Bästa närstridsvapnet (ca 1600)

Faehrengaust said:
Vanligaste mordvapnet i England var trästav under en rätt lång tidsperiod (kommer inte ihåg mellan vilka årtal som rättsprotokollen kom ifrån som ingick i undersökningen).

Beskrivningarna av skadorna är riktigt slafsiga. Inte sällan är det stora öppna sår.

Underskatta inte stavar och påkar.
Click to expand...

Självklart kan man döda någon med en påk, särskilt om man fortsätter dunka dem i huvudet när de är sanslösa. Men en av de huvudsakliga poängerna med en är att den inte behöver göra det, vilket i sin tur gör en rejäl käpp socialt accepterat i t.ex. viktorianskt England, och man kan fortfarande ”thrash those ruffians to within an inch of their lives”.
 
Faehrengaust said:
Kan bli riktigt bra, speciellt om den sängliggande besitter kunskaper eller färdigheter (magi?) som resten av gruppen absolut behöver. Då måste de konka med sig sängen på äventyret. Perfekt om det är grottröj på schemat :)
Click to expand...
För mig hade ju fokus snarare varit på äventyrarens relation med döden (hon har varit nära många gånger, men nu kommer den krypande och fördärvande istället för ridande på en stålklinga), henner religion och syn på livet efter detta, flashbackscener till hennes förflutna, besök från hennes kamrater, som dock måste resa iväg för att rädda världen och lämna henne ensam, den spirande men dödsdömda romansen med värdshusvärden som tar hand om henne, och så vidare. Kanske kommer det att sluta med att hon ber om att bli satt i sadeln för att rida ut mot fienderna och dö i strid, likt el Cid!
 
Faehrengaust said:
  • Vad som är socialt acceptabelt. Man går inte runt med en Forest bill till vardags, det vore en offensiv handling och skulle dra till sig uppmärksamhet. Det är ett militärt vapen.
  • Praktikaliteter. Det är lättare att ha ett enhandssvärd i bältet och händerna fria när man knatar på stan eller rider. En simpel stav kan vara bra när man är ute och vandrar, men inte en pålyxa.
  • Status/samhällsklass. Tvåhandsvärd speciellt har status kopplat till sig, vilket även kan medföra att bönder inte kan ha dem.
  • Ekonomi. En del vapen är dyra.
  • Lagar. Lite samma som socialt accepterat och status, men ibland finns det tydliga lagar (och ibland följer man dom :) )
  • Tradition, trender och kultur. Under medeltiden så fanns det klara skillnader i vilka vapen man föredrog i olika länder, samhällsklasser eller grupperingar. Grupper av unga, uttråkade och ofta fulla bråkstakar i England kunde dra omkring på kvällarna med svärd och bucklare (varifrån trodde i Swashbuckler kom ifrån?).
Click to expand...
En lite kul grej är att uppdelningen i Lätta och Tunga vapen i DoD2-3 (84-87) faktiskt tar hand om rätt mycket av det här. Olika yrken har färdigheter i olika vapen, många vapen är för dyra att börja med om man inte är riddare och har så stort startkapital, och Tunga vapen betraktas som militära och därför inte lämpliga i sociala sammanhang. I ett hack har jag utvecklat det till en uppdelning i Enkla, Lätta, Tunga, som avgör vilken färdighet som används (där några är baserade på SMI, några på STY), vilka yrken som använder dem från början och vad som är socialt acceptabelt eller uppmärksammat.
 
En annan miss man lätt gör är att tänka att varje ”lyckat” är >en< träff på motståndaren, istället för en serie händelser som leder fram till nåt.

Samma gäller i och för sig uppdelningen mellan anfall och försvar. Som om man gör en sak i taget (sic).
 
Quadrante said:
Kan bli riktigt bra och spännande även om man lämnats till att förtvina i ensamhet.
Click to expand...

Speciellt om mannen, trollkarlen, lämnats att förtvina i ensamhet i Dungeonen ditsläpad av polarna som ville ha en magisk portal öppnad. Nu har han hjälpt dem med att öppna portalen och de har gått igenom. Nu ligger han där i sängen, ensam och snart i mörker eftersom facklan håller på att slockna. Råttorna har börjat samlas utanför facklans sken, de dräglar av hunger. Såret värker och febern tilltar. Det luktar vidrigt av såret och av avföringen i sängen. Törsten är outhärdlig. Plötsligt ler mannen... om de bara hade vetat vart portalen leder...
 
JohanL said:
Självklart kan man döda någon med en påk, särskilt om man fortsätter dunka dem i huvudet när de är sanslösa. Men en av de huvudsakliga poängerna med en är att den inte behöver göra det, vilket i sin tur gör en rejäl käpp socialt accepterat i t.ex. viktorianskt England, och man kan fortfarande ”thrash those ruffians to within an inch of their lives”.
Click to expand...

Blir det manligare än Bartitsu, liksom?!
1725712257061.jpeg
 
Dimfrost said:
En lite kul grej är att uppdelningen i Lätta och Tunga vapen i DoD2-3 (84-87) faktiskt tar hand om rätt mycket av det här.
Click to expand...
Jo, det är olika färdigheter. Jag kan inte ha ett slagsvärd när jag äventyrar/krigar, och sedan ett kortsvärd när jag går runt i staden.
För det är två olika färdigheter.

Så jag skulle säga att DoD2-3 skapar betydligt fler problem än det löser.
 
zo0ok said:
Jo, det är olika färdigheter. Jag kan inte ha ett slagsvärd när jag äventyrar/krigar, och sedan ett kortsvärd när jag går runt i staden.
För det är två olika färdigheter.

Så jag skulle säga att DoD2-3 skapar betydligt fler problem än det löser.
Click to expand...
Jag nämnde inte uppdelningen i en färdighet per vapen och det var heller inte vad jag avsåg.
 
Kan säga att Matiné för 15 år sedan lät vapen ge bonus till färdigheter och där färdighetsslaget (1T20) var det som gav skadan. Så större vapen gav bara en större potentiell skada.

Hade även där indelningen i lätta, tunga och tvåhandsvapen.

Har dock gått ifrån vapenlistor i senare iterationer, där bonus bara finns för att föremålen är viktiga för karaktären, snarare än att försöka ha någon sorts realistisk utgångspunkt för vapenskada.
 
Var det inte Kristina som lät avrätta en av sina lakejer, men det hela urartade i ren mörk komedi när karln hade pansar under kläderna och Kristinas vakter försökte i flera minuter hugga ihjäl karln.
Sen andra gånger har två brorssor råkat i gräl på fyllan och den ena fått ett stilett rakt i hjärtat och dött på en halvminut?

Hur bra är mänbiskokroppen på att överleva olika attacker beroende på adrenalin, omedvetna reflexer osv?

Man tycker ju man ibland hört om folk som blir skjutna fulla av hål men likväl kan gå hem från sjukhuset med kulor inbakade i armar, ben, bål och till och med hjärnan!
Konstigt det där..

Nån som har en länk till Computer Man modellen? Kanske man kunde kika på?

Läste nånstans att när vi går in i kamp-läge så spänner vi kroppen för att skydda oss mot penetrerande skador. Vette fan hur stor skillnad det gör, men när man ser folk provhugga sina svärd så är det ju mot ett slappt griskadaver, om musklerna istället var spända och grisen ryggade undan för slag så torde ju resultatet kunna vara annorlunda.
 
Last edited:
Det är en enorm variation i effekten av skador. I ett läge svimmar någon av en relativt lätt träff, medan samma person i en annan situation kan tåla otroliga mängder.

Tror inte det gör någon skillnad om muskler är spända eller inte.

Antagligen är det inte möjligt att säga hur och varför det blir som det blir i en viss situation. Men ,vi skulle kunna gissa att det hjälper om man är förberedd och att sinnesstämningen påverkar. Det känns logiskt att man har lättare att ta en smäll om man är i combat-mode jämfört med om man blir klubbad bakifrån när man skriver på WRNU.
 
God45 said:
Så… Det bästa närstridsvapnet är… Häst?
Click to expand...
Åtminstone stridstränad och kombinerad med rustning.

En stridstränad häst var ju slagfältets stridsvagn under lång tid. Om någon som tränat halva sin livstid på att döda folk från häst sporrar sin stridshäst mot en, vad gör man då? Parerar?
 
zo0ok said:
Gissar att en boxare eller shaolin-munk skulle säga att det gör skillnad.
Click to expand...

Varken shaolin-munkar eller boxare har nog speciellt mycket erfarenhet av penetrerande skador eller skärande hugg (jämförelsen var ju hugg mot griskadaver)
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top