon halvkass anledning. En del brukar blanda ihop detta med "så som Cthulhu ska spelas".
Ett bra Cthulhu-äventyr, som som är så som Cthulhu egentligen ska spelas, är personligt för rollpersonen på samma sätt som en dolk upp under revbenen - den drabbar en personligen och sen har man ont. Det är på grund av att rollpersonen är den han är - eller är där han här - som han dras in i en härva som han absolut inte vill vara insyltad i.
Och det är väl det som gör Cthulhu så skönt och annorlunda: egentligen vill rollpersonen inte alls syssla med hiskliga monsterjakter. Helst vill han nog dra iväg på ett helt normalt intressant jobb som sanitetstekniker på SJ (dvs tågstädare), men det hjälpre liksom inte, eftersom han just nu är mål för en slemmig bevingad byakhee som sakta gnager bort såväl kropp som själ, eller att det dyker upp en tindalos-best ur hörnet när han minst anar det, eller att ens vänlige granne mr Simms plötsligt visar sig vara en galen kultist som vill offra dig till Azathoth eftersom du råkat fråga om den kluriga symbol som du råkade se genom hans fönster... din rollperson vill helt enkelt inte, och kan förmodligen inte heller, men det skiter de i.
"så du menar att möjligheterna fins att det bara är upp till varige sl att det inte ska bli enformigt?"
Jupp. Det kan bli tämligen enformigt om man alltid spelar som de äventyr som finns i butik, men det beror på problemet med motivationen till rollpersonerna. Eftersom äventyrsförfattaren inte vet vad som driver varje enskild rollperson så får han skriva ihop någon motivation som funkar halvbra för alla - det vill säga att rollpersonerna söker upp skräcken av någon halvkass anledning. En del brukar blanda ihop detta med "så som Cthulhu ska spelas".
Ett bra Cthulhu-äventyr, som som är så som Cthulhu egentligen ska spelas, är personligt för rollpersonen på samma sätt som en dolk upp under revbenen - den drabbar en personligen och sen har man ont. Det är på grund av att rollpersonen är den han är - eller är där han här - som han dras in i en härva som han absolut inte vill vara insyltad i.
Och det är väl det som gör Cthulhu så skönt och annorlunda: egentligen vill rollpersonen inte alls syssla med hiskliga monsterjakter. Helst vill han nog dra iväg på ett helt normalt intressant jobb som sanitetstekniker på SJ (dvs tågstädare), men det hjälpre liksom inte, eftersom han just nu är mål för en slemmig bevingad byakhee som sakta gnager bort såväl kropp som själ, eller att det dyker upp en tindalos-best ur hörnet när han minst anar det, eller att ens vänlige granne mr Simms plötsligt visar sig vara en galen kultist som vill offra dig till Azathoth eftersom du råkat fråga om den kluriga symbol som du råkade se genom hans fönster... din rollperson vill helt enkelt inte, och kan förmodligen inte heller, men det skiter de i.
jacobsson
Veteran
Re: Mm
ja det he förståligt att man kan tycka att rollspelet är tråkigt när man bara spelar de färdiga äventyr som man köper efftersom att det där med skräck och räddsla det med motivationen med är ju en sådan personlig sak.
är call of cthulhu vänligt imot att göra egna äventyr?
ja det he förståligt att man kan tycka att rollspelet är tråkigt när man bara spelar de färdiga äventyr som man köper efftersom att det där med skräck och räddsla det med motivationen med är ju en sådan personlig sak.
är call of cthulhu vänligt imot att göra egna äventyr?
Krille
Lord
Re: Mm
"är call of cthulhu vänligt imot att göra egna äventyr?"
Hyfsat. Är det något problem som man har med Cthulhu är att det är fruktansvärt dödligt. Om man inte dör av våld så är risken rätt stor att man blir så galen att man är ute av den anledningen. Det gör väl iofs inte så mycket, eftersom när ett äventyr väl är slut så känns det som ett rätt bra läge att pensionera rollpersonen, även om han överlever. Jag skulle då inte vilja fortsätta att äventyra om jag hade ställts öga mot öga med en byakhee...
Så det brukar finnas två sorters äventyr i Cthulhu - megamaffekampanjerna, där rollpersonerna ställs inför ett (1) problem och som varar i ett år eller två med samma problem (och där varje spelare har fått rulla upp ett halvdussin nya rollpersoner under resan...) och de korta avslutade äventyren, ofta med förskapade rollpersoner, och som är slut när de är slut. Däremot är det ont om evighetskampanjer i fantasy-stuk, när ens hjältar efter ett äventyr tar sig an äventyr efter äventyr. Det är också ont om evighetssåpor med relationer som utvecklas under åren och personliga snuttegulliga skurkar som man intrigerar med. Ens rollpersoner råkar oftast ut för ett äventyr, antingen ett kort för några få kvällar eller ett långt på ett par år. Sen är det liksom slut med den rollpersonen.
"är call of cthulhu vänligt imot att göra egna äventyr?"
Hyfsat. Är det något problem som man har med Cthulhu är att det är fruktansvärt dödligt. Om man inte dör av våld så är risken rätt stor att man blir så galen att man är ute av den anledningen. Det gör väl iofs inte så mycket, eftersom när ett äventyr väl är slut så känns det som ett rätt bra läge att pensionera rollpersonen, även om han överlever. Jag skulle då inte vilja fortsätta att äventyra om jag hade ställts öga mot öga med en byakhee...
Så det brukar finnas två sorters äventyr i Cthulhu - megamaffekampanjerna, där rollpersonerna ställs inför ett (1) problem och som varar i ett år eller två med samma problem (och där varje spelare har fått rulla upp ett halvdussin nya rollpersoner under resan...) och de korta avslutade äventyren, ofta med förskapade rollpersoner, och som är slut när de är slut. Däremot är det ont om evighetskampanjer i fantasy-stuk, när ens hjältar efter ett äventyr tar sig an äventyr efter äventyr. Det är också ont om evighetssåpor med relationer som utvecklas under åren och personliga snuttegulliga skurkar som man intrigerar med. Ens rollpersoner råkar oftast ut för ett äventyr, antingen ett kort för några få kvällar eller ett långt på ett par år. Sen är det liksom slut med den rollpersonen.
jacobsson
Veteran
Re: Mm
ok
det låter lite sådär halv tjurigt men det löser sig nog bara man tänker till lite exstra eller?
ok
det låter lite sådär halv tjurigt men det löser sig nog bara man tänker till lite exstra eller?
Krille
Lord
Re: Mm
"det låter lite sådär halv tjurigt men det löser sig nog bara man tänker till lite exstra eller?"
När man väl kommer in i Cthulhu-tänket då går det automatiskt. Jag kan knappt se en kriminaldokumentär på Discovery utan att börja fundera i Cthulhu-äventyrsbanor...
"det låter lite sådär halv tjurigt men det löser sig nog bara man tänker till lite exstra eller?"
När man väl kommer in i Cthulhu-tänket då går det automatiskt. Jag kan knappt se en kriminaldokumentär på Discovery utan att börja fundera i Cthulhu-äventyrsbanor...
jacobsson
Veteran
Re: Mm
men det låter ju ganska festligt då ska det vara ganska lungt på den fronten.
vad är det för tid ungefär där call of Cthulhu utspelar sig?
är det nutid eller är det typ en fantasi miljö?
men det låter ju ganska festligt då ska det vara ganska lungt på den fronten.
vad är det för tid ungefär där call of Cthulhu utspelar sig?
är det nutid eller är det typ en fantasi miljö?
Krille
Lord
Re: Mm
"vad är det för tid ungefär där call of Cthulhu utspelar sig?"
Det är rätt valfritt. Grundboken tar upp information för att spela i 1890 (Cthulhu by Gaslight), 1930 ("klassisk" Cthulhu) och nutid (Cthulhu Now). Det är en Cthulhu: Dark Ages på gång, som alltså tar itu med (riktig) medeltid. Dessutom finns Delta Green, som bäst kan beskrivas som Cthulhus vidrigaste skräckstårysar korsat med konspirationerna i Arkiv X (den är skitbra, för övrigt). Det finns en GURPS Cthulhupunk, som inte är en del av "riktig" Call of Cthulhu, men som ändå blandar Cthulhus miljö med vanlig dark future/cyberpunk. Guden Cthulhu dyrkats av någon obskyr kult i ungefär alla civilisationer sedan istiden, så det går att spela i ungefär vilken miljö som helst, utöver de som hittills nämnts.
Och skulle inte det vara bisarrt nog så finns alltid Dreamlands.
"vad är det för tid ungefär där call of Cthulhu utspelar sig?"
Det är rätt valfritt. Grundboken tar upp information för att spela i 1890 (Cthulhu by Gaslight), 1930 ("klassisk" Cthulhu) och nutid (Cthulhu Now). Det är en Cthulhu: Dark Ages på gång, som alltså tar itu med (riktig) medeltid. Dessutom finns Delta Green, som bäst kan beskrivas som Cthulhus vidrigaste skräckstårysar korsat med konspirationerna i Arkiv X (den är skitbra, för övrigt). Det finns en GURPS Cthulhupunk, som inte är en del av "riktig" Call of Cthulhu, men som ändå blandar Cthulhus miljö med vanlig dark future/cyberpunk. Guden Cthulhu dyrkats av någon obskyr kult i ungefär alla civilisationer sedan istiden, så det går att spela i ungefär vilken miljö som helst, utöver de som hittills nämnts.
Och skulle inte det vara bisarrt nog så finns alltid Dreamlands.