Nekromanti Astro Elite - Strapats #1. Regler

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Vi börjar med reglerna:

Den här tråden är avsedd för spelarna

ignatius_reilly
Banarok
Basenanji
Andersson
Simon
Arvidos


övriga bör hålla sig från tråden, men skriv gärna kommentarer i OFF-tråden nedan.

Ni spelare börjar med 50 Hjältepoäng och i slutet på era berättelser så bör det framgå tydligt hur många poäng ni satsar i strapatsen. Skriv: "20 Hjältepoäng!", typ. Helst i fetstil.

För tydlighetens skull; ange hur mycket er satsning ligger på i slutet av vart och ett av era inlägg. Om ni redan har satsat 20 Hjältepoäng och vill höja 2 steg, skriv då 22 Hjältepoäng i ert nästa inlägg. Ni kan hela tiden höja ert bud tills strapatsen är över, men aldrig sänka det.

När tiden är över (Nu på Onsdag den 10:e, 21:00) så kommer jag att rangordna er från högst bud till lägst (och från tidigast till senast om två eller fler av er skulle ha samma bud till slut) varpå ni i tur och ordning skulle få välja vilket av priserna ni vill ta, gärna med ett litet berättelse-inlägg.

---

Härnäst kommer jag att lista alla kort och poängregler som finns i spelet (ni behöver nog inte ha koll på alla korten), och därefter postar jag den inledande Strapats #1.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Varje Strapats kommer innehålla ett pris ur följande kategori:

+400 Mod och Styrka
+300 Mod och List
+200 Styrka och List
+800 Mod
+700 Styrka
+600 List
+550 Mod eller Styrka
+450 Mod eller List
+350 Styrka eller List
+900

...och ett pris ur följande kategori:

Minus 500
Minus 100
Minus 100
Minus 100
0
Skada (7)
Skada (?)
Skada (?)
Skada (?)
Skada (?)

...och alltid ett pris ur följande prinsessans Gunst-kategori:

Prinsessans Gunst (10)
Prinsessans Gunst (?)
Prinsessans Gunst (?)
Prinsessans Gunst (?)
Prinsessans Gunst (?)
Prinsessans Gunst (?)
Prinsessans Gunst (?)
+400 Mod eller Prinsessans Gunst (?)
+300 Styrka eller Prinsessans Gunst (?)
+200 List eller Prinsessans Gunst (?)

...resten tas ur följande hög:

+1000 och Skada (?)
+400
+250 eller Prinsessans Gunst (?)
+200
+100 och Prinsessans Gunst (?)
+50
+900 Mod och Skada (?)
+750 Mod
+300 Mod
+100 Mod och Skada (?)
+50 Mod
+450 Styrka
+400 Styrka
+300 Styrka
+250 Styrka
+100 Styrka och Mod
+750 List
+400 List eller Prinsessans Gunst (?)
+300 List
+100 List och Mod
+100 List och Prinsessans Gunst (?)
+100 List
+50 List
Minus 1000
Minus 200
Ge Valfri spelare Skada (?)
Ge Valfri spelare Skada (?)
+100 Mod, Styrka eller List
+150 Mod, Styrka eller List
+200 Mod, Styrka eller List

---

När man väljer en Prinsessans (?) så får man själv veta hur högt värde man har tagit; ett av följande:

0
0
4
5
6
7
8
9
20
21
22
23
30

När spelet är slut så vinner den med högst sammanlagt värde i Prinsessans Gunst
(och den med det enskilt högsta kortet om två eller fler spelare har samma summa) en bonus på +2000 poäng.

---

...och när man väljer en Skada (?) så får man själv veta hur högt värde man har tagit; ett av följande:

0
0
4
5
6
12
13
14
21

När spelet är slut så diskvalificeras den med högst sammanlagt värde i Skada (och den med det enskilt högsta värdet om två eller fler spelare har samma summa), så att denne automatiskt hamnar sist.

---

BONUSAR PÅ SLUTET:

När spelet är slut så räknar man dessutom ihop alla poäng man plockat i var och en av kategorierna Mod, Styrka och List.

Den kategori man har sitt lägsta summa i, den egenskapen är den som man måste kompensera för genom skryt och skrävel, ens så kallade Bravado-egenskap. Bravadopoängen räknas dubbelt. (Vilket alltså uppmuntrar en till att samla någorlunda höga poäng i var och en av kategorierna. Om man inte har en enda Styrka-poäng så kan man inte trovärdigt ljuga och skrävla om att man skulle ha utfört några styrkebedrifter)

Om man har högst summa av alla spelare i någon av de tre kategorierna, så får man en Elit-bonus på +1000 för var och en av dessa egenskaper. Så det finns även ett incitament till att hålla koll på ens motståndare och försöka ligga precis ovanför dem i någon kategori, om man tror att man har råd med det.

---

Pust... Jag kommer att stryka kort från den här listan allteftersom vi fortsätter spela, så att det blir tydligare att se vilka kort som ligger kvar i spelhögarna, men seriöst - jag förväntar mig inte direkt att någon skall sitta och titta på den här listan och göra olika typer av beräkningar. Listan finns här om ni är nyfikna, men jag tror att man har roligare i spelet om man bara kör på känsla.

Spelet pågår i mellan 7-10 strapatser, där sannolikheten är lika stor att det kommer att ta slut efter strapats 7 som 8 som 9 som 10.

---

Fucking lycka till.
 

Rising

Vila i frid
Joined
15 Aug 2001
Messages
12,763
Location
End of the green line
Astro Elite - Strapats #1. Story

*inled hologram-meddelande.*
*Avsändare: W4RP5|<ULL*
*Mottagare: Allihopa i hela universum*

Mwa ha haa! Lyssna här, ni ynkliga fredsälskande humanoider i Rymdsektor: Libertania! Så sant som jag heter Emperor Warpskull så har jag lagt hela Eterniusgalaxen under mina fötter, lagt beslag på samtliga av de sju kraftkristallerna kring porten vid tidens ände, och krossat allt motstånd som kunnat förmå hindra mig från att bli enväldig tyrann över hela universum!

Om ni hoppas att Douglas Dygdig skall hjälpa er, så kan jag förtälja för er att han för tillfället ligger och blir uppspjälkad i magsäcken på en glosögd rymdkrabba.

Om ni hoppas att de klämkäcka ungdomarna i Tonårsbrigaden skall hjälpa er i denna nödens stund, så kan jag med illa dold skadeglädje visa er följande holo-fotografier föreställandes en samling skrotpartiklar precis utanför Betatron-Alfa's omloppsbana. Tror ni att ni tittar på ett tidigare okänt asteroidfält? Fel! Partiklarna ni ser är det enda som finns kvar av Tonårsbrigadens rymdkryssare The Pube-Wagon! Om någon av de där hemska slynglarna fortfarande lever så kommer de att ångra att de aldrig lekte doktor på allvar, för om det är något de behöver just nu så är det läkarvård. Eller stryk det, förresten, vad de behöver är en bra begravningsbyrå. Boom-tish! He he. Jag är fan allt bra grym på att skämta ibland, alltså...

Nå, nu undrar ni kanske vad jag har gjort med er allra mest älskade ledare och hjälte; er hyllade regent - den rättmätiga Kejsaren över universum? Ni kan sluta fundera. Jag har visserligen inte dödat honom - för jag vill att ni ska ha en liten, liten gnutta av hopp kvar, annars kommer det nämligen inte bli något kul att tortera och plåga er under mitt kommande evighetslånga vanstyre över galaxen - men jag har skyfflat undan honom till en fjärran belägen fängelseplanet i den bortersta änden av rymden. Så långt bort, faktiskt, att om någon skulle försöka rädda honom och eskortera honom tillbaka till kejsarpalatset - då skulle de behöva beta av en massa spännande äventyr och hårresande eskapader på vägen!!!

Ja, minsann, och-- Erm... Vänta ett ett slag...

Deathclaw? Kan du komma hit ett tag? Det är något som blinkar här nere... Va? Batterivarning? Aha... Ja, kolla, den här sladden sitter ju inte i uttaget... Hmm. Va? Är laserbastun uppvärmd och klar, säger du? Men du, fuck det här i sådana fall. Då rundar jag av, istället.

Okej. Nu är jag tillbaka. Är den här mikrofonen på? Hmm-hmm... Ja, bra. Nå, jag ville bara säga att nu är det jag som bestämmer, och att det från och med nu kommer bli andra bullar, det skall ni ha klart för er. Tänk er tusen miljoner år av ondska, mörker och lidande; sådana saker. Kanske ännu värre, rentutav. Ja, tänk er det jag sade alldeles nyss, fast ännu läskigare. Kanske tusen gånger så läskigt. Så kommer det att bli, och det finns ingenting ni kan göra åt det! Mwa ha ha haa!!!


*slut meddelande*



Men samtidigt; långt ute i den absolut yttersta utkanten av rymdiversum, så sitter den rättmätiga Kejsaren i en trång och smutsig laserfängelsecell, tillsammans med sin mycket yppiga och vackra dotter - Rymdprinsessan - som är ogift-och-oskuld-fast-ändå-sexuellt-erfaren-pga-naturbegåvning. Kejsaren är en åldrad man med rakat huvud och farbroderligt tomteskägg, och biter ihop med sammanbiten blick när han tänker på hur hans undersåtar befinner sig i nöd just nu. Prinsessan filar till sina naglar som hon just använt för att klösa en av hennes medfångar - den otäcka ligisten Mad Mangler när denne försökt lägga hand på henne. Till och med reptilvakterna verkar vara rädda för honom.

På morgonen hade fängelsedirektören pekat på dem med sin chockstav och hånskrattat; "sitter ni och hoppas på mirakel? Det har ni ingenting för, era nollor, ty ingen kommer att anlända hit för att rädda er!" Han skulle bara ha vetat att i just denna stund så var inte mindre än sex olika rymdskepp av olika anledningar ute på villovägar i denna fjärran del av galaxen, alla på väg att landa (eller kraschlanda) på planetens yta och då få vetskap om att ingen mindre än Kejsaren och dennes dotter hölls gömda i dess fängelsehålor!

Så började den episka rymdsagan som skulle komma att utse vem av dessa osannolika hjältar som skulle visa sig vara hjältemodig och dygdig nog att bli Astro Elite - världsrymdens befriare!

---

Den första strapatsen handlar alltså om att ni etablerar vilka ni är, hur ni kraschlandar på fängelseplaneten, slåss mot reptilvakterna och tar med er Kejsaren och rymdprinsessan för att allihopa fly med en stjärnkryssare så att ni lämnar planeten tillsammans.

När strapatsen sedan är över (Onsdag, 21:00) så kommer vart och ett av följande händelser att utföras av någon av er:

1. Du utför någon sorts slug bluff som får reptilerna att jaga efter fel skepp. +600 List
2. Du får en utskällning av Kejsaren för att ha uppvisat karaktärsbrister under striden. -100
3. Ett dilemma uppstår: Skall du osjälviskt riskera din hälsa för att sätta prinsessan i säkerhet, eller låta henne ta stryk men sedan hämnas på den som åsamkat henne lidande? +300 Styrka eller Prinsessans Gunst (?)
4. Du lyckas säga en hård oneliner vid ett dramatiskt tillfälle. +50 Mod
5. En demonstration av din järnvilja, när du lyckas prestera stordåd trots att du tagit allvarliga skador. +300 Styrka
6. På rymdkryssaren gömmer sig den farliga ligisten Mutant Mangler, som du besegrar i en spännande duell. +100 Styrka och Mod
 

Simon

Swashbuckler
Joined
10 Oct 2000
Messages
2,602
Location
Malmö/Stockholm
Re: Astro Elite - Strapats #1. Story

"Var det inte snyggt manövrerat i asteroidbältet där, T-19? Verkar som om skillzen sitter i fortfarande."

"Sannerligen, master Chiviq."

"Jämra tur att jag lyckades vinna den här skorven av guvernörens pack borta på Sandystar-4. Annars vet jag inte hur vi skulle ha kunnat ta upp jakten på den rättmätige kejsaren för att föra honom tillbaka och få folkets jubel och prinsessans hand. Eller hur?"

"Sannerligen, master Chiviq."

"Hon flyger ju bra också. Fast hon borde byta namn, antar jag. 'Rymdmusslan', liksom. Inget namn för en charmig rymbuses skuta. Håller du inte med?"

"Sannerligen, master Chiviq."

I den upphottade vintageskorven Rymdmusslan sitter den långe och gänglige Rambo Chiviq vid spakarna medan hans trogna robotföljslagare, T-19, arbetar i maskineriet för att optimera outputen och kompensera fluktuationer. De har just klarat sig undan en fientlig jaktpatrull genom att gömma sig i planetens asteroidbälte.

Rambo, iklädd sin vanliga tajta, röda tischa och sina slitna byxor med gyllene revärer, tuggar på pipskägget och griper om spakarna så att läderhandskarna knarrar.

"Fast här framme ser det knivigare ut. Om vi ska kunna undvika upptäckt så måste vi landa långt som fan ifrån fängelsebasen. Fan, jag giter inte knata. Håll i dig, T-19, we're going in!"

Medan roboten piper i ett binärt uttryck för protest så kastar sig Rymdmusslan in i en nedåtgående spiralbana, medan laserkulor från reptilmännens kanontorn börjar susa upp mot dem.

10 hjältepoäng
 

Basenanji

Postd20modernist
Joined
4 Nov 2002
Messages
8,588
Waldorf Roland Konradsons krokiga väg genom rymden

Waldorf Roland Konradsson har levt ett fullständigt miserabelt liv hittills. När han äntligen tyckte sig se en ljusning i tillvaron genom att bli upptagen i den Dologordiska Yakuzan, råkade han förstås kära ner sig i maffiabossens dotter. Och givetvis lyckades en spionrobot filma alltihopa. Idag ser han krasst på händelsen: detta måste ha varit hennes sadistiska önskan från dag ett. "Ur askan – i lasersvetsen...", brukar Roland säga till sig själv när han begrundar sitt öde.

"Je-aaaan!" ekar en gäll, feminim röst genom rymdskeppet.
"Jea-aaaaan, kom är du snäll, jag tror att jag har fått såna-du-vet på ryggen igen!"

Helvetes. Rolands räddare undan den Dologordiska maffian, astrohertigen Grovald Brynfläsk, ropar varpå Roland förväntas lyda. Att följa med Brynfläsk hade verkat som ett lyckodrag: att fly i astrohertigens enorma stjärnkryssare räddade livet på Roland. Försent insåg han att Dologordiska maffian var rymdnötter jämfört med Grovald. "Och ur lasersvetsen – i...jonisatorcentrifugen..." muttrar Roland under det att han går mot astrohertigens massagebänk.

"Schyyynd-a nu lilla gosebjörnen, nu ska du få klämma på lilla Brynfläsks ryggeli-rygg!"

Roland tittar ner på sina händer. Naglarna är gula och spruckna. I marmorgolvets speglingar kan han sorgligt konstatera hur håret glesnat. Han har fått en vidrig andedräkt av rymdskeppets interna fusk-atmosfär. En kindtand är lös. Om han vore modigare hade han tagit livet av sig för länge sedan.
Och nu fördriver han dagarna som nån sorts pass-opp till månansiktet Grovald, en kopiöst fet och vidrig människa som ser en ära och glädje i att plåga sin betjänt efter bästa förmåga.


"Herrn ropade?" inleder Roland skyggt, i hopp om att få slippa hertigens variga hudproblem. Kanske kan han få Månansiktet att välja en Robossage-behandling. Kanske.

"Ja, Jean, du MÅSTE klämma lite. De är tillbaka!"

Den feta Brynfläsk låter lika förvånad som förtjust. Det är bara att börja klämma finnarna. Och trots att mardröms-acnen är återkommande har Roland ännu inte lärt sig hur han ska undvika att klämma dem utan att varet sprutar upp i ansiktet på honom.

Fan, han vet ju att jag heter nåt annat, tänker Roland. Jean är nån sorts dekadent 1900-talsnostalgi. Eller plågeri. Som om fettot vill markera: jag har makt att kalla dig vad jag vill. Och som grädde på moset har Roland en krans runt halsen som på Månansiktets minsta lilla röstkommando förvandlar bäraren till molekyler.
O nej, ta inte av di...


"Men titta häääär då!" säger Månansiktet med låtsad förvåning. "Jag har visst fått mellan schinkorna också! Här kommer det rinna både det ena och det andra!" De osannolikt stora valkarna guppar i takt med Grovalds fnissningar.
"Oj, hoppsan! Nu fes jag dig visst i ansiktet tror jag?!" Från massagebritsen kan han inte se vad han ställer till med, men fettet guppar lik förbannat. Rolands anlete är prickigt av diarré.

Om det ändå fanns en räddande ängel som i sagorna. Som i de billiga astronovellklippen. Om ändå de där snygga Tonåringarna kunde...

...en metallisk röst avbryter bryskt Rolands tankar:


VARNING! KRASCHLANDNING PÅBÖRJAD! GÅ TILL NÖDKAPSLARNA! LYCKA TILL...MIFFON!

Ja, där ser man, tänker Roland, jag kommer dö med Brynfläsks diarré i ansiktet samtidigt som en AI med 'TrueIronic'-plugg hånar mig.
På något sätt känns det helt rätt. Det inramar mitt eländiga liv på något ytterligt cyniskt vis.


"Oh, så spännande, tycker du inte! Då får vi gå till kapslarna. Ta du Z-657-kapseln så tar jag Lambda-788:an..." och hur omöjligt det än kan verka så formligen skuttar Grovald iväg mot sin räddning.


Tänk - ska mitt liv förändras nu? Med ett stigande hopp i bröstet rusar Roland mot kapseln. Precis när han spänt fast sig och ska trycka på "disengage"-knappen hör han Brynfläsks metalliska röst i komlänkens små högtalare:

"Åh, så lågt av mig! Men din kapsel..." Brynfläsks kapsel glider bort från stjärnkryssaren. "...din kapsel sitter nog fast! Hihi...du trodde att du skulle överleva va? Ånej, jag valde den kapseln åt dig bara för att få se din dödsångest när du inser din belägenhet! Du ser så roligt dum ut när du vet att du ska dö!"

Kort därefter försvinner Brynfläsks kapsel iväg ut i rymden. Stjärnkryssaren rör sig allt hastigare mot planetytan. Snart dör jag åtminstone, tänker Roland. Äntligen.

Men inte heller den här gången skulle döden rädda Waldorf Roland Konradsson undan sitt sorgliga öde. Den här gången skulle döden visa sig bli en räddare i nöden. Eller åtminstone början på något helt nytt.



7 Hjältepoäng
 

Andersson

Hero
Joined
28 Apr 2005
Messages
1,135
Location
Uppsala (Umeå)
Rick Nebulon vaknar till liv

Rick Nebulon hade svårt att avgöra vad det var som väckte honom. Möjligen var det den intensiva smärtan i nacken, kanske var det den dånande huvudvärken, tänkbart var även den kväljande stanken av hans egen andedräkt, men troligen var det dock androidhelvetet 6-10:s alltigenom irriterande väna stämma som ryckte Rick ur sin behagfullt drömlösa slummer.
- Ursäkta herr Rick, kom en mild datorgenererad stämma ur 6-10:s centralt placerade högtalarlåda medan hans digitalt animerade mun läppsynkade ovanligt dåligt på ett annat språk än standardAstro. - Det har kommit en kommuniké som ni borde se på, herrn. Dessutom börjar er huvudenhet anta en oroväckande blålila kulör, vilket enligt min interna databas inte är ett positivt tecken för varelser med köttkroppar som önskar förbli levande.
- Käften Plåtniklas! väste Rick och kastade en illaluktande tub zenobiansk tentakelpasta i androidens ungefärliga riktning. – Sluta babbla och ge mig frukost i stället. Och fixa något mot den fördömda huvudvärken. Varför har jag ont i nacken förresten? Drar det?
- Jag är ledsen herr Rick, men jag kan inte göra frukost åt er.
- Vadfalls?! Lyder du mig inte, ditt dåligt hoplödade basarbygge? Finns det inte lagar som säger att du ska lyda din herre, det vill säga mig: kapten Rick Nebulon, den vassaste rymdpiloten på den här sidan Lösbröstnebulosan?
- Tyvärr är det två saker som hindrar mig att följa denna robotikens grundlag, herr Rick, sade 6-10 milt medan han duckade en isklump som kom flygande från Ricks håll. – För det första är det tekniskt sett inte morgon, utan eftermiddag Galaktisk Standardtid. Även om vi räknar in alla kända civilisationers definitioner på sommartid går det inte med det minsta bibehållande av logik att kalla ett mål för ”frukost” vid denna tidpunkt. Möjligen hade ni kunnat få ”frunch”.
- OK, ge mig frunch då, innan jag skjuter ut dig genom luftslussen och använder dig som övningsmål för laserkanonen.
- Jag hade mer än gärna tillagat och serverat er frunch, herr Rick, men jag hindras tyvärr av lagen om tillgång och efterfrågan. Eller snarare så att er efterfrågan på födoämnen är större än tillgången på densamma just nu. När ni i går kväll, efter att ha konsumerat ert sista tjogpack med Trusillisk Pulsarlager, letade efter snacks, konstaterade ni själv att rymdskeppets kylskåp är tomt förutom icke avfrostad is och en förpackning av zenobiansk tentakelpasta, som visserligen är av god kvalitet men av utgånget datum. Innehållet är fortfarande detsamma, minus den zenobianska pastan, samt att en del av isen smält sedan ni tillbringat natten och dagen sovande i kylskåpet. Det är för övrigt ert oortodoxa val av sovplats som förklarar olägenheterna i er nacktrakt samt er missprydande hudfärg. Men om ni tar er till bryggan, och ser på den brådskande utsändning jag talade om, kan jag värma er en kopp varmt vatten att förtära under tiden.

Bryggan på stjärnfararen "Maskhålet" hade sedan länge förlorat kampen mot entropin i form av tomma ölburkar, fimpar av billiga peremitiska fulcigarilller och smutstvätt som uppnått olika stadier av intelligent liv. Som en fördröjande strid innan oordningen helt tog överhanden, och för att det krävdes tre dimensioner för att över huvud taget kunna ta sig fram, hade Rick slagit av det artificiella gravitiationsfältet för att istället ta sig fram svävande på bryggan. Med en synnerligen missnöjd min hängde han därför nu i luften framför bryggans enda oas av ordning och reda – kaptenens snurrstol. Kaptensätet var på alla sidor omgiven av en holografisk projektion, egentligen avsedd att visa en stjärnkarta i navigationssyfte, men som sedan länge istället visat en intergalaktisk porrkanal som Rick råkat få in när han kalibrerade radarn, och som han nu inte vågade slå av i fall han inte skulle hitta igen den igen. Eller snarare var det vad hologrammet borde visa. Men istället för Xenomorph Things Gone Wild, Debbie does Deneb eller någon annan högkvalitativ produktion, syntes istället Emperor Warpskulls maktgalna flin i 360 graders projektion med surroundljud.

- Det här är ju lysande, skrockade Rick nöjt medan han försökte undvika att sväva in i en till oigenkännlighet söndermöglad krukväxt – Det finns ingenting som är så bra affärerna för en smugglare för mig som att en maktgalen despot tar makten över galaxen. Nu måste vi bara vänta tills Warpskulls regim blir nog korrumperad för att vilja handla smuggelgods av oss.
- Vad föreslår du att vi gör, herr Rick?, undrade 6-10
- Vi håller oss undan, såklart. Det är inte för inte de kallar mig "Slick" Rick. Vi plockar upp förnödenheter på Fly Thru på planeten Dannes och sätter sedan kurs mot den absolut yttersta utkanten av rymdiversum och hänger där tills den här maktövertagandegrejen lugnat ned sig. Då kan vi börja smuggla piratkopierade holovids, tenusiansk kolsyremäsk och tubsockar till Warpskulls soldater över hela galaxen. Programmera kursen 6-10. Blir det några problem, eller om någon välsvarvad dam står och liftar, finns jag på muggen.

4 Hjältepoäng
 

Basenanji

Postd20modernist
Joined
4 Nov 2002
Messages
8,588
Re: Waldorf Roland Konradsons krokiga väg genom rymden

"Du, det var en JÄVLA tur att vi fick ut dig i tid!"

"Ja...ja...ja", stammar Roland gutturalt

"Du, det DÄR hade kunnat gå RIKTIGT ÅT HELVETE, vettö!"

"Ja...ja...ja..." fortsätter Roland.

De tio rymdvaktmästarna står i ring runt Roland. De har precis lyckats borda skeppet, knäppa loss Rolands nödkapsel och räddat honom till livet. Dessutom - innan Roland förstod vad som hände, klippte de lätt bort metallringen runt hans hals. Han är äntligen fri. Helt fri. Nu står vaktmästarna i sina grönröda underställ och dumbligar på honom. Nån tänder en fulcigarill, en annan stoppar in en pris med Skepparns rymd-snus (för dig som försöker sluta injicera rökheroin).

"Vafan, du kan ju ente sätta dig i en TRASIG nöd-kapsel för i helvete..." säger en av rymdvaktmästarna innan en av hans kollegor fyller på med:
"Naähh, asså, det e ju lixom de första man kollar in innanman setter sej: e nu rymdkapseln HELT ren lixom..."
"Ja präcis! Man tittar sig runt lite innan man spenner fast sig!"
"Ja, precis så va. Man får ju ente hamna i det läget att...att...att...man sitter där man sitter osså..."
"...tja, sitter man fast som rövskägget i blixtlåset!"
"Nej, präcis asså, så ere ju va. Jävla viktigt de där faktiskt!"
"Äh, vi fick ju lixom hoppa ut i våra g-dräkter å ta å rädda lilla dej, va...!"
"Ja, jävla tur för dig va, att vi tog och kom förbi va..."

Roland vet inte vad han ska säga. Tack känns liksom för lite. Samtidigt pockar andra saker på i hans synfält. En vansinnig varelse med något (som hans mormor brukade säga om de venutianska crackmördarna) mycket osunt i blicken har smugit sig upp bakom de tio vaktmästarna.

"Åh, ska ni tio ge er på den där lille krabaten! Så modigt. Jag hatar när folk ger sig på mindre. Vafan tror ni har gjort mig till den jag är idag, va? Tror ni att jag skulle nöja mig med en simpel skolmassaker?
Synd för er att Mad Mangler råkade komma förbi...redo att hindra ett gäng översittare från att hacka ner på sitt utvalda offer...".

Och millisekunden senare har Mad Mangler kastat sig över de små knubbiga rymdvaktmästarna, vridit, vrålat, dragit lemmar ur led, strupit, snurrat, spottat, bitit, delat ut käftsmällar, sparkat på smalben, tuggat öron, svalt främmande människors tungor och använt meningen 'Jag ska tammetusan ta revansch för alla pinsamheter under lågstadiet' upprepade gånger. Till slut är det bara Mad Mangler, den ännu nerbajsade Roland och ett kraschat rymdskepp närvarande. Plus en osorterad kött-hög.

"Jag tror att de försökte be om förlåtelse..." säger Roland utan att kunna ta blicken från den fruktansvärda Mad Mangler.
"Nej, är det sant! Äh, faen vad klantigt av mig! Sa de verkligen det?"
"Ja, den där tjocka med siffror över bröstet försökte.."
"Äh, fyfan vad dåligt av mig asså! Åhh, nu får jag ångest. Nu får jag jätte-mycket-ångest. Jag måste verkligen skärpa mig!" säger den efterlyste storskurken men så där jättemycket dåligt samvete tycks den galne manglaren knappast lida av, för han lägger snabbt armen i ett kamratligt järngrepp runt halsen på Roland och väser in i örat:
"Nu ska du bara ta och slappna av kompis – en sån liten goding som du ska inte få gå ensam på den här farliga planeten!"

Och plötsligt blir allt vitt. En skärande siren hörs överallt.

"Det här är fängelsepolisen. Släpp den oskyldige genast!" varpå de bägge männen simultant höjer händerna över huvudena samtidigt som de tittar på varandra.

"Ok, sluta med era pajaskonster - vem av er är Mad Mangler?" säger poliserna genom ljudförstärkaren.

Och precis i den stunden, vet inte Roland riktigt svaret på den frågan.

Hjältepoäng 9 (+2)
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
En skepnad i öknen

På den vindpinade fängelseplanetens ökenviddar avtecknar sig en skepnad i kåpa som stilla skådar ut i himmelen och världsrymdens oändlighet. Däruppe på himlavalvet susar en brinnande prick genom tomhete: Ett rymdskepp tycks vara på väg för landning, men frågan är om det kommer bli en lyckad sådan.

Skepnaden rör på sig.

16 Hjältepoäng.
 

Andersson

Hero
Joined
28 Apr 2005
Messages
1,135
Location
Uppsala (Umeå)
Rick Nebulon is going down

Stjärnfararen "Maskhålets" utträde ur hyperrymden skedde som vanligt till en kakafoni av epileptiska skakningar, skriande oväsen och rökdoft som påminde om brinnande rymddräktsgummi. Trots att Rick Nebulon satt säkert i den gyroskopstabiliserade kaptensstolen grymtade han ändå missnöjt. Inte nog med att vuxenfilmskanalen inte verkade gå att hitta igen på hologramprojektorn, dessutom slungades inte 6-10 med full kraft in i en vägg av inbromsningen den här gången heller. Den enda nyttan man skulle kunna ha av den förbaskade roboten vore genom att dra in några krediter hos närmsta skrothandlare! Nåväl, nu var de i alla fall framme i den absoluta yttersta utkanten av rymdiversum, fullastade med Skorvmål, Comet Cola och den bästa öl som var billigast på tankningsstationen. De var redo att vänta ut den politiska röran för att sedan visa att han: kapten Rick Nebulon, är den skarpaste smugglare som någonsin kryssat genom Croissant-klustret!

Ett knappt tjogpack senare hade "Maskhålet" lagt sig i omloppsbana runt den oansenligaste planeten som snurrade runt den oansenliga stjärnan. Rick hade till sin stora glädje åter kunnat få in kabelkanalen, om än med inverterade färger, utan ljud och med förvrängningar i bilden, men man kan ju inte få allt, än. Plötsligt avbröts Ricks stund av lycka av 6-10, som helt utan hyfs klev rakt igenom holo-skärmen.
- Ursäkta, herr Rick, sade 6-10 med sin lika obstinat väna som uselt läppsynkade röst. - Men det är något ni borde se.
Rick fnyste ilsket: - Om det är något jag borde se så är det detta. "Dubbelvulvan på vandring i Venusbergen" - det är underhållning av klass det! Jag har dessutom ett bestämt minne av att jag förbjöd dig att störa mig?
- Jo, herrn, sade 6-10 och verkade till synes skrapa försynt med sina larvfötter, - Men det har hänt någonting som nog prioriteras högre än närgångna studier av köttslig fortplantning.
- Köttslig fortplantning? Det är väl för mycket för dig att förstå, min lille android-eunuck. Men när levande varelser väljer att kramas – ehum – extra länge är det inte alltid av fortplantningsskäl. Som i det här fallet när det är två varelser av kvinnlig sort som vänslas, då handlar det om att ge de manliga åskådarna…
Ricks utläggning avbröts plötsligt av att "Maskhålet" skakade till kraftigt. Ögonblicket efter slocknade både lampor, datorer och hologramprojektor innan ljud och ljusbilden dränktes av rött nödljus och en ostämd nödsiren.
- Vad ända in i glödheta händer?, skrek Rick medan han klängde sig fast i kaptensstolen för brinnande livet.
- Vi har blivit träffade av en missil, svarade 6-10 samtidigt som han handlöst rullade ned mot babordsidan på den nu märkbart krängande bryggan. - Någon har beskjutit oss från planetytan.
- Missil? Beskjutit?! Varför förvarnade du mig inte? Jag visste det – du försöker mörda mig din VIKI! Hade vi inte kraschat, hade jag tömt dig på olja, sabla skrothög!
- Men, herr Rick, ni ville inte lyssna när jag ville varna er, utan var mer intresserad av…
Resten av 6-10:s svar försvann i det dånande oväsen som uppkom när "Maskhålet" gick in i planetatmosfären i en hastighet som klart överskred de av Rymdfartsverket rekommenderade gränserna för en säker och trygg parkering. Rick slet åt sig styrspaken, och försökte desperat få skeppet att få en någorlunda kontrollerad landning.
- Fort! vrålade han till 6-10. - Ta fram koordinaterna för de bästa kraschlandningsplatserna i vår projekterade nedslagningszon!
6-10 projicerade sekunden senare fram en karta ur sin interna holoprojektor och tillade: - Så vitt jag bedömer är dessa de tre bästa kraschlandningsplatserna.
- Vadfalls?, vrålade Rick, - Du har ju markerat ett bautastensfält, ett bottenlöst träsk och en vulkan! Är det verkligen de bästa landningsplatserna? Vad är den där blåa fläcken t ex?
- Det är en vattensamling, herr Rick.
- En vattensamling? EN VATTENSAMLING?! Det är klart vi landar i vattnet. Varför sade du inte det för? Är du rädd för rost, eller?
- Men, herr Rick…
- Inga men! Nu sätter vi ned den här kärran i drickat! Håll i dig! Eller förresten, håll INTE i dig 6-10!
 
G

Guest

Guest
Re: Astro Elite - Strapats #1. Story

Salen som legat försänkt i mörker ljussätts mjukt av tusentals små flygande punkter som sakta dalar nedåt mot golvet, som om en svärm eldflugor plötsligt bestämt sig för ett storskaligt partnerbyte i rummet. På den upphöjda divanen som täckt av ljusblå päls skjuter upp i mitten av bryggan sträcker Polyhymnia Slickz på sin välformade lekamen.
Sömnruffsigt sträcker hon sig efter den svart och vita X-dräkten och drar långsamt på den över de karamellfärgade benen.
Bredvid henne vaknar hennes två livvakter långsamt, deras svällande, nästintill kolsvarta muskler spelar i det dova ljuset medan de även de sömndrucket tar sig upp och börjar leta efter sina kläder.
Innan de tagit sig upp är Polyhymnia redan på väg ut ur den ovala dörröppningen som en mjukt sugande suck öppnar sig när hon närmar sig i salens bortre ände.

På bryggan så mäter Fickamoor Deew just temperaturen i den kanna kvartzthé han ägnat förmiddagen åt att förbereda för sin mästarinnas frukost. Han rycker till och vänder sig om när hennes klackar hörs mot bryggans parkettklädda golv.

”Ahh, miss Slickz! Så glad jag är att se er vaken, vi börjar närma oss vårt mål. Jag hoppas att ni har sovit gott.”

”God morgon mr Deew! Jag tror aldrig jag har sovit så bra förut. Är teet färdigt?”

”Jadå mästarinna. Jag tog mig friheten att tillsätta några droppar körtelolja ifrån en impalatjur, jag har även ordnat ett mindre urval snittar, jag kan speciellt rekommendera de kvicksilverpuréfyllda onyxgrottorna."

Med en suck glider Polyhymnia ner på den silverglänsande kaptensdivanen och sträcker sig efter en av snittarna medan mr Deew häller upp teet.

”Hur långt har vi till fängelseplaneten mr Deew? Jag kan inte vänta till dess att jag fått göra upp med den där Warpskull och lärt känna vår kära prinsessa bättre. Det var ju säkert tio år sedan jag såg det ljuvliga lilla stycket senast, jag har hört att hon har mognat till en riktigt… vacker kvinna.”

”Vi är redan inom sensoravstånd ifrån planeten, vi borde anlända om två galaxtimmar, jag har instruerat datorn att sätta på kameleontfältet och att varna för alla inkommande objekt.”

Medan hon fiskar upp en bit draxödla med fingernageln ifrån sitt dekolletage studerar Polyhymnia det ovala panoramafönstret där Pelvis-nebulosan sträcker ut sig i sin färgskimrande prakt.
Ifrån samma öppning som Polyhymnia gjorde entré dyker nu hennes nubiska livvakter upp, klädda i smakfullt ljusblå kalsonger och pannband och bärandes sina traditionella truststavar ställer de sig på varsin sida av Polyhymnias divan. Lojt sträcker hon ut en välmanikerad hand och smeker Toraxs, den äldre av de två bröderna, välformade lår.
Plötsligt avbryts den lugna lunchstämningen av Abulafias, skeppsdatorn, metalliska röst.

”Miss Polyhymnia, fyra objekt är på väg mot skeppet med tvåtusentrehundranittiotvå kilometers hastighet per galaxtimme, värmesignaturen antyder att det är penetratortorpeder. Antagligen ifrån Frenulum Productions fabriker vid Dröppelbältet."

Polyhymnia lyfter på ett välformat ögonbryn och drar upp blixtlåset på sin X-dräkt.

"Okej Abulafia, se till att göra en ordentlig undanmanöver då. Vad sägs om en omvänd änglastöt följd av en trippel tribadism?"

"Mycket bra val mästarinna!"

”Jag vet Abulafia, få det gjort och se sen till att vi sätter full fart mot fängelseplaneten, strunta i kameleontfältet, och se till att förbereda min skyttel. Skicka meddelande till den Stoltserande Kongressen att jag förbereder landning på fängelseplaneten och att jag kommer att återbörda både prinsessan och kejsaren i gott skick inom några dagar.”

”Ja mästarinna” svarar Abulafia och hans maskinhjärna börjar genast arbeta fram den ultimata parabeln medan skeppet Kamashastra kastar sig in i en manöver vars g-krafter skulle kunna slita sönder ett mindre avlångt och organiskt format skepp.

”Mr. Deew, lägg fram några ombyten åt mig och se till att mina vapen är i gott skick.”

Mr. Deew svarar inte, stum av beundran över sin mästarinnas osvikliga lugn och handlingskraftighet så ilar han så fort hans krumma ben förmår mot Polyhymnias överdådiga garderobsavdelning. Polyhymnia suckar vällustigt medan Abdomi mjukt masserar hennes axlar och Torax går ned på knän och tar hennes fötter i sina enorma ebenholtssvarta händer. De förstår att det är en allvarlig situation och med en närmast telepatisk förmåga så vet de att deras mästarinna mest av allt behöver avkopplande njutning i sådana här lägen. Stillheten störs bara av en exploderande penetratortorped som lyser upp de sammanslingrade kropparna genom panoramafönstret.

Två galaxtimmar senare så öppnas dörren på skytteln ”Den Matade Påfågeln” och Polyhymnias timglassiluett avtecknas stilistiskt mot det mjuka röda ljuset inifrån det livmoderformade skeppet. Hon spejar ut över landskapet som är täckt av en tjock matta av slingrande kablar som glänser av fuktigt gummi och läckande batterivätska. Utan att tveka tar hon ut riktningen mot citadellet som avtecknar sig likt organiskt bultande obelisk på horisonten.

8 hjältepoäng
 

Banarok

Veteran
Joined
7 Jun 2008
Messages
196
Location
Stockholm
Re: Astro Elite - Strapats #1. Story

Ett skepp som ser ut som det har sett sina bästa dagar för något millenium sedan, i Det sitter Mekanikern Raix Silversked, mannen som inte tar nej som ett svar och kraschat fler rymdskepp än de flesta någonsin ägt

-jäkla skräphög fungera , sväng för tusan AAAAH. skrek Raix till den tämligen döda skeppsdatorn medan skeppet mer eller mindre studsar fram mellan asteroider och värmesköldar och reservsystem flyger av som om det vore sammansatt av superlim och silvertejp som inte är så långt ifrån de materialen som faktiskt används.

-Varför skulle jag på den här skrothögen nu igen? tänker han högt medan han duckar för bultar som flyger för att fixa den frätande kylarvätska läcker ut ur rören.

-Justé de var de var de jäklarna på kasinot ifall de inte knyckt mina pengar skulle jag inte behöva tagit den här skrot högen, men den är i alla fall ekonomisk. fortsatte han grubbla för sig själv.

-från och med nu ska jag aldrig mer spela spel. Svor han högt, trots att de ofantliga spelskulderna han hade fanns som bevis att han inte lyckats hålla detta löfte förut.

-Kollisions kurs! ändra!. skriks Raix armdator i en förargad ton.

-Doris ifall du inte märkt det så har jag krockat med ett hela halva asteroid bältet, du kunde sagt någonting tidigare. påpekar Raix i en någorlunda cynisk ton med en gnutta stolthet över att hans skepp fortfarande flyger med max fart.

-inga asteroider de finns inte inprogrammerade i mig och det vet du, nu håller du på att krocka med en planet, och planeter har atmosfär ifall du inte byter kurs eller sätter på sköldarna kommer vi brinna upp.

-a justé sköldarna, ledsen de flög av när vi krocka i senaste asteroiden, precis som styrstrålarna gjorde när jag starta.

-använd reserven din ynkliga ursäkt till organisk slemhög

-tyvärr de flög av för länge sen, något annat jag kan göra o allsmäktige armdator . . .. säger raix i en ton där illviljan nästan går att ta på.

-jag är för ung och vacker för att dö!. skriker den relativt fula armdatorn som mer eller mindre ser ut som ett svart armband som täcker hela Raix underarm med en blå skärm där ett ansikte föreställande en smiley ikon pratar.

-du är en Gul boll och du är 500 år gammal!, ifall jag vetat att du var så negativ skulle jag aldrig tagit på mig dig från början, jag klarar dethär det är lungt.

-pfff du tog på dig mig bara för att du lättare skulle kunna springa iväg med mig eftersom du STAL mig ifall du glömt det.

-påminn mig inte värsta stölden jag någonsin gjort, men jag ska landa denhär grejen nu så var tyst nu.

Skeppet störtar ner mot planeten i ett brinnande moln där de resterande värmesköldarna och de vitala systemen brinner upp, skeppet slår i planeten i en högsljudd smäll där de som är kvar av skeppet glöder i en djup krater. några tusen meter högre upp dinglar Raix i sin fallskärm uppbyggd v en mängd lappar i olika storlekar.

-haha jag sa ju att jag skulle klara det, och jagvisste att den här reliken var bra att spara! tjuter Raix av glädje.

-men du landade inte skeppet . . .. säger Doris

-kanske inte det men jag fick teleportations enheten att fungera i alla fall, kommer bli ett hellsike att bygga ihop skeppet igen. säger Raix lite halvt för sig själv medan han tar ur sin röda "survivor" keps ut ur sin lime-gröna fullkropps overall. medan han fortsätter dingla neråt.

15 Hjälte poäng
 

Andersson

Hero
Joined
28 Apr 2005
Messages
1,135
Location
Uppsala (Umeå)
Rick Nebulon får cellskap

Du valde ju verkligen en JÄTTEbra landningsplats, 6-10! fräste Rick Nebulon och fortsatte utan att invänta svar. - Hur fanken kunde du säga åt oss att landa i en swimmingpool? Och inte vilken pool som helst, fängelseguvernörens privata simbassäng dessutom!
- Men, herr Rick, det är min plikt att informera er om att det var ni själv som…, försökte 6-10 invända.
- Tyst, din förkrympta bandvagn! Jag vet väl hur det hela gick till. Så fort vi kommer härifrån så är det du som åker raka spåret till Robotåtervinningscentralen! Men innan dess gör lite nytta. Hur gick det med skeppet … Hur gick det med skeppet. 6-10? … Men vad i glödheta, har du fel på din ljudmottagarenhet?! HUR GICK DET MED SKEPPET OCH VARFÖR GÖR DU EN PANTOMIM??
- Håll sssnattran där inne, annarssss får ni sssmaka ssshockbatong! avbröt en läspande reptilröst från andra sidan den celldörr som Rick och 6-10 befann sig på fel sida av.

Rick tystnade och började argt blänga ömsom mot dörren och de osynliga fångvaktarna på andra sidan, ömsom på 6-10 som gestikulerade vilt.
- OK, då vi kan väl leka charader om du vill det. Det finns ju ändå inte mycket annat att göra här, mumlade Rick buttert. – Du … har fastnat med blixtlåset … i mitt … finger?! Vad är det för mening? Har du fått kortslutning i positronkretsarna? Försök igen. Jag … blåste på mitt finger… åt ditt håll? Det här funkar inte. Vi måste nog reboota ditt system, du buggar ju värre än ett operativsystem från Applesoft.
- Han försöker förklara att du sade åt honom att vara tyst och därför inte kan svara muntligen, inflikade en mansröst oväntat.

Rick och 6-10 snurrade runt åt det håll från vilken rösten kommit. I det mörkaste hörnet av cellen kunde de vagt ana en mansgestalt som hängde fastkedjad på väggen.
- Jaha, jaså … eh … det visste jag väl , sade Rick förvånat, men fann sig snabbt. – Kapten Rick Nebulon, den skickligaste kontrabandskepparen i alla fem väderstrecken, till er tjänst. Jag förstår om ni inte skakar hand, ha ha. Det är ett misstag att vi hamnat här i cellen. Så fort vi rett ut det lilla missförståndet så kommer vi att släppas ut, så att ni får avtjäna ert rättmätiga straff i fred. Vi råkade landa på fängelseguvernörens tomt, sedan vi blivit nedskjutna av någon klåpare som misstagit oss för något som förtjänade en vingklippning. Får bara ansvarig myndighetsperson rätt "gåva" så brukar sådana här olyckliga omständigheter kunna lösa sig rätt snart. Allting går att muta med mördande reklam, som jag brukar säga…

6-10s alltmer intensiva ryckande i hans rockskört fick Rick att komma av sig. Han blängde argt på androiden och snäste: - Vad är det nu då? Nej, du får inte prata. Det får allt bli teckenspråk för dig ett tag till, Skrot-Johan. Gubbstrutten på väggen … har en spikig mössa … och en stav i handen … men inte i den andra, för den pekar han med med öppen hand?

På sin vägg suckade den åldrade mannen med rakat huvud och farbroderligt tomteskägg djupt och betraktade de båda nykomlingarna med en lika oroad som sammanbiten blick.

Hjältepoäng 12
 

Basenanji

Postd20modernist
Joined
4 Nov 2002
Messages
8,588
Ett cellsamt möte

Först försöker Roland förklara för vakterna vem som är vem, varpå Mad Mangler sparkar på smalben och väser i öra, varpå reptilväktarna trött konstaterar:

"Två idioooter sssssom inte kan ssssäga ssssanningen blir två sssellkamrater till!"

Bra jobbat, tänker Roland, samtidigt som han ser att Mad Mangler försöker döda honom genom att kasta mycket upprörda (ett epitet som hans mormor ansåg passande på de Saturnianska crack-döds-mördare som fick fusk-crack istället för riktigt knarkotikum) blickar åt Rolands håll, nu sitter jag i finkan på den mest avlägsna planetjäveln i hela fantasiversum.

Han och Mad Mangler förs snabbt in i fängelset. Helt plötsligt får ett vansinnigt ljud all uppmärksamhet:

DÅÅÅÅÅN PLAAAASSSCHHK

Det där lät precis som ett rymdskepp som landar i en privat simbassäng, tänker Roland! Vafan händer här egentligen?

Och helt plötsligt förvandlas allt till kaos igen, varpå Mad Mangler lyckas fly undan, Roland smiter åt motsatt håll och reptilvakter kommer springandes från olika håll och kanter. Uppenbarligen har fängelset viktigare fångar än Roland och Mad Mangler.

Roland hittar sin räddning i ett städskåp samtidigt som han hör hur reptilvakterna pratar om diverse olika landningar av obehöriga rymdskepp på fängelseplaneten.
Han förstår också att det råkar finnas en person av vikt samt dennes dotter i fängelset. Reptilierna verkar prata om henne som om hon med reptilögon var äcklig, men att människor skulle bli mycket lyckliga av att få vara i hennes närhet.

Det är dags för något nytt nu, tänker Roland, under det att hans kinder börjar hetta till.
Jag ska fan inte stillatigande se på när en oskyldig flicka och hennes farsa sitter fast på den här fördömda planeten. Det är dags att GÖRA SKILLNAD! Det är dags för mig, Waldorf Roland Konradsson att RÄTTA TILL VISSA FEL!

Han kan inte riktigt förklara vad det är som har ackumulerat all denna förändringslusta, men faktum är att denna vrede som aldrig fått komma upp till ytan tycks göra honom till en helt ny person.

WRK sparkar upp dörren, nitar några reptilvakter, tar deras sssschockbatonger, ser till att sssschocka några andra reptilier, tar deras nyckelkort, går fram till första bästa cell, låser upp den...


...och står öga mot öga mot Rick Nebulon, en gammal man samt dennes fantastiska nymfatiska uppenbarelse till sexdröm. Samt en robot som inte säger ett smack.

Aha, tänker Roland för sig själv samtidigt som han torkar bort den sista smutsen ur sitt ansikte, att sparka upp dörrar och nita ödlor verkar vara...

...WAY TO GO!

13 hjältepoäng
 

Basenanji

Postd20modernist
Joined
4 Nov 2002
Messages
8,588
Wannlajnern

Waldorf Roland Konradsson slår sssschockbatongen tufft i handen medan han med nyvunnen självsäkerhet möter de förvånade blickarna med blaséartad coolhet. Därefter säger han med raspig röst:

"Ok, ni kan välja mellan två saker:

Antingen följer ni med mig när jag sticker från det här jävla haket och letar reda på en stjärnkryssare att fly i...

...eller så stannar ni kvar här i väntan på antingen en fängelsedirektör som håller på att gå miste om UNIVERSUMS KEJSARE NO 1 (+sexig dotter), sammanlagt 337 stycken skitförbannade reptilmän och/eller Mad Mangler som jävlar-i-mig kan mangla både det ena och det andra [tittar på kejsarens dotter]...

...valet är ert! Hur ska ni ha det?"
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Möte i ödemarken!

I ödemarken så är allt tyst och dött. Man inser hur ensam man egentligen är. Tomheten är fullständig, bara vindens vinande hörs. Efter ett tag börjar man fråga sig om det finns kvar några levande varelser förutom en själv i kosmos. Det är då rymdsniglarna kommer.

Långsamt men obevekligt närmar sig slemmig död i form av ett dussin tvåmeterslånga snigelmonster Raix Silversked, vandrades genom ödemarken, fortfarande med fallskärmen släpandes efter sig. "Jag är beväpnad!" ryter han åt monstren. Som sin enda bestyckning så svingar han oförskräckt sin armdator (Som tjuter av harm och skräck) i luften för att skrämma iväg monstren, till föga effekt... De kommer allt närmare.

Är detta slutet för Raix Silversked?

Nej, en skepnad i kåpa och mantel uppenbarar sig på en kulle, rosslande och gurglandes, viftandes med sina kåpärmar, så kommer den mot dem. Sniglarna rycker (wobblar?) till och skingras i panik. Raix är naturligtvis på sin vakt när skepnaden vandrar upp till honom, lyfter på huvan... och avslöjar en äldre man med hår och skägg i vitt, visdomen står skriven i hans ansikte.

"Vi är säkra" säger främlingen. "Rymdsniglar är lättskrämda, men de kommer snart att återvända - Och då med sina bundsförvanter. Rymdgrävlingar och rymdmaskrosor... Det är bäst att vi rör på oss"

Mannen sträcker fram sin hand ur kåpan. ”Master Galacto. Jag såg ert skepp störta.”. Raix sätter tillbaka sin armdatorn som ger en lättad suck och grabbar handen. ”Raix Silversked. Jag skulle just dunka ihjäl de där sniglarna, men jag uppskattar hjälpen.”

Master Galacto synar honom noga. ”Hmm. Nej, det är inte er jag letar efter… Stjärnornas väv har trasslat ihop sig. Vårt öde väntar på oss, Raix Silversked.” Han gestikulerar med armen mot den enorma fängelsefästningen som dominerat landskapet hela tiden, utan att någon riktigt märkt det.

”Låtom oss åkalla apostlahästarna.”

Återigen 16 Hjältepoäng
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
60 minuter senare

(Jag går lite fort fram här för att hinna klart tills klockan 21, har inte dator hemma heller så det gäller att ta sina tillfällen. Banarok, du kan fylla ut tiden emellan mina två inlägg eller ditcha "Master Galacto" helt om du vill. :gremsmile: )

Efter några osannolika uppvisningar av galaktiska Master-trick och hemliga smygingångar
Efter att Raix Silversked frätt sönder fängelsemuren (Till Master Galactos besvikelse) så befinner sig Master Galacto med eventuellt sällskap innanför fängelsets väggar, vid avdelningens kraftgenerator. Buttra ödlemän patrullerar området, dock utan att hitta de skickliga inkräktarna.

"Nu ska ni få se, det här är ett uråldrigt trick jag lärde mig på av den vördnadsvärde Master Mucus på planeten Lasra."

En sladd och något som liknar en dunk dyker upp ur Master Galactos kåpor. Master Galacto skruvar av locket på dunken, i uttaget som döljer sig därunder kopplar han in ena änden av sladden, den andra änden kopplas in i generatorns kontakt.

BWWHHhheeeeeeeeoooouuuhhhhh...
Ljuset flämtar till och ersätts med röd nödbelysning, och de röda laserportarna släcks fullständigt.

Master Galacto stängde av säkerhetssystemet!

Han tittar förnöjt på den nu fulla Batteridunken.

16 Hjältepoäng
 

Andersson

Hero
Joined
28 Apr 2005
Messages
1,135
Location
Uppsala (Umeå)
"Fisty" Rick gör entre

- Men hallå där, min sköna! Kommer du hit ofta, eller? Kul att just du är i den här cellen ikväll!, Rick Nebulon brakade av hela sitt batteri av galaktiskt välbeprövade raggningsrepliker mot den välformat yppiga och oskuldsfulla (men som ändå osade naturbegåvad erotisk erfarenhet) kvinna han just upptäckt fastkedjad i cellens andra mörka hörn.
- Pfft! Slusk! Äckliga karlsslok! replikerade damen
- Såja, såja, nu ska vi inte spela svårflörtad här lilla donnan, svarade Rick och valde nu att ignorera 6-10:s rockskörtryckande. – Vill du bli löskopplad, eller har du valt att bli kedjad av fri vilja? I så fall ska du veta att jag dömer inte, och har ett öppet sinne för det mesta. Sluta ryck i mina kläder metall-mongo!
- Det…det…, spottade flickan ur sig halvt mållös av ilska och pur förvåning, - Jag saknar ord! Har ni någon aning vem jag är?
- Klart jag vet vem ni är, avfyrade Rick till svar och log sitt patenterade leende, - Ni är kvinnan jag drömt om under alla mina färder kors och tvärs genom galaxen. Och jag är mannen som dykt upp i de flesta av era fantasier i flickrummet. Jag förstår att ni är mållös, nu när jag äntligen är här. Men oroa er inte – vi ska snart vara någonstans mer … privat. 6-10! Använd lasertången och knipsa lös damen här. Plocka ned gubben också när du ändå är i farten. Du måste förresten ha skadat dig i kraschen 6-10, det ser nästan ut som att du niger för våra medfångar.

Några korta ögonblick senare hade en fortfarande tigande 6-10 nypt av alla bojor och kedjor. Kvinnan verkade underligt otacksam medan gubben mödosamt sträckte på sina värkande lemmar och stod och skakade bistert på huvudet. Rick hade under tiden fattat posto vid celldörren.
- Så där, tjejen. Dags att checka ut från den här syltan. Vad du skakar förresten, du är väl inte sjuk? Du är alldeles röd i ansiktet, du kanske har feber? Nej, 6-10, har jag sagt tyst menar jag håll snattran! Jag tyckte jag såg ett skepp stå parkerad på en soptipp när vi flög in till vår … planerade landning i poolen. Den påminde visserligen till formen om en kebabpizza men det får duga. Jag ska bara ta oss ut genom den här fördömda dörren.

Rick började rycka i celldörren, som dock vägrade att röra sig en millimeter. Han skulle precis svära åt 6-10 att hjälpa till när dörren flög upp. I dörröppningen stod en man som med ett överlägset leende hotfullt viftade med en chockbatong samtidigt som han uttalade hotelser mot fångarna. Snarare än att lyssna på mannen öppnade Rick med en elegant gest upp knapparna på sin rock så att han kunde svinga armarna fritt och sade: - Kom inte här med några halvkvävda hot om kölhalning på en stjärnkryssare och tortyr med en mangel! Jag har knogmackat mig genom halva galaxen, och smörgåsbordet slutar inte här, bara så att du vet! Det är inte för inte de kallar mig för "Fisty" Rick.

Han avslutade meningen med att landa en av sina handsklädda knytnävar rakt på mannens haka, som verkade bli så förvånad över tilltaget att han inte ens lyfte garden och stöp avsvimmad i backen. Rick fiskade upp den tappade chockbatongen, kikade ut i korridoren och vinkade till sig de övriga fångarna.

- Kom med här, sade han. – Herr Fågelkvitter här på golvet sa något om en stjärnkryssare, så det måste finnas en landningsplatta här i tornet. Det är vår väg ut! Sluta ta dig för pannan, 6-10, och släpa med dig den däckade mannen istället. Han kan vara bra att ha som gisslan.
 

Banarok

Veteran
Joined
7 Jun 2008
Messages
196
Location
Stockholm
Re: Möte i ödemarken!

Jag var för trög gå efter arvidos, :gremsmirk: denhär är struken stryk det första

-men jag krascha Inte! påpekar Raix, samtidigt som han slår av sanden från sin overall med sin röda keps.

-det vara bara en mindre planerad landning, men jag följer gärna med jag behöver material till mitt skepp i alla fall, speciellt ifall jag får rida på en av dedär hästarna du pratade om. säger Raix uppskattande.

de tar sig mot fängelset när de ett möts av den jättelika mörka muren.

-Var finns dörren, eller måste jag göra en? frågar Raix Galacto samtidigt som han tar fram en knytnäves stor flaska Koncentrerad Kylarvätska med etiketten "spädes 1+500" ut ur en innerficka på overallen.
 

Banarok

Veteran
Joined
7 Jun 2008
Messages
196
Location
Stockholm
Re: 60 minuter senare

en reptilliknande vakt går för att kolla vad det var för ljud han tyckte sig höra höra, och han krockar med raix när de möts i ett hörn.

-Incrrreckta

det härs ett Tjoff när Raix sveper upp sin arm, med armdator på den reptil liknande varelsens underkäke för att avbryta hans alarm rop.
medan reptilen är någorlunda desorienterad av smärta tar Raix blixtsnabbt fram en rulle plasma tejp ut ur en av hans framfickor och lindar det runt ödlemannens mun.

ödlemannen sparkar Raix på smalbenet så han faller omkull och börjar sedan springa

-Galacto stoppa honom! säger Raix i vanlig samtals ton men bestämt för att inte dra till sig fler möjliga vakter.

Galacto tar fram en liten metall boll som han kastar mot reptil mannen och träffar huvudet så han faller medvetslös ner.

-det där lärde jag mig av. innan galacto hunnit avsluta blir han avbruten.
-vilken kastarm!, men vi måste göra oss av med vakten på något sätt har du någon ide?

-varför fräter du inte bara bort honom?!. utbryter Doris

-han är redan inkapabel att röra sig eller göra ljud vi behöver inte tillta så morbida metoder, jag tycker vi släpar ut honom så ingen ser honom. säger Galacto

-jag tycker det verkar vara en bra plan jag har inte så mycket kylarvätska kvar och ifall vi ska igenom fler vägger behöver vi den.

de släpar ut vakten och fortsätter sedan smyga igenom fängelset.
 

Basenanji

Postd20modernist
Joined
4 Nov 2002
Messages
8,588
Man är inte coolare än man gör sig...

I sitt avsmimmade tillstånd drömmer Roland om yakuzor, hudproblem och om robotar som försöker lära sin mästare lite hyfs förgäves. Och när han sakta får medvetandet åter märker han hur roboten tar honom på ryggen och hur någon muttrar något om "gisslan".

Och så något om "fist".

Och Waldorf Roland Konradsson tänker slugt för sig själv att om denne Rick Nebulon ska dela ut knogmackor i tid och otid blir det snart dags att lära honom hur man "fistar" någon på allvar. Den tölpaktige flåbusen kommer med all säkerhet ångra sitt smeknamn efter att Roland gett honom en omgång. Det är inte bara av ondo att ha varit slav åt Brynfläsk och hans nycker...Roland har också lärt sig ett och annat.

Tills vidare passar han på att spela avsvimmad mot den charmige och trevlige 6-10. Det går nog fortast att komma till stjärnkryssaren på det viset.


Återigen: Hjältepoäng 13
 
Top