Min första Eon-karaktär var (av mig) tänkt att vara en ung småbrottsling som kämpade för sin överlevnad genom att ta av sådana som hade "mer än de förtjänade".
Många tabeller senare hade jag en stor familj, ägde halva byn, var uppradad för ett ännu större arv och hade säckar med pengar och ett kongelerat filament jag inte hade någon användning av.
Påminner mig mycket om min första Neotech2 RP. Tanken var en någorlunda ung australiensisk surfare, som mest hade planerat att fortsätta med sin bekymmerslösa livstil, i alla fall tills SL kommer och stökar till det.
Vad jag fick var en 45-årig ex-jägarsoldat med två herderutsmärkelser, ex-polis åtalad upprepade gånger för polisbrutalitet och senare dömd för mutbrott. Väl i fängelse började RP spela tuba samt styrketräna, men blev inte antastad i duschen tack och lov, innan han slutligen kom ut. När han slutligen kom ut i det fria blev han diskare på ett ställe en annan RP ägde.
Från 20-årig beach boy, till 45-årig ärrad bitter gammal grym gubbe. Spelades en gång sedan slumpade jag fram ny karaktär.
Nä, slumpa fram bakgrund är visserligen mycket roligt, men det är lite för okontrollerbart. Personligen brukar jag komma på ett koncept, slänga ut lite poäng, tänka igenom konceptet igen, slänga ut lite poäng för att göra RPn "verkligare" och sedan avsluta med lite karaktärsdanande nackdelar, som kanske vägs upp med någon fördel jag redan tagit, eller genom att jag höjer studietids-relaterade färdigheter om sådana finnes.
För tre år sedan hamnade alla extrapoäng och alla andra poäng också för den delen mest på stridsfärdigheter eller magi o dyl. Jag är en bättre människa nu.