Bäst:
Det bästa med Neotech är nog systemet som helhet. Reglerna är konsekventa och ganska lätta att följa, samtidigt som de täcker en bra detaljnivå. Särskilt rollpersonsskapandet är roligt, då det allt som oftast kläcker ur sig de mest roliga och bisarra karaktärer.
Sämst:
Det är alltid lättare att klaga än att berömma, så här kommer en drös kritik.
Till att börja med känns rollpersonsskapandet för nischat mot två typer -- personer som jobbar för "the Man" (i form av zaibatsu eller stat) och yrkeskriminella. Jag finner att de historier jag vill berätta mer handlar om personerna som kommer i kläm mellan dessa korrupta institutioner -- husockupanter, mindre affärsidkare på bottennivåerna, frihetskämpar i strid mot storföretagens nykolonialism, mekaniker som tjänar sitt levebröd genom att konstruera nyttoföremål ur de mängder av avfall och skrot megalopolen producerar, kort sagt, mer eller mindre vanligt folk som tvingas in i händelsernas centrum av de stora aktörernas cyniska manövrerande. Som det är nu blir de flesta rollpersoner antingen företagsslavar på en eller annan nivå eller våldsamma kåkfarare, helst uppcybrade och psykotiska. För vissa är uppenbarligen utrustningsfetischism en meningsfull del av cyberpunkgenren -- för mig är det mest en distraherande detalj.
Världen känns otroligt slätstruken, med minimalt fokus på kulturell utveckling, lokalfärg och liknande intressanta detaljer. Jag kan redan föreställa mig monotonin och likriktningen i företagsdistrikten genom att gå ut på stan och betrakta hur multinationella företags filialer tar upp allt mer av gatumiljön -- vad jag vill ha information om är folks reaktioner, motkulturer och kampen för bevarandet av den individualism som jag ser som en av de centrala punkterna inom cyberpunken. Jag skulle även finna det intressant att få en djupare inblick i de nya kulturer som uppstår i ljuset av kulturblandning, globalisering och omtolkningar av det gamla. Vilka är de urbana legenderna bland slumbefolkningen i Lagos? Varför har en muslimsk väckelse slagit rot bland Mexicos mayaindianer? Vad sker med flyktingarna från centrala Rysslands atombombade ödemarker? Tro nu inte att jag bara vill ha misär -- jag vill se livkraftiga, spännande kulturer växa upp ur dessa och flera folkgrupper, ett spirande litet hopp som kontrast till den majoritetskultur som tycks stadd i ständigt sönderfall. Ge oss kulturskildringar som inte bara går ut på tvådimensionell chockpunk!
Sedan finns ju också den rent fysiska sidan. N2s grundbok är ju ökänt bräcklig, och bilderna är fruktansvärt tråkiga och sterila. Hellre snygga teckningar än taskiga fotomanipulationer!
