Nekromanti Att bryta sin egen tystnad som deltagare.

Sömniga Isaac

Restless Lorekeeper
Joined
9 Feb 2008
Messages
674
Location
Örebro
Nu vet jag att många trådar på senare tid redan har talat om olika spelare liksom grupper och hur man övervinner olika hinder men jag tänkte starta en tråd som riktar sig mot hur den tyste deltagaren kan göra för att bryta sin tystnad (den som hittar bättre än mig får gärna länka om liknande tråd redan finns). Anledningen till detta är för att försöka finna en väg att hantera sådana spelare men allra främst hur sådana spelare kan hjälpa sig själva. Att mitt intresse främst ligger i det senare beror på att jag själv upplever mig som en tyst deltagare.

Av olika anledningar kan en spelare eller deltagare, kommer nog tala om deltagare under resten av inlägget, vara tystlåten och kanske inte lika aktiv som de andra deltagarna. Ibland beror detta på gruppen men i detta fall kommer jag att koncentrera mig på faktorer som har med den enskilde spelaren att göra även om det är öppet att i svaren tala om gruppbaserade problem. I mitt fall ser jag dock inte gruppen som ett problem. Det jag tror är det stora problemet är den egna kritikern som någonstans har skapats genom tidigare möten i rollspelssammahang. Denna kritiker inverkar så väl i spelledarroll som i spelarroll vilket gör att jag gärna ser på med andra skapar något trotts att jag själv bär på idéer och tankar. Skulle någon uppmuntra till engagemang eller skapa större utrymme för mig i detta fall så faller dock idéerna bort genom självkritik och istället uppstår ett vakuum ur vilket inget skapas. Detta känner nog de flesta igen sig i och att komma över en sådan sak ligger ofta i att öva sig på att ta för sig mer och inte förneka sin egen kreativitet. Den stora frågan är dock hur man kan göra detta. Somliga av dessa förmågor går att träna upp genom medvetenträning, något som Genesis tråd handlade om, men jag tror ibland att det krävs konkreta verktyg för att verkligen börja träna på att bryta tystnaden. Vidare tror jag ibland att den tyste deltagaren kan falla tillbaka på någon slags ”lättja” eller tanke om att spelet fungerar och rullar på trotts dennes inaktivitet något som kan leda till att personen sätter upp taktiker för att undvika tillfällen där denne måste vara aktiv. Detta behöver inte bero på lättja utan kan lika gärna ber på självförsvar för att skydda den egna personen (självbilden).

För att komma till saken dock. Det jag söker med tråden är tips och råd på hur man blir en mer aktiv deltagare. Metoder och tekniker som olika deltagare använder sig av och som andra tysta deltagare tidigare brukat sig av för att komma över sin egen tystnad. Hur gör man för att bli en mer aktiv spelare och komma undan tanken om att man inte tillför så mycket till spel utan mest är där som en åskådare snarare en deltagare?

Som sagts tidigare så kan svaren utgå från individperspektiv liksom grupperspektiv där jag främst söker det första men även finner det andra intressant. Vidare så handlar det självfallet även om att våga bryta tystnaden och bli mer aktiv i rollspelssammanhang av olika slag dels för att medvetet kunna bemöta problemet om man själv har det liksom bemöta det hos andra deltagare.

/Sven-Göran, som gör en chansning på vilket forum denna tråd ska ligga.
 

w176

Förlorad dotter
Joined
27 Dec 2001
Messages
3,562
Location
Umeå, Västerbotten
Ett bra ställe att börja är Play Unsafe då det tar upp en bunt tekniker föra att komma runt den där interna censuren som tystar en.

Om du vill gä ännu djupare på det spåret så är Play Unsafe baserad på Impro av Keith Johnstone som mer direkt adresserar ämnet.

Ibland är den där självkritiken socialt kopplat också, och att testa spela med andra människor kan i vissa fall gör det lättare att bryta mönstret.

Lika så kan spela andra typer av spel också göra det. Andra typer av bordsrollspel, och andra typer av rollspel som textrollspel och lajv kanske?
Eller kanske andra typer av berättelsepel, som Once Upon A Time kan kanske vara bra övning.
 

slanfan

Hero
Joined
16 Oct 2010
Messages
1,458
Location
Göteborg
Jag vet inte om det funkar. Men att göra sig en Gubbe som ÄR pratig eller drivande kanske tvingar en att bli mer delaktig i spelet. Och om självkritiken är hindret så gör man sin Gubbe en aning korkad eller rakt av impulsiv och slipper då eventuella kvalitetskrav på sina planer och samtalsämnen. Förhoppninsvis leder det till en avdramatisering av det hela.
Lite som att hoppa fallskärm för att bli kvitt sin höjdskräck. Det kanske funkar, det kanske gör allt värre.
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,025
Location
Örebro-trakten
w176 har redan nämnt Play Unsafe. Bra skit. Nyligen grävde jag upp mina favoriter bland Arvidos improtrådar, och eftersom jag vet att du stundom spelar med Genesis så plockar jag fram dem. Att spela dynamiskt och så Vad är improrollspel?

Edit: Glömde ju länkarna. Så nu finns de där, ovan.

Utgå från sådant och spela gärna rollspel där alla kommer till tals - t.ex. rollspel där alla sätter scener - och koncentrera dig på filosofin om att göra det självklara, sänka garden och att göra det som faller dig in. Glöm det där med unikt, awesome och imponerande, det slutar oftast med att man inte kommer på något och förblir tyst eller att allt man bidrar med är krystat, skitnödigt och därmed sämre än om man vågat lita på de där första infallen.

Sätt egna, outtalande mål som ingen annan än bara du känner till: "Under dagens rollspelssession ska jag sätta minst X scener", till exempel. Eller: "Idag ska jag ta över gruppens ledarskap vid minst ett laddat tillfälle."

Har du en schysst relation med din SL så be denne om stöd. "Du vet att jag är tystlåten och tillbakadragen. Jag vill ändra det så jag skulle vilja be dig att pusha mig när du kan - kasta saker på mig, konfrontera min roll och hjälp mig att bli aktiv."
 

Genesis

Du hängst in deiner Gang, aber wir hängen mit Sven
Joined
17 Aug 2000
Messages
10,568
Location
Göteborg
Jag tycker att det är jättestrongt att du tar upp det. Jag har varit osäker på hur mycket du vill kasta ur dig. Alla behöver ju inte vara hoppåskrikspelare som jag. Jag tycker att du har skitsköna idéer när du kläcker ur dig dem.

Tror du att det hjälper med spel som Svart av kval där den roterande scensättningen ibland tvingar dig att hitta på något? Alltså spel som ibland säger entydigt att nu är det din tur att prata. Känns det positivt eller negativt?

Jag har nu nyligen provat Rickards This is Pulp. Det briljanta med det spelet är att det är tänkt att vara överdrivet och orealistiskt, och ibland lite fjantigt, vilket jag tror kan hjälpa mot självkritiken.
 

Sömniga Isaac

Restless Lorekeeper
Joined
9 Feb 2008
Messages
674
Location
Örebro
Genesis said:
Tror du att det hjälper med spel som Svart av kval där den roterande scensättningen ibland tvingar dig att hitta på något? Alltså spel som ibland säger entydigt att nu är det din tur att prata. Känns det positivt eller negativt?
En sådan mekanism tror jag fungerar alldeles utmärkt då den skapar utrymme för deltagaren att ta plats vid specifikt tillfälle. Nu talar jag allmänt och på så sätt tror jag mekanismen är bra på grund av ovanstående. Personligen tycker jag också att det är en god lösning som skapar utrymme för det egna skapandet vilket kan kombineras med tips och råd från Play Unsafe. Intressant med detta är även att det till viss del tvingar deltagarna att bli goda lyssnare för att finna inspiration och idéer i det som tidigare har sagts.

Play unsafe, som nämndes ovan har jag läst och jag har även funderat på att läsa verket som denne baserar sig på. Det är helt klart en bok med många bra tips och håller med om att den är värd en genomläsning även om den inte stöttar ens egen spelstil.

w176 said:
Lika så kan spela andra typer av spel också göra det. Andra typer av bordsrollspel, och andra typer av rollspel som textrollspel och lajv kanske?
Detta är också ett väldigt bra råd. I och med att jag spelar med Genesis så gav jag mig in i en helt ny genre av rollspelandet, något som till en början med skapade lite osäkerhet i mitt fall och som gjorde att jag kanske var lite tystare och mindre aktiv ett tag. Detta berodde nog främst på att jag sökte förstå spelstrukturen till en början med. Men i ett allmänt perspektiv så är det helt sant. I regel är det lättare för en person att bryta ett mönster genom att byta miljö, spel eller deltagare. Personligen har jag lärt mig en hel del genom att spela i samma grupp som Genesis till exempel även om jag kanske inte visar det samtidigt som jag tror och hoppas att jag blivit mer aktiv med tiden.

Vidare tackar jag för de tips som halkat in en så länge, även dina råd var bra Solve, även om jag inte kommentera dem, och innehöll några tankvärda saker. Bra även att råden är relativt allmänna så att fler kan ta del och lära av dem. Ditt råd, Solve, om att sätta upp mål för spelmöten är väldigt gott men jag tror att det kan fördjupas av uppföljning genom att anteckna och notera hur det gick. Detta var även något som nämndes i medveten träning tråden. Men återigen tack för de råd som har kommit in en så länge och som Genesis säger, dock inte bokstavligt, alla är vi olika spelare och ibland kan problemet bottna i att vi uppfattar att vi själva fyller en viss roll som vi kanske inte fyller egentligen. Men det handlar då istället om skev självbild i sådant fall.

Nu blev detta svar lite mycket utgångspunkt från mig själv men jag tror att jag lyckades skriva en del allmänt också och förklara hur jag tror att råden fungerar rent allmänt, något som tidigare skribenter redan gjort.
 

Sömniga Isaac

Restless Lorekeeper
Joined
9 Feb 2008
Messages
674
Location
Örebro
slanfan said:
Jag vet inte om det funkar. Men att göra sig en Gubbe som ÄR pratig eller drivande kanske tvingar en att bli mer delaktig i spelet. Och om självkritiken är hindret så gör man sin Gubbe en aning korkad eller rakt av impulsiv och slipper då eventuella kvalitetskrav på sina planer och samtalsämnen. Förhoppninsvis leder det till en avdramatisering av det hela.
Lite som att hoppa fallskärm för att bli kvitt sin höjdskräck. Det kanske funkar, det kanske gör allt värre.
Detta var ett intressant råd och jag tror absolut att det kan fungera. Det är dock som du säger med fallskärms exemplet men samtidigt tror jag att man får tänka på att en övning för att bli av med höjdskräck eller fobi sker i flera steg. Kanske skulle en variant vara att en tystspelare i detta fall tvingar sig själv in i en något mer socialroll, köpman, för att med tiden skapa en sådan karaktär som du sade eller kanske till och med en rådgivare som tvingas in en rad möten. Är inte helt insatt i hur just sådant fungerar men tåls att tänka på. Intressant exempel dock.
 

Übereil

Hero
Joined
10 Jun 2010
Messages
1,716
Location
Örebro
Den spelomgång (någonsin, typ) där jag kände att jag spelade ut mest var första omgången med en karaktär som såg sig som en riktig vinnare. Han tog ALLTID initiativ, oavsett om det var områden där han var kass eller inte, och oavsett hur det gick så rationaliserade han det till att det var meningen. Med andra ord, en karaktär som skulle ta korkade risker hela tiden. Gick saker och ting åt helvete spelade man rätt, liksom.

Tyvärr så funkade det bara i en spelomgång, men den spelomgången...

Übereil
 

Ram

Behöver klippa mig
Joined
11 May 2004
Messages
4,755
Location
Sturet
Några korta och konkreta:
Stegvis ökning. Börja med att alla skall förbereda någonting, skriva en mening på en lapp som syftar till att användas under spelmötet. Samla in som SL och läs upp. Steg 2 är att låta spelarna läsa upp sin egen. Steg 3 är att hitta på on the fly osv. Jobba med inkludering, både som spelare och spelledare.

Huvudroll. Låt storyn cirkla runt rollpersonen under ett spelmöte. Prata igenom innan vilka önskemål man har under sin stund i solen.
 

Mukwa

Swashbuckler
Joined
17 Aug 2006
Messages
2,677
Location
Indieland
Awesome tråd! Nu har mycket vettigt sagts, men jag tänkte ge ännu ett tips.

Spelled! Ta rollen som spelledare för där kommer du naturligt att få beskriva mycket, hålla låda och agera genom flera olika karaktärer. Dessutom kommer de andra spelarna på ett helt annat sätt anpassa sig efter att du vill tala, för det är något som medföljer spelledar-konceptet (på gott och ont). Jag ser helst att de andra spelarna anpassar sig och visar hänsyn till tillbakadragna spelare oavsett om de är spelledare eller inte, men som spelledare har man helt klart ett övertag på 'talordningen'. Det är ännu bättre att börja spelleda i en grupp som är van vid att ha stort spelarinflytande, för när du känner att du inte vill ha allas odelade uppmärksamhet vet spelarna att de kan ta rodret också. Om det känns jobbigt att spelleda nåt improviserat så skit i det! Spelled ett köpeäventyr! Då behöver inte den där inneboende kritikern klaga på din uppfinningsrikedom. Är äventyret kasst så är det ju konstruktörernas fel :gremsmile:

Det här är en awesome tråd för att ta fram verktyg för mer tillbakadragna spelare, men det är väldigt viktigt att ha i åtanke att det handlar om ett samspel i gruppen också. Framförallt tycker jag att mer tongivande spelare har ett ansvar att inte ta för stor plats, för om de inte tar lika stor plats så kommer någon annan fylla den plats de lämnar.
 
Top