Nekromanti Barbar-Lemuria

Re: Barbar-Lemuria lite OT...

Det är tråkigt när det blir såhär. :gremfrown: NÄr jag skulle kolla länken fick jag

"The web site you are trying to access has exceeded its allocated data transfer."

*suckar*

/Honken
 
Man kan verkligen göra rollspel på precis allt... Jag hade helt gått och glömt den gode Thongor.

Thongor från Lemuria var alltså en Conan-klon som Lin Carter skrev några romaner om på 70-talet, på den tiden när fantasy handlade om herrar med höftskynken och stora yxor. Marvel gjorde en kortlivad serietidning om honom också (mest känd för att huvudpersonen plötsligt bytte hårfärg efter några nummer, helt utan förklaring).

--
Åke
 
Coolt. Jag har något vagt minne av att ha läst någon Thongor-historia som tonåring.

Jag gillar spelets inställning till pengar. Alla spelaroller kan vara så rika som spelarna önskar. Pengar spelar ändå ingen roll när äventyrarna möter onämnbara fasor i djunglernas djup.

Det skulle iofs gå att göra en forntids-svärds-action-variant av Räv-Lemuria, som sedan skulle få återverkningar på 1930-tals-Lemuria. (Varför tänker jag på The Xena Scrolls? :gremwink: ) Det enda man får dumpa är gudarnas ingripanden och så får man göra om magi till psionics för att det ska passa in i Lemuria-kosmologin.

Men när skulle jag hinna skriva något sådant? Varför har dygnet bara 24 timmar? Varför är livet så kort? Ack, ack, ack. :gremcool:
 
"Någon som minns Krull? Huuhh"

Nä, men jag minns Tia Carrera.
Filmen verkar sugig, också.


Storuggla, böjer järn med tårna
 
Alltså, det klingar bekant... Lemuria... Vart känner jag igen det ifrån?

/Honken
 
Nu har jag läst det här spelet. Nästan miminalistiskt och välanpassat för sitt syfte: rollspel av conanska äventyr bland ruiner och i djungler. Däremot blir det svårt att använda det till något annat.
 
"Någon som minns Krull? Huuhh"

Nä, men jag minns Tia Carrera.
Filmen verkar sugig, också.
Click to expand...

Tror ugglan har blandat ihop filmerna. Krull är den med en teleporterande fästning och en magisk shuriken... Kull the conquerer är den med Tia Carrera.

/Ulfgeir
 
Det som är mest skrämmande är ju att Krull har skrämmande stora likheter med det gamla DoD-äventyret "Siratsias vita formelbok", något vi märkte då vi försökte spela det senare strax efter att ha garvat ihjäl oss åt filmen. Det teleporterande slottet och den goda gubben vars ögon blev svarta då han blev ond är två exempel på likheter. Spelarna skrattade sig genom äventyret tills de av misstag ramlade in i slottet utan att ha förberett sig ordentligt och enbart kunde räddas med ett absurt högt Karismavärde, dyra lojalitetseder och en snäll spelledare.
 
Siratsia & Krull

Det som är mest skrämmande är ju att Krull har skrämmande stora likheter med det gamla DoD-äventyret "Siratsias vita formelbok",
Click to expand...

Märklig parallell. Just det tänkte jag inte på när jag redigerade äventyrsmanuset för 17 år sedan. Jag var mest fascinerad över de poetiska kvaliteterna i Marcus' skapelse. (Några sådana finns ju inte alls hos Krull.)

Karlsson på Taket och Nyarlathotep - mer än ytliga likheter?
Click to expand...

Ska väl vara egoismen då. :gremwink:
 
Re: Siratsia & Krull (OT)

Citat:
--------------------------------------------------------------------------------

Karlsson på Taket och Nyarlathotep - mer än ytliga likheter?


--------------------------------------------------------------------------------



Ska väl vara egoismen då.
Click to expand...
Ja, inte är det SAN-lossen i alla fall. Nyarlathotep ger 1D10/1D100 medans mjäk-Karlsson på sin höjd ger 1D6/1D20 :gremgrin:

/Anders
 
Re: Siratsia & Krull (OT)

Nä, men allvarligt ger Karlsson lite sådana där inkarnation-av-Nyarlathotep-vibbar, ungefär som Willy Wonka. De är liksom någon form av kaosmanifestationer som ger sig in i ungdomars liv och förändrar dem helt. Visserligen tycks de vara något mer välvilliga, men fortfarande skulle det inte förvåna mig ifall Charlie eller Lillebror utvecklas till små Randolph Carter eller liknande.
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top