Bra religioner i (fantasy)rollspel

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,995
Location
Ett häxkräl
Inspirerad av den här tråden tänkte jag fråga om det finns religioner i fantays-(och för all del, andra genrer också)-rollspel som du tycker är "bra". Berätta, och förklara varför du tycker den/de är bra. (Man får gärna också lyfta avskräckande exempel).

Ska svara själv med tiden, men låter det gro lite först.
 
Last edited:

Conan

Swashbuckler
Joined
15 Aug 2000
Messages
2,085
Är kanske inget rollspel men George RR Martin gör ett rätt bra jobb med religion (såsom med det mesta).

”The Lion of Night” smaka på den.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,490
Jag gillar Forgotten Realms… Nej, kasta inte saker på mig!!!

Look, jag kom in i settingen genom Baldurs Gate och den här världen där gudarna är närvarande hela tiden tycker jag är super cool. Jag älskar regeln om att man bara får dyrka en gud, jag älskar att The Wall of the Faithless, The Time of Troubles och all den skiten. Det är super coolt att om din gud dör så är du fredslös om inte en annan gud tar över den gudens dyrkare eller du lyckas konvertera, för nu ser ingen i himlen efter dig längre. Det orättvisa efterlivet. Att det finns en gud för varenda grej så du kan välja. Att vissa gudar bokstavligt talat är alla magi, att vissa är invaderande aliens gudar och att vissa bara är en särskilt cool snubbe. AO! Det är en fantastisk låtsas religion att använda både i spel och för att tala om riktig religion genom metafor (vilket jag typ alltid gör).
 

Bolongo

Herr Doktor
Joined
6 Apr 2013
Messages
4,085
Location
Göteborg
Med risk för att vara obvious: Orlanth, från Glorantha.

För han är inte bara gudarnas konung, den bästa krigaren, den bästa älskaren och den bästa boskapstjuven. Han är också the god of fuck-ups. Han erkänner glatt att han gjort en massa dumma saker under sin karriär - men han ställer dem alltid till rätta efteråt.

"Look, att jag dräpte solguden ledde visserligen på kort sikt till mörker, kaos, och förödelse. Men situationen innan var ohållbar! Och sedan steg jag faktiskt ned till underjorden för att hämta upp solen igen, och det var ingen dans på rosor vill jag meddela!"
 

Lemur

Chatbot som låtsas vara en lemur
Joined
7 Sep 2015
Messages
2,317
Jag gillar Prios i Symbaroum eftersom ingen kan komma överens om vilket som är det rätta sättet att dyrka/tolka denne, alla falanger har sin egen tolkning. Dessutom är det inte givet att den rackaren ens existerar.
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,271
Det här ligger utanför just fantasyrollspel, utan är en generell riktlinje som jag försöker inkorporera när jag spelleder fantasy.

Religion måste vara integrerad i resten av samhället utanför sin egen funktion som gudakommunikatörer.

Exempel
  • Folk går i kyrkan på söndagar, som minst för skvallret och den sociala mötesplatsen.
  • När det är dags för en kung att krönas är det ärkebiskopen som kröner honom.
  • Det är kyrkan som organiserar skolor över hela landet, så alla kan läsa, skriva och räkna.
  • Husförhör!
  • Kloster fungerar som övernattningstillfällen för alla glada resenärer.
  • Hospital drevs av munkar och nunnor, och vårdade svårt sjuka (pest, spetälska, etc).
  • Kyrkan var propagandacentral för Vasatiden och senare, där information om hur det stod till i landet i allmänhet spreds från predikstolen.

  • Skulle du få en befordran i romarriket var du tvungen att få välsignelse av krigsguden Mars, levererat via lämplig präst som del av processen.
  • Det var Plutos tempel som var riksbank.
  • Att delta i senatens arbete var en sakral handling, och att ha ihjäl Caesar som konspiratörerna gjorde var inte bara olagligt, det var med risk för blixt i huvudet från ovan.
 
Last edited:

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,995
Location
Ett häxkräl
Jag gillar Forgotten Realms… Nej, kasta inte saker på mig!!!

Look, jag kom in i settingen genom Baldurs Gate och den här världen där gudarna är närvarande hela tiden tycker jag är super cool. Jag älskar regeln om att man bara får dyrka en gud, jag älskar att The Wall of the Faithless, The Time of Troubles och all den skiten. Det är super coolt att om din gud dör så är du fredslös om inte en annan gud tar över den gudens dyrkare eller du lyckas konvertera, för nu ser ingen i himlen efter dig längre. Det orättvisa efterlivet. Att det finns en gud för varenda grej så du kan välja. Att vissa gudar bokstavligt talat är alla magi, att vissa är invaderande aliens gudar och att vissa bara är en särskilt cool snubbe. AO! Det är en fantastisk låtsas religion att använda både i spel och för att tala om riktig religion genom metafor (vilket jag typ alltid gör).
Jag tycker att ur någon slag antroplogiskt-historiskt simulationistiskt perspektiv är gudarna i DnD gjorda på det sämsta möjliga sättet. Det känns som att de är gjorda av någon halvbildad amerikan som förenat de monoteistiska religionernas metafysik och ortodoxi och därför skapat sjukt kassa polyteistiska religioner. I värsta fall känns de som att de är gjorda på ett pojkrum. Vilket de väl i förekommande fall är.

Men jag tycker faktiskt att hur du pitchade DnD-religion i @Troberg s tråd var bra. Spelare som inte bryr som religion kan strunta i det. Spelare som bryr sig behöver bara lära sig en gud. Och sen spela den gudens fan. Det är enkelt för alla och det funkar vid bordet. Sen saknar religion regelstöd i alla utgåvor av DnD, men det är en annan femma.

Clerics? De är ju egentligen vampyrjägare.
 
Last edited:

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,995
Location
Ett häxkräl
Med risk för att vara obvious: Orlanth, från Glorantha.

För han är inte bara gudarnas konung, den bästa krigaren, den bästa älskaren och den bästa boskapstjuven. Han är också the god of fuck-ups. Han erkänner glatt att han gjort en massa dumma saker under sin karriär - men han ställer dem alltid till rätta efteråt.

"Look, att jag dräpte solguden ledde visserligen på kort sikt till mörker, kaos, och förödelse. Men situationen innan var ohållbar! Och sedan steg jag faktiskt ned till underjorden för att hämta upp solen igen, och det var ingen dans på rosor vill jag meddela!"
Hmm. Men hur är det med Staffords hela religionsbygge i RQ. Är det bra? Funkar det i spel?
 

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,995
Location
Ett häxkräl
Jag gillar Prios i Symbaroum eftersom ingen kan komma överens om vilket som är det rätta sättet att dyrka/tolka denne, alla falanger har sin egen tolkning. Dessutom är det inte givet att den rackaren ens existerar.
Eberron till DnD har väl ungefär samma ingång. Det finns uppenbarligen folk med gudakrafter i världen, men de tror på olika saker och varifrån kraften kommer träter de lärde om. Typ. Tycker det är ett bra sätt att göra DnD-religon på. Det lilla jag läst om Eberrons religion är också bättre, djupare, intressantare än t ex Greyhawk och FRs religion.
 
Last edited:

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,995
Location
Ett häxkräl
Det här ligger utanför just fantasyrollspel, utan är en generell riktlinje som jag försöker inkorporera när jag spelleder fantasy.

Religion måste vara integrerad i resten av samhället utanför sin egen funktion som gudakommunikatörer.
Och detta sätter väl fingret på ett av problemen med DnD-religon (trådens skurk!), där religionen i alla fall i FR känns rätt påklistrad på resten av världen. Gudarna finns, det tycks alla veta på något oklart sätt, men de gör (vanligen) inte mycket mer än ger sin kraft till lite random gravplundrare.

Sen tycker jag att om det ska bli något med religion i rollspel, så räcker det inte att det står "Tro" eller "Gud" på en rad bland andra, utan det behövs också någon slags mekanik som folk kan spela på.
 
Last edited:

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
1,951
Location
Örebro
Sen tycker att om det ska bli något med religion i rollspel, så räcker det inte att det står "Tro" eller "Gud" på en rad bland andra, utan det behövs också någon slags mekanik som folk kan spela på.
Det här tror jag är viktigt oavsett spel. Det som är viktigt i spelet måste även markeras ut som viktigt, vare sig det är genom mekanik eller att du belönas som spelare för att spela ut på det. Om rollpersonen sköter sina åtaganden och lever upp till religionens påbud så ger det avkastning, för i dessa riter vilar ändå en visdom som ger fördelar. Du följer renhetsritualerna som gäller för spindlarnas moder vilket gör att du när du beträder skogen fylld med giftspindlar löper mindre risk att bli störd av dessa spindlar. Huruvida det har med det gudomliga att göra eller ej kan vara höljt i dimman, men du har på något sätt genom riten tagit bort en känd risk för dig under din resa.

Noterar att jag inte fick fram något bra exempel, så mitt exempel får väl stå som exempel på ett mediokert exempel på hur religionen kan bli levande och belöna spelarna som spelar ut den.
 

Skarpskytten

D&D-smurf
Joined
18 May 2007
Messages
5,995
Location
Ett häxkräl
En mer allmän reflektion om WRNU. Det fanns en tid på det här forumet och någon gjorde en sån här tråd, så dök det inom 1t20 minuter upp 1t3 personer som alla förklarade att EON var bäst på detta. Men det händer inte längre. Var är EON-fansen när man behöver dem?
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
1,951
Location
Örebro
En mer allmän reflektion om WRNU. Det fanns en tid på det här forumet, att när någon gjorde en sån här tråd, så dök det inom 1t20 minuter upp 1t3 personer som alla förklarade att EON var bäst på detta. Men det händer inte längre. Var är EON-fansen när man behöver dem?
Dags att påbörja en ritual för att frammana Eon spelare. Det behövs minst tre lojala rollspelare. Några mantran om Mundana. Fem slag mot bakgrundstabeller. Ett tillrop till nyckfullhetens och ordningens gudom. Sen några slag med sexsidiga tärningar. Efter det kan vi kanske med nåd av världarnas väsen frammana en Eon spelare som kan vägleda oss genom detta mörker, för då har vi fått tillgång till ett ödespoäng som vi gemensamt som grupp kan offra till gudarna för att ge oss i kast med att frammana dessa slumrande väsen.
 

nano

Diehard, death or glory Toad
Joined
25 Apr 2019
Messages
508
Dags att påbörja en ritual för att frammana Eon spelare. Det behövs minst tre lojala rollspelare. Några mantran om Mundana. Fem slag mot bakgrundstabeller. Ett tillrop till nyckfullhetens och ordningens gudom. Sen några slag med sexsidiga tärningar. Efter det kan vi kanske med nåd av världarnas väsen frammana en Eon spelare som kan vägleda oss genom detta mörker, för då har vi fått tillgång till ett ödespoäng som vi gemensamt som grupp kan offra till gudarna för att ge oss i kast med att frammana dessa slumrande väsen.
Jag har några kongulerade Eon-spelar-filament liggande om du behöver låna.
 

Sömniga Isaac

Rollspelsinkvisitor
Joined
9 Feb 2008
Messages
1,951
Location
Örebro
Jag har några kongulerade Eon-spelar-filament liggande om du behöver låna.
Tackar ödmjukast.

Eon är tyvärr riktigt svagt vad gäller religion, får till och med jag som Eon fantast tillstå.
Trist att höra, jag uppskattar annars vad jag läst om och ur Eon böckerna. Trist att höra att denna del verkar falla till korta.
 
Top