Nekromanti Bonusar för gott spelande, bra eller dåligt?
- Thread starter bladerunner_35
- Start date
Re: Rubel
Jag har förstått att du står på andra sidan skyttegraven, men jag ser inte en så stor konflikt här som du. Anledningen att jag gav mig in diskussionen är bara att Krille så kategoriskt tackar nej till spelledarkontroll i form av pudelpoäng. Att jag försvarar möjligheten till spelledarens kontroll betyder knappast att jag bara vill ha kontrollerande spelledare och minimalt spelarinflytande. Ditt inlägg tycker jag dock färgas av att du tror mig vara det senare. Precis som jag tidigare sade att morot/piska kan vara bra betyder det inte att det alltid är bra, eller ens att jag själv föredrar det.
Javisst. Men det är fritt val vilken kombination av verktyg man vill ha för att upprätthålla visionen. Spelledaren är ett av verktygen, och jag ser inte varför det är hemskare att utnyttja denne istället för exempelvis regler?
Nu fattar jag inte alls vad du menar, men jag är inte så snabbtänkt när lunchhungern sätter i efter 10.30... Varför är det en "ofantlig press" för spelledaren att säga vad han tycker om spelarnas insatser utefter visionen? Om spelledaren ville ha ett röjigt actionäventyr, men spelarna envisas med att köra stillsam lyteskomik, så är det väl bara att säga till spelarna eller ge dem en morot att köra mer action. Vad är så pressande i det? Varför måste SL prestera rent fantastiska saker? Förklara!
Nu drar du egna slutsatser. Jag har inte nämnt något om vart kommunikationsproblem kan uppstå - de kan förstås uppstå överallt. Jag menar, det uppstår fler kommunikationsproblem med ens flickvän än slumpmässiga människor på stan
Så var fick du det ifrån? Jag har efterlyst lösningar på kommunikationsproblemen (som att exempelvis snacka i förväg 
), men att ta bort pudelpoäng är inte en lösning på problemet.
Oj. Om det nu är så, på vilket sätt är det förringande att kalla "pudelpoängsproblem" för "kommunikationsproblem", när jag tycker att problemen härrör just i brist på kommunikation. Vad är förringande? Vi ser bara två olika källor till problemen, det är knappast så att jag gör en stor attack på hobbyn
Du gör en höna av en fjäder. Jag skrev "Du som spelare kanske inte tolererar spelledare med annorlunda visioner, men jag och ex. Marco gör det". Är det värre än Krilles påstående att "Det enda som händer vid tydlig kommunikation är att jag snabbare lär mig hur jag ska slicka spelledarens rumpa så att jag får mina poäng" - det skulle kunna tolkas som en insinuation att mina spelare slickar min rumpa. Nu tolkade jag inte det så, och vi behöver inte göra det här personligt alls. Jag hoppas att Krille resonerar likadant.
Dessutom tolkar du in helt andra saker, jag har väl aldrig antytt att jag lyssnar på mina spelare eller att Krille inte gör det? Jag skrev faktiskt "du som spelare" och menade att Krille inte skulle tolerera en spelledare som driver en egen vision (*host* FMMSL *host* ). Medan jag, som spelare, skulle tolerera det. Så min eller Krilles kvaliteter som spelledare är helt irrelevanta.
Återigen, du målar fan på väggen. Jag älskar Noirs regler för spelarinflytande och jag gillar spelarinflytande generellt. Allt jag gjort är att försvara rätten till spelledarinflytande också. I min värld kan de samexistera - hur är det i din och Krilles värld? Dessutom kan jag understryka att jag avskyr grupppsykologi som instrument för rollspel
Jag har förstått att du står på andra sidan skyttegraven, men jag ser inte en så stor konflikt här som du. Anledningen att jag gav mig in diskussionen är bara att Krille så kategoriskt tackar nej till spelledarkontroll i form av pudelpoäng. Att jag försvarar möjligheten till spelledarens kontroll betyder knappast att jag bara vill ha kontrollerande spelledare och minimalt spelarinflytande. Ditt inlägg tycker jag dock färgas av att du tror mig vara det senare. Precis som jag tidigare sade att morot/piska kan vara bra betyder det inte att det alltid är bra, eller ens att jag själv föredrar det.
Javisst. Men det är fritt val vilken kombination av verktyg man vill ha för att upprätthålla visionen. Spelledaren är ett av verktygen, och jag ser inte varför det är hemskare att utnyttja denne istället för exempelvis regler?
Nu fattar jag inte alls vad du menar, men jag är inte så snabbtänkt när lunchhungern sätter i efter 10.30... Varför är det en "ofantlig press" för spelledaren att säga vad han tycker om spelarnas insatser utefter visionen? Om spelledaren ville ha ett röjigt actionäventyr, men spelarna envisas med att köra stillsam lyteskomik, så är det väl bara att säga till spelarna eller ge dem en morot att köra mer action. Vad är så pressande i det? Varför måste SL prestera rent fantastiska saker? Förklara!
Nu drar du egna slutsatser. Jag har inte nämnt något om vart kommunikationsproblem kan uppstå - de kan förstås uppstå överallt. Jag menar, det uppstår fler kommunikationsproblem med ens flickvän än slumpmässiga människor på stan
Så var fick du det ifrån? Jag har efterlyst lösningar på kommunikationsproblemen (som att exempelvis snacka i förväg ), men att ta bort pudelpoäng är inte en lösning på problemet.Oj. Om det nu är så, på vilket sätt är det förringande att kalla "pudelpoängsproblem" för "kommunikationsproblem", när jag tycker att problemen härrör just i brist på kommunikation. Vad är förringande? Vi ser bara två olika källor till problemen, det är knappast så att jag gör en stor attack på hobbyn
Du gör en höna av en fjäder. Jag skrev "Du som spelare kanske inte tolererar spelledare med annorlunda visioner, men jag och ex. Marco gör det". Är det värre än Krilles påstående att "Det enda som händer vid tydlig kommunikation är att jag snabbare lär mig hur jag ska slicka spelledarens rumpa så att jag får mina poäng" - det skulle kunna tolkas som en insinuation att mina spelare slickar min rumpa.
Nu tolkade jag inte det så, och vi behöver inte göra det här personligt alls. Jag hoppas att Krille resonerar likadant.Dessutom tolkar du in helt andra saker, jag har väl aldrig antytt att jag lyssnar på mina spelare eller att Krille inte gör det? Jag skrev faktiskt "du som spelare" och menade att Krille inte skulle tolerera en spelledare som driver en egen vision (*host* FMMSL *host*
). Medan jag, som spelare, skulle tolerera det. Så min eller Krilles kvaliteter som spelledare är helt irrelevanta.Återigen, du målar fan på väggen. Jag älskar Noirs regler för spelarinflytande och jag gillar spelarinflytande generellt. Allt jag gjort är att försvara rätten till spelledarinflytande också. I min värld kan de samexistera - hur är det i din och Krilles värld? Dessutom kan jag understryka att jag avskyr grupppsykologi som instrument för rollspel
Re: Pudel
Om du avskyr spenat, men erbjuds delta i en måltid med spenat, så får du väl för fanken säga till i förväg att antingen skippa spenaten eller så skippar du maten.
En spelledare kan vara en av alla spelare, som motvilligt tagit på sig ansvaret att läsa äventyret. En spelledare kan också vara något av (prettovarning)... konstnärlig ledare. Spelledaren kanske har en vision med sin kampanj. Vare sig du vill eller inte finns det många spelare som inte har något emot att ledas på det viset. De "spelar med" helt enkelt, och de litar på spelledarens förmåga att hitta på något kul. Om spelledaren säger "I första mötet vill jag ha mycket kärleksfulla scener" så kan flexibla spelare köra på det, även om de tycker det inte var helt irrelevant eller vettigt. Förhoppningsvis har SL ett syfte med det. Det är klart, om spelarna avskyr kärleksfulla scener, så får de väl ta sig ton och säga det, eller så får spelledaren avläsa spelarens obehag. Om någon sitter och vrider på sig under kärleksscenerna så vet SL att det var ett dåligt drag.
Så, det handlar om kommunikation och tillit. Och smak. Många spelare har inget emot spelledarkontroll. Så är det
Om du avskyr spenat, men erbjuds delta i en måltid med spenat, så får du väl för fanken säga till i förväg att antingen skippa spenaten eller så skippar du maten.
En spelledare kan vara en av alla spelare, som motvilligt tagit på sig ansvaret att läsa äventyret. En spelledare kan också vara något av (prettovarning)... konstnärlig ledare. Spelledaren kanske har en vision med sin kampanj. Vare sig du vill eller inte finns det många spelare som inte har något emot att ledas på det viset. De "spelar med" helt enkelt, och de litar på spelledarens förmåga att hitta på något kul. Om spelledaren säger "I första mötet vill jag ha mycket kärleksfulla scener" så kan flexibla spelare köra på det, även om de tycker det inte var helt irrelevant eller vettigt. Förhoppningsvis har SL ett syfte med det. Det är klart, om spelarna avskyr kärleksfulla scener, så får de väl ta sig ton och säga det, eller så får spelledaren avläsa spelarens obehag. Om någon sitter och vrider på sig under kärleksscenerna så vet SL att det var ett dåligt drag.
Så, det handlar om kommunikation och tillit. Och smak. Många spelare har inget emot spelledarkontroll. Så är det
Re: Rubel
Ni drar in spelarinflytande som en aspekt i diskussionen och gör därför ämnet större och bredare än det egentligen är. Som jag påpekade förut brukar rollspelandebonusar handla om rollgestaltning. Jag gjorde stickprov i min bokhylla igår kväll och det enda undantaget var ett spel som lät bonus för "roleplaying" innefatta både rollgestaltning och problemlösning, men båda delarna var också förklarade i texten.
Om du snackar spelarinflytande vs spelledarfascism, visst, men det är som sagt en ämnesglidning. En typisk diskussion angående bonusar låter ungefär så här:
Spelaren: Varför fick jag bara ett rollspelsXp idag? Jag tycker att jag är värd minst två!
Spelledaren: För att du spelade på ett sätt som inte stämmer med rollen. Tänk på att din rollperson bara är tolv år. Du pratade med vuxna som om ni vore jämlika, ställde krav osv. Dessutom agerade du väldigt vuxet under stress.
Spelaren: Men jag spelade ju barnslig när jag körde moped!
Spelledaren: Jag vill att du ska gestalta din rollperson konsekvent, inte bara när det passar dig.
Osv.
Ämnet kan vara svårt och det är inte alltid självklart vad som är bra rollspelande (vilket är anledningen till att jag propagerar för koncentrationsbonus istället), men det är inte frågan om spelledarkontroll i den aspekt du och Krille snackar om.
Gordeg
Men du och Krille gör samma "fel", som jag ser det i alla fall.
Ni drar in spelarinflytande som en aspekt i diskussionen och gör därför ämnet större och bredare än det egentligen är. Som jag påpekade förut brukar rollspelandebonusar handla om rollgestaltning. Jag gjorde stickprov i min bokhylla igår kväll och det enda undantaget var ett spel som lät bonus för "roleplaying" innefatta både rollgestaltning och problemlösning, men båda delarna var också förklarade i texten.
Om du snackar spelarinflytande vs spelledarfascism, visst, men det är som sagt en ämnesglidning. En typisk diskussion angående bonusar låter ungefär så här:
Spelaren: Varför fick jag bara ett rollspelsXp idag? Jag tycker att jag är värd minst två!
Spelledaren: För att du spelade på ett sätt som inte stämmer med rollen. Tänk på att din rollperson bara är tolv år. Du pratade med vuxna som om ni vore jämlika, ställde krav osv. Dessutom agerade du väldigt vuxet under stress.
Spelaren: Men jag spelade ju barnslig när jag körde moped!
Spelledaren: Jag vill att du ska gestalta din rollperson konsekvent, inte bara när det passar dig.
Osv.
Ämnet kan vara svårt och det är inte alltid självklart vad som är bra rollspelande (vilket är anledningen till att jag propagerar för koncentrationsbonus istället), men det är inte frågan om spelledarkontroll i den aspekt du och Krille snackar om.
Gordeg
Krille
Lord
Re: Pudel
Med andra ord, du skiter hellre i hela spelmötet än i bonuserfen?
Med andra ord, du skiter hellre i hela spelmötet än i bonuserfen?
Nudel
"Men det är fritt val vilken kombination av verktyg man vill ha för att upprätthålla visionen. Spelledaren är ett av verktygen, och jag ser inte varför det är hemskare att utnyttja denne istället för exempelvis regler?"
På grund av att spelledaren är mycket mer godtycklig än vad reglerna är. Kom igen nu, det här måste väl ha sagts hur många gånger som helst vid det här laget.
Jag syftar inte på de gånger då spelledaren gör sig till ett språkrör för reglerna eftersom reglerna finns där tillgängliga för alla. Spelarna kan läsa igenom regelboken och lära sig dem lika bra eller bättre än spelledaren om de så önskar. Här finns ingen dold information. Problemet är spelledarens "tyckande" och när detta får ett alldeles för stort inflytande på min karaktär och min spelupplevelse.
Jag kan mycket väl lita på spelledaren och mina medspelare utan att jag för den sakens skull vill att de ska lägga sig i min karaktär eller bestämma när jag gör någonting som är bra eller dåligt (om det inte är så att jag ber om deras hjälp förstås).
"Varför måste SL prestera rent fantastiska saker?"
Med absolut makt så följer ett större ansvar. Om min spelledare vill vara någon slags "konstnärlig ledare" och bedöma min insats på ett sätt som kan få stor betydelse för min karaktär och spelupplevelse så vill jag få något i gengäld. Om jag accepterar inskränkningar i min frihet så vill jag få ut något nytt, något som jag själv inte hade kunnat åstadkomma. Detta sätter press på spelledaren. Hade jag förutom allt mitt övriga ansvar dessutom fått i uppgift att bedöma och belöna spelarnas engagemang, närvaro och prestationer så hade jag velat vara rättvis.
"Allt jag gjort är att försvara rätten till spelledarinflytande också."
Spelledaren har redan massor av inflytande även utan rätten att bedöma vad som är bra respektive dåligt rollspel. Det tror jag att du också är medveten om.
"Jag har efterlyst lösningar på kommunikationsproblemen (som att exempelvis snacka i förväg), men att ta bort pudelpoäng är inte en lösning på problemet."
Vilket betyder att pudelpoäng löser kommunikationsproblem? Varför kan inte spelledaren snacka i förväg med övriga spelare? varför behöver just han särskilda poäng för att genomdriva sin vilja? Jag kan inte se hur det främjar kommunikationen och diskussionen i gruppen att en person har betydligt fler resurser för att trumfa igenom sin vilja än vad andra har. Det är som att jag skulle använda min moderatorstatus för att avbryta alla diskussioner som jag tyckte att jag höll på att förlora.
Apropå överdrifterna så är så att "som man ropar får man svar". Det är inte särskilt övertygande att klaga över andras överdrifter och i nästa andetag komma med en massa egna. Nej, jag hatar inte spelledare. Nej, jag vill inte avskaffa spelledare. Nej, jag har inget emot spelledare med visioner. Nej, jag tycker inte att du attackerar hobbyn. Och nej, jag tycker inte att vi ska lägga ner en massa tid på att bemöta varandras absurda överdrifter.
"Men det är fritt val vilken kombination av verktyg man vill ha för att upprätthålla visionen. Spelledaren är ett av verktygen, och jag ser inte varför det är hemskare att utnyttja denne istället för exempelvis regler?"
På grund av att spelledaren är mycket mer godtycklig än vad reglerna är. Kom igen nu, det här måste väl ha sagts hur många gånger som helst vid det här laget.
Jag syftar inte på de gånger då spelledaren gör sig till ett språkrör för reglerna eftersom reglerna finns där tillgängliga för alla. Spelarna kan läsa igenom regelboken och lära sig dem lika bra eller bättre än spelledaren om de så önskar. Här finns ingen dold information. Problemet är spelledarens "tyckande" och när detta får ett alldeles för stort inflytande på min karaktär och min spelupplevelse.
Jag kan mycket väl lita på spelledaren och mina medspelare utan att jag för den sakens skull vill att de ska lägga sig i min karaktär eller bestämma när jag gör någonting som är bra eller dåligt (om det inte är så att jag ber om deras hjälp förstås).
"Varför måste SL prestera rent fantastiska saker?"
Med absolut makt så följer ett större ansvar. Om min spelledare vill vara någon slags "konstnärlig ledare" och bedöma min insats på ett sätt som kan få stor betydelse för min karaktär och spelupplevelse så vill jag få något i gengäld. Om jag accepterar inskränkningar i min frihet så vill jag få ut något nytt, något som jag själv inte hade kunnat åstadkomma. Detta sätter press på spelledaren. Hade jag förutom allt mitt övriga ansvar dessutom fått i uppgift att bedöma och belöna spelarnas engagemang, närvaro och prestationer så hade jag velat vara rättvis.
"Allt jag gjort är att försvara rätten till spelledarinflytande också."
Spelledaren har redan massor av inflytande även utan rätten att bedöma vad som är bra respektive dåligt rollspel. Det tror jag att du också är medveten om.
"Jag har efterlyst lösningar på kommunikationsproblemen (som att exempelvis snacka i förväg), men att ta bort pudelpoäng är inte en lösning på problemet."
Vilket betyder att pudelpoäng löser kommunikationsproblem? Varför kan inte spelledaren snacka i förväg med övriga spelare? varför behöver just han särskilda poäng för att genomdriva sin vilja? Jag kan inte se hur det främjar kommunikationen och diskussionen i gruppen att en person har betydligt fler resurser för att trumfa igenom sin vilja än vad andra har. Det är som att jag skulle använda min moderatorstatus för att avbryta alla diskussioner som jag tyckte att jag höll på att förlora.
Apropå överdrifterna så är så att "som man ropar får man svar". Det är inte särskilt övertygande att klaga över andras överdrifter och i nästa andetag komma med en massa egna. Nej, jag hatar inte spelledare. Nej, jag vill inte avskaffa spelledare. Nej, jag har inget emot spelledare med visioner. Nej, jag tycker inte att du attackerar hobbyn. Och nej, jag tycker inte att vi ska lägga ner en massa tid på att bemöta varandras absurda överdrifter.
Krille
Lord
Re: Rubel
Jag har inte dragit in spelarinflytande en enda gång. Upprepade gånger bankar jag in att det handlar om smak.
Och smaken är som baken delad, enligt min inte särskilt ringa åsikt.
Jag har inte dragit in spelarinflytande en enda gång. Upprepade gånger bankar jag in att det handlar om smak.
Och smaken är som baken delad, enligt min inte särskilt ringa åsikt.
Re: Rubel
Den handlade inte om rollgestaltning i alla fall.
Gordeg
Kalla det vad du vill, men det du skrev om metagaming och huruvida spelaren tillåts eller inte tillåts föra storyn framåt (och straffas om han gör "fel") handlade om spelarinflytande.
Den handlade inte om rollgestaltning i alla fall.
Gordeg
Trubel
"Ni drar in spelarinflytande som en aspekt i diskussionen och gör därför ämnet större och bredare än det egentligen är. Som jag påpekade förut brukar rollspelandebonusar handla om rollgestaltning."
Så att spelledaren har rätten att bestämma över vad som är bra respektive dålig rollgestaltning betyder inte att spelaren förlorar inflytande?
Spelledaren har sin makt till stora delar på övriga spelares bekostnad och det är i mångt och mycket helt okej eftersom han också har ett mycket större ansvar och ofta kanske större kunskaper och engagemang. Men jag har svårt att se hur man skulle få ointresserade spelare att engagera sig mer genom att ge dem mindre inflytande och straffa dem när de inte uppfyller spelledarens krav.
"En typisk diskussion angående bonusar låter ungefär så här:"
Och slutar sannolikt med en tämligen otillfredställd spelare som snabbt förstår att det är viktigare att han lever upp till spelledarens tolkningar av situationen än sina egna.
"Ämnet kan vara svårt och det är inte alltid självklart vad som är bra rollspelande (vilket är anledningen till att jag propagerar för koncentrationsbonus istället), men det är inte frågan om spelledarkontroll i den aspekt du och Krille snackar om."
Inte? Vad är det frågan om då? Dessutom tycker jag nog att det är lika svårt och ointressant att bedöma och belöna spelarna efter hur koncentrerade som de har varit också.
Det är svårt och blir lätt godtyckligt och orättvist om spelledaren ska bedöma så pass subjektiva och personliga saker som rollgestaltning och engagemang. De få gräl som jag i min ungdom har haft med min spelgrupp har handlat om just sådana här saker. Varför då inte helt överge detta svårreglerade område eller överlåta det till mer opartiska regler?
"Ni drar in spelarinflytande som en aspekt i diskussionen och gör därför ämnet större och bredare än det egentligen är. Som jag påpekade förut brukar rollspelandebonusar handla om rollgestaltning."
Så att spelledaren har rätten att bestämma över vad som är bra respektive dålig rollgestaltning betyder inte att spelaren förlorar inflytande?
Spelledaren har sin makt till stora delar på övriga spelares bekostnad och det är i mångt och mycket helt okej eftersom han också har ett mycket större ansvar och ofta kanske större kunskaper och engagemang. Men jag har svårt att se hur man skulle få ointresserade spelare att engagera sig mer genom att ge dem mindre inflytande och straffa dem när de inte uppfyller spelledarens krav.
"En typisk diskussion angående bonusar låter ungefär så här:"
Och slutar sannolikt med en tämligen otillfredställd spelare som snabbt förstår att det är viktigare att han lever upp till spelledarens tolkningar av situationen än sina egna.
"Ämnet kan vara svårt och det är inte alltid självklart vad som är bra rollspelande (vilket är anledningen till att jag propagerar för koncentrationsbonus istället), men det är inte frågan om spelledarkontroll i den aspekt du och Krille snackar om."
Inte? Vad är det frågan om då? Dessutom tycker jag nog att det är lika svårt och ointressant att bedöma och belöna spelarna efter hur koncentrerade som de har varit också.
Det är svårt och blir lätt godtyckligt och orättvist om spelledaren ska bedöma så pass subjektiva och personliga saker som rollgestaltning och engagemang. De få gräl som jag i min ungdom har haft med min spelgrupp har handlat om just sådana här saker. Varför då inte helt överge detta svårreglerade område eller överlåta det till mer opartiska regler?
Krille
Lord
Re: Rubel
Det kunde lika gärna handla om att spelaren undviker att tvinga spelledaren tar till diverse knep för att hålla sin rälsade ståry igång, det vill säga att tvärtom avsäga sig spelarinflytande till förmån för spelledarens ståry.
Det kunde lika gärna handla om att spelaren undviker att tvinga spelledaren tar till diverse knep för att hålla sin rälsade ståry igång, det vill säga att tvärtom avsäga sig spelarinflytande till förmån för spelledarens ståry.
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,755
Re: Pöbel
Jag tror inte att någon ifrågasätter det, det som ifrågasätts är relevansen för diskussionen.
I rollspel, till skillnad från tex fotboll där jag stöttar konceptet att man ska avskaffa den diktatoriska domaren och istället rösta om regeltolkningar, så är speledarens inflytande en del av det som skapar utmaningen i spelet. En viss mängd extra inflytande för spelledaren kan alltså vara ett plus för spelet.
Jag tror inte att någon ifrågasätter det, det som ifrågasätts är relevansen för diskussionen.
I rollspel, till skillnad från tex fotboll där jag stöttar konceptet att man ska avskaffa den diktatoriska domaren och istället rösta om regeltolkningar, så är speledarens inflytande en del av det som skapar utmaningen i spelet. En viss mängd extra inflytande för spelledaren kan alltså vara ett plus för spelet.
Rising
Vila i frid
Re: Farthinder och Nackskott:
Inte lika tydligt som att prata med personen. Och inte lika framgångsrikt heller, eftersom det inte öppnar för någon dialog.
Då får man samma effekt som att inte dela ut någon poäng, förutom att man slipper administrationen. Poängen blir således ett meningslöst farthinder.
Inte lika tydligt som att prata med personen. Och inte lika framgångsrikt heller, eftersom det inte öppnar för någon dialog.
Då får man samma effekt som att inte dela ut någon poäng, förutom att man slipper administrationen. Poängen blir således ett meningslöst farthinder.
Rickard
Urverk speldesign
Re: Farthinder och Nackskott:
Jag gillar själv inte regler där spelledaren måste göra en bedömning av hur man spelar "arg", "bister" med mera, för de orden har olika betydelse rent uttrycksmässigt för olika personer. Jag tycker att man ska ge poäng när man ser att spelaren försöker ge ett intryck av hur personen är. Jag har själv ett paradexempel där jag spelade en annans gubbe och spelade som fan men fick minus för att spelledaren hade en annan uppfattning om hur man skulle spela den rollpersonen. Jag själv tyckte att jag följde vad det stod i personlighetsrutan på ett vettigt sätt. Då lackade jag ur.
/Han som låter spelarna få köpa nya förmågor och fler kontakter
Säger inte rollformuläret det tydligt med rader som har personlighetsdrag? Sedan måste ju spelledaren presentera (erfarenhets)reglerna på något sätt och när man gör det så kommer det fram att man kan få fler poäng för att gestalta sin rollperson också. Eller?
Jag gillar själv inte regler där spelledaren måste göra en bedömning av hur man spelar "arg", "bister" med mera, för de orden har olika betydelse rent uttrycksmässigt för olika personer. Jag tycker att man ska ge poäng när man ser att spelaren försöker ge ett intryck av hur personen är. Jag har själv ett paradexempel där jag spelade en annans gubbe och spelade som fan men fick minus för att spelledaren hade en annan uppfattning om hur man skulle spela den rollpersonen. Jag själv tyckte att jag följde vad det stod i personlighetsrutan på ett vettigt sätt. Då lackade jag ur.
Fast poängen brukar vara ett komplement till erfarenhetsregler så då har vi redan administrationen och vem säger förresten att poängen endast kan användas till färdigheter? XP (aka erfarenhet) kan väl te sig på fler områden än endast kunnande?
/Han som låter spelarna få köpa nya förmågor och fler kontakter
Rising
Vila i frid
Re: Farthinder och Nackskott:
Om spelaren inte ens försöker, så tycker jag att det är bättre att prata med spelaren än att godtyckligt bestraffa med poängavdrag. Spelaren kanske visst försökte, eller bara hade en dålig dag med personliga problem som ockuperade hennes tankar, osv. Poäng är ingen bra belöning. Det finns andra, bättre sätt att stimulera spelare på än att fresta med motsägelsefulla poängbonusar.
Jag talar inte bara om färdigheter, utan snarare om problemlösningsresurser. Det är sådana jag tycker är meningslösa att belöna rollgestaltande med.
Jag belönar hellre spelare med personer att interagera med, händelser att reagera på och konflikter att ta ställning till - vilket är mycket mer användbart för en rollgestaltare.
När det gäller erfarenhetspoäng så har jag, som du vet, en hel del att säga om dem också.
Om spelaren inte ens försöker, så tycker jag att det är bättre att prata med spelaren än att godtyckligt bestraffa med poängavdrag. Spelaren kanske visst försökte, eller bara hade en dålig dag med personliga problem som ockuperade hennes tankar, osv. Poäng är ingen bra belöning. Det finns andra, bättre sätt att stimulera spelare på än att fresta med motsägelsefulla poängbonusar.
Jag talar inte bara om färdigheter, utan snarare om problemlösningsresurser. Det är sådana jag tycker är meningslösa att belöna rollgestaltande med.
Jag belönar hellre spelare med personer att interagera med, händelser att reagera på och konflikter att ta ställning till - vilket är mycket mer användbart för en rollgestaltare.
När det gäller erfarenhetspoäng så har jag, som du vet, en hel del att säga om dem också.
Re: Nudel
Oh ja, men det blir inte en sanning för det att det sagts mycket Jag håller dock med om att regler är mindre godtyckliga, men det är ett val jag överlåter till varje spelgrupp att göra.
Ja, vilket är en av anledningarna att jag inte propagerar för spelledarkontroll som ett vinnande koncept. Men det funkar bra för vissa spelledare och grupper. Erkänn gärna det.
Jag kan vända på det och påstå att de flesta spelare har massor av inflytande. Hur mycket inflytande man har är en gradskala, och jag kunde inte se varför ni vill ha en absolut gräns innan pudelpoäng.
Du missförstår. Jag säger att det "inte är en lösning att ta bort pudelpoäng", vilket inte alls är samma sak som att pudelpoäng löser kommunikationsproblem. Visserligen kommunicerar pudelpoäng något, men deras avsikt är framförallt att vara ett incitament (om de är rätt formulerade, vill säga). Så pudelpoäng finns inte där för att lösa kommunikationsproblem. Jag har flera gånger i mina inlägg föreslagit att just prata i förväg som en metod att få spelarna att dela visionen. Jag är för prata, vilket är mycket bättre kommunikation än poäng.
Förutom den sista, som var ett skämt med smiley, så har jag inte påstått något av det. Det är dina egna överdrifter om dig själv. Jag tycker inte att diskussionen är vare sig överdriven eller degenererad, om det är vad du anser?
Oh ja, men det blir inte en sanning för det att det sagts mycket
Jag håller dock med om att regler är mindre godtyckliga, men det är ett val jag överlåter till varje spelgrupp att göra.Ja, vilket är en av anledningarna att jag inte propagerar för spelledarkontroll som ett vinnande koncept. Men det funkar bra för vissa spelledare och grupper. Erkänn gärna det.
Jag kan vända på det och påstå att de flesta spelare har massor av inflytande. Hur mycket inflytande man har är en gradskala, och jag kunde inte se varför ni vill ha en absolut gräns innan pudelpoäng.
Du missförstår. Jag säger att det "inte är en lösning att ta bort pudelpoäng", vilket inte alls är samma sak som att pudelpoäng löser kommunikationsproblem. Visserligen kommunicerar pudelpoäng något, men deras avsikt är framförallt att vara ett incitament (om de är rätt formulerade, vill säga). Så pudelpoäng finns inte där för att lösa kommunikationsproblem. Jag har flera gånger i mina inlägg föreslagit att just prata i förväg som en metod att få spelarna att dela visionen. Jag är för prata, vilket är mycket bättre kommunikation än poäng.
Förutom den sista, som var ett skämt med smiley, så har jag inte påstått något av det. Det är dina egna överdrifter om dig själv. Jag tycker inte att diskussionen är vare sig överdriven eller degenererad, om det är vad du anser?
Re: Pudel
Tror du det? Om man som spelare inte gillar visionen spelledaren har, så säger man till. Alla spelledare jag känner, däribland jag, skulle försöka lösa problemet, genom att prata, ändra visionen eller motsvarande. Jag har aldrig varit med om att sådana meningskiljaktigheter är olösbara, så det har aldrig varit fråga om att skippa några spelmöten. Skulle jag spela med dig så skulle jag redan med all önskvärd tydlighet veta att du avskyr pudelpoäng, och jag skulle aldrig använda det i de fallen. Så enkelt är det.
Dessutom har jag tydligt sagt att jag inte använder pudelpoäng längre och inte har behovet. Det här handlar inte om mig, det handlar om kompromisslösheten i att säga att pudelpoäng alltid är fel, för alla spelgrupper. Eller har jag misstagit mig, försvarar du bara din egen rätt till att slippa pudelpoäng?
Tror du det? Om man som spelare inte gillar visionen spelledaren har, så säger man till. Alla spelledare jag känner, däribland jag, skulle försöka lösa problemet, genom att prata, ändra visionen eller motsvarande. Jag har aldrig varit med om att sådana meningskiljaktigheter är olösbara, så det har aldrig varit fråga om att skippa några spelmöten. Skulle jag spela med dig så skulle jag redan med all önskvärd tydlighet veta att du avskyr pudelpoäng, och jag skulle aldrig använda det i de fallen. Så enkelt är det.
Dessutom har jag tydligt sagt att jag inte använder pudelpoäng längre och inte har behovet. Det här handlar inte om mig, det handlar om kompromisslösheten i att säga att pudelpoäng alltid är fel, för alla spelgrupper. Eller har jag misstagit mig, försvarar du bara din egen rätt till att slippa pudelpoäng?
Nuder
"Oh ja, men det blir inte en sanning för det att det sagts mycket"
Det blir i alla fall ett etablerat påstående och i det här fallet så skulle jag nog påstå att det kommer bra nära sanningen att majoriteten av alla rollspel har regler som är mindre godtyckliga än majoriteten av alla spelledare.
"Men det funkar bra för vissa spelledare och grupper."
Det används av vissa spelledare och grupper, om det funkar bättre än alternativet kan jag bara spekulera om. Men min åsikt är ju att det inte gör det.
"Jag kan vända på det och påstå att de flesta spelare har massor av inflytande."
Fast sällan mer än spelledaren i alla fall inte i spelets och kampanjens kontext. Att de har sociala band till spelledaren som de kan utnyttja är en annan sak.
"Hur mycket inflytande man har är en gradskala, och jag kunde inte se varför ni vill ha en absolut gräns innan pudelpoäng."
Tja, jag vet inte om det handlar om en absolut gräns men det är ett intrång på spelarens egen domän: rollpersonen. På så sätt passerar det en gräns.
"Jag är för prata, vilket är mycket bättre kommunikation än poäng."
Varför driver du då frågan så långt?
"Oh ja, men det blir inte en sanning för det att det sagts mycket"
Det blir i alla fall ett etablerat påstående och i det här fallet så skulle jag nog påstå att det kommer bra nära sanningen att majoriteten av alla rollspel har regler som är mindre godtyckliga än majoriteten av alla spelledare.
"Men det funkar bra för vissa spelledare och grupper."
Det används av vissa spelledare och grupper, om det funkar bättre än alternativet kan jag bara spekulera om. Men min åsikt är ju att det inte gör det.
"Jag kan vända på det och påstå att de flesta spelare har massor av inflytande."
Fast sällan mer än spelledaren i alla fall inte i spelets och kampanjens kontext. Att de har sociala band till spelledaren som de kan utnyttja är en annan sak.
"Hur mycket inflytande man har är en gradskala, och jag kunde inte se varför ni vill ha en absolut gräns innan pudelpoäng."
Tja, jag vet inte om det handlar om en absolut gräns men det är ett intrång på spelarens egen domän: rollpersonen. På så sätt passerar det en gräns.
"Jag är för prata, vilket är mycket bättre kommunikation än poäng."
Varför driver du då frågan så långt?
Strupfel
"Jag och flera andra upplever ju att morot/piska kan ha positiva effekter, varför måste det då regleras bort?"
Jag vänder mig mer mot att spelledaren ska ha ensam makt över belöning och bestraffning än fenomenet i sig. Är det integrerat i spelet och någorlunda genomtänkt så skulle det kunna fungera.
"Jag och flera andra upplever ju att morot/piska kan ha positiva effekter, varför måste det då regleras bort?"
Jag vänder mig mer mot att spelledaren ska ha ensam makt över belöning och bestraffning än fenomenet i sig. Är det integrerat i spelet och någorlunda genomtänkt så skulle det kunna fungera.
Re: Trubel
a) En spelledare med dåligt omdöme och dålig koll
b) En narcissistisk spelare som inte ser sina brister eller förväntar sig särbehandling
eller kanske
c) Både och.
Men om samtliga i gruppen är hyfsat vettiga kan man nå ett samförstånd. Om man inte lyckas med det borde det bero på (trumvirvel...) ett kommunikationsproblem!
Gordeg
När det finns en morot (som kan vara utformad på flera sätt) har jag sett att spelare som inte rollgestaltade från början åtminstone försöker göra det. Det är svårt att veta om de har mer kul, eller om de är mer engagerade annat än på ett ytligt plan, men det blir i alla fall lite roligare för övriga runt spelbordet. Dessutom tror jag att spelare som inte rollgestaltar från början kommer att tycka att det är roligare när de blir bättre på det, men vissa behöver faktiskt ett incitament för att bli bättre på det.
Det är oundvikligt när man har antingen
a) En spelledare med dåligt omdöme och dålig koll
b) En narcissistisk spelare som inte ser sina brister eller förväntar sig särbehandling
eller kanske
c) Både och.
Men om samtliga i gruppen är hyfsat vettiga kan man nå ett samförstånd. Om man inte lyckas med det borde det bero på (trumvirvel...) ett kommunikationsproblem!
Vad är ointressant - belöningssystemet eller koncentrationen?
Det håller jag med om. Men det finns ett dussin andra saker som också kan gå fel när man spelar rollspel. Jag tycker inte att detta är svårare än flera av de andra komponenterna.
Gordeg