Nekromanti Byråkratisk skräck i Noir

[Nero_UBBT]

När jag spelleder Noir hämtar jag influenser från många olika håll (böcker, filmer etc). Några teman återkommer däremot; den dömde, antihjälten, den onda staden,hoppets fladdrande låga. Ett starkt tema som jag har svårt att få ut i spel,annat än i form av att jag åsyftar till den, är den onda byråkratin. Jag vill frammana en bild av en byråkrati som är cynisk såväl som ett av verktygen för makten t.ex. som i "Processen" och "1984". Den onda byråkratin framkallar också en känsla av att vara omringad.

På vilka sätt kan man göra denna onda byråkrati otäck? Hur beskriver man den stämningsfullt? Genom vilka personer och på vilka sätt kommer den till uttryck? (Kan t.ex. byråkratin vara den svaga människans sätt att utöva ondska?) Hur ger man den lite välbehövlig edge och action?

 

[Doomhamster]

(Kan t.ex. byråkratin vara den svaga människans sätt att utöva ondska?)

Det trodde jag var en vedertagen sanning?

Med tanke på hur Sandukar är uppbyggt så... låt RPna bli tvungna att fylla i ohemult komplicerade dokument för att få hjälp. Om de inte gör detta exakt rätt - och det kommer de inte att göra - låt dem bli föremål för utredning i sin tur, för att de försökt bedra Staten på ett eller annat sätt.

Som ett första steg kan du låta dem bli kallade till möten (med kort varsel, och om man missar det t.ex. pga äventyr så blir misstankarna än starkare). Tvinga dem att svara på förödmjukande, irrelevanta frågor. Släng fram mer formulär.

Vartefter misstankarna växer, låt dem bli bevakade. Låt dem hitta tecken på att nån har varit inne i - eller försökt gå in i - deras lägenhet för att genomsöka den. Hemlig polis, du kan drillen. Poängen är att varje försök att få hjälp eller nån slags tillstånd/undantag ska bemötas med ständigt stegrande misstanke, ett slags psykisk terror.

 

[Tony.Meijer]

Tja, ett sätt kan vara att låta en byråkrat helt uppenbart ha möjlighet att hjälpa till men referera till att det tråkigt nog är utanför dennes ansvarsområde.

 

[Ögat]

Byråkrati är skrämmande för att den framstår som omänsklig, men samtidigt uppenbart är en produkt av människor. Jag tror inte att det låter sig spelas, åtminstone inte på ett roligt sätt. Alldeles för många gånger har jag hamnat i scenarion där man är någon jäppe på ett berg och inte kan ta sig därifrån (både bildligt och bokstavligt) och det brukar vanligen inte framkalla skräck utan irritation. Därför är mitt tips att fortsätta hålla byråkratin i bakgrunden.

 

[Nässe]

Byråkraterna sitter på kunskap om rollpersonera- som ingen annan känner till

Byråkraterna dyker upp på oväntade ställen och tar över, tänk CIA som kliver in efter slutstriden och stänger ute alla andra.

Jag tror byråkratiskräck behöver byggas under lång tid, gå från att vara bakgrund till förgrund, först förekomma som lite konstigheter vid sidan av äventyrandet, sedan byggas till allt mer viktigt och påträngande.

Smilande människor i korrekta kläder.

Tänk kulter och sekter och människor som hjärntvättas. Administration är en kult. Folk, ens vänner och familj kan sugas in och bli en hjärntvättad sönderstressad jurist eller liknande, fast i den här världen så suger faktiskt arbetasgivaren ut hjärnan, långsamt, och gör din brossa till en död zombie (ok dåligt exempel, så är det ju i verkliga livet också...)

Labyrinter. Bokhyllor och pärmar i evighet, så man går vilse.

Vänd lyckliga sult till olyckliga genom att spärra in den räddande ängeln för vapeninnehav och sätt henne i fängelse i tjugo år. Blir en bitter eftersmak på den lyckade äventyret. (kanske inte skräck i och för sig)

Kontroll- tror jag det handlar om. Just skräcken i byråkratiskräck. Att förlora sin kotrnoll till ett ansiktslöst väsen som man inte kan förhandla med. Att fängslas av och slåss mot något som består av lika fängslade små individer- men som tillsammans blir ett gigantiskt odjur.

Att själv bli en del av byråkratin, att sugas in.

man kan bygga mycket kring paranoia. Till exempel övervakas rollpersonernas sexliv och d plockas in på riktigt jobbiga förhör där detaljer gås igenom.

Låt spelarna komma till sinnessjukhus och få se hur det går med folk som slåss mot staten. och låt sedan staten vända sitt öga mot rollpersonernas vänner och familj. Undertexten är- så här illa kommer det gå om ni kämpar emot- vad gör ni?

En rolig grej är att låta ngn vän från insidan av bryåkratin kontakta en rollperson och vara helt desperat- eftersom personen hittat en massa texter som rollpersonen ska ha skrivit, farliga anti-stattexter med genialiskt innehålla, underbart vackra eops (det hela brlir bättre om rollpersonen är lite korkad). Detta blir ett mysterium som leder fram till misstanen att rollpersonen har varit en briljant motståndsman/ kvinna och hjärntvättats av statden/ byråkratin och släppts ut i samhället igen.

Blandade tankar
/ Nils

 

[Rickard]

Jag skulle nog försöka porträttera byråkratin som att den har en inre logik men att den är omöjlig att förstå för spelarna. Ibland när du behöver hitta på ett hinder, släng in byråkratin som svar på varför spelarnas plan inte lyckas. Snabbspola formulärsifyllande, men låt det istället ta tid i spelvärlden. Tid som man ibland inte har.

Här är två filmer som presenterar inre logik som man inte förstår:
Franklyn (en av delhistorierna)
Brazil

/Han som förvisso inte gillar någon av filmerna

 

[Nero_UBBT]

Tackar!
Det var många matnyttiga tips. En jag gillade var denna:

byråkraterna sitter på kunskap om rollpersonera- som ingen annan känner till

I den mån rollpersonerna har hemligheter, kan man låta dessa vara hemliga för alla - utom för byråkraterna. Det kommer kanske inte påverka mycket i handlingen, men kanske ge just den där känslan av att vara omringad som jag eftersökte. Dessutom är det förstås en föraning; "om de vet vilka jag älskat, vad kan de inte tänkas veta om mina politiska åsikter eller de oförrätter jag gjort?"

Jag tror byråkratiskräck behöver byggas under lång tid, gå från att vara bakgrund till förgrund...Kontroll- tror jag det handlar om. Just skräcken i byråkratiskräck. Att förlora sin kontroll till ett ansiktslöst väsen som man inte kan förhandla med. Att fängslas av och slåss mot något som består av lika fängslade små individer- men som tillsammans blir ett gigantiskt odjur.

Det här tror jag starkt på. Jag tror du satt fingret på den byråkratiska skräcken. Jag skulle tro att spelledarens pacing här är central - att snyggt lyckas dra åt snaran långsamt och i rätt intervaller.
Men ett problem är ju att det, som du säger, är ett ansiktslöst väsen. Kanske, kan man helt enkelt i stil med Processen dra igång en klappjakt där rollpersonerna aldrig riktigt förstår vad de misstänks för. Kanske t.om kan detta vara byråkraternas syfte, att undersöka en person enbart i syftet att sätta skräck i dem.