Ja, det är definitivt ett sätt, men man bör tänka på att det krävs ganska stora ändringar i könsdimorfismen för att trovärdigt förklara att kvinnorna är starkare/snabbare/mer aggressiva - kvinnliga elitidrottare i vår värld får ju fortfarande stryk av både tonårspojkar och dvärgar, liksom.
Jag skrev ett sådant folk till Eon, människofolket Mbinguni. Av någon oförklarad anledning, som påstås vara en förbannelse, är Mbingunis män undantagslöst små, veka och sjukliga. Därför är det kvinnorna som krigar hos Mbinguni, och eftersom de är längre och snabbare än många omgivande folk är de väl lämpade för det.
Sedan vill jag betona att jag förstår och symptaiserar med synsättet "det är tråkigt att det krävs magi för att skapa sann jämställdhet i fantasyvärldar", jag påstår inte att mina krav på trovärdighet är det enda giltiga sättet att bygga världar på. Det är helt okej att ha andra prioriteringar än mig. Men personligen ser jag worldbuilding som ett hantverk som bör utgå från geografiska , fysiologiska, biologiska etc förhållanden och hur kulturer plausibelt kan formas och utvecklas från dessa, och är, som Tolkien skulle sagt, "cursed with acute sensibility in such matters".
Drottningdömena i Tibet är intressanta, men beskrivs mycket vagt och anekdotiskt i kinesiska källor. Och Tibet proper under den tiden var ju styrt av kungar, som dessutom praktiserade polygyni. Det finns en teori att drottningdömena var kopplade till det moderna Mosou-folket, som jag har besökt. Mosou marknadsför sig själva som ett matriarkat, men exakt i vilken grad de är och var matriarkala är omdebatterat av forskarna - tex utgörs den politiska eliten i viss mån alltjämt av män. De är det av de bättre exemplen på historiska matricentriska samhällen, men tycks generellt inte uppfylla antropologernas definition av ett sant matriarkat. Ett sådant matriarkat har som sagt aldrig påträffats.