Nekromanti Bästa rollspelshistorien någonsin

Häftigt. Tror inte jag kan få min mamma att pröva ett sånt spel men kanske Utpost eller nåt. Ska testa när jag får hem det. ^^
 
“No, Lyndsay! It takes 45 seconds for the human body to bleed out so I get to ask him some questions!!”

Hahaha

Jag läste en spelrapport med någons farsa som fick beröm som "bästa spelrapport någonsin". Försöker hitta den, men jag minns inte om det var på rpg.net, story-games eller barf forth apocalyptica...
 
Hahahahahahahaha...

“No, Lyndsay! It takes 45 seconds for the human body to bleed out so I get to ask him some questions!!”
 
w176 said:
Hur det går när en vuxen spelare för de första gången spelar rollspel med sin mamma. Jag skrattade så jag grät.
Så härligt!

Jag log igenkännande. :gremlaugh: Jag har spelat rollspel med min syster en gång och det var också en rätt blodig affär.

Vi hann inte så långt så jag har inte så mycket mer att berätta än att hon vred huvudet av nån typ på toaletten (en såndär bisarr NeoTech-skada ni vet). :gremcrazy:
 
Pappa har alltid sagt att han skulle lajvat om det fanns på hans tid. Men hittils på tio år har de inte testat rollsple. Men de följer Game of Thrones troget och spelar Carcasonne.

Men pappa skjuta pilbåge för någon vecka sedan med lajvare och SCAare, och utklassade alla, för han tjuvjagade hara som barn med pilbåge. Han var liiiiiite nöjd då.
 
Det är på sätt och vis ganska skrämmande att de flesta människor när de provar på rollspel första gången tenderar att spela blodtörstiga psykopater. En gång i min ungdom spelade jag Vägen med en pastor och ett gäng konfirmander. Pastorn betedde sig marginellt bättre än mamman i den här spelrapporten.
 
Genesis said:
Det är på sätt och vis ganska skrämmande att de flesta människor när de provar på rollspel första gången tenderar att spela blodtörstiga psykopater. En gång i min ungdom spelade jag Vägen med en pastor och ett gäng konfirmander. Pastorn betedde sig marginellt bättre än mamman i den här spelrapporten.

Jag undrar vad Didi och Björn hade sagt om saken...
 
Haha! Guld!

... Ja, jag skulle säkert kunna få min mamma att spela. Hon har alltid stött mina hobbys och är förövrigt rätt öppen till sinnet vad gäller fiction, även om hon inte tar del av fiction så ofta. Farsan däremot... Mjaej. Han skulle nog totalvägra med tanke på hans min och gliringar varje gång jag nämner rollspel. :gremtongue:

Skitskön story, hur som haver, och ja, alla nybörjare är blodtörstiga som fan, oftast. Nu höll jag på att göra en "alla tjejer", men jag editerar det till "majoriteten av de nybörjar-damer jag spelat med" har förövrigt varit mer blodtörstiga än nybörjar-herrarna. Hm, jag tänker inte analysera det, jag bara noterar helt enkelt. Å andra sidan brukar ju våld och sådant relateras till den manliga sidan, så det är väl bara bra om kvinnor kan få kliva ur prinsessnormens kängor och banka lite skit. :gremsmile:
 
krank said:
Genesis said:
Det är på sätt och vis ganska skrämmande att de flesta människor när de provar på rollspel första gången tenderar att spela blodtörstiga psykopater. En gång i min ungdom spelade jag Vägen med en pastor och ett gäng konfirmander. Pastorn betedde sig marginellt bättre än mamman i den här spelrapporten.

Jag undrar vad Didi och Björn hade sagt om saken...
Troligen att prästen var en Övergiven stackare och att konfirmanderna var medlemmar i Dumbledores Army...
 
Inte för att vara sådan, men jag trodde att Head of Vecna var den bästa rollspelshistorien någonsin... :gremsmirk:
 
Ymir said:
Inte för att vara sådan, men jag trodde att Head of Vecna var den bästa rollspelshistorien någonsin... :gremsmirk:

Ja, Head of Vecna är den bästa rollspelshistorien någonsin. Det är fastställt sedan länge. :-)

Men historien som w176 länkade är kul den med.
 
Men inte så märkligt. Rollspel tillåter dig att bryta dina moral, principer och allt annat som håller dig tillbaka i vardagen. Att vara precis tvärtom som man är är inte så ovanligt.

Faktum är att om vi drar paralleller till sexuella rollspel så tenderar de som vill bli dominerade vara män med stor makt i överiga livet. Så det omvända kan nog ofta locka i dessa typ av spel. Fråga skådisar vad de tycker är rligast att spela. Skulle inte förvåna om det är tvärtemot deras egna personlighet.
 
Niklas73 said:
Men inte så märkligt. Rollspel tillåter dig att bryta dina moral, principer och allt annat som håller dig tillbaka i vardagen. Att vara precis tvärtom som man är är inte så ovanligt.

Faktum är att om vi drar paralleller till sexuella rollspel så tenderar de som vill bli dominerade vara män med stor makt i överiga livet. Så det omvända kan nog ofta locka i dessa typ av spel. Fråga skådisar vad de tycker är rligast att spela. Skulle inte förvåna om det är tvärtemot deras egna personlighet.

Känns betryggande att höra detta. :gremtongue:

Det blir alltid så att jag spelar riktiga jävla båstads... oavsett spel nästan.
 
Första och enda gången min storsyrra spelade rollspel så spelade hon en tjock handelsman som löste alla problem med att hoppa upp och sätta sig på alla fi så de skulle duka under för hennes tyngd. Jag blev rätt frusterad - mest för att reglerna inte stödjer mkt mer än pingpong slagsmål :gremwink:.
 
En god vän som är världens snällaste och trädkramare och liveare etc spelar UTESLUTANDE grym kall beräknande byråkrat - något han hatar irl.
 
Back
Top