Att döpa icke-människor

Svarte Faraonen

Sumer is icumen in
Joined
12 Oct 2000
Messages
11,838
Location
Värnhem, Malmö
När man skapar olika icke-mänskliga arter till ett rollspel – sådana som inte har en direkt motsvarighet i mytologin eller etablerade rollspelsfolkslag – hur tänker ni det är bäst att namnge dem? Det tycks finnas lite olika varianter.

En är såklart att bara hitta på ett ord. Nackdelen är att sådana termer ofta saknar bra resonans, och upplevs som främmande. Ord som ”alv”, ”dvärg” och ”troll” är ju etablerade i svenska språket långt tidigare än någon fantasy skrevs, och vi har en intuitiv känsla för hur de används och böjs. Att då börja tala om skronder, elebori och tamanker (eller något) ökar den intellektuella bördan för att ta till sig materialet på ett sätt som inte känns helt önskvärt.

Ett annat sätt är att ge namn som är rent deskriptiva – som DoD:s olika djurfolk, som oftast heter just art + ”folk”. Det känns dock rätt fantasilöst, och kräver väl också att konceptet så lätt kan sammanfattas med en enkel term. En närliggande strategi är att använda termer som inte direkt beskriver dem, men är etymologiskt kopplade. Vargfolken i Traveller och Eon heter ”vargr” respektive ”vulfen”, till exempel, och stengubbarna i Earthdawn heter ”obsidimen”. Även detta känns dock som om det kan förta inlevelsen lite, och framtvinga ett rätt platt koncept.

En tredje möjlighet är att ta ett mytologiskt namn och förhålla sig väldigt fritt till betydelsen. D&D:s kobolder och Oktoberlandets najader har inga starka likheter med sina förlagor, men funkar ändå.

Hur tänker ni att man bäst gör?
 
Om man inte vill/kan/orkar skapa ett språk först (vilket givetvis är mest optimalt ...och man kommer ändå göra nästa steg ändå) så hittar man på ett ord/begrepp/namn som man tänker att det uttalas på artens egna språk. Sedan försvenskar/förmänskligar man det så som det skulle bli om folk som inte kan och orkar eller klarar av att uttala detta ord skulle göra. Sedan tar man denna förenkling och ger den formen och böjningar som passar för vårt språk (utgår härifrån att vi talar om svenska ... men vill man hellre anpassa det till engelska så går det lika bra).
 
Om man inte vill/kan/orkar skapa ett språk först (vilket givetvis är mest optimalt ...och man kommer ändå göra nästa steg ändå) så hittar man på ett ord/begrepp/namn som man tänker att det uttalas på artens egna språk. Sedan försvenskar/förmänskligar man det så som det skulle bli om folk som inte kan och orkar eller klarar av att uttala detta ord skulle göra. Sedan tar man denna förenkling och ger den formen och böjningar som passar för vårt språk (utgår härifrån att vi talar om svenska ... men vill man hellre anpassa det till engelska så går det lika bra).
Om arten har fler än ett språk, då? Det finns ju mängder med ord för ”människa” beroende på vem man pratar med.
 
Back
Top