Nekromanti Bra tradspel?

Action! är en doldis på svenska spelmarknaden, och mycket med kapabelt än vad det blygsamma formatet (ungefär som en serietidning) avslöjar. Ett bra skrivet och välfungerande spel. Så här skulle jag att Mutant UA skulle vara regelmässigt, till exempel.
 
Re: Savage Worlds

Måns said:
Det har jag varit nyfiken på tidigare. Någon som har mer koll?
Click to expand...
Nu har jag förvisso inte mer än skumläst Explorer's Edition (för att jag inte tänder på spelet), men jag har typ samma intryck som wilper.

SW har en ganska enkel regelkärna (slå 1-2 tärningar över Ob). Sedan finns det en hel massa extraregler som gör strid en del taktisk. Rollpersoner har också Edges/Hindrances som funkar som brukligt. Något som känns lite overkligt är att texten utgår från att man spelar med en battlemat och figurer: avstånd på vapen, etc. är utskrivna i tum och t.ex. burstattacker använder templates. Reglerna är för pilliga för min smak*, även om lite av pillet är nödvändigt för spelet.

SW har en pulp-känsla som går igenom hela boken - dess tagline är ju "Fast! Furious! Fun!" - och det funkar nog för att spela det. En styrka är ju att det finns regler för det mesta - magi, maskiner, monster; you name it. Jag tror att man kan ha kul med SW om man vill ha ett mer regeltungt och speligt Spirit of the Century.

* Som jämförelse är WoD mitt favvo-trad.
 
För warhammeresqe gritty är ju Warhammer svårslaget. Då är det 2nd Ed som gäller - den nya (3:e) upplagan är en rätt annorlunda best och troligen för pilligt för att uppfylla dina kriterier.

I avdelningen "old school D&D-esqe" vill jag framhålla Dragon Age från Green Ronin. Det är definitivt inte enbart användbart till en kampanj i dataspelets värld. (Det är nästan mer användbart som generisk snabb enkel fantasy än som DA-fast-på-papper om man vill vara elak)
 
solvebring said:
Storyteller... Ftw!
Med andra ord, World Of Darkness.
Click to expand...
Word! World of Darkness (nya) är ett trevligt spel. I ärlighetens namn, dock, är det inte reglerna, utan dess settings som gör spelet. Reglerna är enkla och funktionella, men det är ingenting som är riktigt bra med dem utom just det. Stridsystemet är dessutom väldigt att boffra sönder till oigenkännlighet.

WoD:s charm ligger i dess splatbooks och settings. Man spelar WoD för att vara en super; att spela vanliga mortals är jättetrist. Jag är personligen väldigt svag för Vampire, som är ett utpräglat kampanjspel och är riktigt kul att spela som en politik-sandlåda. Det är väldigt många grejer i Vampire-fluffet som klaffar bra för den typen av spel.

Annars har Promethean överlägset häftigast fluff och koncept: man spelar konstgjorda människor (ex. frankensteins, golems, etc.) ute för att lära sig hur de skapar sig en själ och blir mänskliga. Jag har upplevt att det tyvärr inte klaffar med WoD:s system och spelkoncept, men det finns mycket att hämta i fluffet.
 
Arfert said:
Action! är en doldis på svenska spelmarknaden, och mycket med kapabelt än vad det blygsamma formatet (ungefär som en serietidning) avslöjar. Ett bra skrivet och välfungerande spel. Så här skulle jag att Mutant UA skulle vara regelmässigt, till exempel.
Click to expand...

Att använda Action! till M:UA har även slagit mig, då jag tycker det vore väldigt passande. Konverteringarna av alla förmågor har dock avskräckt mig. Däremot har jag planerat att försöka mig på att lira Mutant Chronicles med Action!.
 
Måns said:
Det har vi redan spelat till förbannelse. :gremsmile: Personligen tycker jag att reglerna är lite för...ja, ofärdiga är nog rätta ordet.
Click to expand...

Jaha, ja då så. Själv har jag inte spelat det så mycket så jag har ännu inte märkt att de är ofärdiga :gremsmile:
 
Harold said:
Sen blir jag nyfiken på vad i indiespelen din grupp haft problem med och vill undvika? Att spela improviserat och spelardrivet, utan färdigt scenario? Eller att ha karaktärs- och drivkraftsmekanik över huvud taget?
Click to expand...

Nej, det handlar mest om att vi har spelare som föredrar klassiskt simtrad framför Story Now. Främst då utifrån den egna karaktären. Att skapa en karaktär vars främsta syfte är att vara en del av en cool story är helt enkelt inte rätt utgångspunkt.

Nu hårddrar jag lite, men indiedrama har mer fokus på story och svåra val än simtrad, där en del av upplevelsen är att bara dra runt och göra sånt som man gör i just den settingen.
 
A song of Ice and Fire. Green Ronins produktion.

Uppfyller mycket väl alla kriterier. Den här förhandstitten tar upp allt utom färlslagsregelerna.

Fastplay

Och när det kommer till gritty fantasy kan helt klart Asong of Ice and Fire tävla med Warhammer fanstay.
 
A Song of Ice and Fire

Det där ser riktigt trevligt ut! Hur pass knutet är det till böckerna? Jag har inte läst dom och har ingen koll alls.
 
w176 said:
A song of Ice and Fire. Green Ronins produktion.

Uppfyller mycket väl alla kriterier. Den här förhandstitten tar upp allt utom färlslagsregelerna.

Fastplay

Och när det kommer till gritty fantasy kan helt klart Asong of Ice and Fire tävla med Warhammer fanstay.
Click to expand...

Åhhh, nostalgichock! På sidan 5 och introäventyret! <3 3
 
Re: A Song of Ice and Fire

Alltså. Skulle kunna användas i vilken low fantasy setting som helst. Och boken är lite tunn på settingmatrial. Men systemet är värt det.

Magi systemet stäcker sig till sanndrömmar och annat riktigt low magi, så vill man ha något annat så får man knåpa själv.
 
"Det såg också sjukt trevligt ur. Men hur köper jag det?"

Enklast via Noble Knight, eller Lulu. Mig veterligen finns ingen svensk återförsäljare.


Storuggla, man slår monster i fejset ibland
 
Bobby Magikern said:
Femte utgåvan av Pendragon kom ut för inte allt för många år sedan, så den borde gå att få tag på, tillsammans med The Great Pendragon Campaign, som är vad det låter som -- en kampanj som tar rollpersonerna över tre generationer, från Uther Pendragons tid till Arthurs sista strid mot Mordred.
Click to expand...

Shit, ska den bara vara i tre generationer? Och jag som redan är inne på barnbarnet från första karaktären, helst skulle jag spela det vidare fram till åtminstone 1066.

Jag instämmer i rekomenationen, vet visserligen inte hur husreglat vi kör det, men det är ett bra trad.spel. Och Uthertiden var rätt mycket lerafantasy över (minus alla andra spelraser).

Annars skulle mina rekomenationer vara Amber (fast det är mer high fantasy och inte typikst trad) eller Over the edge (för det är väll för gammal för att ses som Indie, och inte fantasy).

-Gunnar (inser att jag nog är uselt uppdaterad på vad som finns och främst om ni ville ha fantasy)
 
Hur är spelets egna setting, och hur enkelt är det att modifiera alla de där guildsen?

Edit: Och behöver man alla de där andra böcerna - monsterboken, manualen och atlasen?
 
Re: Westeros

Det är en ascool setting, men man bör läsa böckerna för att ta in den. Stenhård realism/trovärdighet men ändå många klassiska fantasy ingredienser. Men rollspelet är som sagt tunn på setting information.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top