Bästa svenska skurken?

Det här är något jag kom att tänka på nu. Många bra och välkända skurkar kommer från superhjälteserier. Om vi ska säga att vi har en svensk superhjälte så måste det vara Fantomen, eftersom majoriteten av äventyren som publicerats i den svenska serietidningen sedan minst 70-talet är skrivna och tecknade av svenskar, eller i alla fall på uppdrag av den svenska redaktionen. Men Fantomen utmärker sig genom att inte ha någon återkommande skurk. Ingen Lex Luthor, ingen Joker, Doktor Doom, Magneto eller Gröna trollet. Det är lite märkligt.

(Det här kan ha ändrats sedan jag slutade läsa Fantomen för 35 år sedan, men då var det så.)
 
Det här är något jag kom att tänka på nu. Många bra och välkända skurkar kommer från superhjälteserier. Om vi ska säga att vi har en svensk superhjälte så måste det vara Fantomen, eftersom majoriteten av äventyren som publicerats i den svenska serietidningen sedan minst 70-talet är skrivna och tecknade av svenskar, eller i alla fall på uppdrag av den svenska redaktionen. Men Fantomen utmärker sig genom att inte ha någon återkommande skurk. Ingen Lex Luthor, ingen Joker, Doktor Doom, Magneto eller Gröna trollet. Det är lite märkligt.

(Det här kan ha ändrats sedan jag slutade läsa Fantomen för 35 år sedan, men då var det så.)
Det är väl i så fall Singhpiraterna, som mer är bekanta som grupp än som enskilda personer. Under de senaste två decennierna har det dock utkristalliserat sig en mer återkommande nemesis – Dogai Singhs dotter Sandal Singh, som inte bara lyckats bli president av Bengali ett tag, utan rent utav förgripit sig på en feberyrande Fantis och i hemlighet fött hans son som hon planerar att fostra till en framtida piratledare.
 
Jag hade som liten pilt (tidigt 70-tal) rediga mardrömmar av den där läskiga krokodilen Gena i Drutten & Gena. 🐊

Sen så tyckte mina ungar när de var små att den märkliga björnen i ”Nallen har ett stor blått hus” var stört obehaglig. Den skulle liksom lukta på tittarna rakt genom rutan på nät mysko sätt. 🐻
 
Mike (spelad av P.G. Hylén) i Sökarna (1993) är en bra skurk. Han är ledare för skinnskallarna, men blir sen vartefter det lider någon sorts S&M-temad maffiaboss. Ett par bra gimmickar, bland annat har han en regel om att man måste hälsa på honom med vänster hand. I höger hand har han fäst ett rakblad så att han kan skära sönder handen på den som glömmer eller inte känner till hans regel.

Han sitter också och klappar en flådd iller som han har på axeln.

IMG_0201.jpeg
 
Som representant för stenåldern (1956) måste jag förstås framhålla sotisarna (varav en spelad av Stig Grybe) i ”Kalle Stropp, Grodan Boll och deras vänner” från mitt födelseår!

 
Last edited:
Back
Top