Bästa närstridsvapnet (ca 1600)

Faehrengaust said:
Lite tråkigt att det är så monsterböckerna designat sina monster, men jag håller helt med.

Vill man ytterligare förfina uppställningen så kan det vara en bra tanke att ha några "krokande" vapen (forest bill!) med för att kontrollera/fälla monster. Sköldar är bra om monstret har någon attack med lång räckvidd som är speciellt farlig (giftgadd på en lång svans). Men det beror så klart på hur många personer man är.

Sen ska man nog inte underskatta eld i någon form. Om inte annat så är det många djur/monster som kan vara rädda för det.

Slåss man i mörker så kan en lantern shield vara praktisk för att blända monstret.
Click to expand...
Sen är frågan om en sköld är av nån sorts nytta när 800kg monster brakar in i dig i 10m/s
 
En av de mest nonsensartade sakerna med strid i rollspel är saker som:

”Noshörningen chargar dig.”
”Jag parerar med skölden.”
 
JohanL said:
En av de mest nonsensartade sakerna med strid i rollspel är saker som:

”Noshörningen chargar dig.”
”Jag parerar med skölden.”
Click to expand...
Eller Ryttare + Häst + Lans mot mig och min trogna buckler +1
 
Quadrante said:
En klassisk rollspelsmyt är att parad är detsamma som block, och att det inte är besläktat med undvika. Likaså att man tar smällen när man parerar.
Click to expand...
Men är inte detta det som leder till hålet för "realistiska regler"? Där man har femton olika undvikamanövrar, arton sorters skador, femtioelva stanser, avstånd, initiativnivåer, vapenfärdigheter och fan och hans moster?
 
det kan ju också finnas fördelar i att ha flera olika försvarshandlingar - tex en för att ge fullödigt försvar med möjlighet att skada och besegra sin motståndare (full handling) och en för att mer passivt blockera inkommande attacker. Lite så jag tänkte till Monster och Människor - det här ger kanske en tydligare logik
 
Cybot said:
Det hade varit intressant med ett monsterjägarspel som fokuserar mer på attacklinjer, leverage och sådant. Liksom, det finns anledningar varför att i norden så användes nästan aldrig sköld utan man fokuserade på kraftiga spjut (även om det var en risk att en björn slog undan spjutet så var det inte en tillräckligt stor risk utan att man föredrog flera personer med tunga björnspjut. Samma sak med vildsvin), medans vid lejonjakt så var en stor sköld samt en kombination av kast- och stickspjut favoritkombinationen (om man inte var farao och jagade lejon med båge från sin hästdragna vagn).
Click to expand...

Just monsterjägare kan ju låta som något helt orealistiskt, men egentligen är det nog precis tvärtom i en fantasy-värld.

Om det finns monster i världen och det finns pengar i att döda dem av någon anledning, t.ex. magiker använder delar av dem för att göra svindyra magiska föremål eller drycker, så kommer det uppstå en yrkeskategori för att jaga dom. Om man ser på europeiska förhållanden (som det är i många spel) så kan det även uppstå en organisation av något slag, t.ex. ett gille/skrå för dom. Det kommer att utvecklas speciell utrustning och speciella metoder. Det kan till och med leda till specialiserade hantverkare om det är tillräckligt mycket ekonomi i det hela. Det blir en hel sub-kultur (precis som t.ex. legoknektar av olika slag)

Monsterjägare kommer antagligen att specialisera sig på olika typer av monster ("Ska du ha lindormständer? Nä, jag undviker dom, prata med Eva, hon är galen nog att jaga dom")

Om det är just magikerna som är intresserade av att köpa ingredienserna så kan de eventuellt betala med magiska föremål. Det kan också vara så att en del magiker börjar specialisera sig på monsterjakt själva för att sälja till sina kollegor. Då kan de organisera grupper för monsterjakt.

En annan utveckling kan vara att det uppstår nöjes- eller prestigejakt på vissa typer av monster. Vilken adelsman skulle inte vilja ha ett drakhuvud i stora salen?

Monster kan också fångas in för att användas för strid på arenor. Då uppstår behovet av att fånga dom levande (Romarna importerade en enorm mängd exotiska djur till sina arenor).

Oavsett, så leder det till att vapen/rustningar/utrustning kommer att anpassas för monsterjakt. Antagligen börjar man med just spjut, men så småningom kommer man att upptäcka att det är bättre om spjutet modifieras något, etc.
 
Faehrengaust said:
Just monsterjägare kan ju låta som något helt orealistiskt, men egentligen är det nog precis tvärtom i en fantasy-värld.

Om det finns monster i världen och det finns pengar i att döda dem av någon anledning, t.ex. magiker använder delar av dem för att göra svindyra magiska föremål eller drycker, så kommer det uppstå en yrkeskategori för att jaga dom. Om man ser på europeiska förhållanden (som det är i många spel) så kan det även uppstå en organisation av något slag, t.ex. ett gille/skrå för dom. Det kommer att utvecklas speciell utrustning och speciella metoder. Det kan till och med leda till specialiserade hantverkare om det är tillräckligt mycket ekonomi i det hela. Det blir en hel sub-kultur (precis som t.ex. legoknektar av olika slag)
Click to expand...

Några exempel kan inkludera 1600-talets älgjägare (kavalleriets uniformer använde älghudskyller) som ett exempel på "jakt för lönsamheten" eller 1800-talets tigerjägare när det gäller att jaga farliga djur (när bolagen skulle bygga järnväg genom Afrika och Indien så stötte de vid ett flertal tillfällen på problem när de skulle bygga igenom lejon och tiger områden. Därav den mest kända incidenten är Människoätarna i Tsavo där två lejon dödade och åt upp åtminstone 28 arbetare, troligtvis fler).
 
Faehrengaust said:
Just monsterjägare kan ju låta som något helt orealistiskt, men egentligen är det nog precis tvärtom i en fantasy-värld.

Om det finns monster i världen och det finns pengar i att döda dem av någon anledning, t.ex. magiker använder delar av dem för att göra svindyra magiska föremål eller drycker, så kommer det uppstå en yrkeskategori för att jaga dom. Om man ser på europeiska förhållanden (som det är i många spel) så kan det även uppstå en organisation av något slag, t.ex. ett gille/skrå för dom. Det kommer att utvecklas speciell utrustning och speciella metoder. Det kan till och med leda till specialiserade hantverkare om det är tillräckligt mycket ekonomi i det hela. Det blir en hel sub-kultur (precis som t.ex. legoknektar av olika slag)

Monsterjägare kommer antagligen att specialisera sig på olika typer av monster ("Ska du ha lindormständer? Nä, jag undviker dom, prata med Eva, hon är galen nog att jaga dom")

Om det är just magikerna som är intresserade av att köpa ingredienserna så kan de eventuellt betala med magiska föremål. Det kan också vara så att en del magiker börjar specialisera sig på monsterjakt själva för att sälja till sina kollegor. Då kan de organisera grupper för monsterjakt.

En annan utveckling kan vara att det uppstår nöjes- eller prestigejakt på vissa typer av monster. Vilken adelsman skulle inte vilja ha ett drakhuvud i stora salen?

Monster kan också fångas in för att användas för strid på arenor. Då uppstår behovet av att fånga dom levande (Romarna importerade en enorm mängd exotiska djur till sina arenor).

Oavsett, så leder det till att vapen/rustningar/utrustning kommer att anpassas för monsterjakt. Antagligen börjar man med just spjut, men så småningom kommer man att upptäcka att det är bättre om spjutet modifieras något, etc.
Click to expand...
Witcher-yrket i Witcherböckerna är väl ett bra exempel på just detta?
 
Cybot said:
Några exempel kan inkludera 1600-talets älgjägare (kavalleriets uniformer använde älghudskyller) som ett exempel på "jakt för lönsamheten" eller 1800-talets tigerjägare när det gäller att jaga farliga djur (när bolagen skulle bygga järnväg genom Afrika och Indien så stötte de vid ett flertal tillfällen på problem när de skulle bygga igenom lejon och tiger områden. Därav den mest kända incidenten är Människoätarna i Tsavo där två lejon dödade och åt upp åtminstone 28 arbetare, troligtvis fler).
Click to expand...

Premissen i The Witcher att man ibland råkar ut för monster och då hyr in expendabla fackfolk känns helt rimlig. Det vore väl mer realistiskt om man hyrde in hela team än enskilda personer, och som tur är är det väldigt rollspelsvänligt också.
 
Paal said:
Witcher-yrket i Witcherböckerna är väl ett bra exempel på just detta?
Click to expand...

Känner att dvärgarna (Yarpen Sigrids band) och "the cnifrid reavers" (ett team av mänskliga drakjägare) som Geralt stöter på i ett av avsnitten (på en drakjakt som gått snett) är ett ännu bättre exempel.

Geralt är ett magiskt skapat mutant-weirdo och använder sina två svärd och alkemiska drycker i en jaktmetod som i princip bara fungerar för att Geralt är ett mutant-weirdo.

Både Cnifrid reavers och Yarpen Sigrids dvärgar är dock professionella monsterjägare (men i grund och botten vanliga humanoider), som framgångsrikt jagat mindre (och ointelligenta) drakar innan kungen skickar dem för att ta hand om en större drake.
 
Cybot said:
Geralt är ett magiskt skapat mutant-weirdo och använder sina två svärd och alkemiska drycker i en jaktmetod som i princip bara fungerar för att Geralt är ett mutant-weirdo.
Click to expand...

Det torde vara uppenbart för alla att Witchers är som de är för att författaren ville ha en enskild heroisk huvudperson?
 
JohanL said:
En av de mest nonsensartade sakerna med strid i rollspel är saker som:

”Noshörningen chargar dig.”
”Jag parerar med skölden.”
Click to expand...
Springa ifrån en noshörning är väl om något ännu mer riskfyllt? Eller? (Jag tror inte jag själv skulle agera speciellt "rimligt" i vilket fall - mer gå på instinkt.)
 
You must log in or register to reply here.
Back
Top