Nekromanti Att använda sin litterära värld som kampanjvärld, erfarenheter?

roboman

Veteran
Joined
18 Nov 2006
Messages
159
Location
Motala, bor i Stockholm
Okej, kanske en otydlig rubrik. Jag förtydligar!

Jag, och säkert många med mig på det här stället, har vissa författarambitioner. Jag tänker att många av oss författe/författarämnen antagligen skriver någon form av fantastik, någonting som avviker från det Sverige vi ser när vi tittar bort från skärmen. Vissa har skapat helt unika världar för sin fantasy eller sci fi, andra skriver i en historisk miljö, en framtid eller bara en nutid som är lite spetsad på ett eller annat sätt.

Vad jag vill höra i den här tråden är om ni har några erfarenheter av att testa era litterära världar i rollspel? Jag menar nu inte världar som primärt är skapade för rollspel, utan världar som primärt är skapade för noveller och romaner. Har ni bjudit in era vänner att spela rollspel i era litterära världar, för att testa dem? Testa hur världen står sig, hur det funkar att levandegöra dem och vad ni inte tänkt på men kanske behöver tänka på?

Jag har någon gammal idé om att det går väldigt dåligt att göra läsvärd litteratur av ens rollspelande. Varje gång jag läst en spelledare prosaiskt försöka beskriva spelgruppens framsteg så har jag tyckt att det blivit ganska ointressant. Men nu tänker jag alltså hur det funkat att göra exakt tvärtom. Att med hjälp av rollspel uppleva det som redan är nedpräntat i prosaform.

Jag har funderat på om jag ska hitta på något äventyr som lämpar sig i den något alternerade version av Sverige som jag använder i min prosa. Men jag är lite rädd för konsekvenserna, rädd för att jag ska urholka mitt eget intresse för världen, komma på lösningar som jag inte är nöjd med eller kanske besvara frågor som jag ville ha obesvarade för att inte därmed hämma min kreativitet. Men samtidigt är jag ju intresserad av att testa de olika byar/gator/hus jag skrivit om, om det finns något läskigt där eller om jag är helt fel ute. Om persongalleriet är intressant. Om jag kan skapa någon hemsökt känsla.

Nu blev det en smärre novell här igen... men vad säger ni? Någon som tagit sin litterära värld och släppt lös rollpersoner i den? Är det ett bra eller dåligt grepp?
 

Lupus Maximus

Tekniker
Joined
13 Jan 2012
Messages
2,746
Location
Stockholm
Klart man kan. Men... Det beror på om man klarar att släppa på kontrollen. Vissa kan inte spelleda i en befintlig setting, som t.ex. Sagan om Ringen, eftersom vissa handlingar skulle ändra på settingens historia. Settingen blir en tvångströja. Hos vissa med författardrömmar blir problemet dubbelt så illa eftersom det är deras egna skapelse. Det finns också en risk att man inte kan hålla distansen i hur mycket man skall beskriva saker.

Men allt det är potentiella problem, och inte något som per definition är. Så behandla det som vilken setting som helst, så lär det gå bra.

Då det gäller åt andra hållet, att skriva prosa av rollspelande, så tror jag problemet oftast ligger i att man missar att olika format har olika behov. Tidiga TV-program var tydligen oftast radioteater med bild. Rollspel är oftast linjärt, medan en bok inte behöver vara det. För att få rätt tempo i prosan, kanske man lägger mycket tid på något som nästan hoppades över under spel, och något som fick mycket fokus i spelandet kan mer eller mindre hoppas över i prosa. Med andra ord, jag tror man ofta missar att vad som hände, och hur man återberättar något, är två helt olika saker.
 

Dilandau

Myrmidon
Joined
27 Sep 2000
Messages
4,480
Location
Stockholm
Har spelat med några sl som gjort så här. Oftast tycks syftet ha varit att de vill visa upp sin coola värld och hur smart de har tänkt ut allt. Det blev även en hel del långa infodumps om för helt äventyret ovidkommande grejer.
 
Joined
12 Aug 2013
Messages
159
Location
Stockholm
För mig är det tvärtom. Jag skapar min (tänkta roman) utifrån det som händer i rollspelet. De två växer, så att säga, fram parallellt. Jag ser mina rollspelskampanj som inspiration för romanen och lite som ett smörgårdsbord att plocka från.

Lite OT, men ändå.
 

.113

Swashbuckler
Joined
8 Feb 2012
Messages
2,660
Location
norrlänning
Jag tänker att det säkert kan funka om man gör det rätt, åt båda hållen. Att spela i befintlig värld tex sagan om ringen kräver extra Jobb att bli bra. Dels får det inte vara i samma story, det måste vara tydligt vart man är och vad man INTE gör. Låt bli ringen.
Sen är det nog inte helt fel att slänga in en släkting eller liknande som man kan känna igen, tex gimli's sonson osv (även om just det kanske rent tekniskt vore svårt men bara som exempel liksom) alltså något som gör att man känner att det är rätt värld.

Då kan det bli bra.

Att skriva om rollspelsäventyr kräver en hel del också men det går ju göra, se på dragonlance böckerna. Däremot kanske man får ta lite extra detaljer här, ta bort lite där osv. Allt passar inte rakt av, då blir det plottrigt ofta. Men att det inte går göra håller jag inte med om.
 

Mekanurg

I'd rather be different than indifferent.
Joined
17 May 2000
Messages
7,888
Location
Port Kad, The Rim
Arfert har bett mig skriva en Sci-Fi!-kampanjbok baserad på min dieselpunkroman The Ice War. En utmaning av det positiva slaget: en spelvärld med gott om utrymme för retro-action och spionage. Tidsbrist är väl det främsta hindret för ett förverkligande.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,494
Det här funkar bara om du börjar session 1 med att låta gruppen mörda alla huvudkaraktärerna i din bok på ett fruktansvärt och förnedrande sätt. Som jag gjorde! Din kärlek för din värld är gift! Inget du skrivit är i ett rollspel viktigare än något spelarna tycker är kul och ägnar två minuter åt. Dina karaktärer är bifigurer som spelarkaraktärerna kommer spotta på och döda. Din tidslinje kommer hånas för varje litet fel eller dum grej. Dina spelare kommer leta upp svaren på hemligheter du med en författares arrogans vill hålla "mystiska" eller någon skit som inte håller upp mot min naturliga 20a. Om du inte är beredd att låta spelar karaktärerna mörda, tortera, spränga, förgifta och bokstavligt skita (som från en röv) på allt i din värld är det här en dålig ide.

Men om du är beredd att låta spelarna vara spelare fungerar det bra :) Det finns ju gott med grejer redan. Jag gjorde det, det rockade. Mina spelare mördare hela staden som min bok utspelade sig med eld, pest och stål. För det är vad man gör i rollspel.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
17,494
.113;n162396 said:
Jag tänker att det säkert kan funka om man gör det rätt, åt båda hållen. Att spela i befintlig värld tex sagan om ringen kräver extra Jobb att bli bra. Dels får det inte vara i samma story, det måste vara tydligt vart man är och vad man INTE gör. Låt bli ringen.
Sen är det nog inte helt fel att slänga in en släkting eller liknande som man kan känna igen, tex gimli's sonson osv (även om just det kanske rent tekniskt vore svårt men bara som exempel liksom) alltså något som gör att man känner att det är rätt värld.

Då kan det bli bra.
Va?! Om jag är i samma värld som Frodo kommer ha döda honom, jag kommer ta ringen och curb stompa Sauron innan jag ger världen en härskare inte mörk men vacker! ALL WILL LOVE ME AND DESPAIR!!!

Fan vad jag inte bryr mig om Gimli och ännu mindre hans sonson. Dyker Gimli upp kommer jag mörda honom på väg mot min chans att mörda Legolas. Det här är ingen jävla turist tur, jag kommer inte gå OH och AH för att du pekar på plot npc:s. Är det här Star Wars och Darth Vader är där kommer vi mörda honom, för vi är hjältarna i den här jävla historien.
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Jag håller mest på med tvärtom. Just nu skriver jag två romaner som bygger på mina rollspel:

En som utspelas i (i ett parallellt) Morcar. Där det är typ tech level 1948. Fast med samma karaktärer som i spelvärlden. Noir-fantasy med andra ord.

Den andra utspelar sig mest i Albion, i Selinor, Findon och Cumbran. Rätt klassisk fantasy med skräckinslag.

Vi får se om det blir nåt av dem.
 

Zappelina

Swordsman
Joined
22 Oct 2006
Messages
447
Location
Göteborg
Jag tror att du kanske bör vara beredd på vad God45 beskriver. Det känns som att det finns risk att intressena kolliderar. Dina intressen av att utforska de teman som du också skriver om och spelarnas intressen i en intressant berättelse. Med det sagt så tror jag att element ur romaner eller noveller mycket väl kan användas och kanske rentav fördjupas genom rollspel, men att det kräver en del eftertanke och väldigt lite sentimentalitet från författarens sida.
 

.113

Swashbuckler
Joined
8 Feb 2012
Messages
2,660
Location
norrlänning
Ja alltså det jag menade var ju precis det, att slänger man in spelare bland huvudkaraktärer ur böckerna får man ju riskera att allt skiter sig. Därför man måste fokusera på något helt annat i världen. Är man inte tydlig med det kommer fokus hamna på saker som att mörda frodo. Då får man ju leva med det sen ;) och det kommer mest troligt bara bli dåligt.
 
Top