[Det här inlägget handlar om hard SF-rollspelet Blue Planet från Biohazard Games, utgivet av Fantasy Flight Games.]
Premissen i spelet är:
Efter att ha kört Jorden i botten har mänskligheten inte mycket hopp att klara sig levande. Undret sker: utanför Pluto hittar forskare anomalier som visar sig vara ett maskhål som leder en expedition till ett avlägset solsystem med en "main sequence yellow star" som är lik Solen. Man finner planter som liknar Jupiter och Merkurius, och efter ett par år hittas Poseidon, vattenplaneten. Denna gränssprängande upptäckt följs av en ekologisk katastrof på Jorden, som gör att kolonisterna på Poseidon (inalles 5000 stycken) blir strandade. "The Blight", som eko-katastrofen kallas, varar i 75 år. GEO (Globala Ekologiorganisationen) bildas av FN för att leda mänskligheten till möjlig överlevnad, och man lyckas bryta destruktionens cirkel. Folk lever i små kollektiv på landet, odlar försiktigt och har storfamiljsstruktur. Jorden börjar spira igen. Man skickar nya kolonister till maskhålet och kommer till Poseidon. Där finner man de ursprungliga kolonisterna, livs levande, och de har blivit 40.000 stycken vid det här laget. Man hittar också "longevity Ore", eller Long John som den livsförlängande malmen också kallas. Detta föranleder en företagsinvasion av planeten, och borrplattformar och dykutrustning kommer till Poseidon. Konflikterna hopar sig, och det verkar som att de teknikfientliga Natives (ursprungskolonisterna och deras ättlingar) inte är de enda som Incorporates (företagen och deras hejdukar) måste kuva - mystiska utomjordiska intelligenser finns i haven, men människan har ännu inte lyckats uprätta kontakt.
Jag såg det på LinCon, och tog bägge böckerna som fanns där (Player's Guide med regler och Moderator's Guide med världen) och slängde fram degen. Sen hittade jag Fluid Mechanics (teknologin på vattenplaneten) och när jag kom till Tradition i Stockholm märkte jag att det kommit supplement (tre till, om lag och ordning, om den första kolonin, och om ekologin på Poseidon, som den blå planeten heter).
Spelet är så jäkla välskrivet att alla gamla "hard SF"-tentakler sladdrade till och jag fick KONTAKT med det igen. (Även känt som Sam J. Lundwall-syndromet.)
Det skitta: regelverk, jaja, "dice pools", men de maxar på tre tärningar. "Om man har mer än ett tärningsslag att slå under har man ett konstruktionsfel", som en kompis sa. Men, man kan tänka såhär: kör med BRP (Basic Roleplaying System) som är känt från Call of Cthulhu istället - då slipper man dega kring i det där söpplet.
Det smutta: Det är en väldigt utförligt beskriven värld man kommer till, och konflikter och företag som finns på den nya världen har en stil, en själ, s.a.s.
Aptitudes: saker karaktären brukar vara bra på, är en skön grej. Vissa grupper av skills har man fin baschans på, man är "apt", helt enkelt.
Spelet verkar skrivet av eko-anarkister, och har en vacker analys av skenande kapitalism, något man (läs: jag) sällan ser i rollspelsprodukter. Inledande kapitlets del om olika företags valutor visar på en skön insikt i samhällsbyggets svårigheter. (Varje företag ger ut egen valuta, en s.k. scrip, som ställs mot företagets kvartalsresultat och relativt mot andra företags scrips, samt mot tillgång och efterfrågan på sagda scrip -- vilket leder till att kommersen hindras svårligen på Poseidon, det är svårt att veta vad ens pengar är värda, om något.)
De har valt att ge ut allt i hardback, genomgående, vilket ger dyra, snygga produkter. (Men som brukligt: illustrationer i rollspel är hellre än bra...)
Mina frågor till dig:
Har du spelat Blue Planet?
Vilka andra hard SF-spel har du spelat och kan introducera?
På vilka sätt forskar du kring dina äventyr i hard SF?
Premissen i spelet är:
Efter att ha kört Jorden i botten har mänskligheten inte mycket hopp att klara sig levande. Undret sker: utanför Pluto hittar forskare anomalier som visar sig vara ett maskhål som leder en expedition till ett avlägset solsystem med en "main sequence yellow star" som är lik Solen. Man finner planter som liknar Jupiter och Merkurius, och efter ett par år hittas Poseidon, vattenplaneten. Denna gränssprängande upptäckt följs av en ekologisk katastrof på Jorden, som gör att kolonisterna på Poseidon (inalles 5000 stycken) blir strandade. "The Blight", som eko-katastrofen kallas, varar i 75 år. GEO (Globala Ekologiorganisationen) bildas av FN för att leda mänskligheten till möjlig överlevnad, och man lyckas bryta destruktionens cirkel. Folk lever i små kollektiv på landet, odlar försiktigt och har storfamiljsstruktur. Jorden börjar spira igen. Man skickar nya kolonister till maskhålet och kommer till Poseidon. Där finner man de ursprungliga kolonisterna, livs levande, och de har blivit 40.000 stycken vid det här laget. Man hittar också "longevity Ore", eller Long John som den livsförlängande malmen också kallas. Detta föranleder en företagsinvasion av planeten, och borrplattformar och dykutrustning kommer till Poseidon. Konflikterna hopar sig, och det verkar som att de teknikfientliga Natives (ursprungskolonisterna och deras ättlingar) inte är de enda som Incorporates (företagen och deras hejdukar) måste kuva - mystiska utomjordiska intelligenser finns i haven, men människan har ännu inte lyckats uprätta kontakt.
Jag såg det på LinCon, och tog bägge böckerna som fanns där (Player's Guide med regler och Moderator's Guide med världen) och slängde fram degen. Sen hittade jag Fluid Mechanics (teknologin på vattenplaneten) och när jag kom till Tradition i Stockholm märkte jag att det kommit supplement (tre till, om lag och ordning, om den första kolonin, och om ekologin på Poseidon, som den blå planeten heter).
Spelet är så jäkla välskrivet att alla gamla "hard SF"-tentakler sladdrade till och jag fick KONTAKT med det igen. (Även känt som Sam J. Lundwall-syndromet.)
Det skitta: regelverk, jaja, "dice pools", men de maxar på tre tärningar. "Om man har mer än ett tärningsslag att slå under har man ett konstruktionsfel", som en kompis sa. Men, man kan tänka såhär: kör med BRP (Basic Roleplaying System) som är känt från Call of Cthulhu istället - då slipper man dega kring i det där söpplet.
Det smutta: Det är en väldigt utförligt beskriven värld man kommer till, och konflikter och företag som finns på den nya världen har en stil, en själ, s.a.s.
Aptitudes: saker karaktären brukar vara bra på, är en skön grej. Vissa grupper av skills har man fin baschans på, man är "apt", helt enkelt.
Spelet verkar skrivet av eko-anarkister, och har en vacker analys av skenande kapitalism, något man (läs: jag) sällan ser i rollspelsprodukter. Inledande kapitlets del om olika företags valutor visar på en skön insikt i samhällsbyggets svårigheter. (Varje företag ger ut egen valuta, en s.k. scrip, som ställs mot företagets kvartalsresultat och relativt mot andra företags scrips, samt mot tillgång och efterfrågan på sagda scrip -- vilket leder till att kommersen hindras svårligen på Poseidon, det är svårt att veta vad ens pengar är värda, om något.)
De har valt att ge ut allt i hardback, genomgående, vilket ger dyra, snygga produkter. (Men som brukligt: illustrationer i rollspel är hellre än bra...)
Mina frågor till dig:
Har du spelat Blue Planet?
Vilka andra hard SF-spel har du spelat och kan introducera?
På vilka sätt forskar du kring dina äventyr i hard SF?