Boka spelmöten - är det svårt?

I en tidigare grupp hade vi under en period framgång med att ha söndagar kl 9-12 som speltid. Flera deltagare var småbarnsföräldrar så vi var ändå vakna då, samtidigt som det sällan schemaläggs andra aktiviteter söndag förmiddag så krockande scheman blev inte ett problem.
Och deltagare som saknar planeringsförmåga behövde vi inte hantera alls.

Tyvärr föll den gruppen efter att en deltagare flyttade och en annan kom in i en superintensiv period med födsel av barn nr 2 samtidigt med arbetspendling.
 
Hägerstrand said:
Det är lätt om man betraktar det som en hobby. Vuxna människor lyckas spela i korplag och sjunga i kör och gå på drejkurs trots att de har barn, om man behandlar sitt rollspelande som den sortens aktivitet så funkar det. Sätt det på en återkommande tid en vardagskväll som inte krockar med barnens scoutgrupp eller dans eller vad det nu är och prata igenom med partner hur ansvaret fungerar den dagen (om man är ensamstående är det såklart annorlunda, det har jag full förståelse för).
Click to expand...
Precis så

Hägerstrand said:
Det är svårt om man betraktar det som kompishäng som man ska försöka få till nån ledig tid under en helg som råkar passa alla.
Click to expand...
Faktum är att lösningen, kanske tråkigt nog, för mig varit är att inte aktivt försöka spela med mina kompisar utan med andra hobbyister. (Nu menar jag inte att man ska välja bort sina kompisar men att just hobbysidan av det kan få ett uppsving av att sätta det i andra hand. Kompisumgänget kan man lösa på andra roliga sätt som klarar av ryckigare planering.)
 
Jag har skrivit om detta förr men det känns som att det passar in så jag tar det igen. Något som gjorde väldigt stor skillnad för min gamla, lokala spelgrupp var att ha fasta speldagar. Det gjorde det lättare för alla att planera och minskade administrationen och frustrationen för mig som spelledare (och således även samordnare av spelmötena) något enormt. Något annat som gjorde väldigt stor skillnad var att släppa ambitionen att alla skulle vara med varje gång. Vi utökade gruppen från 4 till 5 och senare till 6 spelare samtidigt som policyn blev att vi spelar så länge 4 spelare kan delta. Det har inneburit a) vi sällan behöver ställa in ett spelmöte och b) att dom som vill vara med men plötsligt får förhinder inte behöver ha dåligt samvete för att dom saboterar för alla andra. Jag förstår att det inte är en universallösning men det gjorde som sagt stor skillnad för oss.
 
Last edited:
Bifur said:
Precis så


Faktum är att lösningen, kanske tråkigt nog, för mig varit är att inte aktivt försöka spela med mina kompisar utan med andra hobbyister. (Nu menar jag inte att man ska välja bort sina kompisar men att just hobbysidan av det kan få ett uppsving av att sätta det i andra hand. Kompisumgänget kan man lösa på andra roliga sätt som klarar av ryckigare planering.)
Click to expand...

Jag tror du har rätt i det. Skiter man i kompisgruppen är det nog enklare att hitta ett hardcore-gäng.

Problemet är att jag själv inte är tillräckligt hard core för att spela med folk som jag ev inte gillar 😂
 
Platon said:
Problemet är att jag själv inte är tillräckligt hard core för att spela med folk som jag ev inte gillar 😂
Click to expand...
Haha, det vet du ju inte än i så fall. Men skämt åsido, man behöver givetvis tycka helt ok om/gilla och synka med sina medspelare. Det behöver bara inte vara startpunkten för relationen -- och man får vara beredd på någon miss eller så i uppstarten (men en öl ihop för att socialisera som första träff brukar räcka för att säga bu eller bä).

Sen har jag så klart också varit med om att ta in mina och andras kompisar i spelgrupper, verkligen inget fel i det, tvärtom är det oftast positivt. Det blir bara mycket lättare med förväntningar när deras primära ingång också är "jag vill spela mer rollspel" inte "det vore kul att träffas oftare".

Så våga testa säger jag. Wrnu är en bra rekryteringsgrund. Gå på en forumöl eller ett Munkcon. Hoppa med i någon grupp som sätts ihop här. Och se vad det ger 🙂.
 
Bifur said:
Faktum är att lösningen, kanske tråkigt nog, för mig varit är att inte aktivt försöka spela med mina kompisar utan med andra hobbyister. (Nu menar jag inte att man ska välja bort sina kompisar men att just hobbysidan av det kan få ett uppsving av att sätta det i andra hand. Kompisumgänget kan man lösa på andra roliga sätt som klarar av ryckigare planering.)
Click to expand...
Det är nog nästa steg för mig, att hitta en grupp likasinnade som redan från början signar upp för regelbundet spel. Och köra sådant med kompisarna som inte är så beroende av långsiktig planering.
 
Vi har fasta spelmöten 2 ggr i veckan vilket vi kört med i 40 år, fredags- och lördagskvällar. Vi kan dock lägga till spelmöten under lov, semestrar och sånt. Men det är bara 4 av oss (barnlösa med normala arbetstider eller inga jobb och sällan eller aldrig flickvänner) som "alltid" dyker upp medan de med barn och annat som drar dyker upp mer sällan, eller i omgångar efter möjlighet. Alla gillar inte alla spel heller så sånt spelar också roll.

Onsdagar skickar jag ut ett mss-sms med vad som händer i helgen och innan det brukar spelledare meddela om de inte kan medan spelare varierar på när de hör av sig om de inte kan. Om ordinarie spel ställs in försöker vi ordna nån annan aktivitet, ett annat rollspel om möjligheten finns.
 
Rangertheman said:
Det är nog nästa steg för mig, att hitta en grupp likasinnade som redan från början signar upp för regelbundet spel. Och köra sådant med kompisarna som inte är så beroende av långsiktig planering.
Click to expand...
En fördel (om man är så lagd) med hobbyister är att du förhoppningsvis inte bara får mer engagerade medspelare, utan troligen också mer intresserade sådana. Alltså mer benägna att köpa och läsa spel, mer sugna på stt vara SL, mer nyfikna på nya grejer.
 
Hägerstrand said:
Det är lätt om man betraktar det som en hobby. Vuxna människor lyckas spela i korplag och sjunga i kör och gå på drejkurs trots att de har barn, om man behandlar sitt rollspelande som den sortens aktivitet så funkar det. Sätt det på en återkommande tid en vardagskväll som inte krockar med barnens scoutgrupp eller dans eller vad det nu är och prata igenom med partner hur ansvaret fungerar den dagen (om man är ensamstående är det såklart annorlunda, det har jag full förståelse för).

Det är svårt om man betraktar det som kompishäng som man ska försöka få till nån ledig tid under en helg som råkar passa alla. Helger har mycket fler oregelbundna aktiviteter (födelsedagar, BRF-städningar, fotbollscupper för barnens lag) som dyker upp. Den sortens planering funkar när man är yngre och ändå räknar med att dricka öl med sina kompisar ungefär varje helg.
Click to expand...
Exakt så.

För oss har en specifik vardagkväll varannan vecka varit det optimala för att få det att funka tre spelgrupper med olika personer (men med visst överlapp). Det är enkelt och tydligt. "Tisdagar, udda veckor spelar vi hemma hos Johanna, vi ses kl 1800 och de som inte hunnit äta tar med sig mat". Detta gäller, och alla antas komma om de inte sagt något annat. Detta gäller även om kampanjen är ny, spelledaren är ny, och om Johan bor i Stockholm eller inte detta år.
Ibland ställer vi in. Ibland flyttar vi spelmötet i kalendern eller byter lokal. För ibland kommer saker i vägen. Men grundpremissen är där och de som har en kalender de lever efter har det inlagt, de som har en partner har synkat med dem. Ingen bokar in annat där som rimligtvis kan bokas på en annan dag. Och krockar det med barnets simlektioner så är det bara varannan vecka, vilket betyder att man kan dela på saken.

Det är såklart att det finns tillfällen eller omständigheter i livet som gör att det kan vara svårt, men om man försöker uppnå 100% närvaro på alla spelmöten så tror jag man väldigt mycket i onödan gör det svårare än vad det ska vara. Perfection is the enemy of good.
 
De senaste typ 18 åren eller så har mina spelgrupper till större delen bestått av folk jag rekryterat via det här forumet, ofta för att spela något specifikt (typ Tatters).

Det har nog gjort det lättare.

Sedan blir det nog också lite lättare av att vi spelar med fokus på äventyret/kampanjen/mysteriet, då gör det mindre om en spelare inte kan vara med. Så vi har en OK storlek på gruppen och kör enligt principen att om tre spelare kan så kör vi (typ). Och så bokar vi genom Xoyondo.

Sen spelar vi inte jätteofta tyvärr, men det beror åtminstone delvis på att jag som SL har en massa andra bollar i luften också, där en del helt enkelt prioriteras högre än rollspel…
 
Om man pratar igenom allt detta i början innan man ska börja spela en viss kampanj och är överens om upplägget och att man spelar så länge X personer kan så tycker jag att det inte uppstår problem särskilt ofta.
Om samtliga alltid måste vara med, ja, då blir det betydligt svårare att få till spel. Så bäst om man är överens om att man spelar vidare om X kan.
Sedan tycker jag att det är enormt viktigt att få in rutin, men det går inte alltid, och ibland faller en del spelare bort då andra saker sker i livet kring en, och då är det bra att kunna spela för de som kan.
Jag tycker inte att jag haft stora problem med detta.
Fungerar allra bäst om man kan sätta en fast dag, om inte det fungerar så är det bra att ägna slutet åt spelmötet att bestämma ett nytt datum.
 
Bifur said:
En fördel (om man är så lagd) med hobbyister är att du förhoppningsvis inte bara får mer engagerade medspelare, utan troligen också mer intresserade sådana. Alltså mer benägna att köpa och läsa spel, mer sugna på stt vara SL, mer nyfikna på nya grejer.
Click to expand...
Det är också en viktig poäng! Det är inte superkul att spela med folk där merparten börjar tänka på rollspel på väg till spelmötet och slutar tänka på det på vägen hem.
 
Min lilla grupp, som även innefattar @guldfink, har lyckats bra med uppslutning. Jag tror vår framgång är grundad i några saker:
  • Samma tid varje vecka
  • Vi kör online, ca 2h per pass
  • Vi kör i säsonger på 10 sessioner med pauser emellan
  • Vi varvar olika spel och spelledare
 
Lemur said:
Min lilla grupp, som även innefattar @guldfink, har lyckats bra med uppslutning. Jag tror vår framgång är grundad i några saker:
  • Samma tid varje vecka
  • Vi kör online, ca 2h per pass
  • Vi kör i säsonger på 10 sessioner med pauser emellan
  • Vi varvar olika spel och spelledare
Click to expand...
Jag tror det här är framgångsreceptet. Som jag nämnde tidigare, tror jag, är det lite som med träning. Träning står och faller nästan lite med fasta rutiner. Upplever att det är så med väldigt många saker. När jag tänker efter gäller det förmodligen det mesta för egen del om jag ska göra det till något som består.
 
DanielSchenström said:
Vi har fasta spelmöten 2 ggr i veckan vilket vi kört med i 40 år, fredags- och lördagskvällar. Vi kan dock lägga till spelmöten under lov, semestrar och sånt. Men det är bara 4 av oss (barnlösa med normala arbetstider eller inga jobb och sällan eller aldrig flickvänner) som "alltid" dyker upp medan de med barn och annat som drar dyker upp mer sällan, eller i omgångar efter möjlighet. Alla gillar inte alla spel heller så sånt spelar också roll.

Onsdagar skickar jag ut ett mss-sms med vad som händer i helgen och innan det brukar spelledare meddela om de inte kan medan spelare varierar på när de hör av sig om de inte kan. Om ordinarie spel ställs in försöker vi ordna nån annan aktivitet, ett annat rollspel om möjligheten finns.
Click to expand...
Haha ja, mina vänner/jag är den exakt 180 gradiga motpolen till er sociala situation. Jag skulle inte kunna få till spel fredag och lördagkväll 4 veckor i rad om jag så lät dem fakturera mig 25.000/månad
 
VI bokar nytt spelpass i slutet av varje speltillfälle. Sedan vet alla vad som gäller till nästa tillfälle. Samla hjältepoäng hos fru å barn så att man kan sprätta dem på speldagen. Ju längre pass desto mer hjältepoäng krävs.
 
verlandes. said:
Är det en fråga till mig? Törnetronen och liknande kampanjer försöker vi oss inte på utan att alla är helt med på banan. Sen skulle jag säga att de som är "medelintresserade" vid mitt bord ändå är så pass intresserade att de faktiskt aktivt tycker om själva aktiviteten - menar mest bara att den inte har prio 1 i deras liv!
Click to expand...
Hade inget att göra med dig alls. Det är en populär kampanj som är jättelång så det var den första som dök upp i huvudet.

Om något så handlade om mig själv. Långa kampanjer lockar men jag har själv frågeställningen i mitt huvud. Har en del kompisar jag gärna skulle hänga med och spela lite då och då men också hitta några där att spela är i fokus.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top