Simon
Swashbuckler
Sådär! Då har vi spräckt nollan och faktiskt spelat igenom en första spelträff av något slag med Burning Wheel.
Det blev ett mycket försiktigt trevande, där vi ju prioriterade att ta reda på hur varje regel vi behövde använda fungerade, så det blev till en början ett väääldigt långsamt framåtskridande. Tror vi för de första slagen behövde slå upp säkert sex olika ställen i böckerna (jag menar alltså så grundläggande saker som hur linked tests går till, vad som är en normal svårighetsgrad, lämpliga svårighetshöjningar av omständigheter, och så vidare).
Men det var skoj ändå. Det kändes väldigt tydligt att varje grej man testade att slå för, Circles, Resources, Versus tests, Steel, trillade på plats efter första gången man använde det, så att det nästa gång kommer att rulla betydligt mer bekvämt. Det är ju så att själva grundreglerna är väldigt enkla och lätta att komma ihåg när man väl tagit reda på hur det går till och testat själv.
Svårast just nu tycker jag är att få in en feeling för scenframing och hur att spela på BITarna. Fast jag misstänker att den svårigheten inte kommer ur det nya systemet, så mycket som att jag är van vid att spela i extremt urbana miljöer, där hela rollpersonernas kontaktnät finns närvarande eller åtminstone tillgängligt, och där det är lättare att skapa situationer med många öppna dörrar, eller hur jag ska säga.
Här hade vi en alvkung vars slott just vaknat ur långvarig dvala därför att deras gamla fiender vampyrfurstarna åter börjat röra sig på jorden. Jag hade alltså väldigt svårt att besluta mig för vilka scener jag skulle ställa, eftersom geografin blir så begränsande. För om vi stannar i citadellet så kommer inte karaktärens flaggor, som handlar om att han är en äventyrare och fighter vid fronten, som råkar ha titeln kung, i fokus. Men om vi säger att han har rest iväg för att ta kontakt med människorna och forma en allians med dem, då är hela möjligheten att använda Circles på hemmaplan blockerad.
Puh, jag kanske skulle ha börjat med en mer urbant orienterad kampanj trots allt...
Oh, just det, respons på en tolkning från er som har spelat mer BW än jag!
Håkans karaktär, med Mounted Combat och ett stort svärd, till häst, vill bryta sig ut ur en cirkel av orker som omger honom och hans följeslagare, som är svärdsfäktare och kan rida, men som inte behärskar Mounted Combat (de är Sword Singers). Jag av gör att det är typ tre orker det handlar om att mörsa ner för att komma ut, och Håkan tänker genomföra anfallet och öppna upp för sitt sällskap att följa med igenom.
Jag tänker köra med ett linked test med Riding först, följt av Sword, som slås mot orkens Axes. Jag tänker att att vara till häst är en enkel fördel, +1D, och att det länkade Ridingslaget kan ge -1D eller +1D ovanpå detta, som vanligt för linked tests. Håkan lyckas med sitt Riding, men innan vi slår själva versustestet så kommer jag på att man väl borde slå Steel när man står på marken inför en ryttarchock. Så jag slår Steel för den ork som står omedelbart ivägen för anfallet, med +1D för att vara bland allierade och +2ob för ryttarchock (som jag tycker verkar vettigt, det beskrivs ju historiskt som så jäävla skrämmande). Han misslyckas och flyr skrikande bort från den silverskimrande alvkungen som chargar mot honom, och de närmaste honom drar sig också undan.
Verkar det här vettigt skött? Utifrån att vi inte är redo att använda Fight ännu.
Det blev ett mycket försiktigt trevande, där vi ju prioriterade att ta reda på hur varje regel vi behövde använda fungerade, så det blev till en början ett väääldigt långsamt framåtskridande. Tror vi för de första slagen behövde slå upp säkert sex olika ställen i böckerna (jag menar alltså så grundläggande saker som hur linked tests går till, vad som är en normal svårighetsgrad, lämpliga svårighetshöjningar av omständigheter, och så vidare).
Men det var skoj ändå. Det kändes väldigt tydligt att varje grej man testade att slå för, Circles, Resources, Versus tests, Steel, trillade på plats efter första gången man använde det, så att det nästa gång kommer att rulla betydligt mer bekvämt. Det är ju så att själva grundreglerna är väldigt enkla och lätta att komma ihåg när man väl tagit reda på hur det går till och testat själv.
Svårast just nu tycker jag är att få in en feeling för scenframing och hur att spela på BITarna. Fast jag misstänker att den svårigheten inte kommer ur det nya systemet, så mycket som att jag är van vid att spela i extremt urbana miljöer, där hela rollpersonernas kontaktnät finns närvarande eller åtminstone tillgängligt, och där det är lättare att skapa situationer med många öppna dörrar, eller hur jag ska säga.
Här hade vi en alvkung vars slott just vaknat ur långvarig dvala därför att deras gamla fiender vampyrfurstarna åter börjat röra sig på jorden. Jag hade alltså väldigt svårt att besluta mig för vilka scener jag skulle ställa, eftersom geografin blir så begränsande. För om vi stannar i citadellet så kommer inte karaktärens flaggor, som handlar om att han är en äventyrare och fighter vid fronten, som råkar ha titeln kung, i fokus. Men om vi säger att han har rest iväg för att ta kontakt med människorna och forma en allians med dem, då är hela möjligheten att använda Circles på hemmaplan blockerad.
Puh, jag kanske skulle ha börjat med en mer urbant orienterad kampanj trots allt...
Oh, just det, respons på en tolkning från er som har spelat mer BW än jag!
Håkans karaktär, med Mounted Combat och ett stort svärd, till häst, vill bryta sig ut ur en cirkel av orker som omger honom och hans följeslagare, som är svärdsfäktare och kan rida, men som inte behärskar Mounted Combat (de är Sword Singers). Jag av gör att det är typ tre orker det handlar om att mörsa ner för att komma ut, och Håkan tänker genomföra anfallet och öppna upp för sitt sällskap att följa med igenom.
Jag tänker köra med ett linked test med Riding först, följt av Sword, som slås mot orkens Axes. Jag tänker att att vara till häst är en enkel fördel, +1D, och att det länkade Ridingslaget kan ge -1D eller +1D ovanpå detta, som vanligt för linked tests. Håkan lyckas med sitt Riding, men innan vi slår själva versustestet så kommer jag på att man väl borde slå Steel när man står på marken inför en ryttarchock. Så jag slår Steel för den ork som står omedelbart ivägen för anfallet, med +1D för att vara bland allierade och +2ob för ryttarchock (som jag tycker verkar vettigt, det beskrivs ju historiskt som så jäävla skrämmande). Han misslyckas och flyr skrikande bort från den silverskimrande alvkungen som chargar mot honom, och de närmaste honom drar sig också undan.
Verkar det här vettigt skött? Utifrån att vi inte är redo att använda Fight ännu.
