Nekromanti Att få in religion i rollspel

[Regmolar]

Jag spelleder just nu en Eon-kampanj som utspelar sig i Jargien, ett rike som är, ehm, "starkt inspirerat", av det romerska riket, med dyrkan av guden Daak (pseudokristendom, katolsk med inkvisition) som enda tillåtna tro sedan över 3000 år, och spelarna arbetar för inkvisitionen.

Ett av mina mål var att återigen försöka göra religionen i rollspelet till något annat än en massa präster, kyrkor och tempelriddare som lägger sig i överallt och inte fyller annan version än att vara en källa till uppdrag/problem. Detta gäller för mig i fantasy i allmänhet.

Det är svårt att riktigt greppa det när man (som jag) är född och uppvuxen i ett sekulerat Sverige, men på medeltiden var ju religion en självklar del av världen; att förneka Guds eller gudarnas existens var ungefär som att säga "den här spaden finns inte", och tron genomsyrade hela samhället. Hur kan man simulera det här i rollspel? Hur simulerar man tron i ett land som dominerats av en enda religion i över 3000 år (jämför med kristendomens hela existens, 2000 år, och det inflytande den har haft på Europa) utan att det bara blir en massa påklistrade "Helgonen varde med oss!" i jobbiga situationer?

Kort sagt: hur får jag religionen, vilken som helst i vilket scenario som helst, att kännas integrerad och levande?

 

[Johan K]

Kort sagt: hur får jag religionen, vilken som helst i vilket scenario som helst, att kännas integrerad och levande?

Gör det levande i vardagen. Vad finsn det i religionen som bonden Johan i Johansby gör varie dag för at bldika sin gud ? Att ha visa dagar som ses som festligheter till gudens ära, som genemna man går till.
Tror åxå att man kan spela lite på skrock här åxå, att omm an inte göra vissa saker så kanske guden bli vred & man får misskörd, sjukdom eller liknande drabbad över en.
Hur låter detta ?

 

[Regmolar]

Låter bra, ska försöka komma ihåg att ha med sådana saker (det är ju de små detaljerna som gör det, eller hur? )

Du råkar inte sitta med några bra idéer för pseudokristet skrock i bakfickan? ^^

 

[Krille]

I Västmark så blev kyrkan helt enkelt en del av vardagen snarare än ett problem. Kyrkan är medeltiden, draget till sin spets. En tiondel av det man odlar går till kyrkan, som ett litet konkret exempel. Det blev mest ett problem om man inte var kristen, och det var man ju, eller hur?

Religionen fick dock inget ordentligt lyft förrän det kom in en schism i kyrkan mellan katolicismen proper och den lite mer tillåtande västmarkiska kyrkan. När spelarna väl kom in på vardera sidan i den konflikten och började debattera om saken så blev det riktigt roligt. Då började spelare faktiskt läsa Bibeln (den riktiga, alltså) för att hitta argument för sin sida i debatten.

Jag började så småningom stoppa in lite mirakler i miljön. Det var alltid sådana där luddiga mirakler som man inte riktigt kunde förklara som mirakler, utan kunde lika gärna vara sammanträffanden. Det gjorde att spelarna inte riktigt hade koll på huruvida det var Guds vilja eller rena sammanträffanden.

Vid tillfället så var mina inspirationskällor huvudsakligen Ladyhawke för Guds vilja och kyrkans onda sida, den gamla Robin of Sherwood för kyrkans korrupta sida (sheriffens bror är suverän där), Rosens namn för den goda sidan av tron samt mer för den onda, samt förstås för debatterna. I nuläget skulle jag nog slänga in Kingdom of Heaven också.

Men jag tror aldrig att jag någonsin hade problem med icke-troende rollpersoner. Det var en del av premissen av miljön att man var troende, och till och med hednatroende hade Jesus med på ett hörn i alla fall.

 

[Gordeg]

Jag läste nyligen en artikel om det där... kan det ha varit i Sveroks tidning? Du kanske också läste den.

Hursomhelst gäller det nog att låta religion och politik flyta ihop i viss grad, så att dy religiösa ledarna har möjlighet (och anledning) att lägga sig i världsliga händelser och omvänt att de ickekyrkliga ledarna har möjlighet att sätta press på kyrkan för att uppnå sina mål. Och att göra detta dynamiskt.

Till exempel kanske regenten ska skicka ut flottan i strid, men kan inte göra det innan prästerna spått krigslyckan - ingen soldat vågar kriga utan att kyrkan utlovat framgång. Men regenten kanske kan "köpa" en bra spådom genom att i gengäld ge kyrkan något de vill ha. Funkar utmärkt för både regenten och översteprästerna så länge inte inkvisitionen kommer dem på spåren...

Gordeg

 

[Johan K]

(det är ju de små detaljerna som gör det, eller hur? )

Sant, så sant..
Tror det är just det som lyfter fram vad man menar.. Som t. ex at få in religonen i vardagaen.

Du råkar inte sitta med några bra idéer för pseudokristet skrock i bakfickan? ^^

Nej, inte direkt tyvärr..
Önskar att jag ahde det, men där går jag bet.

 

[Arvid]

Mmm, en person som lever i ett grupp-centrerat samhälle, och en religiös person, måste vara två av de svåraste sakerna att spela. Jag har egentligen inte testat så mycket av det här men här kommer några tips.

Religionen finns där i självaste perceptionen, det är helt lönlöst att ens ställa sig frågan om Gud finns eller inte: Såklart han gör! Ett berättartekniskt sätt att simulera detta kan vara att väva in religionen i beskrivningarna, säg till någon att han ser Daaks olycksbådande helgon sväva runt bland molnen under ett fruktansvärt oväder, eller att han hör Daaks röst innan ett viktigt fältslag. Om någon spelar en inkvisatör eller präst kan du då och då skicka lappar om gudomliga ingivelser de har, "Det är en kättare i klostret! Kanske är det riddaren. Är det inte djävulens öga du ser i hans ansikte!" Det bästa är om du då och då låter de här sakerna stämma, eller att det i alla fall blir omöjligt för spelarna att veta om det stämde eller inte. Du kan också lägga in det genom att föregå rollpersonernas reaktioner, till exempel: "Daak måste ha hört era böner för när ni vaknar har ovädret jagats iväg". Det sista tycker jag inte är en lika bra teknik.

En sak som är svårare att spela är de religösa upplevelserna, vilka till exempel kan komma fram i en dröm eller under ett besök av en helgedom. De här sakerna tror jag främst handlar om spelledarens förmåga att berätta, med hjälp av rollspelsmusik. Det är liksom skräck: En mardröm kan spelas så att den blir riktigt obehaglig men det beror helt enkelt på hur skicklig spelledaren är (Ett tips när vi pratar om drömmar: Börja aldrig en dröm med att säga till rollpersonen: "Du drömmer"). Lägg ner tid på bönerna: Låt spelarna själva skriva böner för olika situationer och säg åt dem att inkludera böner efter vad de hoppas på. Bäst blir det om religionen har böner som uttrycks i grupp (typ bordsbönen). Lägg också då och då ned tid på en kyrklig mässa och säg inte hela tiden "du går i kyrkan och det är härligt". Jag tycker Rome-serien fångar hela den här biten ganska bra.

Ett annat sätt är att be spelarna försöka väva in det så mycket som möjligt. När vi körde del två i Western scenariot Kejsaren av Mexico (på rollspel.com) spelade min kompis en superrreligös överste. För att kunna spela såpass religös satt han jämnt och tänkte "kristen, kristen" och lyckades skitbra med att väva in religionen under spelandet.

Sen tror jag att det är bra om du verkligen låter religionen spela roll när rollpersonerna träffar andra personer. Krilles exempel är ju grymt bra, när det börjar bli religösa konflikter i spelvärlden började en av spelarna läsa Bibeln. Se till att det spelar roll vem som är byns skyddshelgon, låt många uttrycka sina ideer i religösa termer (en revolution handlar ju om att återupprätta Daaks lag) etc. Och då kommer vi till mitt sista förslag: Fundera igenom vilka områden där religion kommer att spela roll. Religion är som kulturskillnader: Ofta märker man inte av det men ibland kan det innebära enorma skillnader och krockar. När är religösa ideer viktiga? Troligen efter någons död, under giftermål, rörande någon religös disput, när man möter otrogna etc.