Nekromanti Björnens bane

[Jorkii]

Medans järnet ännu är varmt så lägger jag upp ett till av mina verk. Detta kväde är längre, mer invecklat och flyter sämre. Flera fel kan smugit sig in och förmodligen behöver en del struktureras om, så jag ber återigen om kritik.

Kvädet om Björnefader
Björnens bane

1.
Björnefader vandra
värdigt genom Björkerike.

2.
Såsom hans avkomma skola
likt sina fäder således.
Mången vinter han må
förkastat genom sömnens lockelser.
Ånyo skall Björnefader återgå
till sömnens lugna salar.
Så var det menat
men Storme ville annorlunda.

3.
"Det är sent dato
jag känna vintern jaka
mitt bo jag måste
finna inom snarast framtid"
Fågelns sång är försvunnen
blad på björken borta.
Marken är kall, medtagen,
vinterns tid är kommen.

4.
Men än finns tid
för vinterns mörka vila.
Björnefader genom Björkerike skyndar
han anar kylan komma;
nu det handlar blott om tid!
Han känner sömnen smyga
sträcka efter själen hans.
Men än finns tid!

5.
I trädet sover ekorren
tryggt skyddad från mörkret,
liksom grävlingen i grytet
ock hans frände Igelkott.
Alla sover utom björnen
konungen i vida Björkerike.
"Snart jag målet når"
han mumlar smått förteget.

6.
Bekymmer tynger björnens hjärta
ansvaret är alltför stort.
Han ser vad ulvarna
gjort hans vackra rike.
Rådjuret som ligger fällt
benen som äro avgnagda.
Dessa äro få av många
som vill åt hans Björkerike.

7.
Han ser på kalhygget
och tyngs av sorgen.
Skrälingar som mördat har,
slaktat dessa visa vänner;
skiljt huvuden från halsar,
inte visat någon nåd.
Han höra träden skrika,
sorgen tynger bröstet hans.

8.
Men plötsligt vita fjun
dalar ned på backen.
Björnen blir smått förvirrad
aldrig förr han detta skådat.
Han stannar upp förundrad
och ser sig omkring.
Snart det vita, kalla
svept in hela världen.

9.
Nu björnen inser misstaget
landskapet har snabbt förändrats.
Riktningen han skulle vandra
inte längre lika given.
Sikten blir allt sämre,
vinden viner genom träden,
mörkret sluter sig kring honom.
"Var kom denna stormen från?"

10.
Björnefader sjunker
ihop på marken kall.
Ser livet sitt passera,
känner anden ebba ut.
Björnen han är vit av snö
kölden biter hårt i pälsen.
Plötsligt smärtan tycks försvinna
allt blir vitt såsom hans bane.

11.
Kalla vinternätter
ett klagoryt kan höras
i stugorna, hos människor.
Det är Björnefaders ande
han som vill förstå.
Vandrar tröstlöst genom kylan
försöker finna marker sina,
ständigt utan någon framgång.

12.
Genom forna Björkerike,
där kylan ständigt härskar.

Jacob

 

[Morgoth]

Kvädet är på tok för långt för att jag ska orka leta genom hela efter fel, men här är två jag hittade:

"Björnefader skyndar genom Björkerike"

Jag tycker iaf det skulle kännas bättre med [...] genom Björkerike skyndar. Borde kunna ändras på fler ställen.

"liksom grävlingen i grytet
ock hans frände igelkotten. "

Här vore det lyriskt med endast igelkott (utan -en). Lite mer saga, liksom.

I övrigt lät det nästan lika fint som din förra skapelse. Gött jobbat!

Det blir nog MVG här med! Fortsätt dikta!

 

[Quan'talis]

Snyft... Så sorgligt... Björnen dog ju på slutet...

"Det är sent [color:\\"red\\"]dato[/color]
jag [color:\\"red\\"]känna[/color] vintern [color:\\"red\\"]jaka[/color]
mitt bo jag måste
finna inom [color:\\"red\\"]snarast[/color] framtid"

Hmm... nu vet jag förstås inte hur björnar brukar prata, men om det är meningen att han ska prata någotsånär normal svenska så måste jag påpeka att man vanligtvis inte använder orden i rött på det där sättet. Men gör som du vill, det blir bäst så.

Och precis som förra gången, försök läsa kvädet högt ett par gånger så märker du nog om något behöver ändras. Varna gärna din omgivning först så att de vet varför du plötsligt börjar tala på vers...

-JPS- fortfarande imponerad