Boka spelmöten - är det svårt?

Vilka rollspel som håller? Jag är mer nyfiken på hur faen folk lyckas få samma grupp vuxna människor att träffas 20+ gånger? :D
Är det här en fråga på riktigt?

Genom att spela med vuxna människor som klarar av att komma överens om kadens, när man ställer in, när man kör i folks frånvaro, och som är engagerade nog för att säga saker som ”jag kan inte den kvällen” till annat när det är rimligt.

Jag är med i tre sådana grupper just nu. Alla de grupperna har spelat minst 60 spelmöten tillsammans, två av dem säkert över 200. Ingen av dem har spelat samma spel/kampanj hela tiden, men alla har spelat mer än 20 spelmöten i minst en kampanj.
 
Jag är också förbryllad över frågan. Visst kan det vara struligt att få till spelmöten ibland men absolut inte omöjligt om deltagarna är rimligt strukturerade och engagerade.
Jag kan visserligen känna igen det lite grann. En av mina grupper har hamnat i en dålig kultur kring närvaro, vilket - om det vore min enda grupp - nog hade lett till en avveckling/omstrukturering. (Men eftersom jag har flera andra välfungerande så får det vara.) Men generellt har ni så klart rätt, allt sådant är ju bara blivit lättare med åren.
 
Jag kan visserligen känna igen det lite grann. En av mina grupper har hamnat i en dålig kultur kring närvaro, vilket - om det vore min enda grupp - nog hade lett till en avveckling/omstrukturering. (Men eftersom jag har flera andra välfungerande så får det vara.) Men generellt har ni så klart rätt, allt sådant är ju bara blivit lättare med åren.
Ja, om någon i spelgruppen konstant hittar på andra saker som kommer före så borde det inte vara så konstigt att ställa frågan "ska du vara med eller inte?" Och sen diskutera fram en lösning. Till exempel att man räknar med att det knappt kommer vara ett spelmöte när alla är med och anpassa spelandet efter det. Eller att räkna med att person X är med och spelar när det funkar, den spelaren är en glad överraskning när det passar men inga spelmöten planeras runt dennes komplexa schema. Eller att person x helt enkelt inte är med och spelar just nu i denna uppsättning, och de andra fortsätter, med eller utan ny spelare som ersätter den tidigare.

När man var liten kunde ju "evig" vänskap uppstå eller dö med sådana här konflikter som uppstod ur ett enda missat spelmöte, men nu pratar vi ju om vuxna människor och om detta är ett hot mot hela relationer så kanske det inte är en relation värd att skydda med superhårt arbete.
 
Och sen diskutera fram en lösning. Till exempel att man räknar med att det knappt kommer vara ett spelmöte när alla är med och anpassa spelandet efter det. Eller att räkna med att person X är med och spelar när det funkar, den spelaren är en glad överraskning när det passar men inga spelmöten planeras runt dennes komplexa schema.
Ungefär där ligger vi väl nu. Men samtidigt är det svårt att strukturera spelandet till 100% så alltid. (Vi har nämligen ställt in två möten i rad för att hen inte kunnat och jag som SL verkligen inte vill låta det rulla på utan denna RP. Men oftast går det ju att ta sig runt.)
 
Jag tycker absolut det är en utmaning. I min grupp är vi flera småbarnsföräldrar, så att hitta en tid som passar alla kan vara klurigt - det blir lättare ju äldre barnen blir och jag ser framför mig att jag kommer kunna lägga mer tid på spel om några år. Nu tar jag höjd för att kunna spela 1-2 gånger i månaden.
 
Det är lätt om man betraktar det som en hobby. Vuxna människor lyckas spela i korplag och sjunga i kör och gå på drejkurs trots att de har barn, om man behandlar sitt rollspelande som den sortens aktivitet så funkar det. Sätt det på en återkommande tid en vardagskväll som inte krockar med barnens scoutgrupp eller dans eller vad det nu är och prata igenom med partner hur ansvaret fungerar den dagen (om man är ensamstående är det såklart annorlunda, det har jag full förståelse för).

Det är svårt om man betraktar det som kompishäng som man ska försöka få till nån ledig tid under en helg som råkar passa alla. Helger har mycket fler oregelbundna aktiviteter (födelsedagar, BRF-städningar, fotbollscupper för barnens lag) som dyker upp. Den sortens planering funkar när man är yngre och ändå räknar med att dricka öl med sina kompisar ungefär varje helg.
 
Det som gör det svårast, i mina ögon, är hur mycket tid en spelträff tar i anspråk. Jag vill ju ha minst 4h för att det ska vara värt, gärna mer - men för en person som inte är lika insnöad i hobbyn som jag så är det ju mycket begärt, särskilt om det ska vara en återkommande aktivitet.
 
Jag använder Strawpoll med goda resultat, de får fylla i kvällarna de kan så kör vi då majoritet är tillgängliga. De flesta av mina spelare är småbarnsföräldrar vilket är ett hinder, men även de flesta jobbar 7-16 jobb vilket gör det lättare. Svårt att ducka när man sagt att man kan!
 
jättelegit fråga. Spelar man med riktigt inbitna rollspelare är det en no brainer. Samma sak när jag bodde i en mindre stad med korta avstånd och allmänt människor som är mindre uppbokade.

MEN om gruppen är:

En eller två som är superinbitna (ofta typ SL och ngn till) och resten "gillar game" men inte dirket tänker rollspel hela dagarna.

OCH man bor i en storstad. Med karriärfolk med barn. Typ den generiska innerstadsstockholmaren.

Herrejävlar vad svårt det kan vara. När vi spelade WFRP4 för 2 år sedan hade vi bestämt att vi skulle satsa på spel varannan vecka. Jag visste att det skulle bli svårt men alla var med på det i teorin. När vi skulle boka pass nummer 3 satt alla med kalendern. Första dagen alla kunde tillsammans var 11 veckor fram.
 
En eller två som är superinbitna (ofta typ SL och ngn till) och resten "gillar game" men inte dirket tänker rollspel hela dagarna.
Detta är exakt min huvudgrupp. Hälften lever och andas rollspel - andra hälften tycker jättemycket om det, men prioriterar det inte över allsköns utekvällar, sportevents eller vad nu riktiga människor sysslar med.
 
Detta är exakt min huvudgrupp. Hälften lever och andas rollspel - andra hälften tycker jättemycket om det, men prioriterar det inte över allsköns utekvällar, sportevents eller vad nu riktiga människor sysslar med.
Det är väl så i en kompis grupp att vissa hade haft lite roligt om vi spelade pingis istället. Därför är gör det kanske inte så mycket om man hoppar över ibland för känslan kontinuitet inte är så så stor. Följdfrågan är väl varför du försöker spela igenom hela törnetronen med folk som har den inställningen och inte väljer något mer passande som äventyren/kampanjen från DoD lådan eller korta Väsen mysterier.
 
Det är väl så i en kompis grupp att vissa hade haft lite roligt om vi spelade pingis istället. Därför är gör det kanske inte så mycket om man hoppar över ibland för känslan kontinuitet inte är så så stor. Följdfrågan är väl varför du försöker spela igenom hela törnetronen med folk som har den inställningen och inte väljer något mer passande som äventyren/kampanjen från DoD lådan eller korta Väsen mysterier.
Är det en fråga till mig? Törnetronen och liknande kampanjer försöker vi oss inte på utan att alla är helt med på banan. Sen skulle jag säga att de som är "medelintresserade" vid mitt bord ändå är så pass intresserade att de faktiskt aktivt tycker om själva aktiviteten - menar mest bara att den inte har prio 1 i deras liv!
 
Last edited:
Jag tycker det är förvånansvärt svårt. I mina kretsar är det för få spelare som vill avsätta en fast tid och även för få som är beredda att göra plats i kalendern för hyfsat regelbundet spel. Plus att även när vi har några datum uppe på bordet får man tjata sig till ett svar kring vilka dagar de kan.

Sammantaget gör det att jag nästan börjar tröttna på rollspel...
 
Jag tycker det är förvånansvärt svårt. I mina kretsar är det för få spelare som vill avsätta en fast tid och även för få som är beredda att göra plats i kalendern för hyfsat regelbundet spel. Plus att även när vi har några datum uppe på bordet får man tjata sig till ett svar kring vilka dagar de kan.

Sammantaget gör det att jag nästan börjar tröttna på rollspel...
Jag säger ju det, flytta till Nyköping så kan vi starta en ordentlig spelgrupp!
 
Beror på som folk är inne på. Ser man det som hobby som man viger tid åt är det nog enklare. Sen blir det lite som träning, viker man av en gång blir det enklare att vika av igen och så vidare. Till slut är hela gruppen död, för rutinen är borta och då även engagemanget.

Det tråkiga är att i den sista gruppen jag spelade med var jag den mest engagerade. I slutet var det dock jag som sa att nu skiter jag i det här för jag har ställt in och sagt nej till andra saker trots att ingen annan verkar bry sig. Efter det dog gruppen.
 
Back
Top