Nekromanti Bästa krigaren?
- Thread starter Riddaren
- Start date
Re: Äran ??
Men dom flesta rollspel brukar aldrig hamna på slagfältet. Och händer det så blir spelet ofta något slags pseudo strategi spel. Så vad är det du menar med din målande slagfälts beskrivning. Dom flesta rollspels strider brukar sällan överstiga 20 tal personer. Så vad har slagfältet med det hela att göra.
Du menar alltså att när vi spelar rollspel skall vi tänka oss slagfältens massdöd för att skapa rollpersoner som är utan något som helst mod. Alltså om man samma fattar det hela så skall man spela en fegis som kan tänka sig att endas döda då motståndaren vänt ryggen till? För att det skulle vara någon slag fullt mänsklig överlevnads instinkt?
Fan vilken trisst filosofi, låter som 80 talets speledar sjuka är i farten igen. Symptomet ser ut som följande:
Har rollpersonen ett 2H Svärd skall han dö av en med pilbågen på avstånd. Har man en riddar rustning skall man bli stucken med dolk i ögat så man avlider. Och skulle man vilja spela en rakryggad person med hederskodex och man står för den, så karakrären dö för att han inte flyendes krälade i skiten när det höll på att bli strid.
Nej framför mera hjältar, rakryggade karakrärer med hjärtat på rätt stället, i ställe för scrupelösa anti hjältar som bara gör det tekniskt rätta för överlevnad.
Hunden
Men dom flesta rollspel brukar aldrig hamna på slagfältet. Och händer det så blir spelet ofta något slags pseudo strategi spel. Så vad är det du menar med din målande slagfälts beskrivning. Dom flesta rollspels strider brukar sällan överstiga 20 tal personer. Så vad har slagfältet med det hela att göra.
Du menar alltså att när vi spelar rollspel skall vi tänka oss slagfältens massdöd för att skapa rollpersoner som är utan något som helst mod. Alltså om man samma fattar det hela så skall man spela en fegis som kan tänka sig att endas döda då motståndaren vänt ryggen till? För att det skulle vara någon slag fullt mänsklig överlevnads instinkt?
Fan vilken trisst filosofi, låter som 80 talets speledar sjuka är i farten igen. Symptomet ser ut som följande:
Har rollpersonen ett 2H Svärd skall han dö av en med pilbågen på avstånd. Har man en riddar rustning skall man bli stucken med dolk i ögat så man avlider. Och skulle man vilja spela en rakryggad person med hederskodex och man står för den, så karakrären dö för att han inte flyendes krälade i skiten när det höll på att bli strid.
Nej framför mera hjältar, rakryggade karakrärer med hjärtat på rätt stället, i ställe för scrupelösa anti hjältar som bara gör det tekniskt rätta för överlevnad.
Hunden
Krille
Lord
Re: Äran ??
"Men dom flesta rollspel brukar aldrig hamna på slagfältet."
Tala för dig själv. Av någon skum anledning brukar de flesta kampanjer sluta i någon större uppgörelse på slagfältet för mig.
"Du menar alltså att när vi spelar rollspel skall vi tänka oss slagfältens massdöd för att skapa rollpersoner som är utan något som helst mod."
Nej, jag menar att man gott kan tänka sig slagfältens massdöd för att fundera över vad "ära" egentligen är. Även modiga rollpersoner kan gott ha lite dåligt samvete över vad deras "rättfärdiga" krig faktiskt innebär i form av lidande och skador. Krig är ingen vacker upplevelse, och rollspelet blir inte bättre av att låtsas att ett slagfält är lika kliniskt rent som CNNs bilder från Gulfkriget.
"Nej framför mera hjältar, rakryggade karakrärer med hjärtat på rätt stället, i ställe för scrupelösa anti hjältar som bara gör det tekniskt rätta för överlevnad."
Tro mig, jag håller med dig. Men att ha hjärtat på rätta stället innebär inte bara att slänga sig ut i striden med glatt humör vilt bankande på allt med ett lyckligt leende. Att ha hjärtat på rätta stället innebär, i alla fall för mig, medlidande och medkänslor, inte bara för de på den egna sidan utan även för fienden. En rakryggad hjälte med hjärtat på rätt ställe sörjer för det faktum att han tvingas döda fienden. Han sörjer för allt lidande han orsakar och gör sitt bästa för att minimera det.
Jag förespråkar inte fega "hjältar". Jag förespråkar mänskliga hjältar. Den "hjälte" som kan titta ut över ett slagfält utan att beröras av det är totalt omänsklig och förtjänar ingen som helst respekt, enligt min ringa åsikt. Det är skrupellöst om något!
- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
"Men dom flesta rollspel brukar aldrig hamna på slagfältet."
Tala för dig själv. Av någon skum anledning brukar de flesta kampanjer sluta i någon större uppgörelse på slagfältet för mig.
"Du menar alltså att när vi spelar rollspel skall vi tänka oss slagfältens massdöd för att skapa rollpersoner som är utan något som helst mod."
Nej, jag menar att man gott kan tänka sig slagfältens massdöd för att fundera över vad "ära" egentligen är. Även modiga rollpersoner kan gott ha lite dåligt samvete över vad deras "rättfärdiga" krig faktiskt innebär i form av lidande och skador. Krig är ingen vacker upplevelse, och rollspelet blir inte bättre av att låtsas att ett slagfält är lika kliniskt rent som CNNs bilder från Gulfkriget.
"Nej framför mera hjältar, rakryggade karakrärer med hjärtat på rätt stället, i ställe för scrupelösa anti hjältar som bara gör det tekniskt rätta för överlevnad."
Tro mig, jag håller med dig. Men att ha hjärtat på rätta stället innebär inte bara att slänga sig ut i striden med glatt humör vilt bankande på allt med ett lyckligt leende. Att ha hjärtat på rätta stället innebär, i alla fall för mig, medlidande och medkänslor, inte bara för de på den egna sidan utan även för fienden. En rakryggad hjälte med hjärtat på rätt ställe sörjer för det faktum att han tvingas döda fienden. Han sörjer för allt lidande han orsakar och gör sitt bästa för att minimera det.
Jag förespråkar inte fega "hjältar". Jag förespråkar mänskliga hjältar. Den "hjälte" som kan titta ut över ett slagfält utan att beröras av det är totalt omänsklig och förtjänar ingen som helst respekt, enligt min ringa åsikt. Det är skrupellöst om något!
- Krille
<A HREF="http://www.foxtail.nu" target="_new">http://www.foxtail.nu</A>
Re: Äran ??
Nej. faktiskt inte. Lönnmördarna, precis som dvärgarna och alverna, har blivit helt missuppfattaade. De flesta lönnmördare under medeltiden fanns i kungens tjänst, och de begagnade sig förmodligen mer av giftmord än "kniv-i-ryggen"-sjukan...
Dessutom så har nutidens lönnmördare en egen codex (trot den som vill), som säger att de bara för mörda den som de fått betalt för. Inga andra ska lida. Vilket betyder att han bara får mörda en person (om han fått betalt för det). Visst, folk blir ju ändå "lidande" i form av sorg och sånt, men de dör inte...
Robban-har läst nån bok som han inte kommer ihåg vad den heter, men den handlade om lönnmördare...
Nej. faktiskt inte. Lönnmördarna, precis som dvärgarna och alverna, har blivit helt missuppfattaade. De flesta lönnmördare under medeltiden fanns i kungens tjänst, och de begagnade sig förmodligen mer av giftmord än "kniv-i-ryggen"-sjukan...
Dessutom så har nutidens lönnmördare en egen codex (trot den som vill), som säger att de bara för mörda den som de fått betalt för. Inga andra ska lida. Vilket betyder att han bara får mörda en person (om han fått betalt för det). Visst, folk blir ju ändå "lidande" i form av sorg och sånt, men de dör inte...
Robban-har läst nån bok som han inte kommer ihåg vad den heter, men den handlade om lönnmördare...
Åhhh... vad trött jag blir... Jag anser (om vi nu inte ska hålla oss till "pacifist"-linjen) att den bäste krigaren är den som överlever... (nu har jag inte räknat in alla generaler som driver omkring bakom stridslinjerna...)
Robban-litet sur på sin soldats general, som bara sitter i sitt j-a tält...
Robban-litet sur på sin soldats general, som bara sitter i sitt j-a tält...
Jag kan nog säga så här: De har inte fått sämre rykte, de har bara missuppfattats...
Vikingarna hade inte så många bärsärkar, de åkte inte bara ut och plundrade små eländiga byar i frankrike. De drev handel, hade bönder och allt annat sånt som krävs för att ett samhälle ska kunna överleva...
Robban-tycker faktiskt att vikingarna är häftigare nu än innnan, med den "gamla" synen...
Vikingarna hade inte så många bärsärkar, de åkte inte bara ut och plundrade små eländiga byar i frankrike. De drev handel, hade bönder och allt annat sånt som krävs för att ett samhälle ska kunna överleva...
Robban-tycker faktiskt att vikingarna är häftigare nu än innnan, med den "gamla" synen...
Riddaren
Swashbuckler
Robban-litet sur på sin soldats general, som bara sitter i sitt j-a tält...
Detta skall påpekas dock att detta är ett ganska sent påfynd... I Sverige t.ex. på 16-1700-talen så stred de i stridslinjen, liksom även kungen... Jfr t.ex. Gustav II Adolf i Lûtzen 1632. Även Karl XII var i stridslinjen, och räddades ett flertal gånger till livet i striderna i Ryssland (känner till några officerare som dödades pga att de räddade livet på Karl XII).
Riddaren
Detta skall påpekas dock att detta är ett ganska sent påfynd... I Sverige t.ex. på 16-1700-talen så stred de i stridslinjen, liksom även kungen... Jfr t.ex. Gustav II Adolf i Lûtzen 1632. Även Karl XII var i stridslinjen, och räddades ett flertal gånger till livet i striderna i Ryssland (känner till några officerare som dödades pga att de räddade livet på Karl XII).
Riddaren
Eva Florén
Swashbuckler
Re: ära och psyke
>>>Den "hjälte" som kan titta ut över ett slagfält utan att beröras av det är totalt omänsklig och förtjänar ingen som helst respekt, enligt min ringa åsikt.>>>>
Vilket gör att jag undrar om vi ibland inte skulle sno lite från Neotech. Dvs det här med psyke och psykeslag för att avgöra frågan först som sist... Visst kan det vara härligt att spela "machohjälteingetrörmigiryggenkallsomis" ibland, men det blir lite mer känsla i spelet om man har sina svagheter. Så jag håller med dig...
Lady Silver Wolf
>>>Den "hjälte" som kan titta ut över ett slagfält utan att beröras av det är totalt omänsklig och förtjänar ingen som helst respekt, enligt min ringa åsikt.>>>>
Vilket gör att jag undrar om vi ibland inte skulle sno lite från Neotech. Dvs det här med psyke och psykeslag för att avgöra frågan först som sist... Visst kan det vara härligt att spela "machohjälteingetrörmigiryggenkallsomis" ibland, men det blir lite mer känsla i spelet om man har sina svagheter. Så jag håller med dig...
Lady Silver Wolf
Riddaren
Swashbuckler
Vikingarna hade inte så många bärsärkar, de åkte inte bara ut och plundrade små eländiga byar i frankrike. De drev handel, hade bönder och allt annat sånt som krävs för att ett samhälle ska kunna överleva...
Små byar??? De plundrade ju Paris... /images/icons/smile.gif Inte en gång eller. De var smarta också...de krävde lösen för att låta Paris vara...sedan kom de tillbaka några år senare och krävde en mycket högre lösen... /images/icons/smile.gif
Riddaren - gillar det förhandlingssättet
Små byar??? De plundrade ju Paris... /images/icons/smile.gif Inte en gång eller. De var smarta också...de krävde lösen för att låta Paris vara...sedan kom de tillbaka några år senare och krävde en mycket högre lösen... /images/icons/smile.gif
Riddaren - gillar det förhandlingssättet
Det var ju det jag sade, små byar (Paris)... Paris är överhuvudtaget inte så stort om man jämför med till exempel Växjö... ;-)
Nä, allvarligt... De kanske plundrade Paris ett par ggr, men det är inte så viktigt, eftersom vad jag försökte visa var att de inte bara var ute och plundrade...
Robban-ska gå och äta lite kemiskt avfall... (äta skolmaten, that is... ;-)
Nä, allvarligt... De kanske plundrade Paris ett par ggr, men det är inte så viktigt, eftersom vad jag försökte visa var att de inte bara var ute och plundrade...
Robban-ska gå och äta lite kemiskt avfall... (äta skolmaten, that is... ;-)
Re: ära och psyke
jag tror det är flera personer som håller med Krille när det gäller det här... Så vet en sak Krille... Vi är bakom dig...
Dessutom så tycker även jag att vi ska sno den biten från NeoTech... hehe
robban-har precis insett hur hungrig han är... *kollar lite på krilles inlägg, och ångrar sig snabbt*... jag tror jag väntar i några dagar innan jag äter igen...
jag tror det är flera personer som håller med Krille när det gäller det här... Så vet en sak Krille... Vi är bakom dig...
Dessutom så tycker även jag att vi ska sno den biten från NeoTech... hehe
robban-har precis insett hur hungrig han är... *kollar lite på krilles inlägg, och ångrar sig snabbt*... jag tror jag väntar i några dagar innan jag äter igen...
Ångest är överskattat
Jag förespråkar inte fega "hjältar". Jag förespråkar mänskliga hjältar. Den "hjälte" som kan titta ut över ett slagfält utan att beröras av det är totalt omänsklig och förtjänar ingen som helst respekt, enligt min ringa åsikt. Det är skrupellöst om något!
Det är inte alltid man vill ha svåra moraliska problem och ångest när man spelar rollspel... ibland vill man ha nattsvarta fiender, skinande hjältar och en näve gladvåld.
Btw: Personen som ser ett slagfält utan att beröras av det är avtrubbad eller empatistörd. Detta gör honom/henne inte till någon föraktlig skurk utan snarare till en skadad människa det är lite synd om...
Jag förespråkar inte fega "hjältar". Jag förespråkar mänskliga hjältar. Den "hjälte" som kan titta ut över ett slagfält utan att beröras av det är totalt omänsklig och förtjänar ingen som helst respekt, enligt min ringa åsikt. Det är skrupellöst om något!
Det är inte alltid man vill ha svåra moraliska problem och ångest när man spelar rollspel... ibland vill man ha nattsvarta fiender, skinande hjältar och en näve gladvåld.
Btw: Personen som ser ett slagfält utan att beröras av det är avtrubbad eller empatistörd. Detta gör honom/henne inte till någon föraktlig skurk utan snarare till en skadad människa det är lite synd om...
Re: Ångest är överskattat
Btw: Personen som ser ett slagfält utan att beröras av det är avtrubbad eller empatistörd. Detta gör honom/henne inte till någon föraktlig skurk utan snarare till en skadad människa det är lite synd om...
LITE?? mycket... tänk att inte ha några känslor överhuvudtaget... gud vilket öde...
Robban---- kommer inte på något att skriva här...
Btw: Personen som ser ett slagfält utan att beröras av det är avtrubbad eller empatistörd. Detta gör honom/henne inte till någon föraktlig skurk utan snarare till en skadad människa det är lite synd om...
LITE?? mycket... tänk att inte ha några känslor överhuvudtaget... gud vilket öde...
Robban---- kommer inte på något att skriva här...
Re: Att vara liten.
Inte i strid. Där finns det mest nackdelar med att vara liten - man har inte alls samma tyngd bakom anfallen, man saknar muskelmassa och energireserver, benen är korta så förflyttningar blir långsammare...
Man har nakdel av att vara liten, men man är inte nödvändigtvis svagare eller utrustad med sämre energireserver. Man kan dessutom dra nytta av sin ringa vikt genom att förflytta sig mycket. En stor och tung motståndare har större tröghet och måste jobba mer... sålunda kan man trötta ut den.
Inte i strid. Där finns det mest nackdelar med att vara liten - man har inte alls samma tyngd bakom anfallen, man saknar muskelmassa och energireserver, benen är korta så förflyttningar blir långsammare...
Man har nakdel av att vara liten, men man är inte nödvändigtvis svagare eller utrustad med sämre energireserver. Man kan dessutom dra nytta av sin ringa vikt genom att förflytta sig mycket. En stor och tung motståndare har större tröghet och måste jobba mer... sålunda kan man trötta ut den.
Re: Ångest är överskattat
LITE?? mycket... tänk att inte ha några känslor överhuvudtaget... gud vilket öde...
Han/hon kan väl ha känslor. Även en psykopat har känslor... Den har bara svårt att sätta sig in i hur andra människor känner sig eller bry sig om att de mår dåligt mm.
En psykopat kan säkert trivas rätt bra med sitt liv men han/hon är litet inkompatibel med mer normala människor
Dessutom bör man kanske skilja på psykopati och avtrubbning. En pserson kan bortse från lidandet på ett slagfält av många skäl. Han (nu orkar jag inte vara könsneutral längre) kan rationalisera det med att det var för ett gott syfte eller att han hade varit maktlös att förhindra det mm...
LITE?? mycket... tänk att inte ha några känslor överhuvudtaget... gud vilket öde...
Han/hon kan väl ha känslor. Även en psykopat har känslor... Den har bara svårt att sätta sig in i hur andra människor känner sig eller bry sig om att de mår dåligt mm.
En psykopat kan säkert trivas rätt bra med sitt liv men han/hon är litet inkompatibel med mer normala människor
Dessutom bör man kanske skilja på psykopati och avtrubbning. En pserson kan bortse från lidandet på ett slagfält av många skäl. Han (nu orkar jag inte vara könsneutral längre) kan rationalisera det med att det var för ett gott syfte eller att han hade varit maktlös att förhindra det mm...