Barn och åldersgränser

guldfink

Hero
Joined
6 Feb 2011
Messages
1,582
Jag har en 6-åring (fyller 7 i morgon) och en 10-åring (fyller 11 i augusti) som har ett visst intresse av filmer och tv-serier som, enligt åldersgränsen, är för en äldre publik. Jag är väl skyldig till att ha väckt den björnen, genom att ganska tidigt ha läst Harry Potter, Den oändliga historien, Bilbo och Sagan om ringen för dem och därefter låtit dem titta på filmatiseringarna. På deras initiativ har vi också tagit oss an Ghostbusters och Jurassic Park. Det har funkat bra (med enstaka undantag), men jag känner också ett visst skav ibland. Jag förstår invändningen att det är dumt att forcera sådant här, att det finns en aspekt av att det är jag som vill titta på de här filmerna, men nu är det som det är. Ett intresse är etablerat.

Det senaste är att de båda vill titta på Stranger Things. 7-åringen får vänta med det, men det kanske kan börja närma sig att 10-åringen får göra det tillsammans med mig (eller sin mamma).

Jag har två frågor:
1. Hur förhåller ni er till åldersgränser med era barn (alternativt hur bör en förhålla sig till åldergränser med sina barn)?
2. I vilken ålder är det lämpligt att titta på Stranger Things?
 
Last edited:
Jag har två frågor:
1. Hur förhåller ni er till åldersgränser med era barn (alternativt hur bör en förhålla sig till åldergränser med sina barn)?
2. I vilken ålder är det lämpligt att titta på Stranger Things?
1. Vi har varit strikta, men inte fanatiska. I vissa fall har vi kört att barnet fått se en serie för några år äldre barn i sällskap med oss. I vissa fall har detta lett till att vi har sagt att, nej, det här får du vänta med att se.
2. Vi ser den just nu med vår tolvåring, och jag känner att det är på gränsen. Vi var nära att avbryta efter något av avsnitten i säsong tre. Det handlar dels om våld, bodyhorror, jump scares, dels om att jag tror att man missar många av seriens finesser om man är mycket yngre. Just det här barnet har oturen att ha två föräldrar som är historiker varav en är lika gammal som huvudpersonerna, och det har blivit en och annan bonusföreläsning om kalla kriget och 80-talet ...
 
Jag har en 6-åring (fyller 7 i morgon) och en 10-åring (fyller 11 i augusti) som har ett visst intresse av filmer och tv-serier som, enligt åldersgränsen, är för en äldre publik. Jag är väl skyldig till att ha väckt den björnen, genom att ganska tidigt ha läst Harry Potter, Den oändliga historien, Bilbo och Sagan om ringen för dem och därefter låtit dem titta på filmatiseringarna. På deras initiativ har vi också tagit oss an Ghostbusters och Jurassic Park. På det stora hela har det funkat bra (med enstaka undantag), men jag känner också ett visst skav ibland. Jag förstår invändningen att det är dumt att forcera sådant här, att det finns en aspekt av att det är jag som vill titta på de här filmerna, men nu är det som det är. Ett intresse är etablerat.

Det senaste är att de båda vill titta på Stranger Things. 7-åringen får vänta med det, men det kanske kan börja närma sig att 10-åringen får göra det tillsammans med mig (eller sin mamma).

Jag har två frågor:
1. Hur förhåller ni er till åldersgränser med era barn (alternativt hur bör en förhålla sig till åldergränser med sina barn)?
2. I vilken ålder är det lämpligt att titta på Stranger Things?
Kul tråd och fullt rimliga frågor.
Mina två grabbar (idag 15 och 11 år gamla) introducerades tidigt till populärkulturens guldkorn och skitklumpar tidigt i livet. Jag är uppvuxen framför tv'n, min fru är det inte så våra uppfattningar och åsikter går isär. Jag är väldigt liberal till vad grabbarna tittar på, min fru önskar att vi respekterade de rekommenderade åldersgränserna. Med detta sagt;
1. Jag anser att sålänge du som förälder är där och plockar upp dem när det är för läskigt och när frågor och funderingar uppdagas så är det ok att strunta i åldersrekommendationerna i rimliga gränser. När mina grabbar var 6 så fick de se och hade sett en hel del Star Wars, de hade även sett en del animerat för äldre barn eller unga vuxna.
2. Min yngsta som är 11 har sett It, Five nights at Freddy's, Ghostbusters och en hel del annat och nu undrar han över Stranger Things som vi kommer tillåta honom se tillsammans med mig. Min fru klarar inte av läskigheter.
Som sagt, så länge man är där som förälder och plockar upp dem inför, under tiden, och efteråt så tänker jag att man kan vara ganska tillåtande inom rimliga mått. Filmer och Tv-serier som innehåller våldtäkt och psykologiskt våld eller våld mot barn (typ Funny Games) låter jag inte min yngsta se.

Film/Tv-Serie7år11år
ItNejJa
Sagan om ringenJaJa
Stranger ThingsNejJa
Star WarsJaJa
Harry PotterJaJa
Squid GamesNejJa
Man of SteelJaJa
Batman-triloginNejJa
GhostbustersJaJa
ExorsistenNejJa
Funny GamesNejNej
The ConjuringNejNej
AnnabellNejNej
ArcaneJaJa
Grave of the FirefliesNejJa
Monster: The Ed Gein StoryNejNej
Batman (animerat)JaJa
 
1. Vi har varit strikta, men inte fanatiska. I vissa fall har vi kört att barnet fått se en serie för några år äldre barn i sällskap med oss. I vissa fall har detta lett till att vi har sagt att, nej, det här får du vänta med att se.
2. Vi ser den just nu med vår tolvåring, och jag känner att det är på gränsen. Vi var nära att avbryta efter något av avsnitten i säsong tre. Det handlar dels om våld, bodyhorror, jump scares, dels om att jag tror att man missar många av seriens finesser om man är mycket yngre. Just det här barnet har oturen att ha två föräldrar som är historiker varav en är lika gammal som huvudpersonerna, och det har blivit en och annan bonusföreläsning om kalla kriget och 80-talet ...
1. Det verkar sunt, men hur tolkar ni åldersgränserna då? Jag har för mig att det finns någon idé om att 7+ innebär att alla barn får titta i vuxens sällskap. Tillämpar ni det högre upp också? Vad är det som avgör om ni säger ja eller nej? Är det dagsform eller research?
2. Ja, jag har tänkt så också. Säsong 2-5 har väl 16-årsgräns på Netflix medan säsong 1 har 13-årsgräns. Sedan tycker jag att det går att ta del av verk med olika ögon. En 12-åring kanske inte uppfattar kalla kriget-vibbarna som mer än "soldater", men det kan finnas värde ändå (och dessutom nya värden att plocka upp när man ser om senare).
 
1. Hur förhåller ni er till åldersgränser med era barn (alternativt hur bör en förhålla sig till åldergränser med sina barn)?

Vi har följt dem ganska noga, faktiskt, men mest för att båda glin har väldigt hög inlevelse och därför kan bli väldigt rädda. Äldsta (snart 13) har själv sökt sig till "läskigare" saker och läser just nu Hungerspelen. Yngsta (snart 11) är självvalt lite mer restriktiv med vad som blir läst eller tittat på, och har exempelvis vägrat titta på Sagan om ringen-filmen för att den "börjar så läskigt".

2. I vilken ålder är det lämpligt att titta på Stranger Things?

Den börjar ganska otäckt. Jag tror en 13-åring får ut mer av att se den än en 10-åring. Men det är ju också väldigt väldigt individuellt. :)
 
Last edited:
1. Det verkar sunt, men hur tolkar ni åldersgränserna då? Jag har för mig att det finns någon idé om att 7+ innebär att alla barn får titta i vuxens sällskap. Tillämpar ni det högre upp också? Vad är det som avgör om ni säger ja eller nej? Är det dagsform eller research?
Ja, vi har låtit barnet se 13+ och 16+ i vuxens sällskap i förekommande fall. Vi har avgjort från fall till fall, baserat på vad vi kunna få fram av serien via trailer etc. Just detta barn är rätt känsligt, så filmer/serier med mycket skräck eller våld har gått bort. Vi har också varit mer tillåtande med tecknat än med spelat, så att säga. T.ex. har vi sett Solo Levelling där blodet sprutar och kroppsdelar flyger men som i och med att det är tecknat inte känns som att det är på riktigt. Just det ligger Stranger Things i fatet.
 
Last edited:
En sak just med Stranger Things är att den skiftar karaktär över seriens gång. Från en rätt subtil, smygande, ofta bara antydd skräck till misshandel/tortyr, eldstrider där folk dör i drivor och bodyhorror.
 
Last edited:
Det är svårt att ge generella råd. Min dotter på 9 år gillar hungerspelen och twilight väldigt mycket (och var inte ens 9 när hon började gilla dem) men hon sökte sig väldigt tydligt vidare från de mer åldersanpassade skräck och romansböcker som vi försökte hitta åt henne. Min son är 13 och jag hade definitivt inte föreslagit de böckerna och filmerna till honom när han var 9, för han visade inte alls på samma sätt att böcker och film för nioåringar inte stimulerade honom. Både nioåringen och trettonåringen känns ungefär samtidigt mogna för stranger things nu.

Eller, egentligen ska jag väl säga att det inte alls är svårt att ge generella råd. Åldersrekommendationen som redan finns är generella råd, och om man vill ignorera de generella råden så får man basera det på vad man vet om sitt specifika barn och hur de reagerat på mildare grejer i samma genre.

Det finns ju en längtan (särskilt hos nördföräldrar) att konsumera sin favoritkultur tillsammans med barnen, så man får ju först fråga sig om man tittar på Alien med sin åttaåring för sin egen eller deras skull. Att introducera saker för tidigt kan ju också göra att barnen blir ointresserade av barnfilm, och det är ju tråkigt att göra så de inte längre uppskattar barnfilm när de är 10, de har ju ett helt liv på sig att titta på vuxenfilm.
 
Just det här barnet har oturen att ha två föräldrar som är historiker varav en är lika gammal som huvudpersonerna, och det har blivit en och annan bonusföreläsning om kalla kriget och 80-talet ...
Om man är lika gammal som huvudpersonerna i Stranger Things tycker jag att man är för ung för att vara förälder, men det ligger väl utanför trådens ämne.
 
Kul tråd och fullt rimliga frågor.
Mina två grabbar (idag 15 och 11 år gamla) introducerades tidigt till populärkulturens guldkorn och skitklumpar tidigt i livet. Jag är uppvuxen framför tv'n, min fru är det inte så våra uppfattningar och åsikter går isär. Jag är väldigt liberal till vad grabbarna tittar på, min fru önskar att vi respekterade de rekommenderade åldersgränserna. Med detta sagt;
1. Jag anser att sålänge du som förälder är där och plockar upp dem när det är för läskigt och när frågor och funderingar uppdagas så är det ok att strunta i åldersrekommendationerna i rimliga gränser. När mina grabbar var 6 så fick de se och hade sett en hel del Star Wars, de hade även sett en del animerat för äldre barn eller unga vuxna.
2. Min yngsta som är 11 har sett It, Five nights at Freddy's, Ghostbusters och en hel del annat och nu undrar han över Stranger Things som vi kommer tillåta honom se tillsammans med mig. Min fru klarar inte av läskigheter.
Som sagt, så länge man är där som förälder och plockar upp dem inför, under tiden, och efteråt så tänker jag att man kan vara ganska tillåtande inom rimliga mått. Filmer och Tv-serier som innehåller våldtäkt och psykologiskt våld eller våld mot barn (typ Funny Games) låter jag inte min yngsta se.

Film/Tv-Serie7år11år
ItNejJa
Sagan om ringenJaJa
Stranger ThingsNejJa
Star WarsJaJa
Harry PotterJaJa
Squid GamesNejJa
Man of SteelJaJa
Batman-triloginNejJa
GhostbustersJaJa
ExorsistenNejJa
Funny GamesNejNej
The ConjuringNejNej
AnnabellNejNej
ArcaneJaJa
Grave of the FirefliesNejJa
Monster: The Ed Gein StoryNejNej
Batman (animerat)JaJa
Din inställning verkar mer liberal än min (vilket är helt okej!). 6-åringen får till exempel inte se Star wars 3, Sagan om ringen eller Harry Potter 4-9, men jag känner knappast att vi har en konsekvent linje som är rimlig.

Att plocka upp frågor, funderingar och känslor är så klart viktigt och ett argument för att kunna vara mer liberal. @entomophobiac s inlägg om att det är individuellt är så klart också relevant.

Frågan är vad vi och barnen är ute efter när vi bryter de här (rekommenderade) gränserna, alternativt vad syftet bakom gränserna är. Det mest uppenbara som talar för att hålla sig till gränserna är så klart att undvika trauman och otrygga barn. Ett annat argument är att det finns en risk för avtrubbning och normalisering i förhållande till våld och att det även inspirerar till våldsamt beteende. Varför vill vi bryta mot det? Personligen kan jag tycka att det ofta finns en annan kvalitet i berättelserna och stämningarna i verk för äldre publik och att detta öppnar upp världen och fantasin för mina barn på ett annat sätt. Jag får för mig att min 10-åring kan sätta ord på sin förståelse av berättelserna som en följd av att vi läst och tittat på sådana verk. Samtidigt är det synd om de får svårare att uppskatta verk som är mer riktade till sin ålder (och som i många fall också besitter kvaliteter), som @Hägerstrand är inne på.
 
Jag har en 12 åring som började titta på Harry Potter tidigt men det tog ett par år mellan hon fick se första filmen och sista filmen. Jag tror att man måste ta det väldigt individuellt med olika barn. Hon var nog inte den första som såg Stranger Things i sin klass men nu är det jätte populär bland hennes kompisar med tanke på att sista säsongen har släppts. Oavsett så är jag med när hon tittar men nu är hon i den åldern att hon kan lätt se saker bakom min rygg. Just nu tittar vi på The Pitt tillsammans vilket jag tycker är bättre än vissa andra vuxen serier hon har börjat se på egen hand som polis serier.

Precis som någon annan skrev så kan man uppfatta saker väldigt olika. Jag märker att min dotter fokuserar på vänskap och scener som engagerar känslomässigt. DE blir hela tiden matade med media där barn/världen är hotad och det är barnen som räddar världen tillsammans. Jag som vuxen kan uppfatta skräcken mycket mer eftersom jag har en annan relation till barn som försvinner och är hotade och ser det ut föräldrar perspektivet.
 
Jag har en 6-åring (fyller 7 i morgon) och en 10-åring (fyller 11 i augusti) som har ett visst intresse av filmer och tv-serier som, enligt åldersgränsen, är för en äldre publik. Jag är väl skyldig till att ha väckt den björnen, genom att ganska tidigt ha läst Harry Potter, Den oändliga historien, Bilbo och Sagan om ringen för dem och därefter låtit dem titta på filmatiseringarna. På deras initiativ har vi också tagit oss an Ghostbusters och Jurassic Park. Det har funkat bra (med enstaka undantag), men jag känner också ett visst skav ibland. Jag förstår invändningen att det är dumt att forcera sådant här, att det finns en aspekt av att det är jag som vill titta på de här filmerna, men nu är det som det är. Ett intresse är etablerat.

Det senaste är att de båda vill titta på Stranger Things. 7-åringen får vänta med det, men det kanske kan börja närma sig att 10-åringen får göra det tillsammans med mig (eller sin mamma).

Jag har två frågor:
1. Hur förhåller ni er till åldersgränser med era barn (alternativt hur bör en förhålla sig till åldergränser med sina barn)?
2. I vilken ålder är det lämpligt att titta på Stranger Things?
Så här ser jag på det:

Åldersgränserna är för barn som tittar ensamma, med föräldrar kan man tumma på dem.

Stranger Things är ett svårt fall. Å ena sidan ger den en bra ingång att tex prata om mobbing, men det finns också en del scener i slutet av S3 och S4 som är rätt brutala (har inte sett S5 än). "Gladaction" är en sak, tortyr en annan.

Sedan får man ju ha lite fingertoppskänsla. Får barnet mardrömmar av skräckigheter, så kanske de inte ska titta på det. Å andra sidan kanske jag inte borde titta på världsnyheterna då...
 
Förståelse kan ju vara relevant också. Har träffat många ivriga föräldrar som vill se/läsa Harry Potter med sin femåring, men hur mycket förstår en femåring av Harry Potter? Är det inte bättre att vänta lite tills barnen kan få ut lite mer av ett verk? Det finns ju så många andra saker att läsa och se under tiden. Ibland kan det kännas som att föräldrarnas intresse är det som prioriteras.
 
Jag ser inte fram emot att behöva tänka på de här frågorna men det är snart dags. 😩

Jag smygtittade ju på allt när jag var liten, de låste ju inte in skräckfilmerna så det var ju inte svårt att se på efter skolan innan någon annan var hemma.
 
Förståelse kan ju vara relevant också. Har träffat många ivriga föräldrar som vill se/läsa Harry Potter med sin femåring, men hur mycket förstår en femåring av Harry Potter? Är det inte bättre att vänta lite tills barnen kan få ut lite mer av ett verk? Det finns ju så många andra saker att läsa och se under tiden. Ibland kan det kännas som att föräldrarnas intresse är det som prioriteras.
Jag läste nog böckerna för dem både ungefär i den åldern (dvs. innan Rowling blev galen, men det är en annan diskussion). Det finns absolut andra böcker som hade varit mitt i prick, men båda två förstod absolut tillräckligt för att berättelsen skulle bli meningsfull för dem. De uppskattade böckerna som högläsning och tyckte jättemycket om filmerna. Självklart finns det saker de inte förstod, men återigen tycker jag inte att det är ett problem att man kan återvända och se nya saker i ett verk senare.
 
Jag har två frågor:
1. Hur förhåller ni er till åldersgränser med era barn (alternativt hur bör en förhålla sig till åldergränser med sina barn)?

Vi ser åldersgränsen som en riktlinje som hjälper oss att göra en bedömning. Det är trotts allt vi som känner vårt barn bäst. Hon är 11 nu.

Det har resulterat i att vi har sett vissa filmer/serier tidigt, som t.ex. Harry Potter, Sagan om Ringen, Jurassic Park, Star Wars, Wednesday, etc.

Däremot undviker vi filmer som innehåller sjukdomar, speciellt cancer då hon av någon anledning (som vi inte vet) är känslig för det. Vi undviker även "dockor" eftersom det är något hon haft mardrömmar om. Vi fick hoppa över lite i Wednesday säsong 2 på grund av detta. Hon vill inte ens se filmer med "snälla" dockor om de är av typen "porslinsdockor" med vit hy.

Vi vet att hon inte är ett dugg rädd mot fantastiska element. Hon ser direkt igenom det och kopplar det inte med verklighet. Hon är inte heller rädd för blod, men sjukdom/dockor funkar inte.

2. I vilken ålder är det lämpligt att titta på Stranger Things?

Den har varit uppe på tapeten, men jag provkollade lite (har inte sett den själv) och bedömde att det finns risk för att hon tycker det är för läskigt eftersom det kopplar på något sätt mot sjukdom. Så vi väntar med den.

Så jag skulle nog säga att det inte är strikt åldersberoende utan beror på barnet.
 
Jag smygtittade ju på allt när jag var liten, de låste ju inte in skräckfilmerna så det var ju inte svårt att se på efter skolan innan någon annan var hemma.
Ja! Jag har sagt till mina barn att de är för små för att titta på en del saker, men håller inte på med några spärrar eller koder för att låsa ute dem från det när barnen är själva hemma.

Jag tror att det är karaktärsdanande och bra för den personliga utvecklingen att smygtitta på saker man egentligen är för liten för.

Nån gång har jag nog till och med sagt "det där är du för liten för så om du ska titta på det får du göra det i smyg"
 
Last edited:
Din inställning verkar mer liberal än min (vilket är helt okej!). 6-åringen får till exempel inte se Star wars 3, Sagan om ringen eller Harry Potter 4-9, men jag känner knappast att vi har en konsekvent linje som är rimlig.

Att plocka upp frågor, funderingar och känslor är så klart viktigt och ett argument för att kunna vara mer liberal. @entomophobiac s inlägg om att det är individuellt är så klart också relevant.

Frågan är vad vi och barnen är ute efter när vi bryter de här (rekommenderade) gränserna, alternativt vad syftet bakom gränserna är. Det mest uppenbara som talar för att hålla sig till gränserna är så klart att undvika trauman och otrygga barn. Ett annat argument är att det finns en risk för avtrubbning och normalisering i förhållande till våld och att det även inspirerar till våldsamt beteende. Varför vill vi bryta mot det? Personligen kan jag tycka att det ofta finns en annan kvalitet i berättelserna och stämningarna i verk för äldre publik och att detta öppnar upp världen och fantasin för mina barn på ett annat sätt. Jag får för mig att min 10-åring kan sätta ord på sin förståelse av berättelserna som en följd av att vi läst och tittat på sådana verk. Samtidigt är det synd om de får svårare att uppskatta verk som är mer riktade till sin ålder (och som i många fall också besitter kvaliteter), som @Hägerstrand är inne på.
Det kan nog stämma. När grabbarna först fick se Star Wars så var ep3 uteslutet med tanke på slutscenerna mellan Anakin och Obi-Wan. Jag håller med @entomophobiac att det är väldigt individuellt. Min 15'råing har aldrig varit särskilt intresserad av fantastik och då var det lätt att inte låta honom titta på grejer som inte var avsett för honom. Min 11-åring som är helt tvärtemot älskar fantastik i alla dess former så honom har vi varit tvungna att hålla lite i. Sen tycker jag att @Troberg skriver något som stämmer till 100% i min bok. Rekommendationerna är till för då barnen eventuellt tittar själva, när vi föräldrar är med är det ju vi som håller i rodret och kan avgöra vad som är relevant eller inte för ungarna.
 
Så här ser jag på det:

Åldersgränserna är för barn som tittar ensamma, med föräldrar kan man tumma på dem.

Stranger Things är ett svårt fall. Å ena sidan ger den en bra ingång att tex prata om mobbing, men det finns också en del scener i slutet av S3 och S4 som är rätt brutala (har inte sett S5 än). "Gladaction" är en sak, tortyr en annan.

Sedan får man ju ha lite fingertoppskänsla. Får barnet mardrömmar av skräckigheter, så kanske de inte ska titta på det. Å andra sidan kanske jag inte borde titta på världsnyheterna då...
Jag håller med dig. Stranger Things är toksvårt, men jag ser ändå fram emot att se den med min yngsta. Jag har slutat titta på nyheterna för jag blir så otroligt ledsen och uppgiven samt att mitt politikerförakt späs på ytterligare.
 
Förståelse kan ju vara relevant också. Har träffat många ivriga föräldrar som vill se/läsa Harry Potter med sin femåring, men hur mycket förstår en femåring av Harry Potter? Är det inte bättre att vänta lite tills barnen kan få ut lite mer av ett verk? Det finns ju så många andra saker att läsa och se under tiden. Ibland kan det kännas som att föräldrarnas intresse är det som prioriteras.
Så är det verkligen, så var det för mig och Star Wars. Jag ville att killarna skulle älska Star Wars lika mycket som jag har gjort i livet vilket gjorde att jag introducerade dem till filmerna och allt därtill väldigt tidigt. Helt klart alldeles för tidigt för de fattade inte, precis som du skriver. Även om Ep1 är direkt riktad mot barn så är det svårt för en 5-åring att fatta grejen midikloriner, att Anakin följer med Obi-Wan osv. Det var Mitt instresse som jag prioriterade över deras, Min önskan om att de skulle upptäcka och uppleva det jag hade upplevt när jag var liten. Jag såg Ep4 när jag var 3 eller 4. Kommer aldrig glömma.
 
Back
Top