Mannen i skogen
Präst
- Joined
- 17 May 2000
- Messages
- 1,301
En liten tanke som jag tyckte jag ville dryfta med övriga spelledare.
Jag upptäckte för en tid sedan att det finns saker som jag i det längsta drar mig för att spelleda. Till detta hör t ex sexuella trakasserier, närståendes alkoholproblem och långt driven mobbing. "Obehagligheter" skulle man kunna satt som rubrik, men samtidigt hade jag inte så svårt att spelleda omfattande svärdsstrider med mycket blod, armborstpilar i låren eller eldsbesvärjelse över hela kroppen ("Um, du kan ju anteckna en allvarlig skada på varje kroppsdel...").
När jag tänkte efter lite till kom jag på att vad jag har problem med är, att utsätta rollpersonerna för obehagligheter som deras spelare mycket väl kan ha råkat ut för. Jag fixar t ex inte att se en tjej i ögonen och beskriva hur hon (henens rp) blir upptryckt mot en vägg och tafsad på, eller konsekvent och långtgående tråka en rollperson hela kvällen bara för att den har egenskapen "Mobbad". Jag vågar inte ge mig in på det, eftersom jag inte vet att det inte triggar erfarenheter hos spelarna. Svärdsstrider är å andra sidan väldigt ovanliga i Sverige idag, så det ser jag inte som samma risk. Men å andra sidan kan en spelare sitta på ett trauma efter ett knytnävsslagsmål, så där blir jag lite ängslig igen.
Nu till frågorna:
- Är det bara jag som tänker så här?
- Har någon varit med om att rollspel faktiskt har triggat dåliga erfarenheter på det sätt som jag befarar att de skulle kunna, t ex att obearbetade dåliga minnen kommer tillbaka?
- Att spelledaren inte fixar att spelleda vissa saker - riskerar det att "utarma" rollspelet, göra det alltför innehållslöst?
- Är det spelledarens ansvar att inte göra spelet obehagligt för spelarna, eller är det spelarnas ansvar att inte spela spel som de inte klarar av?
P, ängslig spelledare
Jag upptäckte för en tid sedan att det finns saker som jag i det längsta drar mig för att spelleda. Till detta hör t ex sexuella trakasserier, närståendes alkoholproblem och långt driven mobbing. "Obehagligheter" skulle man kunna satt som rubrik, men samtidigt hade jag inte så svårt att spelleda omfattande svärdsstrider med mycket blod, armborstpilar i låren eller eldsbesvärjelse över hela kroppen ("Um, du kan ju anteckna en allvarlig skada på varje kroppsdel...").
När jag tänkte efter lite till kom jag på att vad jag har problem med är, att utsätta rollpersonerna för obehagligheter som deras spelare mycket väl kan ha råkat ut för. Jag fixar t ex inte att se en tjej i ögonen och beskriva hur hon (henens rp) blir upptryckt mot en vägg och tafsad på, eller konsekvent och långtgående tråka en rollperson hela kvällen bara för att den har egenskapen "Mobbad". Jag vågar inte ge mig in på det, eftersom jag inte vet att det inte triggar erfarenheter hos spelarna. Svärdsstrider är å andra sidan väldigt ovanliga i Sverige idag, så det ser jag inte som samma risk. Men å andra sidan kan en spelare sitta på ett trauma efter ett knytnävsslagsmål, så där blir jag lite ängslig igen.
Nu till frågorna:
- Är det bara jag som tänker så här?
- Har någon varit med om att rollspel faktiskt har triggat dåliga erfarenheter på det sätt som jag befarar att de skulle kunna, t ex att obearbetade dåliga minnen kommer tillbaka?
- Att spelledaren inte fixar att spelleda vissa saker - riskerar det att "utarma" rollspelet, göra det alltför innehållslöst?
- Är det spelledarens ansvar att inte göra spelet obehagligt för spelarna, eller är det spelarnas ansvar att inte spela spel som de inte klarar av?
P, ängslig spelledare