En detalj som får mig att föredra förenklade system som Basic, OSR, BRP (gu’ så jag generaliserar nu, bear with me) är att det blir lättare att förstå hit points i strid. Med tusen feats, extraförmågor, specialklausuler hit och dit, kan spelare lättare utföra
alpha strikes.
Jag fattar att
de gillar det, men spännande blir det inte. Och då faller också narrativet tyvärr. ”Äh, jag tyckte inte att den där bossen som alla pratat om var så värst imponerande…”
Därför gillar jag de gamla spelen och att strider fortsätter vara dödliga och oförutsägbara. När man väl ställs mot bossen får det gärna bli en sån där ”herregu’, alla har ju typ bara en-två hp kvar! Hörni det var nära!”

