Barn som SL

Henke

Henke

Avdankad Konventsarkeolog
Joined
8 Mar 2009
Messages
4,715
Location
Kullavik
Vårt yngsta barn här hemma fick blodad tand av att spela med mig och syskonen och vill själv vara spelledare. Jättekul att han tycker det är så roligt. Problemet som uppstår är att hans äldre syskon inte vill vara med för att han varken följer några direkta regler eller tematik (vill ha både drakar, skalbaggemonster och flygplan i sina påhittade DoD-äventyr), men framför allt skatter och slagsmål.

Jag tycker det är underbart att han är engagerad, och spelar gärna själv med honom, men någonstans vill jag ju gärna att han utvecklas inom spelederiet och förstår lite av vitsen med att spela lite mer tematiskt och strukturerat. Dels för att det blir lite tröttsamt efter ett tag där han tex berättar en monolog som utan valmöjlighet leder fram till en strid eller en skatt, dels för att hans syskon ska tycka det är kul att vara med och spela och dels (framförallt) för att hans eget intresse inte ska försvinna, för det vore trist om han tröttnat själv på att spela på det där sättet och inte hinner uppleva rollspel i sin helhet.

Tar gärna emot tips. Själv försöker jag smyga in tips i han spel med att tillåta valfrihet, och bitvis lite regler (utan att på något sätt bli en nej-sägare). Hade också gärna lånat SL rollen av honom så jag kan visa mer av hur det funkar att vara SL.

Sen finns det givetvis rättvisefrågan där alla barnen vill vara SL (med ultimatum att annars vill de inte vara med).

Lyxproblem, men som jag gärna vill lösa så alla vill vara med.
 
Skulle det funka att köra ett improviserat äventyr där man bytte SL var 15:e minut eller så? Då blir det kanske mer tydligt vad som funkar och inte funkar?
 
Jag vill bara instämma i storasyskonens klagomål. Min lillebror spelledde scenarion upprepade gånger med samma rollpersoner, så att dessa till sist hade flera exemplar av samma magiska vapen. Och han hittade på ett magiskt spjut som gjorde skadan "alla tärningar som finns i huset".
 
Det viktigaste tycker jag är att låta barn vara barn.

Sure, det vore skönt om småungar hade total disciplin, alltid var tysta, vältvättade, och och stod i givakt i ett hörn tills deras närvaro efterfrågades (alltså jag är inte sarkastisk, jag tycker på allvar att det vore skönt. Jag gillar inte barn.) men det är inte så barn funkar.

Beroende på ålder låter hans "spelledande" som fullkomligt normal och relativt hälsosam barnlek bara iklädd en etikett ungen kommit i kontakt med (dvs han kanske kallar det spelledande, men det är fortfarande bara lek det handlar om).

Du säger ju redan att du inte vill bli en nejsägare, och det är en jättebra utgångspunkt. Jag vill bara varna för att även vad som för dig och mig kan kännas som väldigt lätta "nudges" för att förändra leken i en viss riktning kan resultera i att leken inte längre är rolig för ungen och de slutar leka.

Så sålänge leken inte är direkt problematisk (för våldsam eller farlig på annat sätt, exempelvis) är min åsikt att låta ungen leka och bara leka med bäst du kan.

Resten kommer troligtvis med åldern.
 
Rymdhamster said:
Det viktigaste tycker jag är att låta barn vara barn.

Sure, det vore skönt om småungar hade total disciplin, alltid var tysta, vältvättade, och och stod i givakt i ett hörn tills deras närvaro efterfrågades (alltså jag är inte sarkastisk, jag tycker på allvar att det vore skönt. Jag gillar inte barn.) men det är inte så barn funkar.

Beroende på ålder låter hans "spelledande" som fullkomligt normal och relativt hälsosam barnlek bara iklädd en etikett ungen kommit i kontakt med (dvs han kanske kallar det spelledande, men det är fortfarande bara lek det handlar om).

Du säger ju redan att du inte vill bli en nejsägare, och det är en jättebra utgångspunkt. Jag vill bara varna för att även vad som för dig och mig kan kännas som väldigt lätta "nudges" för att förändra leken i en viss riktning kan resultera i att leken inte längre är rolig för ungen och de slutar leka.

Så sålänge leken inte är direkt problematisk (för våldsam eller farlig på annat sätt, exempelvis) är min åsikt att låta ungen leka och bara leka med bäst du kan.

Resten kommer troligtvis med åldern.
Click to expand...

Det här! Jag tänker att kraven måste anpassas efter ålder. Sen kan du som vuxen självklart presentera nya saker för barnet, det är ju liksom en grej i hur barn lär sig saker, utmaning i lagom doser.

Kanske kan du @Henke ha någon regel att ni får hitta på saker i tur-och-ordning. Först säger barnet en sak som denne vill ska ske, vilket du sen tar vid och bygger vidare på för att sedan lämna över till nästa deltagare. Då får du in det här med gemensamt skapande och gemensamt ansvar för vad som händer i berättelsen. Och gör det på ett sätt där du bejakar och möter barnet i dess fantasi. Allt behöver inte vara så strukturerat och prydligt uppställt alla gånger, jag menar hur många rollspel är inte ett hopkok utan dess like när du väl börjar granska dem i sömmarna?
 
Rymdhamster said:
Så sålänge leken inte är direkt problematisk (för våldsam eller farlig på annat sätt, exempelvis) är min åsikt att låta ungen leka och bara leka med bäst du kan.
Click to expand...
Fall in i leken och kör monologer. Lek med barnet på barnets sätt. Det var så jag lekte som barn. Vi hittade på massor av saker tillsammans men det var ofta att en hittade på och den andre följde och så turades man om.
 
Franz said:
Skulle det funka att köra ett improviserat äventyr där man bytte SL var 15:e minut eller så? Då blir det kanske mer tydligt vad som funkar och inte funkar?
Click to expand...
Ja, varva SL är absolut ett bra verktyg. Den risken jag eventuellt ser är att det blir berg- och dalbana kring skatter, monster, rälsning, etc. Men det är absolut ett bra sätt att styra spelet så alla lär sig.
 
Sömniga Isaac said:
Kanske kan du @Henke ha någon regel att ni får hitta på saker i tur-och-ordning. Först säger barnet en sak som denne vill ska ske, vilket du sen tar vid och bygger vidare på för att sedan lämna över till nästa deltagare. Då får du in det här med gemensamt skapande och gemensamt ansvar för vad som händer i berättelsen. Och gör det på ett sätt där du bejakar och möter barnet i dess fantasi.
Click to expand...
Absolut. Jag tryckte tidigt på att "nej" är tråkigt och att man hellre får säga "ja, MEN.." och förändra situationen så man möts halvvägs.
 
Rickard said:
Fall in i leken och kör monologer. Lek med barnet på barnets sätt. Det var så jag lekte som barn. Vi hittade på massor av saker tillsammans men det var ofta att en hittade på och den andre följde och så turades man om.
Click to expand...
Jo, det är såklart bra. Samtidigt så är det bra om man kan hitta någon form av ramar kring spelandet. Om den yngste plötsligt hittar på att det dyker upp rymdskepp och superhjältar mitt i ett DoD-äventyr så lär storasyskonen hoppa av ... osv osv :)
 
Henke said:
Ja, varva SL är absolut ett bra verktyg. Den risken jag eventuellt ser är att det blir berg- och dalbana kring skatter, monster, rälsning, etc. Men det är absolut ett bra sätt att styra spelet så alla lär sig.
Click to expand...
Det blir nog berg- och dalbana första gången i alla fall. Men det kanske måste få bli det? Sedan kan man ju samtala om vad var och en gjorde bra så att alla lär sig något?

-Hur var det när Klara spelledde?
-Jätteroligt!
-Vad bra! Varför var det roligt?
-Det var så spännande!
-När var det spännande?
-Det var som allra mest spännande när vi träffade skeletten!
-Varför var just det spännande?

Och så vidare 😊
 
Tänker tillbaka på första perioden vi spelade och hur vi turades om att hitta på. Det blandades friskt och inte alltid blev det bra.

Men ju fler gånger nån gjorde nåt intressant, desto bättre blev vi. Haken är kanske att alla inte orkar vänta på bra …
 
Det här är en jätteintressant tråd som jag håller ett öga på. Men jag har inget att bidra med.
 
Jättekul att de spelar och det viktigaste är nog att de gör något som typ är rollspel, sen kommer det nog att utvecklas av sig själv och intresset går säker upp och ner som det brukar med barn.

Alltid svårt med barn i olika åldrar att få dem leka samma lek.

Skulle du kunna smyga in någon form av världsbyggande som inkludera allt möjligt fast lite mer strukturerat. De kanske åker genom olika tidsåldrar, ibland är det rymd, ibland fantasy osv. Men en sak i taget och mer tydligt när det växlar mellan dem. Lite doktor Who eller liknande som har massa konstiga grejer blandat.
 
Bra förslag! En spontan tanke är att det generellt sätt är tufft att lyckas introducera något för barn idag eftersom uppmärksamhetsspannet gått sönder helt av youtube, tiktok och annan lättsmält mediakonsumtion.

Vi får se. Idag är jag hemma själv med de två yngsta barnen så det kanske finns utrymme att prova på era olika tips. Jag lär få anledning att återkomma :)
 
Jag tolkar det som fyra problem:
  • Syskonen vill inte vara med
  • Följer inga regler
  • Följer inget tema
  • Berättar långa monologer utan valmöjlighet
Syskonen vill inte vara med var ju en följd av de andra så löser man de andra bra nog löser sig förhoppningsvis denna också automatiskt. Det skulle kunna finnas ett auktoritetsproblem här också. Om du slänger in ett flygplan i Drakar och demoner så är det coolt och annorlunda, om han gör det så är det för att han är en liten unge som inte vet bättre (syskonens ord).

Att han inte följer några regler tänker jag inte är något problem. Han friformar. Det är lätt att göra men svårt att göra bra. Och att det inte är bra nog kan ju vara ett viktigt skäl till att han får svårt att hitta spelare.

Att han inte följer tema är ju bara coolt! Han kör en weird fantasy/scifi/anything mix och är ännu inte förstörd av att ha konsumerat en massa "så här ska det vara". Jag är avundsjuk. Men återigen så kanske syskonen hade andra förväntningar. Hjälp till att skapa en stämning runt bordet om att det är en helt underbart galen värld som ni ska undersöka tillsammans!

Att han berättar långa monologer utan valmöjligheter och sedan blir det strid tror jag är det verkliga problemet. Det låter inte så kul. Jag skulle gissa på att det hänger lite ihop med att han inte följer några regler heller.

Jag tänker att det finns lite olika lösningar:
  1. Det är coolt men inte för alla. Långa icke interaktiva dialoger är hans grej för stunden. Problemet är att syskonen tror att de måste vara med. Spela kort tid och gör det tydligt att man inte behöver vara med.
  2. Han gör som han har uppfattat att du gör. Det pratas en massa och sedan blir det strid. Han kanske inte är så aktiv i det interaktiva eller inte uppfattar eller uppskattar det. Här kanske du behöver visa eller förtydliga det mer när du spelleder, så att han kan ta efter.
  3. Han är helt oerfaren som SL. Han behöver tid att öva och massor av feedback. Snabb feedback och positiv. Säg aldrig att något var dåligt: "det var skitkul att du efter de tio minuterna monolog gav oss ett val! Att få välja väg var jätteroligt!". Då får ni mer av det roliga och en snabbt bättre SL.
  4. Man skulle kunna försöka introducera lite regler för att adressera problemet med saknad interaktivitet. Tycker han att det är kul att rulla tärningar (så klart!): rulla två olikfärgade tärningar som SL när man har pratat/beskrivit en stund. Om röda är högst: fortsätt beskriv, om blå är högst: fråga "vad gör ni?".
  5. Han behöver sin publik. Det är nog ännu roligare för honom om han kan köra med jämnåriga kompisar som verkligen skulle uppskatta dinosaurier och flygplan eller ännu bättre dinosaurier i flygplan. Men det verkar tyvärr inte vara lättare för barnen att hitta spelare till sina grupper.
Jag har lite gissat på ålder och tipsen är helt utifrån erfarenheterna av mina egna barn som jag tyvärr bara har lyckats få en aktiv spelare ifrån (han är 13 idag).
 
Vi körde vidare lite nu ikväll. Det gick lite si sådär. Varje strid tar upp mycket tid och därför blev de rätt frustrerade över att de inte fick mer tid att spelleda. Funderar på om man skall köra på 15 minuters regeln med att växla SL oavsett om man får ta över SL-skapet mitt i en strid.

Funderar också på att göra striderna mer minimalistiska för att få känslan av att hinna spelleda mer. Samtidigt så verkar iaf 6-åringen tycka striderna är lite av höjdpunkten så där får jag nog lyssna in vad han helst vill lägga sina 15-minutare på.

Kvällens höjdpunkt var antagligen där min åldrade krigardvärg fumlar och spetsar sig själv på sitt långspjut. Ett misslyckat dödsslag in, blev jag läkt av dotterns dvärgmagiker. Nära ögat :)
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top