Ialf inledningsvis, men skulle säga att man kan ha dem men kanske ska man vara bekväm med att bara spela sina SLPs och inte rälsa i något mindre först? För någonstans kommer ju de stora kampanjerna bara man spelar liksom. Burning Yoon Suin-kampanjen vi körde över 28 eller 29 spelmöten var rejält episk för mig, gudar dog, riket räddades, odöda häxor skickades till en mer permanent död, osv. Väldigt stora skeenden och väldigt mycket att det inte var något som någon visste skulle bli för alla spelade bara sina karaktärer. Jag hade såklart preppat en backstory, men en backstory med hemligheter från rikets historik och lite sådant som länkade in bägge karaktärerna på olika vis, men det var också bara historia, det påverkade hur jag spelade olika SLPs men inte alls vad som skulle ske. Men ja, man måste ju vara trygg med att inte kontrollera, spela i stunden, jamma loss med bandet.
Men ja, skit i problem som ska lösas, skit i pärlband av alla de sorter, skit i utmaningar, skit i allt sådant som inte är en situation som har någon slags dramatiskt kris som är på g att komma och sen bara spela.
Och
@Rangertheman vill du ha ett enkelt tydligt spel som lär ut detta, och som med flit skapades för att lära ut det, så köp och spela Trollbabe.
