Tell
Hero
- Joined
- 21 Feb 2008
- Messages
- 1,083
Såå. Jag har försökt sätta lite av mina grå tankar på pränt, och detta är ett av de första resultaten. Tanken är att göra en råripp av Salamancaskolan, vilket förde mig till idén om att använda dess traditionella koppling till Yale som underton.
URL: http://utvecklamundana.blogspot.se/2015/03/calamanauniversitetet.html
text:
Nunnekontrollerat universitet och politiskteologisk skola hemmahörig i den Damariska daakkyrketraditionen, från universitetet i bergsområdet nordöst om Carzan. Grundades av juristen-abedessan Victoria Ubias Covar-Leviz, för c:a 250 år sedan, och har stadigt växt i popularitet sedan dess; numera är byn som klosteruniversitetet ligger i en småstad med egen pilgrimsmottagning, och en av de livligaste diplomatiska centra som finns i området.
Bidragande till populariteten som pilgrimsmål är att klosterakademin kontrollerar Urim-rustningen, som en gång tillhörde St. Uthar själv - denna rustning är en mäktig relik, som sätter bäraren i någon timmes direkt kontakt med DAAKs ande om bäraren träffas av solstrålar vid sommarsolståndets gryning. Denna komplicerade ritual är något av universitetets dragplåster, och människor tenderar att anmäla frågor att ställa till oraklet månader i förväg. Under ceremonin så tillåts aldrig officienten beröra marken - istället beströs den med förgyllda stavar, som kallas Tumimstavar. Ceremonins slut orsakar en grav depression hos officienten, och när ceremonin är över, låter hen sig för det mesta sakta förblödas över stavarna, för att snabbare återgå till DAAKs närvaro. Svaren som Urimbäraren hinner ge, skrivs in på de nu heliga stavarna, varefter de återsänds till ägaren av frågan. Att ha utvalts att få sin fråga besvarad, anses vara djupt hedrande, och Tumimstaven tenderar att ställas upp som ett statusföremål, och (eller) inkorporeras som element i en större maktsymbol.
Universitetets profil är radikal, och historicerande. Man fokuserar i hög grad på texter på originalspråk, och tillmäter i allmänhet texter från olika civiliserade kulturer lika värde, när de beskriver samma företeelse; även hedniska texter studeras, analyseras, och jämförs med Daaktrogna d:o.
Alla universitetets byggander ligger runt klosterkkyrkan, som är lika utsmyckad som en katedral. Byggnaderna förbinds av gårdar med sovceller där pilgrimer, gästande dignitärer och studenter i princip delar på utrymmena, medan doktorerna och nunnorna själva håller sitt liv i olika tornutrymmen i direktanslutning till kyrkokroppen. Detta gör att universitetets gårdar ofta är bråkiga platser, där fler än ett dråp har förekommit; dessutom är de öppna byggda så att de öppna mittgårdarna blir fruktansvärt kalla under vintermånaderna, vilket gör att de som har råd ofta inackorderar sig hos lokala familjer. Detta har i sin tur skapat en klass av ohemult rika lokala småbrukare, som utnyttjar sitt välstånd till att befästa sina hem, köpa egendom på den omgivande landsbyggden, eller helt enkelt skaffa sig skrytföremål. Detta orsakar ytterligare spänningar i staden, eftersom klostrets heliga regler stipulerar att alla personliga utsvävningar (såsom vulgaritet, slagsmål, lyx över status eller hazardspel) skall bestraffas strängt.
Den undervisning som bedrivs, bedrivs till stora delar i de sk. hallarna, bibliotek som donerats av olika mecenater, och som har sina egna professurer; där hålls debatter där de åhörande placeras i biblioteksrummet medan de undervisande debattörerna talar från bibliotekets högre våningar, eller från specialbyggda motstående predikstolar. Möjligheten att verifiera vad debattörerna påstår genom bibliotekets källor nyttjas flitigt, och det anses vara en stor nesa att påstå något som visar sig vara oriktigt. Varje hall är fokuserad på en mecenats intressen, och de är vanligen formgivna efter dessas egna hem.
Eftersom man arbetar så nära kontroversiella material, med en så kallsinnig metod, och med en sådan ständig genomströmning av pilgrimer, är det oundvikligt att man har hamnat under inkvisitionens vakande ögon. Detta, samman med byn Calamanas bråkiga och överlikvida tendenser, har medfört att man bedriver stora delar av sina debatter nattetid, och maskerade. Detta har i sin tur givit rykten om hemliga sällskap, vilket har skapat faktiska hemliga sällskap, vilka ibland har kunnat rekrytera sig hela vägen in bland universitetsadministrationen. Det enda som har räddat universitetet vid dessa tillfällen, är den prestige som de mer renläraiga professorerna har givit det.
Den genomsnittliga studenten vid Calamana, är en dotter till en köpmannafurste eller högadelsman, vars familj valt universitetet framför Lot, Carzan, Rangun eller Arginacus, eftersom det anses bättre att hon åtminstone i huvudsak studerar för kvinnor. Under sina sju-tio år på skolan, kommer hon att lära sig det mesta om olika kulturers juridiska traditioner, deras religioner, och de filosofiska spörsmålen som dessa medföljer. Hon kommer att möta ett par statsöverhuvuden, flera mästerfilosofer och retoriker, och delta i några av Daakkyrkans mest kontroversiella mysterier. Genom allt smygande kommer hon att lära sig intrigera, och hon kommer förmodligen att ha hamnat i ett antal farliga situationer på gårdarna, vilka hennes list kan vara det enda som klarade henne ur. För den händelse hon inte blir bortgift, rymmer med någon eller vinner en tjänst vid något hov, så kommer hon förmodligen att sluta som en hög person i Caalds hand, eller någon av nunneordnarna. Manliga studenter vid Calamana förekommer, och utgör ungefär en fjärdedel av klientelet, men dessa är av en annan karaktär. För det mesta har de redan vunnit sin doktorsring, och har lockats av universitetets unika skolbildning, eller dess breda bibliotek.
Skolbildningen som universitetet är känt för, fokuserar på de teologiska och juridiska konsekvenserna av schamanism, och diskuterar exempelvis frågor om vilka rättigheter en furste har över sina undersåtars själar (inga, enligt Calamanaskolan), och vilka rättigheter ett samfund har vid mission (totala om det rör sig om tidigare troende, annars inga, enligt Calamansakolan). Dessutom har man en hel del tankar om jurisprudens, byråkratisk systemsstyrning och mänsklig värdighet - alla dessa idéer cirkulerar kring skolans dominerande tanke: Att ett samhälle måste fungera för att kunna tjäna DAAK, och att allt som bidrar till att det fungerar är bra, medan det som försämrar dess funktion är dåligt.
Detta har fått en mängd konsekvenser, men kärndoktrinerna formulerades redan av Victoria, och är i allmänhet accepterade. Generellt sett kan man därför säga att Calamanautbildade är för ett stabilt myntväsende, mot handelsrestriktioner, för samvets-, rese- och yttrandefrihet (vilket anses öka det kollektiva trycket på samvetsgrant leverne), för absolut monarki (mot adelsväsende) - men en absolut monarki som begränsas av undersåtars ständiga rätt att göra uppror, för kollektivt ansvarstagande och kollektiva juridiska personer, och för permanenta diplomatiska relationer. Man är för kortare ekonomiska ansvarstaganden, och teknologisk utveckling och mot skuldslaveri. Skolan har gjort flera studier av samhällen under kristid, och menar att ingen under dessa tider har rätt att hålla enskild egendom, medan man å andra sidan menar att ingen under ickekristid har rätt att nyttja andras goda utan deras tillåtelse - vilket innebär att man är emot beskattning, och framförallt tiondeinsamling. En speciell företeelse i tankerörelsen, är att man antar att livet är en prövning, för att se vilka som under hårt tryck från obehagliga omständigheter har agerat i enlighet med DAAKs vilja, dvs. för sitt samhälles bästa. Denna doktrin har gjort skolan oerhört populär bland samma klass som under tidigare generationer läste Kitéerskolan från thalamur*, och det har i sin tur legitimerat skolan i det allmänna överklassmedvetandet.
Grundaren:
Victoria Ubias Covar-Leviz var en oäkta dotter till kejsarinnan Eldana av Jimene-imperiet (ett kortvarigt rike som Eldana själv skapade, under ett framgångsrikt krig mot först sin make och därefter sin släkt; Omfattade nuvarande Carzan+Caal, och delar av Damarien, samt ett öbälte däremellan; riket föll samman efter Eldanas död). Victorias far är okänd, i det att det finns tre brödrakandidater Ubias Corvar-Leviz som anses ha kunnat vara troliga fäder. Hon uppfostrades som en tronföljare, men tvangs, i de första faserna av inbördeskriget efter moderns död, av sin storebror att anta klostereder vid tretton års ålder. Detta utestängde henne från successionen; som kompensation gavs hennes kloster stora egendomar, vilka snabbt kom under Victorias direkta förvaltning. Hon valde att sätta upp ett konkurrerande universitet till akademin i Carzan, till vilken hon samlade teologer och jurister. Under skolans första femtio år, fungerade den som en inofficiell central för korrespondens mellan Daakkyrkan och olika hedniska grupper, vilket gav den en viss politisk makt; till denna tillkom under Victorias livstid av hennes egna politiska och sociala kontakter. Vid tiden för Victorias död, var universitetet ansett som en neutral juridisk medlare, och kallades bland annat in för att förhandla en gränstvist mellan Drunoc och Caserion.
Sedan Victorias död har universitetet som sådant varierat i faktisk makt. Den nuvarande ledaren, dr. Inna Voigore Teob, är en statssekreterare av Carzan, och har som sådan lyckats bringa viss makt till Universitet igen, bland annat genom hennes personliga nätverk och användande av tidigare alumner som informanter och samarbetspartners; annars är det mest en prestigefull mötesplats och en källa till akademisk expertis.
* Xenon no Kiteus förordade att kontroll över sina egna reaktioner var den enda kontroll människor kunde utöva, och att den, om den förenades med sensualism, var den enda möjligheten att själv göra sig till en gud efter döden. Från detta härledde han en härskarmoral som i sin helhet inkorporerats i bland andra Xinukulterna och Glutharierna. På grund av den självutvecklande doktrin som man härledde från Xenons tankar, vilka finns samlade i en serie kortare diktverk författade på gammeldanariska (sekel efter att språket dog), så blev hans skola populär både bland personer som hade riskyrken, och bland dem som hade råd och makt att läsa mycket. En speciell form av Kitéeism utvecklades till och med bland det tidiga Nermadas slavarméer, vilken tog över vissa mytologiska element från kulterna på Colland; samtidigt utvecklades den Kitéeiska romanslitteraturen, vilken blev populär som ett slags dekadent alternativ till de deklamerade riddardikterna i Thalamurs och Consabers hovkretsar. Dessa tar en filosofisk tanke, och låter en hjälte (vanligen en renhjärtad men grubblande riddare) leva sig igenom svårigheter och (välbeskrivna) sexuella eskapader, varunder hen reflekterar över sitt ställningstagande och vilka konsekvenser det har haft. Dikterna slutar nästan alltid med att huvudpersonen blir en vandöd, schaman, eller martyr - det är det sistnämnda utfallet som anses tragiskt - varefter hen förintas av någon annan renhjärtad hero med en ny tanke.
Under senare sekel har Xenons doktriner blivit sedda som omoraliska, och tvingats under jorden. Ingen känd kontakt förekommer mellan Kitéerskolan och Victoria Ubias eller hennes närmaste efterföljare, även om kända Kitéer senare har välkomnats som gästföreläsare vid Calamana; tvärt om har man en uttalad rivalitet med Kitéernas högsäte i Salaakademin, vilken framförallt handlar om en etisk konflikt kring det rätta subjektet för en morallära. Kitéerna är per definition individualistiska idealister, med något slags självutmanande antiutilitaristtänk i grunden, medan Calamanerna är för en gruppbaserad regel-utilitarism.
URL: http://utvecklamundana.blogspot.se/2015/03/calamanauniversitetet.html
text:
 | ||
| Victoria Ubias Covar-Leviz personliga vapen, vilket inofficiellt används för den juridiskteologiska inriktning som Calamanuniversitetet är berömd för. |
 |
| Klostret Calamanas gamla vapen, vilket övertagits av universitetet för sigill. |
Nunnekontrollerat universitet och politiskteologisk skola hemmahörig i den Damariska daakkyrketraditionen, från universitetet i bergsområdet nordöst om Carzan. Grundades av juristen-abedessan Victoria Ubias Covar-Leviz, för c:a 250 år sedan, och har stadigt växt i popularitet sedan dess; numera är byn som klosteruniversitetet ligger i en småstad med egen pilgrimsmottagning, och en av de livligaste diplomatiska centra som finns i området.
Bidragande till populariteten som pilgrimsmål är att klosterakademin kontrollerar Urim-rustningen, som en gång tillhörde St. Uthar själv - denna rustning är en mäktig relik, som sätter bäraren i någon timmes direkt kontakt med DAAKs ande om bäraren träffas av solstrålar vid sommarsolståndets gryning. Denna komplicerade ritual är något av universitetets dragplåster, och människor tenderar att anmäla frågor att ställa till oraklet månader i förväg. Under ceremonin så tillåts aldrig officienten beröra marken - istället beströs den med förgyllda stavar, som kallas Tumimstavar. Ceremonins slut orsakar en grav depression hos officienten, och när ceremonin är över, låter hen sig för det mesta sakta förblödas över stavarna, för att snabbare återgå till DAAKs närvaro. Svaren som Urimbäraren hinner ge, skrivs in på de nu heliga stavarna, varefter de återsänds till ägaren av frågan. Att ha utvalts att få sin fråga besvarad, anses vara djupt hedrande, och Tumimstaven tenderar att ställas upp som ett statusföremål, och (eller) inkorporeras som element i en större maktsymbol.
Universitetets profil är radikal, och historicerande. Man fokuserar i hög grad på texter på originalspråk, och tillmäter i allmänhet texter från olika civiliserade kulturer lika värde, när de beskriver samma företeelse; även hedniska texter studeras, analyseras, och jämförs med Daaktrogna d:o.
Alla universitetets byggander ligger runt klosterkkyrkan, som är lika utsmyckad som en katedral. Byggnaderna förbinds av gårdar med sovceller där pilgrimer, gästande dignitärer och studenter i princip delar på utrymmena, medan doktorerna och nunnorna själva håller sitt liv i olika tornutrymmen i direktanslutning till kyrkokroppen. Detta gör att universitetets gårdar ofta är bråkiga platser, där fler än ett dråp har förekommit; dessutom är de öppna byggda så att de öppna mittgårdarna blir fruktansvärt kalla under vintermånaderna, vilket gör att de som har råd ofta inackorderar sig hos lokala familjer. Detta har i sin tur skapat en klass av ohemult rika lokala småbrukare, som utnyttjar sitt välstånd till att befästa sina hem, köpa egendom på den omgivande landsbyggden, eller helt enkelt skaffa sig skrytföremål. Detta orsakar ytterligare spänningar i staden, eftersom klostrets heliga regler stipulerar att alla personliga utsvävningar (såsom vulgaritet, slagsmål, lyx över status eller hazardspel) skall bestraffas strängt.
Den undervisning som bedrivs, bedrivs till stora delar i de sk. hallarna, bibliotek som donerats av olika mecenater, och som har sina egna professurer; där hålls debatter där de åhörande placeras i biblioteksrummet medan de undervisande debattörerna talar från bibliotekets högre våningar, eller från specialbyggda motstående predikstolar. Möjligheten att verifiera vad debattörerna påstår genom bibliotekets källor nyttjas flitigt, och det anses vara en stor nesa att påstå något som visar sig vara oriktigt. Varje hall är fokuserad på en mecenats intressen, och de är vanligen formgivna efter dessas egna hem.
 |
| Exempelvis är Thakal Pelen Oton Salnars hall inredd som ett lätt thalaskifierat sabriskt klosterbibliotek. Notera bordsbelysningen i form av demoniska aggregat. Salnarhallens forskning fokuseras i hög grad på historia och komparativ magisk teori. |
Eftersom man arbetar så nära kontroversiella material, med en så kallsinnig metod, och med en sådan ständig genomströmning av pilgrimer, är det oundvikligt att man har hamnat under inkvisitionens vakande ögon. Detta, samman med byn Calamanas bråkiga och överlikvida tendenser, har medfört att man bedriver stora delar av sina debatter nattetid, och maskerade. Detta har i sin tur givit rykten om hemliga sällskap, vilket har skapat faktiska hemliga sällskap, vilka ibland har kunnat rekrytera sig hela vägen in bland universitetsadministrationen. Det enda som har räddat universitetet vid dessa tillfällen, är den prestige som de mer renläraiga professorerna har givit det.
Den genomsnittliga studenten vid Calamana, är en dotter till en köpmannafurste eller högadelsman, vars familj valt universitetet framför Lot, Carzan, Rangun eller Arginacus, eftersom det anses bättre att hon åtminstone i huvudsak studerar för kvinnor. Under sina sju-tio år på skolan, kommer hon att lära sig det mesta om olika kulturers juridiska traditioner, deras religioner, och de filosofiska spörsmålen som dessa medföljer. Hon kommer att möta ett par statsöverhuvuden, flera mästerfilosofer och retoriker, och delta i några av Daakkyrkans mest kontroversiella mysterier. Genom allt smygande kommer hon att lära sig intrigera, och hon kommer förmodligen att ha hamnat i ett antal farliga situationer på gårdarna, vilka hennes list kan vara det enda som klarade henne ur. För den händelse hon inte blir bortgift, rymmer med någon eller vinner en tjänst vid något hov, så kommer hon förmodligen att sluta som en hög person i Caalds hand, eller någon av nunneordnarna. Manliga studenter vid Calamana förekommer, och utgör ungefär en fjärdedel av klientelet, men dessa är av en annan karaktär. För det mesta har de redan vunnit sin doktorsring, och har lockats av universitetets unika skolbildning, eller dess breda bibliotek.
Skolbildningen som universitetet är känt för, fokuserar på de teologiska och juridiska konsekvenserna av schamanism, och diskuterar exempelvis frågor om vilka rättigheter en furste har över sina undersåtars själar (inga, enligt Calamanaskolan), och vilka rättigheter ett samfund har vid mission (totala om det rör sig om tidigare troende, annars inga, enligt Calamansakolan). Dessutom har man en hel del tankar om jurisprudens, byråkratisk systemsstyrning och mänsklig värdighet - alla dessa idéer cirkulerar kring skolans dominerande tanke: Att ett samhälle måste fungera för att kunna tjäna DAAK, och att allt som bidrar till att det fungerar är bra, medan det som försämrar dess funktion är dåligt.
Detta har fått en mängd konsekvenser, men kärndoktrinerna formulerades redan av Victoria, och är i allmänhet accepterade. Generellt sett kan man därför säga att Calamanautbildade är för ett stabilt myntväsende, mot handelsrestriktioner, för samvets-, rese- och yttrandefrihet (vilket anses öka det kollektiva trycket på samvetsgrant leverne), för absolut monarki (mot adelsväsende) - men en absolut monarki som begränsas av undersåtars ständiga rätt att göra uppror, för kollektivt ansvarstagande och kollektiva juridiska personer, och för permanenta diplomatiska relationer. Man är för kortare ekonomiska ansvarstaganden, och teknologisk utveckling och mot skuldslaveri. Skolan har gjort flera studier av samhällen under kristid, och menar att ingen under dessa tider har rätt att hålla enskild egendom, medan man å andra sidan menar att ingen under ickekristid har rätt att nyttja andras goda utan deras tillåtelse - vilket innebär att man är emot beskattning, och framförallt tiondeinsamling. En speciell företeelse i tankerörelsen, är att man antar att livet är en prövning, för att se vilka som under hårt tryck från obehagliga omständigheter har agerat i enlighet med DAAKs vilja, dvs. för sitt samhälles bästa. Denna doktrin har gjort skolan oerhört populär bland samma klass som under tidigare generationer läste Kitéerskolan från thalamur*, och det har i sin tur legitimerat skolan i det allmänna överklassmedvetandet.
Grundaren:
Victoria Ubias Covar-Leviz var en oäkta dotter till kejsarinnan Eldana av Jimene-imperiet (ett kortvarigt rike som Eldana själv skapade, under ett framgångsrikt krig mot först sin make och därefter sin släkt; Omfattade nuvarande Carzan+Caal, och delar av Damarien, samt ett öbälte däremellan; riket föll samman efter Eldanas död). Victorias far är okänd, i det att det finns tre brödrakandidater Ubias Corvar-Leviz som anses ha kunnat vara troliga fäder. Hon uppfostrades som en tronföljare, men tvangs, i de första faserna av inbördeskriget efter moderns död, av sin storebror att anta klostereder vid tretton års ålder. Detta utestängde henne från successionen; som kompensation gavs hennes kloster stora egendomar, vilka snabbt kom under Victorias direkta förvaltning. Hon valde att sätta upp ett konkurrerande universitet till akademin i Carzan, till vilken hon samlade teologer och jurister. Under skolans första femtio år, fungerade den som en inofficiell central för korrespondens mellan Daakkyrkan och olika hedniska grupper, vilket gav den en viss politisk makt; till denna tillkom under Victorias livstid av hennes egna politiska och sociala kontakter. Vid tiden för Victorias död, var universitetet ansett som en neutral juridisk medlare, och kallades bland annat in för att förhandla en gränstvist mellan Drunoc och Caserion.
Sedan Victorias död har universitetet som sådant varierat i faktisk makt. Den nuvarande ledaren, dr. Inna Voigore Teob, är en statssekreterare av Carzan, och har som sådan lyckats bringa viss makt till Universitet igen, bland annat genom hennes personliga nätverk och användande av tidigare alumner som informanter och samarbetspartners; annars är det mest en prestigefull mötesplats och en källa till akademisk expertis.
* Xenon no Kiteus förordade att kontroll över sina egna reaktioner var den enda kontroll människor kunde utöva, och att den, om den förenades med sensualism, var den enda möjligheten att själv göra sig till en gud efter döden. Från detta härledde han en härskarmoral som i sin helhet inkorporerats i bland andra Xinukulterna och Glutharierna. På grund av den självutvecklande doktrin som man härledde från Xenons tankar, vilka finns samlade i en serie kortare diktverk författade på gammeldanariska (sekel efter att språket dog), så blev hans skola populär både bland personer som hade riskyrken, och bland dem som hade råd och makt att läsa mycket. En speciell form av Kitéeism utvecklades till och med bland det tidiga Nermadas slavarméer, vilken tog över vissa mytologiska element från kulterna på Colland; samtidigt utvecklades den Kitéeiska romanslitteraturen, vilken blev populär som ett slags dekadent alternativ till de deklamerade riddardikterna i Thalamurs och Consabers hovkretsar. Dessa tar en filosofisk tanke, och låter en hjälte (vanligen en renhjärtad men grubblande riddare) leva sig igenom svårigheter och (välbeskrivna) sexuella eskapader, varunder hen reflekterar över sitt ställningstagande och vilka konsekvenser det har haft. Dikterna slutar nästan alltid med att huvudpersonen blir en vandöd, schaman, eller martyr - det är det sistnämnda utfallet som anses tragiskt - varefter hen förintas av någon annan renhjärtad hero med en ny tanke.
Under senare sekel har Xenons doktriner blivit sedda som omoraliska, och tvingats under jorden. Ingen känd kontakt förekommer mellan Kitéerskolan och Victoria Ubias eller hennes närmaste efterföljare, även om kända Kitéer senare har välkomnats som gästföreläsare vid Calamana; tvärt om har man en uttalad rivalitet med Kitéernas högsäte i Salaakademin, vilken framförallt handlar om en etisk konflikt kring det rätta subjektet för en morallära. Kitéerna är per definition individualistiska idealister, med något slags självutmanande antiutilitaristtänk i grunden, medan Calamanerna är för en gruppbaserad regel-utilitarism.