Nekromanti Att spela som Sabbaten

[Kärlekscraft]

Operation 'Vrakgods' fortsätter....
Bezant:

Har lirat mycket Vampire: Masquerade genom åren. Men jag har bara spelat som Camarillan. Den organisationen verkar vara det mainstreamiga och vedertagna för spelarna. Men hur är det att spela som deras huvudmotståndare Sabbaten?
1) Är det roligare?
2) Hur pass annorlunda är det?
3)Vad ska man tänka på vid spelandet?
4) Hur ser det konkret ut med strukturer & sånt. Alltså rent spelmässigt.

Alla tips mottages varmt!

 

[Kärlekscraft]

w176:
Camarillan är ett företag där man samarbetar för personlig vinning, och där man oftast har en sval och distanserad relation med varann. Sabbaten å andra sidan är djävligt dysfunktionell familj, djävligt fylld av passionerade individer där man samarbetar för att man älskar varann.

Vaulderie innebär ett helt annat socialt spel. Spelar man ett pack så gör man det enklast så här:

elationen med alla de andra rollpersonerna kan skrivas som

"Jag älskar min packmedlem X som..."
"Jag älskar min packmedlem Y som..."

Till exempel

"Jag älskar min packmedlem Lisbeth, ungefär som man älskar en irriterande lillasyster. Hon får mig att le och skratta men hennes ideer är ibland som korkade att hon förtjänar kompanistyk."
"Jag älskar min packmedlem Amina som min stora förebild. Jag lyder hennes blint."

Osv.

Istället för att spela ett grymt och hänsynslöst företag spelar man dysfunktionell familj.

Recca: Låter väldigt intressant, tycker jag. Jag har också aldrig spelat som Sabbath.

Bezant: Hur kan relationerna se ut mellan personer med olika titlar? Hur pass annorlunda är en relation med en ärkebiskop jämfört med en prins?

Kärlekscraft:
Ärkebiskopen blir bokstavligt talat din härskare, du måste ha en jävla respekt för denne. Prinsen är mera utav en byråkrat - även om denne också kan vara mer som en monark.

 

[Kärlekscraft]

Cybot: Ursprungligen skrivet av w176 Visa inlägg

Kamarillan är ett företag där man samarbetar för personlig vinning, och där man oftast har en sval och distanserad relation med varann.Sabbaten å andra sidan är djävligt dysfunktionell familj, djävligt fylld av passionerade individer där man samarbetar för att man älskar varann.

Och med Tzimisce och Lasombra som de dominerande klanerna så är kärleken VÄLDIGT dysfunktionell, till och med för vampyrer.

 

[Kärlekscraft]

Poseur:
Håller med w176 i mångt och mycket om att Sabbaten är en dysfunktionell familj. En fruktansvärt religös, och fruktansvärt dysfunktionell familj som dessutom alla är blodsbundna till varandra o flera steg åt alla håll. Om Camarillan är ett företag så är Sabatten Fritzls källare och Mansonfamiljen i ett. Om Camarillan är en religion är Sabbaten Aum Shinrikyo-kulten.
Sabbaten bör spelas som en fruktansvärd sekt där medlemmarna älskar varandra och ser sig som bröder för att skapa en bättre värld, fruktansvärt religiösa som gör vad som helst för att förhindra Gehenna. Där Camarillan förnekar Gehenna, så är Sabbaten en Gehennakult som gör allt för att förhindra den och döda antideluvernas nickedockor.


/Poseur "Ta den i munnen! För Sabbaten!"

 

[Kärlekscraft]

God45: Det viktigaste att tänka på är att medan man säger att det är ett klasslöst samhälle där alla är lika till skillnad från Camarillan så är det här bull. Lasombra och Tzimisce sitter på toppen av den sociala pyramiden, elders sitter över yngre vampyrer och följare av vissa Paths of humanity är högre än andra. Om något så är förtrycket mer intersektionellt eftersom förtrycket baserat på fler faktorer än i Camarillan där förtrycket utgår nästan helt från generation.

Det är också viktigt att komma ihåg att Sabbaten började som en politisk rörelse som förespråkade jämlikhet men som blev till en totalitär diktatur. Med andra ord, det är Sovjet unionen. Metaforen i Vampire började med att det fanns Camarillan som styrde allt och som representerade det förtryckande klass samhället och det fanns anarcher som öfrsökte rucka på den sociala ordningen vilket var svårt eftersom de var unga och makten låg högre upp bland äldre vampyrer/högre klasser. Sabbaten är en metafor för kommunister, alltså folk som går alldeles för långt, vilket visar att andra änden av spektrumet är precis lika dåligt om inte värre.

Vad som sedan är roligt med Sabbaten är att den har utvecklats till en religiös rörelse vilket var tvärtemot vad medlemmarna av anarch revolten ville när de grundade Sabbaten. Målet var att döda de äldre vampyrerna, särskilt antedeluvianerna, för att befria yngre vampyrer från deras tyranni (eller för att själv ta makten vilket var den egentliga anledningen då revolten leddes av 4de och 5e generationens vampyrer). Detta var av praktiska anledningar nödvändigt. Att yngre medlemar av sekten börjat se sig själva som förkämpar och soldater för Caine mot antedulivanerna är bittert ironiskt om något.

Min personliga favorit grej med Sabbaten är (förutom de coola läderjackorna och Rob Zombie soundtracket) att spela en Lasombra. För du är bättre än medlemmarna av alla andra klaner och både du och de vet det men du är samtidigt killen vars traditionella uppgift i ett pack är att se till att alla vet hur lika ni är. Du spelar med andra ord en av grisarna från animal farm och om du inte kan göra det här till en krossande kritik av revolutioner, vänstern OCH kyrkan samtidigt så försöker du inte ens.

Bezant: Hur pass mycket stämmer det att Sabbaten utrotade sina elders? Skillnad på olika utgåvor? För det finns också Old Clan Tzimsice i vissa utgåvor.

Kärlekscraft: Beror på utgåvan, i somliga nämns utrotandet av sabbetens 'elders' inte alls. Så där dräller det av elders inom sekten som i camarillan. I andra versioner så nämns inte heller old clan tzimsice.

 

[Kärlekscraft]

Ursprungligen skrivet av Bezant Visa inlägg

Har lirat mycket Vampire: Masquerade genom åren. Men jag har bara spelat som Camarillan. Den organisationen verkar vara det mainstreamiga och vedertagna för spelarna. Men hur är det att spela som deras huvudmotståndare Sabbaten?
1) Är det roligare?
2) Hur pass annorlunda är det?
3)Vad ska man tänka på vid spelandet?
4) Hur ser det konkret ut med strukturer & sånt. Alltså rent spelmässigt.

Alla tips mottages varmt!

Precis som tidigare användare har sagt här, så är att spela för Camarillan som att spela med i ett företag/organisation. Medan Sabbaten är lite mera som en "familj"/religiös sekt. Du är ,så att säga, lite friare i dina relationer! En annan grej är en mer striktare hierarki där biskoparna & ärkebiskoparna(+ kardinalerna över dem) basar över mer direkt makt, de är mer som befälhavare/härskare medan Camarillans prinsar(eller furstar) agerar lite mera som domare/myndighetspersoner. Speciellt Lasombras spelande beskrivs som filmen ”Gudfadern”, men jag kan nog slänga in lite Waffen-SS också[Amon Göth & Schindler’s List].
De har ju bara två st egentliga klaner: Lasombra & Tzimsice - dynamiska duon, tillskillnad från supersjuan i Camarillan: Ventrue, Tremere, Nosferatu, Brujah, Malkavian, Gangrel, Toreador.

Med detta vill säga angående storleken – Sabbaten ska tydligen bara vara 33 % -50 % så stor som Camarillan. Man kan då, som jag såg på en hemsida, göra följdaktigen: Om alla klanerna i Camarillan är ungefär lika stora blir det 1/7 ca 14 % av totala summan. Lasombra + Tzimsice är då 28 % av dessa 33 % eller 50 %(kan också vara 66 %), lägg då på alla antiklaner(antibru) som alla är mindre än 14 %, Gangrel kanske är 3,5 %, Nosferatu 7 % etc. Det är här som alla dessa mishmashiga packs kommer in och självaste maktstrukturen med L+T i toppen. De här ledande klanerna beskrivs som del av den gamla aristokratin under medeltidens ståndssamhälle som drabbats utav svåra tider, varför de nu bossar över nya livegna & ofrälse. Lasombra beskrivs som hjärtat, medan Tzimsice är själen. Motsvarande i Camarillan är Ventrue som beskrivs som hjärtat, Toreador som tanken/sinnet(the mind) + Tremere också(vet inte vad de är för organ, men nåt magiskt). 3 ledande klaner vs 2 i Sabbaten.

Då kommer vi också in på bildandet: vi som spelat Giovanni Chronicles vet lite mera om det. Sen har vi det lilla problemet med olika utgåvor: bla beskrivs infernalismen, Dark Thaumathurgy(ges av demoner), samt Satanism i sekten. Dock har vissa utgåvor den härliga organisationen ”Inkvisitionen” som jagar dessa, och i vissa utgåvor finns de inte med. En paradox således.
Är också upp till spelledaren att följa metaploten som beskrivs i alla böckerna, bla så ska Tremere-Antibrun blivit totalt förintade när ALLA var närvarande vid ett stort experiment som gick snett – alla brann upp. Samt att klan Gangrel hoppar av Camarillan år 1999. Och det är då vi kommer in på Dark Thaumathurgy som delas ut av infernaliska väsen, är som vanlig thaumaturgy, men kan brukas av alla klaner, mer inriktat på förstörelse/skada/förbannelser & ’the lure of flames’ är helvetesgröna flammor. Men inkvisitionen då?(Problem med olika utgåvor)

Tillbaka till källan: Är inte en slump att Sabbaten + Camarillan började bildas på 1400-talet, vid tiden för Renässansen. Lasombra ska ha infiltrerat katolska kyrkan väldigt mycket, och man kan då anta att tzimscierna hade stor kontroll över de ortodoxa kyrkorna(fett med makt) då de gillar Östeuropa. En lösning var då Protestantismen vilket klöv norra & södra Europa itu, och gav Camarillan en mer egen maktbas. Sedan har sekterna mycket utav sin grund i feodalismen då alla har sina domäner, blev en hel del tjafs mellan sekterna – just pga detta. Det här systemet med prinsar, sheriffer och alltihopa, där Prinsen av Venedig har en inflytandesfär som sträcker sig över Prinsen av Milano som leder till konflikter – varav sekterna bildades.

Requiem-versionen har också introducerat neo-feodalismen med den feta boken ’Damnation City’.
http://whitewolf.wikia.com/wiki/Neo-feudal http://whitewolf.wikia.com/wiki/Damnation_City
+ Religion, http://whitewolf.wikia.com/wiki/Lancea_et_Sanctum Lancea Sanctum, vilket jag infört i Camarillan. Mycket av sekterna grund är ju adeln/kyrkan, men jag har också infört ett tredje: Illumnati/Frimurarna – mycket av konspirationsteorierna i World of Darkness leder egentligen tillbaka till Camarillan/Sabbaten. Så Camarillans elysium/klubbhus ser ganska mycket ut såhär: http://daisy.sodor.no/generated/5522...rarna_pano.jpg http://www.ufo.se/csblogg3/wp-conten.../frimurare.jpg

En annan grej är väl konflikten som finns i Assassin’s Creed mellan Templars & Assassinerna, där respektive presidentkandidat i amerikanska valet backas upp av varje sekt. Är väl liknande i WoD också. Sen får man inte glömma att Sabbaten inte är några post- apokalyptiska våldsverkare som förintar varenda människa de ser, som ett visst datorspel framställer dom….. Istället inbäddar de sig in i samhällsstrukturen likt Camarillan, även om Ventrue är bättre på det än Lasombra.

 

[Kärlekscraft]

Skarpskytten: Disclaimer: Det är femton år sedan jag spelade Vampire.

Ja, 2) och 4) har du fått några lysande svar på ovan (tittar på God45 och w176) så där tänker jag inte försöka säga något mer.

1) Det är roligare, för det är mycket friare. Man kan ta ut svängarna mer. Det är mörkare, våldsammare och mycket mer action. Sabbat gör saker, Camarillan diskuterar saker. Camarillan är Reg i Life of Brian, Sabbat handlar först och tänker sen. Om Camarillan var en film, skulle det vara en dokumentär om Wall Steet. Om sabbat var en film, skulle det vara typ Sons of Anarchy på crack med en profet i varje buske.

3) Att ni spelar monster. Inte lättmjölks-angstande Camarillavampyrer, "oh ve mig, som aldrig kan se solen och måste dricka andras blod" *för handen mot pannan* - utan riktiga monster. Diskutera igenom med din grupp vad som är okej och inte.

PS Skaffa Montreal by Night (den bästa stadsboken till Vampire!) och bli överväldigad av vad man kan göra med Sabbat om man är kreativ och skruvad.

 

[Kärlekscraft]

cogitare: Det var länge sedan jag körde V:tM också men har spelat det mycket genom åren. Själv föredrar jag Camarilla över Sabbat. Kanske främst för att när vi spelade Sabbat-vampyrer så tenderade spelare att leta upp det mest knäppa och vridna konceptet (och det var ändå ganska lättviktigt i jämförelse med vad som fanns beskrivet i böckerna) vilket gjorde något reellt spelande snudd på omöjligt för det hela blev snabbt en orgie i blod, gäggel och att nästan försöka ut-äckla varandra allt ivrig påhejat av saker som hittades i Tzimisce klanboken (jag tycker att Tzimisce är en tråkig klan som nästan blir en parodi tbh). Så även om det är friare och hela V:tM är tänkt att vara gonzo så är mitt tips att försöka stävja de värsta path:erna (både gällande Thaumaturgy och humanity-motsvarigheterna) för annars är det min erfarenhet att spelet blir lidande. Och försäkra dig om att spelarna inte vill köra en Sabbat-kampanj för att leva ut sina värsta "perversioner" bara för att det är vad man gör i Sabbaten...

Några "varningens" ord så här i yran av allt positivt kring att spela Sabbat. Med det självklara förbehållet att detta är mina högst personliga erfarenheter.

Cog.

 

[Kärlekscraft]

Mundo: En sak jag skulle göra är att låta alla spelarna tillhöra samma pack och göra ett mini-intro äventyr av när de embracades, för sabbaten har mycket mer intressanta sätt att embraca än vad Camarilla har.
Vem embracades först? Vem kom sist? Vad är era relationsskillnader på grund av detta?

 

[Kärlekscraft]

Ursprungligen skrivet av Mundo Visa inlägg

[En sak jag skulle göra är att låta alla spelarna tillhöra samma pack och göra ett mini-intro äventyr av när de embracades, för sabbaten har mycket mer intressanta sätt att embraca än vad Camarilla har.
Vem embracades först? Vem kom sist? Vad är era relationsskillnader på grund av detta?

Skarpskytten: Min episka Birmingham-kampanj började en kväll när några bleka, udda figurer steg på en buss. De gjorde vampyrer av alla på bussen, och de som kom upp ur jorden var min spelgrupp ...

 

[Kärlekscraft]

God45:
Okej så mina klanfokus är begravda någonstans i internet etern annars hade jag mest länkat till dem. Men för att förstå Sabbaten behöver man förstå två klaner och en politisk grupp som har anpassat sig till en traditionellt feodal struktur men som egentligen är mer av ett politiskt parti. Vi måste prata om klan Tzimisce, klan Lasombra och "klan" Pander. Så jag tänker helt enkelt bara kasta in tre miniatyr klanfokus här och så hoppas jag att jag är upplysande.

Klanfokus Tzimisce

Klan Tzimisce har två olika klara litterära influenser som kombineras till vad klanen är. Men centralt för båda dessa teman är det icke-mänskliga. Någonting som är bortom oss som en art men som samtidigt reflekterar aspekter av oss fast tagna till extremer där vi inte längre kan relatera till dem. De två influenserna är Clive Barkers The Hellbound heart och Bram Stoker Dracula, fast inte som ni tror det kommer vara. Dessa två influenser återknyter till temat av det icke-mänskliga och blandningen av dessa två former av det inte mänskliga skapar klan Tzimisce.

Dracula belyser aspekten av adelsmannen, mannen av kultur och förfining, av ett patriotiskt sinneslag och gentlemannen i allting som individen gör. Feodal herren som inte förväntas agera som en person utan som et ämbete. Egentligen hade jag kunnat sätta upp några Jane Austen böcker här också men ska man spela vampire så är det större chans att folk läst Dracula. Det omänskliga här är den totala frikopplingen från mänskliga känslor och reaktioner till fördel för en beteende kod vilket är ett genomgående tema för klan Tzimisce. Även medlemar av klanen som inte ger sig till en Path of humanity börjar tappa sin mänsklighet till fördel för att bete sig på märkliga sätt som inte har något att göra med det mänskliga tillståndet men som anses vara "korrekta" av vampyren själv mer än av någon annan. Det här är den stora anledningen till att de inte kan vara medlemmar av Camarillan, den organisationen utgår på någon nivå från vad en människa skulle anta är rationella handlingar och Tzimisce är så långt bortom det att de har svårt att förstå det.

The Hellbound heart, och filmen Hellraiser, ger oss den andra influensen på klanen. I the Hellbound heart förekommer varelser kallade Cenobites, icke-mänskliga eller inte längre mänskliga varelser som försöker känna känslor och njutningar som är outhärdliga för människor. Detta tar formen av extrem sadomasochism där de "torterar" varandra, sina offer och sig själva på sätt som är svåra att föreställa sig för människor. Men de gör inte detta på grund av någon form av ondska utan på grund av en vilja att utforska och känna saker som helt enkelt gått bortom det mänskliga. Detta sätt att se saker på har tagit bort eller ersatt en mänsklig syn på deras handlingar. Det här är i stort mentaliteten hos medlemar av Tzimisce klanen och spelandet av någon som går från att tänka som en människa till att tänka som en Tzimisce är fascinerande att spela eller att se spelas av någon annan runt bordet. Det är också intressant i sammanhanget att "The Engineer", Cenobiternas ledare och den mest avancerade av dem, som i filmen var ett stort monster i boken ser ut som en helt normal man. Han har rört sig bortom köttet och upplever omänskliga känslor och njutningar på ett intellektuellt och socialt plan. Detta påminner om Old clan Tzimisce som inte behöver eller har något intresse av vicissitude som låter dem forma om kroppar, de har dominate som låter dem forma om sinnen vilket är mycket intressantare.

Så där har vi egentligen klanen sammanfattade. En omänsklig klan i sinnelag och ibland i fysik som inte gör saker för att vara onda eller för att skada folk egentligen (även om det ibland kan vara ett steg på vägen) utan för att uppleva och uppnå saker som mänskor helt enkelt inte kan uppskatta. Så om du spelar en Tzimisce som någon sorts thrill killer så är det bullshit. Att spela en Tzimisce som beter sig som och verkar vara en thrill killer är däremot bra rollspelande. En hårfin distinktion, absolut, men ändå en distinktion.

Så varför skull en klan individualistiska herrar över sina domäner som strävar efter att lämna det mänskliga bakom gå med i vad som mer eller mindre är en kommunistisk rörelse? Det här är en komplicerad fråga men svaret hänger på ett tre faktorer. Rättigheter/frihet, makt och en social grupp att experimentera på.

Rättigheter/frihet är kanske den mest centrala. Ja, genom att gå med i Sabbaten tog klanen på sig ansvar och plikter men dessa var de mest ingripande i vad som är viktigt för klanen och så det sågs som ett nödvändigt ont. Vad man måste förstå är att deras Antedeluvian fortfarande var aktiv vid anarch revolten och att antedeluvian antingen var eller hade nästan komplett kontroll över alla som hade tillgång till vicissitude. Inte precis en kul situation och en som mer eller mindre tvingade klanen till att enas för att döda antedeluvianen på ett sätt som inte var fallet för någon annan klan. Det andra var att Camarillan kraftigt skulle begränsa deras möjligheter att experimentera eller utöva sin konst vilket helt enkelt var oacceptabelt vilket lämnade Sabbaten som det enda alternativet. Varför var de tvungna att gå med i en sekt? På grund av maktförskjutningen som hade skett under de första århundradena av det andra årtusendet.

Klan Tzimisce hade fått en jäkla massa stryk under de par hundra år som kom innan anarch revolten. Inkvisitionen´hade röjt hus bland vampyrerna och kraftigt minskat deras antal och deras makt utanför Östeuropa, magiker hade kidnappat flera mäktiga medlemar av klanen för att experimentera på och de nya magikerna i the order of reason hade rakt upp och ner dödat flera av dem. Allt det här var dåligt men inget var lika dåligt som när de hamnade i en blodsfejd med en ny "klan" av vampyriska magiker i form av klan Tremere och deras gargoyl attackhundar. Klan Tzimisce behövde allierade och de behövde dem snabbt. Att klan Tremere dessutom gick med i Camarillan gjorde situationen ännu klarare.

Men den i nutid viktigaste faktorn var att medan man kan utföra de flesta experiment isolerat så är detta inte möjligt med experiment på vampyrpopulationer eller vampyrer i stort vilket också gjorde ett inträde i Sabbaten nödvändigt.

Hur ser då klanen ut idag i sitt förhållande till Sabbaten? Det här är i sig inte en lätt fråga att svara på men även här finns det tre saker man måste se på: Klanens maktposition inom Sabbaten, förhållandet till klan Lasombra och klasspositionering.

Sabbaten har varit bra för klan Tzimisce och de har mer eller mindre förvandlat den till klanens privata lekstuga där de hittar offer, resurser och allierade för att främja sina egna agendor eller experiment. Sabbaten har också flera gånger gått till krig för att erövra städer eller skaffa inflytande som egentligen är saker som klan Tzimisce eller mäktiga medlemar av klanen vill ha. Till stor del har man gjort detta genom att sätta upp sig som en sorts adel som styr de lägre klasserna av klaner vilket gjort genom en kombination av skräck, rå makt och en allians med klan Lasombra. För klan Lasombra är allting som klan Tzimisce inte är. De är politiska manipulatörer som föredrar skuggorna och att använda mänskliga känslor och drivkrafter för att åstadkomma sina syften. Denna kombination av färdigheter och som den andra parten inte besitter har skapat en extremt mäktig allians mellan de två klanerna som inte bara kontrollerar Sabbaten men som också mer eller mindre driver ett krig mot de sju klanerna i Camarillan. Det är dock en allians där ingen av parterna litar på eller ens tycker om den andra partnern vilket ofta leder till interna bråk och ibland till och med öppna konflikter.

Hoppas det här gett lite insyn i klan Tzimisce och Sabbaten. Jag återkommer med klan Lasombra och "klan" Pander.