Jag fick en idé såhär innan läggdags. Jokern tycker att något av det viktigaste med sina brott är att han själv äger tolkningen av vad han gör. Allt han tar sig för är tänkt att chockera, vara larger than life och framförallt oförutsägbar. Han vill inte bli sedd som en brottsling i mängden. Batman har, om än motvilligt, köpt detta ramverk.
Tills nu!
Nu beslutar sig Batman istället för att behandla Jokern som om han vore fullständigt begriplig. Han når ut till Gotham med en fullständig öppenhet om hur Jokern funkar. Hans planer, metoder och mönster kartläggs och blir offentliga. Allt på ett väldigt torrt och byråkratiskt sätt. Inte sensationella rubriker, utan torra genomgångar. Man börjar prata om honom som en ”vanlig” serimördare, ”Såhär väljer han platser, såhär använder han humor som rädsla mot offren” o.s.v.
Jokern avmystifieras och det gör honom skitförbannad. Han hatar att bli förstådd på fel sätt. Fortsatta försök till att chocka resulterar i torra konstateranden: ”Detta är ett typiskt Jokern-beteende”. Alla försök till större eskaleringar gör bara analysen ännu enklare.
Till slut upptäcker Jokern att hans aktioner blir tråkiga. Inte för att de är ofarliga men för att de är förväntade. Och tillslut händer något. Han är inte längre ett undantag från mänskligt beteende, utan ett extremt exempel på det. Hans energi försvinner. Inte för att han är besegrad, utan för att han inte längre kan agera utefter sina egna villkor.
Och det är så han botas. När han inte längre har möjlighet att vara den som genomskådar världen är det enda han kan göra att betrakta sig själv utifrån.
Det finns säkert en massa brister i historien, men det är mitt försök i alla fall
