Bondeåret mitten av 1800-talet

Daniel

Swordsman
Joined
7 Apr 2009
Messages
596
Jag tolkade det som att före 1864 så var det bara i Sjuhäradsbygden som man hade gårdfarihandlare, och att de i resten av landet först dyker upp efter detta datum. Men det kanske inte stämmer?
Det är helt riktigt, och väldigt nämnvärt, att det var just Sjuhäradsbygden som fått väldigt kontroversiella undantagsprivilegier för kringresande landsbygdshandel som gjorde dem unika - men som jag hade för mig (nu har jag inte denna avhandlingen till hands i skrivande stund, som mitt minne baserar sig på) reste dessa västsvenska bönder ut över hela Sverige med sin verksamhet. Jag kan ha fel!
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
4,209
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
När det gäller vallen och de växter som man har där, som klöver och timotej, så ska väl de också sås, snarare än att åkern ligger i träda. Men hur och när man sår vallväxter, det vet jag inte.
Klöver och timotej etableras efter 1850-talet, men vall i någon form har det alltid funnits. Vall slås oftast två gånger före midsommar (då det växer som fortast då) och en gång efter. Våtmarker, med starrgräs och liknande används också som vallfoder.
 

Khan

Kondottiär
Joined
23 Apr 2014
Messages
4,271
Ja, jag tänkte på det där med gårdfarihandel, men jag läste följande i Wikipedia:

Allmogen i Sjuhäradsbygden började vid 1500-talets mitt gå runt i bygderna för att sälja hemslöjd, trots att sådan mellanhand mellan produktion och kund enligt lag var förbehållen städernas köpmän, innan näringsfrihet infördes 1864. Dock hade befolkningen i Sjuhäradsbygden fått en särlagstiftning införd från 1680-talet, vilken tillät dem att bedriva handel på landsbygden. Från 1776 fick en person från varje hemman i Sjuhäradsbygden rätt att bedriva resehandel.

Jag tolkade det som att före 1864 så var det bara i Sjuhäradsbygden som man hade gårdfarihandlare, och att de i resten av landet först dyker upp efter detta datum. Men det kanske inte stämmer?
Såsom boende i Sjuhäradsbygden och historienörd kan jag säga att vi var de enda som fick knalla runt fram till 1864, det stämmer. De utvecklade ett eget språk som hette månsing, för övrigt.

Det var dock tidigare än 1500-tal. Det första fallet av en västgöte som reste runt som gårdfarihandlare vi har papper på var en farbror som i Arboga betalade i natura (tyg) för att han fått stanna över natt och fått mat, stallplats och hästfoder någon gång 1480-tal om jag minns rätt. Hade exakt årtal på det där när jag läste på som mest.

Staden Borås grundades för att folk i Sjuhärad skulle tvingas bokföra sig där för att få gå knall, och staten på det sättet skulle få tull på handeln. Men det gick inget bra med den planen...

Knallarna gick så långt norrut som till Trondheim, Umeå och så långt bort åt andra håll att de hamnat på Gotland och på Jylland. Mig veterligen dock aldrig utanför Norden.

Ofta köpte de in sig i en lada eller gård, placerade en stor del av sina varor där och gick sedan runt i just den socknen utan att släpa på allt några varv. Sedan gick de vidare. Många av de som lyckats hade flera packhästar som fick bära mängder med varor.

De sålde för övrigt inte bara tyg, även om det var vanligast. De sålde typ allt som gick att hitta som var så litet att det gick att bära med sig, men främst småsmide som saxar och knivar och sånt, utöver klassisk hemslöjd. De var också stora ryktesspridare och nyhetsbärare eftersom de var på resande fot. Ibland fick de hedersuppdrag, som att hämta något dyrbart långt borta (kyrkkandelabrar, tex) och ta med hem.

Det här kan jag hålla låda om länge, men jag tror jag sätter punkt här.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,747
Location
Göteborg
Du glömde gödsel, slakt, lamning/kalvning/etc.
Just det. Gödsling är ju ett riktigt skitgöra, och görs innan harvning för att det ska blandas in i jorden, som jag förstått det.

Gällande slakt så har jag dålig koll. Min naiva uppfattning är ungefär såhär:
  • Om kalven är en ko så föder man upp den till att bli mjölkko, om man har tillräckligt med betesmark för att föda den. annars blir det gödkalv som slaktas för köttet. En ko som inte längre kan ge mjölk antar jag också slaktas för sitt kött?
  • Är det en tjur så kan det bli tre saker av den:
    • Gödkalv som ovan
    • Avelstjur
    • Kastreras och bli oxe
Kan det ungefär stämma, tro?
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,747
Location
Göteborg
Bland andra vandrare, på gott och ont ur den samtida befolkningens perspektiv, hittar vi luffarna.

En annan sak är att fram till 1860 krävs ett inrikespass för att få lämna sin socken. Är det avskaffandet av det det handlar om ovan?
Ordet "Luffare" existerar inte i svenskan alls 1840. "Landstrykare" finns väl, men jag uppfattar det som att någon riktig luffarkultur inte finns ännu. EDIT: Däremot resandefolk ("tattare") och judar som reser runt. Vallackare, kittelflickare och så vidare. Men dem har vi redan avhandlat i den andra tråden.
 
Last edited:

JohanL

Myrmidon
Joined
23 Jan 2021
Messages
6,084
  • Vad jag inte riktigt vet är när man kolar, men jag gissar att det görs typ sommar-höst, efter att timret har torkat
Kolade folk i allmänhet, eller var det ett (fattigt och smutsigt) specialistjob?

Tjära kan också framställas på ett liknande vis.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,747
Location
Göteborg
Klöver och timotej etableras efter 1850-talet, men vall i någon form har det alltid funnits. Vall slås oftast två gånger före midsommar (då det växer som fortast då) och en gång efter. Våtmarker, med starrgräs och liknande används också som vallfoder.
Ja, jag har förstått att det är skillnad mellan vall och slåtteräng, och att det var Linné som förde in vallväxterna till Sverige. Men det kanske fortfarande 1840 inte är riktigt någon odling på vallen, utan man låter bara gräset växa vilt och så slår man det sedan?
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,747
Location
Göteborg
Kolade folk i allmänhet, eller var det ett (fattigt och smutsigt) specialistjob?

Tjära kan också framställas på ett liknande vis.
Nä, jag tänker mest på kolare i bruksbygder, där man behöver kolet. Och det är ju ett specialistjobb, som du säger. Jag har förstått det som att kolare ofta är torpare på brukets mark, som får odla sin egen lilla markplätt i utbyte mot att leverera en viss mängd kol till bruket.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,747
Location
Göteborg
Såsom boende i Sjuhäradsbygden och historienörd kan jag säga att vi var de enda som fick knalla runt fram till 1864, det stämmer. De utvecklade ett eget språk som hette månsing, för övrigt.

Det var dock tidigare än 1500-tal. Det första fallet av en västgöte som reste runt som gårdfarihandlare vi har papper på var en farbror som i Arboga betalade i natura (tyg) för att han fått stanna över natt och fått mat, stallplats och hästfoder någon gång 1480-tal om jag minns rätt. Hade exakt årtal på det där när jag läste på som mest.

Staden Borås grundades för att folk i Sjuhärad skulle tvingas bokföra sig där för att få gå knall, och staten på det sättet skulle få tull på handeln. Men det gick inget bra med den planen...

Knallarna gick så långt norrut som till Trondheim, Umeå och så långt bort åt andra håll att de hamnat på Gotland och på Jylland. Mig veterligen dock aldrig utanför Norden.

Ofta köpte de in sig i en lada eller gård, placerade en stor del av sina varor där och gick sedan runt i just den socknen utan att släpa på allt några varv. Sedan gick de vidare. Många av de som lyckats hade flera packhästar som fick bära mängder med varor.

De sålde för övrigt inte bara tyg, även om det var vanligast. De sålde typ allt som gick att hitta som var så litet att det gick att bära med sig, men främst småsmide som saxar och knivar och sånt, utöver klassisk hemslöjd. De var också stora ryktesspridare och nyhetsbärare eftersom de var på resande fot. Ibland fick de hedersuppdrag, som att hämta något dyrbart långt borta (kyrkkandelabrar, tex) och ta med hem.

Det här kan jag hålla låda om länge, men jag tror jag sätter punkt här.
Ah, toppen! Tack (och även till @Daniel)! Så knallar dyker upp i hela landet, men de kommer alltid från Sjuhäradsbygden. Då ska jag såklart ha med dem!
 

Quadrante

Grisbonde
Joined
14 Mar 2003
Messages
4,209
Location
Skellefteå,öjebyn,umeå
Men det kanske fortfarande 1840 inte är riktigt någon odling på vallen, utan man låter bara gräset växa vilt och så slår man det sedan?
Jag förstår det som att det är just så. Man kan också låta djur beta vallen och då gödslar de den samtidigt (bra om det är mark i träda).

Låter man svin böka jorden är den färdig att så på, men näringsfattig.
 

Daniel

Swordsman
Joined
7 Apr 2009
Messages
596
Ah, toppen! Tack (och även till @Daniel)! Så knallar dyker upp i hela landet, men de kommer alltid från Sjuhäradsbygden. Då ska jag såklart ha med dem!
Khan hann före med bekräftelse, men jo jag mindes alltså rätt. Jag plockade fram Pia Lundqvists doktorsavhandling i ämnet, "Marknad på väg", och mycket riktigt var det just dessa västgötar som vandrade runt med en kundkrets som omfattade 90% av Sveriges befolkning. Ett av fokusåren i avhandlingen är just 1843, så det ligger helt rätt i tiden.
 
Last edited:

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,747
Location
Göteborg
Khan hann före med bekräftelse, men jo jag mindes alltså rätt. Jag plockade fram Pia Lundqvists doktorsavhandling i ämnet, "Marknad på väg", och mycket riktigt var det just dessa västgötar som vandrade runt med en kundkrets som omfattade 90% av Sveriges befolkning. Ett av fokusåren i avhandlingen är just 1843, så det ligger helt rätt i tiden.
Vete fan vad jag ska kalla dem, dock? Ordet "Knalle" är belagt sedan 1842, "Nasare" sedan 1927 och "gårdfarihandlare" sedan 1848, så inget av dessa ord kan jag ju använda. Vad kallar man dem?
 

Daniel

Swordsman
Joined
7 Apr 2009
Messages
596
Hmm. Vad gäller samtida språkbruk kan i alla fall inte jag uttala mig. Men att något är belagt sedan ett årtal behöver ju inte betyda att det inte sannolikt eller eventuellt kan ha varit i bruk långt innan, det saknas bara bevarad skriftlig källa?
Ett stilgrepp i själva spelet skulle ju kunna vara att bara använda personnamnet, för att poängtera hur välbekant knallen är. "Lennart från Svenljunga kommer hit ikväll, han lastade av sitt lager hos Anderssons igår."
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,747
Location
Göteborg
Hmm. Vad gäller samtida språkbruk kan i alla fall inte jag uttala mig. Men att något är belagt sedan ett årtal behöver ju inte betyda att det inte sannolikt eller eventuellt kan ha varit i bruk långt innan, det saknas bara bevarad skriftlig källa?
Ett stilgrepp i själva spelet skulle ju kunna vara att bara använda personnamnet, för att poängtera hur välbekant knallen är. "Lennart från Svenljunga kommer hit ikväll, han lastade av sitt lager hos Anderssons igår."
Mm, det är ju såklart en idé. Jag sökte runt lite i Litteraturbanken och hittade följande citat i Småsaker af en nybegynnare 2 från 1836:

Knappt inkommen, underrättas jag om att en Vestgöte i köket utbredt sina varor – jag måste skynda dit att se huruvida jag ej kunde köpa något; – en halftimma minst gick väl åt att rifva upp den sluga mannens schavletter, tyger, m. m. att pruta och slutligen stadna för ett halskläde och några alnar sockerduk, som jag rätt icke vet hvad jag skall göra med.

Så "Västgöte" verkar funka som benämning.
 

Genesis

Ni dés ni maître
Joined
17 Aug 2000
Messages
14,747
Location
Göteborg
Dessutom denna lilla vers, från 1838:

Voro nu lagde i hög
Papper och packor, så stora —
Lunta på lunta i kappsäcken smög.
Snart är det lass för en fora.
Ormen har slukat. Från Tinget man far,
Vestgöthen lik, när från marknad han drar.


"Fora" här syftar ju på forkörning, som också är en aktivitet för bönder, framförallt på vintern, att köra varor mellan marknader eller överhuvudtaget transportera saker genom landet.
 

Daniel

Swordsman
Joined
7 Apr 2009
Messages
596
"Fora" här syftar ju på forkörning, som också är en aktivitet för bönder, framförallt på vintern, att köra varor mellan marknader eller överhuvudtaget transportera saker genom landet.
Jo när jag bläddrade igenom ovan nämnda avhandling idag såg jag faktiskt nåt stycke om just detta, att det så småningom behövde regleras, att det sattes statliga bestämmelser kring hur många eller få bönder som fick ingå i sådan karavaner. Men ska låta det vara osagt om det var en aktuell kontrovers / juridisk fråga 1840 eller om det var senare.
Edit: Regleringen låg på att bönderna inte skulle vara fler än typ 5-6 stycken som reste i karavan i taget. Om det kravet efterlevdes är en annan fråga.
 
Last edited:
Top