Nekromanti Brister i karaktärs skapandet...

F

Freddy

Veteran
Joined
8 Aug 2000
Messages
97
Location
Arjeplog
Jag tycker gubbarna man bygger blir alldeles för lika varandra... Det enda som skiljer dem åt är deras historier och deras personlighet. Har man en gång skapat en fighter så blir alla fighters likadana. Eftersom det är bara grundegenskaperna som styr hur pass bra gubben blir. Detta har tråkat ut mina spelare som tycker att deras gubbar blir för lika deras gamla gubbar, och jag kan inte klandra dem. De blir ju fruktansvärt lika. Jag säger inte att själva spelet är dåligt, bara att man får för lite variation i skapandet av karaktärer.

// André
 
??? :gremconfused: ???

Vilket spel spelar du? Är alla krigare lika? Förutom att de skiljer sig på vapen, pansar, färdigheter (skills) och knep (feats) menar du? Och efter första graden även i vilka klasser de lägger sina nya grader på.

Allvarligt talat, inte för att verka nedlåtande, men utnyttjar ni verkligen spelreglernas alla möjligheter? Jag tror nog att jag kan skapa ett dussin krigare som är distinkt olika - och inte bara till sin personlighet och bakgrund.

Kanske behöver ni tänka i nya banor. Dels finns det ju elva olika grundklasser och sju olika raser. Det blir ju 77 olika rollfigurer bara där. Sedan måste ju inte alla krigare vara människor som slåss med långsvärd eller dvärgar som slåss med yxor. Varför inte göra en bågskytt? En värjfäktare? En hillebardjär? Spendera färdighetspoängen på något annat än klättra, simma och hoppa. Det finns ju så otroligt mycket att välja på i D&D 3e.

/Mikael
 
Men base attacken blir nästan alltid densamma om man man är en krigare. En sorcerer får alltid lika mycket spels... Och dylikt... Jo, vi utnyttjar spelets alla regler. Men ändå tycks mina spelare alltid ha samma namn, samma skills och samma feats... De håller sig oftast till samma ras om jag inte begränsar deras valmöjligheter, vilket jag ju brukar göra... Istället har jag löst det så att jag skriver idéer till en massa olika karaktärer som jag tycker passar in i min kampanj och sedan får de välja bland dessa karaktärer...
Sist jag spelade med dem hade jag en Paladin och en Fighter, en Cleric och en Monk... Men den enda som fick lite variation på sin karaktär var Clericen... Visst fick Fightern mer feats än Paladinen och Monken. Men en monk blir alltid en Monk... Han får alltid samma feats och det är väldigt liten variation. Det är ju inte bara vapnen och utrustningen som skall spela någon roll. Utan vad de vill ha är en lite större variation i t.ex. Monk classen. Därför har jag numera Sword and Fist... Men förstår du mitt problem???
 
Visst blir grundattackfördelen alltid densamma för en första gradens krigare och en första gradens trollkonstnär känner alltid till lika många trollformler. Men krigare kan ju strida med olika vapen och trollkonstnärer kan ju välja att känna till olika trollformler.

Du säger att spelarna tycker att figurerna blir för lika, men det är ändå de som väljer att ta samma ras, klass, färdigheter och knep (och till och med namn?!).

Vad jag tycker är spännande med en ny rollfigur är att fantisera om vad han skall bli när han blir stor. :gremlaugh:

Alltså hur han kommer att se ut när han är 5:e graden, 10:e graden, osv. Det styr ju vad jag väljer redan vid första graden. Kanske dina spelare inte har klart för sig hur de vill att deras rollfigurer skall utvecklas. Ni kanske skall prova att bara på skoj göra några femte-sjätte gradens rollfigurer. Eller tionde gradens. Prova att blanda in några tilläggsklasser (Prestige Classes). Multiklassa figurerna.

När man väl har fått inblick i vad framtiden kan innebära (och inte bara koncentrerar sig på en spännande bakgrund) kan det vara lättare att se rollfiguren som en unik individ.

/Mikael
 
Precis som Oldtimer förstår jag ditt problem, men håller inte med, om man kan säga så :gremsmile:

I min spelgrupp har vi en barbar, som vade att ha växt upp i slummen i kampanjens största stad, han är väldigt olik de flesta andra barbarer, bara genom att ha valt några andra knep (feats) och göra en udda karaktärshistoria. Bla ville han vara en "streetfighter" så han valde Improved Unarmed Attack (förbättrad obeväpnad strid??) som knep på lvl 1, hur många andra barbarer gör det?

Vidare har vi en spelare som spelar lvl 3 rouge, lvl 2 bard och lvl 2 fighter. Han är inte bra på något :gremwink: ... men en udda rollfigur är det ...

Det finns så oändligt mycket variation i vlika formler man väljer, vilka skills man tar, vilken/vilka gudar man tillber och inte minst hur (om) man väljer att ta flera klasser eller tillägsklasser. Och då har jag inte räknat med ras :gremsmile:

Hoppas det ordnar sig.

-J
 
Improved Unarmed Attack [lite OT]

Improved Unarmed Attack (förbättrad obeväpnad strid??)

"Förbättrad vapenlös attack". Grejen är ju att man anses vara beväpnad fastän man är vapenlös. Annars blir det lika skumt språk som i originalet: "Du anses beväpnad när du är obeväpnad" ("You are considered armed when you are unarmed."). Det känns mindre som en självmotsägelse på det här viset.

/Mikael
 
Jag tycker precis som de andra som har svarat att det finns stora möjligheter till variation, men det vill du knappast höra en gång till

Så i stället skulle jag vilja fråga hur mycket du utnyttjar deras bakgrundshistorier.

För att ta ett riktigt tråkigt exempel: tänk dig att en spelare har skrivit att hans krigare växte upp i en liten by i bergen, var lärling hos bysmeden, men längtade efter äventyr så därför tog han tjänst som karavanvakt hos en köpman som var på väg till staden [fyll i lämpligt namn här]. Då han kom fram arbetade han ett tag som stadsvakt och sedan drog han ut på äventyr (jag hoppas att dina spelare kommer på intressantare historier än den här...).

En möjlighet är att ge dem fördelar som inte direkt är regelmässiga utan som mer handlar om resurser – rollpersonen kanske kan umgås obesvärat med hantverkare, har kontakter i stadsvakten, vet ungefär hur karavanvakter brukar ordna med bevakningen på nätterna, vet vilken utrustning man behöver för att klara sig i bergsklimat och så vidare.

Man kan tänka sig nackdelar som föjler samma mönster – krigaren i fråga kanske är ovan vid båtar och sjöfärd, har svårt att uppföra sig obesvärat tillsammans med "fint folk" och saknar förståelse för folk som inte tycker om hårt arbete.

Ingen av de här sakerna kräver något direkt stöd av reglerna (även om en del saker, som att klara sig i bergsklimat, kommer ganska nära vissa skills nu när jag tänker efter) men kan ändå påverka äventyrens gång om bara spelledaren utnyttjar dem aktivt.

Ni bör förstås komma överens om vad en viss för- eller nackdel egentligen innebär – ska man utgå från att rollpersonen i exemplet automatiskt tar med sig bergsbestigningsutrustning om gruppen drar till fjälls eller ska spelledaren ge lite tips när de köper utrustning? Är rollpersonen bara lite tyst och försagd tillsammans med adelsdamer eller har han en social fobi? Det kan bli besvärligt om spelaren och spelledaren tolkar dem helt olika.

Ett annat alternativ är att töja på reglerna ('fuska' kallas det också). Rollpersonen som varit smedlärling har kanske en liten bonus på craft och appraise när det handlar om metallföremål (ungefär som dvärgarnas bonus när det gäller sten). En mycket allmänbildad rollperson kanske får ha alla knowledge skills som class skills, oavsett vad han har för klass. En rollperson som vaktat sin farbrors grisar hela sin uppväxt har kanske en bonus till handle animal (och +2 till alla saving throws mot lukt...). Jag skulle kunna tänka mig att ge alla alver en ordentlig bonus till perform och några ranks i knowledge (elven history) för att visa att de faktiskt sysslat med något under sin hundraåriga uppväxttid. Och så vidare.

Det här borde både ge spelarna en känsla av att deras rollperson är unik och uppmuntra dem till att hitta på ordentliga och detaljerade bakgrundshistorier, men man måste förstås se till att de inte missbrukar sina möjligheter.

JPS
 
Som jag har förstått det kommer Monte Cooks nya PH, Unearthed Arcana (eller liknande) att innehålla nya grundklasser som har fler valbara förmågor.

Jag håller med dig om problemet. En Munk blir alltid en Munk, visst går ras och feats att kombinera olika, men det är svårt att göra klasser som Munk och Paladin till något annat än just en Alv Paladin eller Dvärg Munk. Det är bara rasen som skiljer dem åt. Om man hade lite olika förmågor att välja bland som munk skulle det kanske bli lite olika.

Nåja. Det är väl sånt här prestige-klasserna är till för, men de är svåra att välja då man för det första måste vara runt lvl 10 och för det andra ofta har en massa löjliga krav på feats som du inte alls vill ha (alla jävla krav på skill focus till exempel...)

Det är lite tråkigt att det är såhär, men å andra sidan tvingas man hitta på roliga bakgrunder och andra egenheter rollpersonerna har.

Men som sagt. Med UA kanske det blir bättre.
chrull
 
Monte Cooks nya PH, Unearthed Arcana (eller liknande)

"Arcana Unearthed".

Anspelar på "Unearthed Arcana" som var den första tilläggsboken (kom 1985, sju år efter PHB) med nya regler till första versionen av AD&D.

/Mikael
 
i stand corrected.

men det om klasserna var rätt va? :gremlaugh:

chrull
 
men det om klasserna var rätt va?

Jo, som jag förstår det. Du har ju rätt i att vissa grundklasser (t ex munk och paladin) är väldigt statiska till sin utformning och detta verkar vara något som Monte tänker undvika i sin "PH".

/Mikael
 
Tackar för dina goda råd. Men det är så att en av mina spelare inte skriver bakgrunder och ger sin gubbe karaktär. Det har hänt nån gång att han inte fått vara med och spela med då lägger de andra av... Visst kan jag skita i dem också men då måste jag återgå till Ad&d (eftersom den andra spelgruppen BARA spelar ad&d), inte för att det är något fel på det heller men jag tycker DoD 3ed är strået bättre.

Karaktärs skrivandet har jag fått ta i egna händer i min grupp. Om jag skriver en kampanj så hittar jag på ett antal karaktärs idéer som jag tycker passa. Det blir dels lättare att styra kampanjen och jag kan ge varje idée olika fördelar som inte spelarna vet något om. Och jag kan utnytja deras egenheter mycket lättare. Detta måste jag göra för att mina spelare inte lägger ner tillräckligt mycket tid på sitt karaktärs skapande.

Jag personligen tycker ju att bakgrunden är den viktigaste delen. Det är delen som ger en gubbe liv. Jag har inga problem med att skapa karaktärer, jag kan alltid se dem framför mig hur de ska se ut, och vad de har upplevt genom livet...

Slutligen vill jag bara tillägga att det blev ett himla tråkigt och långt inlägg...

Ha det gött!
 
Tackar... Jag själv vet innebörden av att skriva en bakgrund, och att det är det viktigaste. Men det blir självklart lite trist när mina spelare bara väljer featen Improved Initiative och/eller weapon focus longsword t.ex. Och då tar jag till mina dåliga och fula trick att begränsa dem eller skriva deras bakgrunden så får de skapa gubben efter den. Den funkar alltid, men det är ju lite trist för spelarna när de känner att det inte är deras gubbar som de ville ha dem utan på mitt sätt... Och för att dom ska ha roligt är det en förutsättning att de är nöjda med sina karaktärer.
Själv skapade jag en ung man i 17 års åldern som trodde på fullaste allvar att han var utsänd av gudarna att utföra mirakel i deras namn. En himla rolig karaktär att spela, men då var det ju min gubbe och mina spelare är oförmögna att hitta på roliga bakgrunder, utan går enbart på str, con och dex och den feat som de vet är den bästa vid deras start level (oftast lvl 1).
Tack ännu en gång!
 
Att strida med olika vapen förändrar ju inte hela grejen... Vad de tycker är att deras stats och skills alltid blir densamma. Och eftersom de tycker att fighterna alltid blir bäst så är de ofta fighters, eftersom denna klass har en förmåga att kunna specialicera sig och bli riktigt bra på att slåss med en viss typ av vapen eller. Och när en av mina spelare yttrade "DoD går bara ut på att bli så mäktig som möjligt." Då jävlar... För då har han inte förstått poängen med att spela rollspel. Det är alltid han som vill spela också fast han gnäller mest.
En mage eller sorcerer får ju välja sig olika spells varje gång, men eftersom magen och sorcerern inte är så himla bra från början så är det en väldigt sällsynt class. Men de är ju klart bäst när de avancerar i levels. Men då orkar de ju inte vänta så länge... Så då blir det samma typ av class, skills och feats som vanligt. Jag försöker ju begränsa dem så mycket som möjligt och försöker få dem att tänka över sin karaktär innan de skapar dem.

Jag tror att den unika indeviden kommer med bakgrunden. Eftersom den skapar rollpersonens personlighet och egenheter som gör honom speciell. Vet du vad han har gått igenom under sin ungom kan det vara lättare att skapa en intressant lvl 5 karaktär, för då vet du vilka mål han drivs mot. Vad han har för ambitioner och livsmål, han kanske ägnar hela sin vakna tid åt att spionera på den vackra adelsdamen Valeria som han varit kär i under många år. Men som han inte kan få för hennes man är stadens/traktens "överhuvud". Eller så kanske han tar hand om sin lillebror som är alldeles för liten för att klara sig själv, och samtidigt drivs han av ett hämndbegär att dräpa de män som tog hans familj ifrån honom och hans lillebror. Detta formar en karaktär ganska mycket, och spelarna tvingas spela sina roller.

"Hans namn var Taramon "Orcbane" av Sidmanon"
 
Men det är så att en av mina spelare inte skriver bakgrunder och ger sin gubbe karaktär. Det har hänt nån gång att han inte fått vara med och spela med då lägger de andra av...

Hmm, jo, det är ju inte roligt när spelarna inte vill satsa ordentligt på sina rollpersoner, men jag skule nog akta mig för att säga att en spelare inte får vara med. Jag förstår dig – när jag har lagt ner mycket arbete på en kampanj vill jag också att spelarna ska engagera sig – men man kan ju inte tvinga någon att tycka om att skriva bakgrund.

Karaktärs skrivandet har jag fått ta i egna händer i min grupp. Om jag skriver en kampanj så hittar jag på ett antal karaktärs idéer som jag tycker passa. Det blir dels lättare att styra kampanjen och jag kan ge varje idée olika fördelar som inte spelarna vet något om. Och jag kan utnytja deras egenheter mycket lättare. Detta måste jag göra för att mina spelare inte lägger ner tillräckligt mycket tid på sitt karaktärs skapande.

Nu vet jag visserligen inte hur ni skapar rollpersoner rent praktiskt i er grupp, men jag tror att det skulle gå lättare om du hjälpte spelarna med RP-skapandet, gärna en och en någon gång innan första spelmötet. Om det är du som hittat på världen ni spelar i så kan de ju inte veta något om den, och om ni använder någon färdig värld så kanske du inte vill att de ska bläddra i böckerna på egen hand, så därför behöver de din hjälp. Tala gärna om för dem vilka områden som det är rimligt att deras rollpersoner kommer från, vilka färdigheter som kan behövas i kampanjen, hurudana rollpersoner som passar in i gruppen och så vidare.

Du kan ju ge dem karaktärsidéerna du hittat på som förslag, men var beredd att ändra dig om de kommer på något annat, även om du tycker att dina idéer passar in bättre i kampanjen (klart att de gör – du vet ju vad kampanjen handlar om...). Det är oftast bättre med rollpersoner som spelarna får känna att de gjort själva än med färdiga personer, hur bra de än passar in i kampanjen.

Det kan hända att det spelarna egentligen saknar inte är alternativ utan information. Nu drar jag kanske förhastade slutsatser utgående från det du skrivit här på forumet, men det verkar nästan som om du låter spelarna skriva sina karaktärer i blindo – alltså så att de får hitta på en rollperson utgående från informationen i regelböckerna och sedan får de anpassa sig efter det som händer i kampanjen. Det är inte fel att göra så, men det leder lätt till att spelarna väljer en "allmän" rollfigur som går att använda i vilken kampanj som helst, men som inte riktigt hör hemma i någon.

Jag vet som sagt väldigt lite om hur ni spelar, men det kanske skulle fungera bättre om du avslöjade lite mer om kampanjen för dem på förhand? Var inte rädd för att avslöja för mycket – en kampanj borde inte gå ut på att spelarna upptäcker en berättelse som du skrivit utan på att du och spelarna hittar på en berättelse tillsammans.

Jag personligen tycker ju att bakgrunden är den viktigaste delen. Det är delen som ger en gubbe liv.

Njae, bakgrunden är ganska viktig och kan vara väldigt intressant, men det är väl ändå det personen gör i själva äventyret/kampanjen som är viktigast? Det är ju det som är gubbens liv...

Slutligen vill jag bara tillägga att det blev ett himla tråkigt och långt inlägg...

Mitt blev längre...

JPS
 
Om jag nu har skrivit en kampanj, vilket jag för det mesta gör, så brukar jag berätta om världen innan vi börjar spela. Vad som har hänt, vem som regerar i landet, om det är några krig eller innre stridigheter inom kunga huset. Men det är sådant som de brukar få veta innan vi sätter igång med själva spelet.

Visst händer det att jag låter mina spelare göra gubbar i blindo ibland, men då brukar jag försöka anpassa äventyret efter deras rollpersoner. Sist lät jag dem göra barbarer helt i blindo. Deras rollpersoner vet ganska lite om världen, och de kommer att upptäcka mer ju mer de äventyrar i den. Kanske att närmaste människo stad hotas av ett farligt folk som plötsligt dykt upp ur ingen stans och är tillbaka för att hämnas någon. Allt eftersom får de kunskap om vem som styr landet som deras klan faktiskt ligger i så tar ju andra äventyr vid. De kanske lyckas ta reda på att rasen som attackerar staden vill ha en bort glömd artefakt till en gud de inte har hört talas om. Problemet är bara att artefakten ligger i ett komplxt tunnel system under staden och enda ingången är är genom det konstiga mausoleumet mitt i stadens gravplats.

Givetvis ändrar jag mig om mina spelare har ett annat förslag som de hellre vill spela. Mina idéer är ju inte så roliga att spela eftersom spelarna inte fått bygga upp den från grunden.

Jo, givetvis är det väl vad spelaren gör med sin rollperson som är viktigast. Rollspel bygger väl på att spela en roll. Har du inte bakgrunds faktan om den roll du ska spela blir det ganska svårt att spela den. Det är ju du som spelare som ska ge din rollperson liv genom att göra vissa saker utifrån ett beteende mönster som är präglat av kanske en händelse i barndommen eller kanske av rollpersonens uppväxt. En uppväxt på en bondgård där modern dog efter förlösningen av rollpersoenen. Och fadern som kanske numera är alkoholist ger rollpersoenen ett beteende som kommer att styra spelarens sätt att spela sin rollperson.

Uttrycker jag mig dåligt tycker du??? Jag tycker jag kan göra det lättaste väldigt komplicerat... :gremsmirk:

"Vansinne och övermod!"

EDIT: Förlåt, testar bara om vissa funktioner fungerar med mitt admin konto. Av den anledningen provade jag att editera detta inlägg. Jag ber återigen om ursäkt.
 
"Jo, givetvis är det väl vad spelaren gör med sin rollperson som är viktigast. Rollspel bygger väl på att spela en roll. Har du inte bakgrunds faktan om den roll du ska spela blir det ganska svårt att spela den. Det är ju du som spelare som ska ge din rollperson liv genom att göra vissa saker utifrån ett beteende mönster som är präglat av kanske en händelse i barndommen eller kanske av rollpersonens uppväxt."

Bakgrunder är långtifrån nödvändiga. Många tidiga rollspel och spelare struntade i dem och det går lika bra nu för tiden också. Man kan lika gärna utveckla rollpersonen under en kampanj som innan, faktum är att det kan vara befriande också, så fungerar det i ett annat känt media, televisionen. Där, i tv-serier, dyker nya uppgifter om bakgrunden upp när den behövs.

Samma sak gäller personligheten, även den kan vara nåt som utvecklas under en kampanj.

Hur mycket rollgestaltande man ägnar sig åt och hur mycket man går in i en rollpersons agerande är också något som kommer om intresse finns, och några här på forumet skulle även råda dig att tvinga fram det. Ni är ju alla där för att ha kul i första plats. Har spelarna kul med sina rollpersoner så är väl allt som det ska?
 
"En mage eller sorcerer får ju välja sig olika spells varje gång, men eftersom magen och sorcerern inte är så himla bra från början så är det en väldigt sällsynt class."

Vad sägs om att ändra den så den blir bättre från början då?
Eller göra fighters sämre? Eller köra en kampanj med bara ett trollkarlssamfund, eller tjuvgille?

"Det är alltid han som vill spela också fast han gnäller mest."

De kanske helt enkelt inte gillar D&D som regelsystem. DEt är inte värre än så.

"Jag tror att den unika indeviden kommer med bakgrunden."

Det _kan_ den göra. Men den kan också komma under spel när världen blivit så levande för dina spelare att de känner att de vill ta egna initiativ. Kanske skapa en egen förläning, kanske bli borgmästare i en stad, ledare för magikerakademin, befria grannlandet från dess tyranniske ockupant, gifta sig med värdshusvärdens trevliga dotter.

Mina spelare och jag gör bakgrunder i kanske hälften av våra kampanjer och det funkar fint i bägge fallen.

"Detta formar en karaktär ganska mycket, och spelarna tvingas spela sina roller."

Tvång är dåligt, och tråkigt. Hur kul skulle det vara om du spelade i en annas kampanj och SL tvingade dig att inte skriva bakgrund och spela din RP. Tänk på att alla inte tycker samma saker är roligt i rollspelandet.
 
Uttrycker jag mig dåligt tycker du??? Jag tycker jag kan göra det lättaste väldigt komplicerat..

Nej, jag menade bara att det var lite överambitiöst av mig att komma med råd om hur du ska lägga upp ditt kampanjskrivande efter att ha läst tre-fyra av dina inlägg...

JPS
 
Sluta slagga Freddy :)

Jag har läst tråden och konstaterat att det finns ett visst motstånd mot vad Freddy försöker säga.

Det må så vara att han råkar ha lite få inlägg och kanske inte lika mycket rollspelserfarenhet som andra här, men han har rätt.

D&D gynnar stereotypa karaktärer. Visst kan man ta sig runt det och få hur djupa och mångfacetterade karaktärer som helst, men handen på hjärtat, börjar man jämföra system så står det sig inte riktigt i konkurrensen.

Detta är en del av spelet och är både en fördel och en nackdel. Å ena sidan ger det starka arketyper som är lätta att känna igen, å andra sidan känns de lätt lite platta.

Ska man diskutera brister i D&D så är detta vad jag anser vara den största bristen. Jag skulle gärna se något i stil med de karaktärsbeskrivande advantages/disadvantages som man ser i GURPS, exempelvis social stigma, enemy, dependants, fobier, odious personal habit, compulsive risktaker, addiction, legal enforcement powers, social status och så vidare. Tillsammans med ett karaktärsgenereringssystem som premierar användande av sådana så blir det mycket lättare att skapa en grundbild av karaktären.

Det sagt så föredrar jag själv att ha en ganska så översiktlig bakgrund med stora luckor så att man både som spelare och som spelledare kan spåna vidare och fylla i luckorna efter hand, men jag vill ha en viss grund att stå på. En karaktär gjord helt och enbart enligt reglerna är ungefär lika intetsägande som en deklarationsblankett. Detta är inte bra för att guida in nybörjare och gynnar inte karaktärsinlevelse.

OK, nu har jag hädat mot D&D och nämnt G*RPS. Måla beholders på ruttna tomater och bomba mig... :gremgrin:
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top