Nekromanti Baruch dayan emet: In character tråd

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,385
Kapitel 1: Himmel och helvete
“Everyone who has ever built anywhere a new heaven first found the power thereto in his own hell.”

Värmeböljan som har plågat staden och pressat ner avgaserna och smogen som ständigt sipprar upp i atmosfären som för att kväva människorna där nere har äntligen gett vika. Kall luft har kommit in från kusten och den resulterande kollisionen av varmt och kallt har exploderat i en åskstorm vars like inte har synts till i de här trakterna på en generation. Himlen målas lila och blå av åskviggar, ett rytande som från vredgade gudar rullar ner mot jorden och regn slår ner mot en stad för smutsig och torr för att absorbera något av det. Kloakerna svämmar över och sköljer sitt smuts ner för gatorna och genom sprickorna in i stadens gömda och glömda platser. Men med hettan bruten går det äntligen att andas igen, planer som inte riktigt nått sin fullbordan med helios hat pressande ner på dem välkomnar stormen. Elektricitet är i luften. I natt kommer mer än smuts att flyta fram i rännstenarna.


Kathleen Gonzales
Vatten rusar in genom hundra små och stora öppningar i taket och rakt ner i baljor, hinkar och burkar uppsatta runtomkring Kathleens klinik. Folk som Kathleen hjälpt, folk från området springer fram och tillbaks och tömmer de olika behållarna utanför kliniken och ersätter dem igen. De elektriska ljusen här inne blinkar men sprider ett mysigt gult sken runt om den stora salen medan regnet slår ner på taket. Många har sökt sig hit inatt, inte så många med skador men desto fler som söker en varm och torr plats att spendera natten på..

Kathleen märker först att något är fel genom att folk börjar prata oroligt. När hon ser Thea och hennes man John, vanliga besökare till kliniken och några av de mer fanatiska i sin tolkning av Kathleen som utvald av Gud, komma in tillsammans med en åttaårig flicka som verkar vara i chock och som klänger sig fast vid Thea och man i en skottsäker väst som blöder kraftigt från ett skärsår i sidan. ”Hjälp honom, snälla!” paniken i Johns röst är tydlig.

Louis, en av kvinnorna som brukar hänga vid ingången till kliniken och ser till att folk inte ställer till med bråk, kommer inspringandes och kommer rakt till Kathleen. Hon är vit blek och ser rädd ut. ”Kath!” hon väser nästan mer än viskar det i örat på Kathleen, ”The Hand är här, bossen själv!, han har med sig typ tolv killar från The Gauntlet med k-pistar. De säger att Thea och John dödade en av deras killar genom att korsfästa honom med kanyler och sedan kidnappade de killens dotter.” Louis tittar över på flickan som klänger sig fast vid Thea, ”The Hand vill komma in här och prata med dig. Vad fan gör vi?”


Jason/The Boogyman.
Aaron blev tränad tillsammans med Daniel som barn av The Gauntlet. Aaron var minstingen då, han var liten, svag och sjuklig. Ingen trodde att han skulle klara sig eller bli något. Men Aaron var en ihärdig och sadistisk jävel, han hankade sig kvar tills ni blev gamla nog att de började träna er i närstrid. När de första gången satte en kniv i Aarons händer visste han att han hade hittat hem och att han skulle klara sig. Med åren blev han en av The Gauntlets främsta mördare när man ville skicka ett budskap. Vill du att någon skall hittas i hundra separata delar eller önska att de var döda i en vecka innan de faktiskt drar sitt sista andetag? Då skickar du Aaron. Aaron är också det första steget mot att plocka ner The Gauntlet och att hitta och hämnas på Michel.

”VARFÖR DÖR DU INTE?!” du visste att det var en dålig ide att följa Aaron upp på taket. Men han såg dig för tidigt, innan du kunde slå till från skuggorna. Den lätta stilettkniven i Aarons vänstra hand hugger in för att punktera en lunga men finner bara mörker medan den tyngre jaktkniven i hans högra hand tvingar Jason bakåt och till vänster, tvingar honom att rulla bort från stålet. Grus på hustaket biter in i Jasons axel innan han rullar upp på fötterna igen. Hustaket är mörkt, upplyst endast av ljusföroreningar som sipprar upp från gatan nedanför och i det här regnet är det inte mycket. Aarons jacka skramlar lite från mängden knivar han har gömda i den. ”Kom igen då Boogyman. Kom och visa vad alla är så rädda för!”

(Aaron rullar 3 tärningar för klichén ”Knives galore”. Han får totalt 9 på sin rullning. Vill du slåss mot honom måste du rulla en kliché mot honom och beskriva hur du vill slåss mot honom. Rullar du mer än 9 så tar du överhanden i striden och kan beskriva hur du besegrar Aaron och rullar du mindre kommer Aaron skada klichén du använder för 1 tärning.)


Kurt Thomas
Budskapet kom från radion den här gången. En kod skapad av de första bokstäverna i en nyhetssändning skickade dig till att följa efter borgmästare kandidaten Malcolm Candy. Du har spenderat ett par dagar med att sitta i en bil utanför hans hus på natten, med att gå till officiella arrangemang han medverkat på och gått igenom pappersarbete från hans kampanjkontor. Kurt sitter utanför hans hus i natt också och överväger faktiskt att ge sig av hemåt. Det regnar för mycket för att han skall se om något händer. Men just när du nästan gett upp ser du att någon kommer gåendes, inte körandes utan gåendes i stormen, fram till Candys ytterdörr. Det är en kvinna klädd i en svart regnrock som dragit upp huvan mot vinden och regnet. Hon ringer på dörren och när Candys säkerhetsvakt öppnar den drar hon ner huvan och du ser att det är Candys sekreterare. Hon släpps in och det går ett par minuter. Sedan kommer alla fyra säkerhetsvakterna som Candy har anställda ut ur huset, sätter sig i sina bilar och kör därifrån.

Du finner detta märkligt och smyger närmre för att se vad det är som pågår. Candy är inte gift så det är inte logiskt att hans skulle gå till de här längderna för att dölja en affär. Du tar dig in över staketet och håller dig bakom buskarna. Du smyger fram så att du kan se in genom det stora fönstret in i Candys vardagsrum och får syn på honom. Han är Djävulen.

Han är bokstavligt talat Djävulen. Han har två getabocks horn som växer ur hans panna och böjer sig bak över hans huvud. Hans hud är rödaktig och istället för bröstvårtor har han två munnar fyllda med vassa små tänder liknande de som en igel har. Hans ögon är två brinnande gropar fyllda med eld. Malcolm Candy, Djävulen, har böjt sin sekreterare över sitt piano och har sex med henne över det. Han har en sågtandad kniv i sin ena hand och hennes hår i den andra. Han drar tillbaks hennes huvud och skär halsen av henne utan att sluta trycka sig in i henne. Hennes blod sprutar ner i ett gyllene dopfunt uppsatt framför henne ovanpå pianot. Svart rök fylld med ansikten börjar stiga upp från dopfunten.

Vad gör du?


Samuel "the Reaper" Grimes
Bårhus britsen är kall under Samuels rygg när han vaknar till, resterna av hans kläder är brända och trasiga och ljuset från undersökningslampan är skarpt i hans ögon. ”Välkommen tillbaks till de levandes land chefen. Verkar inte som om Syndikatet har fått slut på pengar i sin C4:a budget.” Samuel sätter sig upp och rättsläkaren, en äldre kvinna som heter Johnsson eller Jensen eller något liknande och är en del av The Reapers organisation, ger honom ett ombyte nya kläder. Tre män från organisationen, män Samuel litar på, står i rummet och är uppenbart beväpnade med pistoler under sina jackor. Det sista Samuel minns är att han sätter sig i sin bil och vrider om nyckeln... En bomb. Uppenbart.

Carter, en av männen i organisationen som är mest pålitliga, talar först. ”Boss, de slog till mot oss. Hårt. De tror att du är nere permanent men det är enda fördelen vi har. Vi försökte följa efter killen som vi tror satte bomben men...” Carter skakar på huvudet. ”Vi tror det är Elain Bitterman som planerade det. Hon har visat sig offentligt för första gången sedan vi började attackera syndikatets ledning. På en politisk fundraiser för Christine Shepards kampanj. Syndikatets folk är aktiva i hamnen igen också, det verkar vara en viktig leverans av någon typ som de väntat med att ta emot tills du var nere. Vi har inte nog med folk för att göra något åt båda grejerna. Vi kan antingen försöka hämnas på Elain direkt eller försöka kapa eller stoppa leveransen.” De tre männen och rättsläkaren tittar på dig. ”Vad ska vi göra?”

Någonstans, från bortom det smutsiga glaset som är den här världen, skrattar de döda.
 

.113

Swashbuckler
Joined
8 Feb 2012
Messages
2,660
Location
norrlänning
.113;n213329 said:
"The first time I died there was darkness. Darkness and the rattling of chains. Then there was pain. Pain beyond anything I've ever felt before, never-ending pain. As I woke up in the alley, the cold rain splashing around me, I gasped for air and took a deep breath, like a newborn filling its lungs for the first time, all I could remember was the fading sound of trumpets. It's been the same since then."

- Samuel "the Reaper" Grimes





(ungefär sådär ser han ut, minus en service stud i pannan :p )

Samuel Grimes

Samuel Grimes minns inte längre vem han var förut. Han vet att han vill ta ut syndikatet, och de andra har han inte mycket för, så de kan gärna ryka också, men han minns inte varför. Legenden om honom har precis börjat spridas. Liemannen. Om han bestämt att du ska dö, kommer du att dö.

Eftersom Samuel faktiskt kan saktas ned så inser han att det inte är helt opraktiskt med lite följare som ser till att han når sitt mål, att utplåna alla andra gäng i staden. Och för att de inte ska få konstanta nytillskott med köttsköldar inser han att ibland måste man slå till ekonomiskt. Alla sätt är tillåtna.

Immortal (5): Samuel är rent tekniskt sett inte odödlig, han går att döda. Han har faktiskt dött flera gånger. Men han kommer tillbaka varje gång. - (Ja, odödlig helt enkelt. :p)

From Beyond (4): Samuels kropp begränsas inte längre av normala fysiska regler, utan han kan pressa sin kropp till det absolut yttersta. Ni vet när människor fullpumpade av adrenalin kan lyfta en bil från en fastklämd person, det kan Samuel göra varje dag. -(Kanske inte direkt snabbare än vanligt men åtminstone starkare och tåligare än vanligt. Kanske går det övertala folk med det också?)

Otherworldly Whispers (3): Samuel hör röster från de döda. Ibland varnar de honom för saker som kommer att hända, ibland hör han nästan inte de säger. Större delen av tiden håller de honom vaken om natten, han har inte sovit sen han kom tillbaka första gången. -(tänker som en sorts perception, upptäcka ambushes, få reda på vad fienden gör, en adress osv)

Weakness: Samuel har helt tappat minnet om vem han varit. Ibland kan vissa saker göra intryck på honom, via flashbacks eller liknande. Det kan vara en lukt, ett ljud, ett ansikte i mängden. Ibland tänker jag att det ger honom minus, ibland tänker jag att han blir helt lamslagen.
Jag tänker också att det finns en anledning till att han vill utplåna syndikatet först och han kommer så småningom få sig en väldigt mäktig fiende.
(Ville bara ha det i rätt tråd så man slipper leta sen)

Samuel knycker till med huvudet så att det knakar till lite och sträcker ut armarna för att knäcka fingrarna, sen ställer han sig upp och klär på sig. Han tar ett långsamt, djupt andetag och det är nästan som att skuggorna i rummets hörn blir lite djupare. Carter ser relativt obrydd ut, han har varit med längst, men en av de andra männen, Jacobs, kan inte låta bli att stirra in i ett av hörnen. Kvinnan rycker till som att hon hört något och ser aningens förbryllad ut.

Otherworldly whispers: 12 (6,5,1) (Jag tänker att han hör viskningar om vad som eventuellt kan finnas i hamnen)

Sedan andas han ut och ser på de andra. "Samla resten, vi slår till mot..."
 

Attachments

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,385
Samuel "the Reaper" Grimes

Samuel tappar in till rösterna och som vanligt kommer nonsens från mörkret innan svaret skriver sig själv i brinnande röster över hans sinne.

Makt... Barnet... Man brukar säga att Lotusvärlden är livmodern men... Fostret är alltet, både regionen och domänen... Missvisande... Inte modern eller livmodern eller barnet... Homuncili... Lotusvärlden är avgrunden... Doppleganger...”

”BARN SOM INTE ÄR BARN. DERAS BLOD ÄR DÖD.”
 

.113

Swashbuckler
Joined
8 Feb 2012
Messages
2,660
Location
norrlänning
"Samla resten, vi slår till mot Hamnen. Jacobs, ta med dig en till och följ efter Elaine Bitterman. Så fort de får höra om det här kommer hon försöka försvinna igen, jag vill veta vart hon tar vägen. Tappa inte bort henne."


Samuel nickar åt rättsläkaren och går ut.
 

Twitchy

Veteran
Joined
7 Nov 2015
Messages
72
God45;n213478 said:
Jason/The Boogyman.
Aaron blev tränad tillsammans med Daniel som barn av The Gauntlet. Aaron var minstingen då, han var liten, svag och sjuklig. Ingen trodde att han skulle klara sig eller bli något. Men Aaron var en ihärdig och sadistisk jävel, han hankade sig kvar tills ni blev gamla nog att de började träna er i närstrid. När de första gången satte en kniv i Aarons händer visste han att han hade hittat hem och att han skulle klara sig. Med åren blev han en av The Gauntlets främsta mördare när man ville skicka ett budskap. Vill du att någon skall hittas i hundra separata delar eller önska att de var döda i en vecka innan de faktiskt drar sitt sista andetag? Då skickar du Aaron. Aaron är också det första steget mot att plocka ner The Gauntlet och att hitta och hämnas på Michel.

”VARFÖR DÖR DU INTE?!” du visste att det var en dålig ide att följa Aaron upp på taket. Men han såg dig för tidigt, innan du kunde slå till från skuggorna. Den lätta stilettkniven i Aarons vänstra hand hugger in för att punktera en lunga men finner bara mörker medan den tyngre jaktkniven i hans högra hand tvingar Jason bakåt och till vänster, tvingar honom att rulla bort från stålet. Grus på hustaket biter in i Jasons axel innan han rullar upp på fötterna igen. Hustaket är mörkt, upplyst endast av ljusföroreningar som sipprar upp från gatan nedanför och i det här regnet är det inte mycket. Aarons jacka skramlar lite från mängden knivar han har gömda i den. ”Kom igen då Boogyman. Kom och visa vad alla är så rädda för!”

(Aaron rullar 3 tärningar för klichén ”Knives galore”. Han får totalt 9 på sin rullning. Vill du slåss mot honom måste du rulla en kliché mot honom och beskriva hur du vill slåss mot honom. Rullar du mer än 9 så tar du överhanden i striden och kan beskriva hur du besegrar Aaron och rullar du mindre kommer Aaron skada klichén du använder för 1 tärning.)
Rullar för Born from shadow:
Roll(5d6)+0:
2,1,1,5,5,+0
Total:14

"Var försiktig med vad du önskar dig."

Med ett uttryckslöst ansikte gör Jason en svepande gest med handen. En våg av visköst mörker reser sig från hustaket och börjar forsa runt Aarons ben.
Mörkret börjar tränga sig innåt, genom porerna i huden, in bland musklerna, i blodkärlen och in i benmärgen. Sen börjar mörkret expandera, Aarons ben svullnar groteskt och det känns som att de kommer explodera.

"Men du är inte den jag är ute efter Aaron, vid ett tillfälle var du som min bror. The Hand förråde mig, han är inte värdig vår lojalitet något mer.
Berätta för mig vad han har haft för sig sen jag varit borta.
Berätta vart resten av the Children håller hus och vem som blivit utsedd att ta min plats.
Tvinga mig inte att döda dig Aaron."

Rullar för You can't hide för att se hur väl Aaron talar sanning:
Roll(3d6)+0:
2,2,6,+0
Total:10

Jason fokuserar sina tomma hål till ögon på Aaron. Djupt där inne kan man ana ett glimmer av ljus, som stjärnor i natthimlen.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,385
Jason/The Boogyman

Aaron faller omkull och försöker lägga tryck på sitt ben. ”Ditt jävla missfoster! Ahhh! Du var aldrig en av oss! Michael tog din plats! De kallar honom Vampyren nu. Det är bara 5 av oss kvar, jag, Michael och tre av de andra. Jag vet bara var Felicity är, hon sköter beskyddarverksamheten i the lowlands.”

Plötsligt är Aarons hand fylld med rakblad. ”The Hand kommer förinta dig! Till dödsänglarna med dig!” och med det slår han in stål genom sina ögon, genom det äggskalstunna benet bakom ögonhålan och in i hjärnan. Han är död innan hans blod träffar marken.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,385
Samuel ”The Reaper” Grimes

Samuel anländer till hamnen och rör sig snabbt till platsen där rösterna berättar för honom att hans mål är. Han har med sig så många av sina soldater han kunde få tag på, de är bara 3 stycken förutom Samuel just nu. Svårt att få ihop så många på korttid, speciellt efter att Syndikatet slagit till mot dem.

Från bakom containrarna de gömmer sig bakom ser Samuel och hans män 12 soldater från Syndiktatet, allvarliga män i dyra kostymer, öppna upp en container och avslöjar en steril labbmiljö där inne. Två män i vita rockar och munskydd kommer ut tillsammans med två androgyna barn klädda i vita pyjamasar. Männen i dyra kostymer sätter på sig latexhandskar och munskydd och börjar leda barnen till två olika bilar med tonade rutor. Den främsta av männen i labbrockar verkar förvånad och sedan riktas pistoler mot han och hans kollegas huvuden.


Vad gör du?
 

Jocke

Bäst i rollspel
Joined
19 May 2000
Messages
4,008
Location
Sthlm
"Det är för mycket, det är bara för mycket..."
Kurt sjunker ner med ryggen mot väggen och tar några djupa andetag. Djävulen, precis som han såg ut på tavlor man såg på museer som liten. Samla dig! Kurt börjar se sig om längst husväggen, vilka vägar in finns det?

Jag tänker försöka ta mig i i huset, så tyst som möjligt. Antingen rakt in i köket eller så nära köket som möjligt.
 

Twitchy

Veteran
Joined
7 Nov 2015
Messages
72
"Ynkrygg!"
Jason lemlästar liket i ett barnsligt vredesutbrott.
Med vågor av skuggor invaderar och spränger han kroppen itu tills hela taket luktar som ett slakthus.

Jason börjar lugna ner sig och slutar skaka av ilska. Han pustar ut.
"4 kvar. Och åtminstone har jag ett spår, dags att söka upp mina gamla vandringsmarker."

Rullar för Trained killer. Försöker få information om var Felicity håller till. Vad för sorts gäng hon omger sig med, hur många dom är.
Jag begränsar mig själv ganska mycket då jag inte vill avslöja att jag fortfarande lever, så jag kommer inte besöka mina kontakter och fråga ut dom direkt.
Jag kan tänka mig försöka fånga dom i akten när de försöker kräva någon på pengar och sedan försöka följa efter dom. Jag kanske har en ungefärlig koll sen tidigare vilka dagar som vissa etablissemang blir uppsökta.

Roll(4d6)+0:
3,2,2,1,+0
Total:8

"Shit jag måste sluta prata med mig själv."
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,588
Location
Stockholm
Kathleen Gonzales


Kathleen drar av sig plasthandskarna men det känns knappt som att det spelar någon roll, det torkade blodet känns som ett oljigt lager över hennes armar. Djupt andetag. Rädsla. Svindel. Fokusera.

"Louis, jag måste se till såret först men jag kommer så snart jag kan. Gå ut och berätta att jag är på väg, OK?"

Kathleen tar ur hårsnodden och sätter tvångsmässigt upp det svarta håret i en ny hård knut. Osäkerhet övergår till ilska när hon vandrar över rummet fram till Thea, den blödande mannen och flickan. Hon greppar tag i Theas jacka och drar henne uppåt mot sig.

"Vad i _helvete_ är det som händer?! Vad var det som hände?"

Kathleen kastar en blick mot mannen med skyddsvästen, sedan mot flickan. Hon känner redan föraktet inom sig, ser bilden av korsfästelse och kidnappnkng för sitt inre öga. Vad i _helvete_ Thea!
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,385
Jason/The Boogyman

Felicity är en person som handlar 100% om avund. När hon var 14 blev hon avundsjuk på en av kvinnorna The Hand umgicks med så Felicity lyckades få tid ensam med kvinnan och kastade sedan syra i hennes ansikte. Felicity höll sedan kvinnan vid liv, inte bara från de fruktansvärda ansiktsskadorna men också från blodförlusten som kom när Felicity kapade alla hennes fingrar. När The Hand frågade varför hon hade kapat fingrarna och inte bara dödat kvinnan svarade Felicity att hon inte ville låta kvinnan begå självmord, då kunde hon ju inte leva och veta hur mycket fulare än Felicity hon var.

Felicitys protection racket är mycket effektivt. Hon var tvungen att bränna ner lite hem och affärer med ägarnas nära och kära i dem i början men efter att hon lämnat ett par personer som de enda överlevarna i sina familjer och utan hem eller levebröd så började folk betala i tid. Och när någon inte kan betala i tid, hej, desto roliga för Felicity.

Hon har ett kontor i en mäklarfirma som fungerar som en front för The Gauntlet nere i the Lowlands. Hon har egentligen inte så mycket folk runt sig men har ett par killar för muskler ifall det behövs. Hon har en lyxlägenhet i the Highlands som hon pendlar till om kvällarna och en gender fluid partner, Alex, som hon dejtar men inte bor tillsammans med. Hon kommer med stor sannolikhet ha någon sorts fruktansvärt eld eller syra baserat vapen tillgängligt på platser där hon är ofta men kommer antagligen bara bära en pistol eller liknade annars.



Kathleen Gonzales

Thea är svårt skakad och när Kathleen tag tag i henne börjar hon bara prata, som om det är en lättelse att få säga saker ut högt och inte bara ha dem studsandes i sitt eget huvud, "Det är min dotter, det är Erin." hon tittar över på den lilla flickan, "Mitt ex, hennes biologiska pappa, Peter. Det är killen som dog. Han tog Erin för att straffa mig. Vi har inte varit ihop på typ två år men han fick reda på att jag var ihop med John nu och... Han tog henne för att straffa mig." Hon börjar gråta. Louis kommer och tar med sig Erin till en annan del av rummet så att hon inte ska behöva höra mer. "Jag försökte få tillbaks henne men då slog Peter mig bara. Jag tror han hade gett henne något. Han är en langare och jag vet att han har ett annat barn med en tjej som han.. Som han gav grejer till för att hon skulle vara lugn." Hon verkar samla sig lite och du ser rent hat blixtra till i hennes ögon, " Så jag pratade med John och vi hittade den här killen. Han kallar sig The Weasel och är en vigilante som spöar knarkare och så där. Så han skulle hjälpa oss ta oss in hos Peter och hämta Erin. Sedan skulle vi lämna stan." Du ser över på The Weasel som är en man i mellersta medelåldern med lite för mycket flint och lite för mycket ölmage för att du skall kunna se honom som en brottsbekämpare. "Så vi bryter oss in och Peter... Han är på sägen med Erin och han... Han... Han rör henne... Och jag flippar ut och anfaller honom. John gör samma sak, Erin är som en dotter för honom. Och vi.... Vi spikar upp honom på gipsvägen med has jävla kanyler!" Hon andas djupt och intensivt, som en tjur som precis slitit sönder någons insidor med sina horn, "Folk hörde oss och några andra Gauntlet killar försökte stoppa oss, de skar the Weasel." Hon är plötsligt mänsklig och rädd igen och ser dig i ögonen. "Snälla hjälp oss! The Gauntlet kommer aldrig till ditt ställe. De respekterar dig. Snälla..."



Kurt Thomas

Det är öppet rakt in i köket, dörren är inte ens låst, det är som om Djävulen inte ens bryr sig om att någon kan komma på honom. Kurt smyger och kommer in i vad som är ett skrämmande normalt kök modell dyrare. Dörren in till vardagsrummet står på glänt och genom den kan Kurt se Djävulen bakifrån.

Djävulen har vräkt ner sekreterarens blodlösa kropp på golvet och ristar in ett pentagram i hennes kött över bröstkorgen med en kniv på lite samma distraherade sätt som folk ritar medan de talar i telefon. Han talar till molnet av rök med ansikten som hänger över det blodfyllda dopfunten.

"Staden böjer sig för min vilja, det är nästan för enkelt. Som borgmästare kommer jag kunna förvärra staden och införa program som fyller våra syften." Djävulen pausar. "Nej jag är ensam.. Vad menar du?"

(Rulla en passande kliché för att hålla dig gömd från Djävulen om du vill göra det. Har du ingen passande kliché så rullar du 2d6. Eller så kan du göra något annat.)
 

Twitchy

Veteran
Joined
7 Nov 2015
Messages
72
Jag börjar förfölja och iakta både Alex och Felicity för att få ett grepp på deras relation.


Jag försöker också hålla koll på om Felicity någonsin skickar iväg eller får en kurir, någonstans måste pengarna ta vägen.
Isåfall följer jag efter kuriren för att se vart han går


Jag gör det också på ett sätt som får dom att känna sig obekväma och iaktagna. Som att det alltid är något just utanför deras sikt som det inte riktigt hinner se, eller ett ljud i mörkret de inte riktigt kan placera.
Dåligt val taktiskt men jag vill ha dom rädda.
 

.113

Swashbuckler
Joined
8 Feb 2012
Messages
2,660
Location
norrlänning
God45;n213538 said:
Samuel ”The Reaper” Grimes

Samuel anländer till hamnen och rör sig snabbt till platsen där rösterna berättar för honom att hans mål är. Han har med sig så många av sina soldater han kunde få tag på, de är bara 3 stycken förutom Samuel just nu. Svårt att få ihop så många på korttid, speciellt efter att Syndikatet slagit till mot dem.

Från bakom containrarna de gömmer sig bakom ser Samuel och hans män 12 soldater från Syndiktatet, allvarliga män i dyra kostymer, öppna upp en container och avslöjar en steril labbmiljö där inne. Två män i vita rockar och munskydd kommer ut tillsammans med två androgyna barn klädda i vita pyjamasar. Männen i dyra kostymer sätter på sig latexhandskar och munskydd och börjar leda barnen till två olika bilar med tonade rutor. Den främsta av männen i labbrockar verkar förvånad och sedan riktas pistoler mot han och hans kollegas huvuden.


Vad gör du?
"Skjut dem.." Säger Samuel samtidigt som han börjar rusa framåt. Den närmaste Syndikatsoldaten, en man i yngre trettioårsåldern, börjar vända sig om och blir träffad av Samuels näve rakt över bröstbenet. Det hörs ett tydligt knakande ljud inne i bröstkorgen och blodet som kommer ur hans mun när han flyger rakt in i sin närmaste kollega tyder på att åtminstone delar av bröstbenet punkterat ena lungan.
Samuel fortsätter förbi de två kropparna på marken och litar på att hans män kommer hålla ryggen fri medan han fortsätter in i nästa.

Ett flertal ljudliga smällar hörs när Samuels män öppnar eld mot Syndikatsoldaterna som ännu inte hunnit reagera och sedan är Samuel mitt ibland dem, någon svänger ut med armen och smäller till honom i ansiktet medan en annan riktar pistolen mot honom, Samuel sliter till och den som slog honom hamnar mellan honom och pistolmannen som just börjat skjuta. Samuel släpper kroppen och rusar på pistolmannen och bryter armen på honom, samtidigt som han känner en kula bränna till i nedre delen av ryggen, den träffar bara ytligt och han nacksvingar den skrikande mannen med bruten arm mot skytten. Sen slår han mot struphuvudet på en sjätte, ett krossande slag som leder till rosslande försök att andas medan mannen sjunker ihop.

From Beyond 4(4,3,6,1 =14) (anfall)
From Beyond 4(1,3,5,4=13) (försvar) (om det behövdes:p)
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,385
Twitchy;n213613 said:
Felicity har alltid varit en varelse av passion.
Vi kom sällan överens.

Hon berättade för mig ofta om sina förälskelser, sina erövringar.

Jag tänker tillbaka på en natt några år sen. Felicity hade anlänt till vår snug i extas och med ett tillfredsställt leende på läpparna.
Det var fortfarande under den tiden som the Children inte hade frihet att bo på egen hand.
Felicity hade högljutt återberättat hennes natt.

"Jag var och gjorde ett överraskningsbesök till min senaste flamma. Jag hade choklad, vin och en kass gammal karatefilm. Ni vet hur jag är, kan inte hjälpa mig från att vara romantisk.
Ni skulle sett min chock när jag hittade honom i säng med någon slampa. Och efter allt jag gett honom!
Oturligt för dom båda hade jag kvar en dos kungsvatten från ett jobb jag gjorde tidigare ikväll, så jag matade dom chokladen, men det var inte vin de sköljde ner den med.
Deras döds stön var en välkommen distraktion från filmen däremot. Jag rekommenderar inte Shadow Ninja 3, dålig koreografi."

Felicitys relationer slutade oftast i tragedi.
Men det är kanske något jag kan använda.
Undrar hur Felicity skulle reagera om hon hittar bevis att the Hand eller någon annan av the Children strular runt med Alex?

Jag börjar med att ta reda på så mycket information jag kan om hon, eller var det en han? Shit, det kan vara en bra början att ta reda på.

Rullar för Born from shadows för att hålla mig dold medans jag förföljer Alex och gör inbrott i hennes lägenhet för att samla information.

Roll(5d6)+0:
6,3,5,2,1,+0
Total:17

Rullar även för Trained killer för samma sak så kan du välja den som passar bäst.
Roll(4d6)+0:
3,6,3,4,+0
Total:16
(Det fungerar inte alls att du berättar grejer om världen på det här sättet i den här kampanjen. Inget av det du etablerar här stämmer. Ta bort posten och skriv om den tack.)
 

Jocke

Bäst i rollspel
Joined
19 May 2000
Messages
4,008
Location
Sthlm
God45;n213604 said:
Kurt Thomas

Det är öppet rakt in i köket, dörren är inte ens låst, det är som om Djävulen inte ens bryr sig om att någon kan komma på honom. Kurt smyger och kommer in i vad som är ett skrämmande normalt kök modell dyrare. Dörren in till vardagsrummet står på glänt och genom den kan Kurt se Djävulen bakifrån.

Djävulen har vräkt ner sekreterarens blodlösa kropp på golvet och ristar in ett pentagram i hennes kött över bröstkorgen med en kniv på lite samma distraherade sätt som folk ritar medan de talar i telefon. Han talar till molnet av rök med ansikten som hänger över det blodfyllda dopfunten.

"Staden böjer sig för min vilja, det är nästan för enkelt. Som borgmästare kommer jag kunna förvärra staden och införa program som fyller våra syften." Djävulen pausar. "Nej jag är ensam.. Vad menar du?"

(Rulla en passande kliché för att hålla dig gömd från Djävulen om du vill göra det. Har du ingen passande kliché så rullar du 2d6. Eller så kan du göra något annat.)
Kurt tar ett djupt andetag, likriktar sina chakran, sänker pulsen och fokuserar. "Jag har hört om att möte sina inre demoner, men det här är ju löjligt" tänker han innan sinnet blir rent och tomt. Som en flodvåg rör han sig genom köket. Öppnar alla gaskranarna på spisen, slänger in en näve bestick i micron och vrider upp timern till max, sliter åt sig ett tillhygge från köksbänken och kastar sig ut genom dörren till vardagsrummet.

Warrior Monk 5. 1, 5, 5, 2, 4 = 17

Det jag vill göra nu är typ att slåss med djävulen tills huset exploderar/fattar eld eller så och fly i tumultet, Kurt Thomas tror i och för sig inte på demoner men han räknar med att den har styrka och tålighet som kan vara svår för honom att matcha efter som han inte är helt dum i huvudet.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,385
Kurt

Du rusar in och drämmer till djävulen i ansiktet med en köttyxa du plockade upp i köket. Du känner hans näsa knäckas och klyvas innan han snubblar bakåt. Han talar till dig med en mun full med blod.

"Kurt, min vän! Jag har sett vad du försöker göra och jag gillar det. Jag gillar din grej. Kom igen, vem hela dig grej är precis vad jag behöver. Varför inte jobba för mig istället?"

(Du kan döda djävulen, han verkar inte röra sig för att försvars sig och du har redan skadat honom rejält. Eller så kan du göra något annat)



The Boogyman

Felicity verkar nästan aldrig lämna sitt kontor. Hon dyker upp ute på stan på ställen men verkar inte röra sig från punkt A till punkt B. Det tar dig ett tag innan du inser att hon använder de gamla gruvtunnlarna och den gamla tunnelbanan för att röra sig runt ibland.

Hennes folk är lite nervösare. Deras beteende är inte anmärkningsvärt egentligen. De är gangsters och rör sig privat eller i "jobbet". Ingen av dem missbrukar eller dricker märker du dock. Flera av dem går i kyrkan regelbundet.



Samuel

(Du behöver bara rulla en gång, det är försvar och attack)

Samuel och hans män gör kort verk av männen. Flera lever fortfarande med brutna ben och skottskador. Männen i de vita rock riskerar liven genom att rusa ut i kaoset men lyckas få in barnen i containerna och i säkerhet. När våldet slutar försöker en av dem få kontakt med Samuel.

"Skjut inte, skjut inte nära barnen för helvete! Vill du att hela staden dör? Deras blod är fullt med Soma!" Doktorn verkar fullständigt uppgiven. "Är ni Candys män? Är ni den riktiga drop off:en?"
 

.113

Swashbuckler
Joined
8 Feb 2012
Messages
2,660
Location
norrlänning
God45;n213753 said:
Samuel

(Du behöver bara rulla en gång, det är försvar och attack)

Samuel och hans män gör kort verk av männen. Flera lever fortfarande med brutna ben och skottskador. Männen i de vita rock riskerar liven genom att rusa ut i kaoset men lyckas få in barnen i containerna och i säkerhet. När våldet slutar försöker en av dem få kontakt med Samuel.

"Skjut inte, skjut inte nära barnen för helvete! Vill du att hela staden dör? Deras blod är fullt med Soma!" Doktorn verkar fullständigt uppgiven. "Är ni Candys män? Är ni den riktiga drop off:en?"
"Det har blivit en ändring i planen. Nu ska ni berätta för mig vad Soma är, varför Candy vill ha barnen och allt annat ni kan tänka er är värt att veta... Carter, se till att vi inte har några vittnen."

Carter nickar åt de andra och börjar avrätta de överlevande. Samuel tittar tillbaka på männen.

"Så, vart var vi, ni skulle berätta något".
 

Twitchy

Veteran
Joined
7 Nov 2015
Messages
72
Jag sätter upp ett bakhåll i tunnlarna. Jag försöker antingen ta reda på vart Felicity kommer gå och när hon kommer gå dit.
Eller så väntar jag på den väg hon oftast brukar vandra igenom.

Om jag lyckas få tag på henne är min första handling att slå ut alla ljus så det är totalt mörker i tunneln.

Efter det kommer jag försöka brotta ned och avväpna henne.
 

Jocke

Bäst i rollspel
Joined
19 May 2000
Messages
4,008
Location
Sthlm
God45;n213753 said:
Kurt
Du rusar in och drämmer till djävulen i ansiktet med en köttyxa du plockade upp i köket. Du känner hans näsa knäckas och klyvas innan han snubblar bakåt. Han talar till dig med en mun full med blod.

"Kurt, min vän! Jag har sett vad du försöker göra och jag gillar det. Jag gillar din grej. Kom igen, vem hela dig grej är precis vad jag behöver. Varför inte jobba för mig istället?"

(Du kan döda djävulen, han verkar inte röra sig för att försvars sig och du har redan skadat honom rejält. Eller så kan du göra något annat)
Om Kurt Thomas hörde djävulens frestelser, eller för den delen övervägde att börja arbeta för hin håle, visade han inte detta på något tydligt vis.
Med ett par rejäla hugg mot Djävulens hals, axlar och nacke avslutade han sitt arbete.

Djävulens gula ögon brände fortfarande på Kurts näthinna när han adrenalinskakande letade sig ut i regnet. I mörkret utanför flöt de djävulsgula fläckarna ut i färggranna mönster - de hade fritt spelrum tills Kurts nattsyn började komma tillbaka.

Startade bilen? Hade han kommit hit med den eller bara brutit sig in i den för att ha någonstans att sitta? Det var svårt att minnas men han valde ändå att sikta mot den.

Om bilen är min vill jag köra iväg inåt stan till, på jakt efter en spritbutik eller en sunkig bar. Om den inte är min vill jag försöka tjuvkoppla den.
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,588
Location
Stockholm
God45;n213604 said:
Kathleen Gonzales

Thea är svårt skakad och när Kathleen tag tag i henne börjar hon bara prata, som om det är en lättelse att få säga saker ut högt och inte bara ha dem studsandes i sitt eget huvud, "Det är min dotter, det är Erin." hon tittar över på den lilla flickan, "Mitt ex, hennes biologiska pappa, Peter. Det är killen som dog. Han tog Erin för att straffa mig. Vi har inte varit ihop på typ två år men han fick reda på att jag var ihop med John nu och... Han tog henne för att straffa mig." Hon börjar gråta. Louis kommer och tar med sig Erin till en annan del av rummet så att hon inte ska behöva höra mer. "Jag försökte få tillbaks henne men då slog Peter mig bara. Jag tror han hade gett henne något. Han är en langare och jag vet att han har ett annat barn med en tjej som han.. Som han gav grejer till för att hon skulle vara lugn." Hon verkar samla sig lite och du ser rent hat blixtra till i hennes ögon, " Så jag pratade med John och vi hittade den här killen. Han kallar sig The Weasel och är en vigilante som spöar knarkare och så där. Så han skulle hjälpa oss ta oss in hos Peter och hämta Erin. Sedan skulle vi lämna stan." Du ser över på The Weasel som är en man i mellersta medelåldern med lite för mycket flint och lite för mycket ölmage för att du skall kunna se honom som en brottsbekämpare. "Så vi bryter oss in och Peter... Han är på sägen med Erin och han... Han... Han rör henne... Och jag flippar ut och anfaller honom. John gör samma sak, Erin är som en dotter för honom. Och vi.... Vi spikar upp honom på gipsvägen med has jävla kanyler!" Hon andas djupt och intensivt, som en tjur som precis slitit sönder någons insidor med sina horn, "Folk hörde oss och några andra Gauntlet killar försökte stoppa oss, de skar the Weasel." Hon är plötsligt mänsklig och rädd igen och ser dig i ögonen. "Snälla hjälp oss! The Gauntlet kommer aldrig till ditt ställe. De respekterar dig. Snälla..."

Kathleen Gonzales

"Herre gud Thea!" Kathleen sväljer hårt och allvaret i situationen börjar sjunka in. Utan att tänka hasplar hon ur sig "Varför gick du inte till polisen!?" men hör hur dömande det låter redan innan det syns i Theas ögon. "Okej. Förlåt. Jag förstår. Han förtjänade det." ...eller gjorde han? Hämnd på det här sättet är inte _rätt_. Det _borde_ i alla fall inte vara rätt.

Kathleen känner pressen på allvar nu. Beväpnade blodtörstiga hämnare på tröskeln, en vigilante som håller på att förblöda i hennes klinik och inte tid att hantera båda situationerna. "Helvete..." svär hon tyst. Djupt andetag. "Tom! Thea! Louis får hålla bråkstakarna på framsidan nöjda medans vi lägger om såret. Hjälp mig att få upp honom på bordet!"

Hela situationen känns fel och en stor klump formas i magen på Kathleen när hon plockar sina verktyg. "Snälla gud, låt det vara ett lindrigt sår!" Mannen på bordet väcker avsmak, en inhyrd mördare eller "vigilante"? Spelar det ens någon roll?. Kathleen böjer sig fram och försöker bedöma vilken insats som behövs för att rädda the Weasel.
 
Top