Re: BIL i olika nivåer
Ett sidoproblem som uppstår när man tar bort logiken från psy är att psy i princip övergår till att bli samma sak som VIL. VIL är ju faktiskt ett mått på den psykiska styrkan (och i viss mån uthållighet, eller?). Eller så kan man behålla PSY som en sorts blandning av VIL och BIL eftersom att PSY bestämmer så många sekundära värden - kanske kan man låta PSY bli medelvärdet av BIL och VIL? Här finns oändligt många möjligheter.
En är att stryka PSY helt och hållet. Om nu PSY inte får representera den "allmänintelligens" som logiskt tänkande oftast associeras med, vad har det då för användning, har det ens existensberättigande?
Intelligensbegreppet (som PSY ju fiskar efter att representera) som sådant är ett problem, i och med att vi (i bemärkelsen de flesta här på jorden) inte har något säkert grepp om vad tusan vi egentligen menar med det. I början av 1900-talet var vi själaglada för att vi hade uppfunnit IQ-testen, och ansåg att vi genom dessa direkt kan kvantifiera en individs intelligens! Toppen! Svart på vitt hur intelligent du är!
Detta har ju på senare tid omvärderats kraftigt, och många (däribland jag själv, säkert också tidigare nämnda Säljö) hävdar gärna att IQ-test bara mäter en individs förmåga att göra IQ-test - det är i vilket fall den enda
säkra slutledningen vi kan dra av dem. Det finns ingenting som garanterar att de eventuella förmågor som manifesterar sig när en person är briljant på ett IQ-test, någonsin upprepas i
andra situationer, som
inte är IQ-test. (I sociokulturell lärandeteori, pop-teorin i pedagogiken idag, pratar man om "situerat lärande" och "transfer" och annat bjäfs som väsentligen avser just detta. Om barn får frågan "Två personer ska dela på fem ballonger, hur många får varje person?", så får man ganska ofta svaret "2½"... de har lärt sig räkna 5/2 i matten och gör inte rätt översättning/transfer till ett mer påtagligt scenario. <font size="1"> Lång parentes detta... </font size> )
Mer mångfacetterade intelligensmodeller, såsom Howard Gardners sympatiska men ovetenskapliga sörja (Multiple Intelligences, MI), har kommit upp som alternativ, och de gör väl våra hjärnor och individuella skillnader större rättvisa... men kan de kvantifieras alls? Oavsett vilken sorts intelligens vi mäter, eller vilket perspektiv vi har på begreppet, kan vi överhuvudtaget reducera den till ett siffervärde? Jag vill säga bestämt nej, men
ändå görs detta på regelbunden basis i rollspel - och jag har inget emot det!
För ett spel är ett spel i mina ögon, och det är alltid kul att ha en viss aspekt av powergejming och klara svarta riktlinjer på den vita regelkanvasen. Jag har inga problem i spelet jämföra RPer med PSY 10 och PSY 16 respektive och hävda att den ena är smartare överlag än den andra. Men jag aktar mig väldigt noga för att göra något sådant i verkligheten. Så tycker jag också att man riskerar göra krokben på sig själv om man ämnar göra en mer detaljerad modellering av "intelligens" i rollspel i allmänhet, och i EON i synnerhet. Det blir gärna otympligt och pretentiöst, och jag kan inte låta bli att tro att
hur "rätt" modell man än skapar, kan man ändå hitta brister! Så istället för att trassla in sig i något högtravande krångel och med all sannolikhet bara göra sig olycklig, föredrar jag själv att behålla EONs nuvarande modell. Det är mer spelbart, och absolut tillräckligt spelbart för mig. Men att det sedan är kul att teoretisera över det, det är en annan sak. Och alla behöver så klart inte tycka eller göra som jag.
(Vad jag menar är att man bör utöka detaljismen i de områden som kampanjen huvudsakligen behandlar - den blir överflödig inom områden som är sekundära för spelstilen/kampanjupplägget).
Det är för all del en sympatisk idé, som dock kräver en del klur och arbete från SL:s sida om det ska resultera i något konsekvent och genomtänkt. I fallet intelligens har jag fortfarande ovanstående åsikt. Och i andra fall så är jag personligen för lat för att någonsin utöka detaljismen i framför allt EON, jag går hellre rakt motsatt väg och skär bort allt som inte är direkt relevant för att behålla den väsentliga kärnan.
(Jösses, jag babblar. Hoppas det ändå blev någotsånär relevant.

)