Nekromanti Arbetarklassångest
- Thread starter Dilandau
- Start date
"Och i många städer var vattnet mindre rent även om gatorna fyllda med dynga på medeltiden tydligen är en sådan där bakvänd katanamyt."
Sådana myter är ju givna i en misärkampanj! Någonstans måste ju rollpersonerna ligga när de har blivit utkastade ifrån sitt favorithak, överfallna och rånade eller undanknuffade av någon rik, beriden knös. Dessutom är dyngbärare ett gammalt hederligt misäryrke, inget får en att fundera över sin roll i näringskedjan som att skrapa upp andra människors bajs som leverbröd.
Sådana myter är ju givna i en misärkampanj! Någonstans måste ju rollpersonerna ligga när de har blivit utkastade ifrån sitt favorithak, överfallna och rånade eller undanknuffade av någon rik, beriden knös. Dessutom är dyngbärare ett gammalt hederligt misäryrke, inget får en att fundera över sin roll i näringskedjan som att skrapa upp andra människors bajs som leverbröd.
Szandor
Swordsman
Några tankar...
#1 Alienera inte spelarna från spelet. Detta görs bäst genom att spela i nutid, men fungerar även i andra settings. Spelar man fantasy, se till att det känns verkligt och trovärdigt. Skapa karaktärer med spelarna som de kan relatera till och gärna som liknar dem själva eller någon de känner. Omoraliska karaktärer funkar inte, då förstörs hela misärdelen genom att någon av karaktärerna inte bryr sig eller rent av gillar det. Uppmuntra inte heller skoj och glam utanför spelet, låt inte spelarna vara glada. Ju mer gränsen mellan spelande och ickespelande suddas ut, ju bättre kommer inlevelsen i misären att bli.
#2 Maktlöshet är viktigt. Om spelarna känner sig maktlösa till stor grad så kommer den dåliga stämningen som på befallning. Viktigt är här att skilja på maktlöshet och spelledarfascism. Spelarna måste ha en hög grad av kontroll över sina karaktärer för att kunna sätta sig in i maktlösheten, annars känner de sig bara styrda och stämningen bryts (och kan i värsta fall bli dålig IRL).
Ett exempel på händelse är att några någorlunda moraliska RP upptäcker en våldtäkt. De som våldtar den stackar fjortonåriga flickan är fler än RP, har vapen och kan uppenbarligen slåss rätt bra. SL styr dem inte och RP kan ingripa om de vill, men det är rätt uppenbart att de inte kommer att lyckas. Om de ändå ger sig in i det hela kan man låta dem bli lite misshandlade och låta våldtäktsmännen våldta och avrätta flickan framför RPs ögon. Alternativt låter man RP lyckas i sitt uppsåt bara för att upptäcka att flickan hade sålt sig till gänget som bara levde ut en fantasi och att hon nu inte skulle få sina pengar. Detta leder till nästa punkt:
#3 Moraliska handlingar bör ha negativa konsekvenser. En karaktär som gör någonting moraliskt/gott/snällt kan mycket väl bli bestraffad för det. En tiggare som räddar en adelsdam kan få händerna avhuggna eftersom han rörde vid henne t.ex. Detta måste givetvis balanseras upp så att spelarna inte blir helt apatiska och vägrar göra något. Moraliska handlingar bör också ha positiva konsekvenser, men bara tillräckligt för att spelarna inte skall tappa sugen helt.
Spelare som utför omoraliska handlingar kan få en positiv belöning i form av pengar, makt o.s.v. men de bör också få en känsla av att de gjort fel. Jag har t.ex. spellett en pedofil-RP som avskydde sin läggning och det han gjort med småflickor. De andra RP (som alla var socialfall) skaffade ett NES som han lade beslag på och spelade på hela natten (Zelda), hög som ett hus. När de andra vaknade gjorde de det av att han kastade kontrollen in i TV:n, välte bordet och stormade ut (svår boss). Han gick runt på gatorna för att lugna ner sig men lyckades inte förrän han lockat till sig en liten flicka och [Cencur: läskiga saker som händer].
Slutord:
Den stämning du talar om är verklig i hela världen. Läs på om slumkvarter, uteliggare och arbetslösa. Sätt dig in i problematiken ordentligt, Googla inte bara på "slum" utan se dokumentärer, läs rapporter och kolla upp statistik. Varför avbefolkas Norrland egentligen? Varför är arbetarklassångest ett ord som man kan förknippa med England? Tar den fria marknaden hand om folk? Har alla samma förutsättningar?
Åh, och tänk på att tala igenom äventyret efteråt. Om du lyckas förmedla rätt stämning så kommer det att behövas.
#1 Alienera inte spelarna från spelet. Detta görs bäst genom att spela i nutid, men fungerar även i andra settings. Spelar man fantasy, se till att det känns verkligt och trovärdigt. Skapa karaktärer med spelarna som de kan relatera till och gärna som liknar dem själva eller någon de känner. Omoraliska karaktärer funkar inte, då förstörs hela misärdelen genom att någon av karaktärerna inte bryr sig eller rent av gillar det. Uppmuntra inte heller skoj och glam utanför spelet, låt inte spelarna vara glada. Ju mer gränsen mellan spelande och ickespelande suddas ut, ju bättre kommer inlevelsen i misären att bli.
#2 Maktlöshet är viktigt. Om spelarna känner sig maktlösa till stor grad så kommer den dåliga stämningen som på befallning. Viktigt är här att skilja på maktlöshet och spelledarfascism. Spelarna måste ha en hög grad av kontroll över sina karaktärer för att kunna sätta sig in i maktlösheten, annars känner de sig bara styrda och stämningen bryts (och kan i värsta fall bli dålig IRL).
Ett exempel på händelse är att några någorlunda moraliska RP upptäcker en våldtäkt. De som våldtar den stackar fjortonåriga flickan är fler än RP, har vapen och kan uppenbarligen slåss rätt bra. SL styr dem inte och RP kan ingripa om de vill, men det är rätt uppenbart att de inte kommer att lyckas. Om de ändå ger sig in i det hela kan man låta dem bli lite misshandlade och låta våldtäktsmännen våldta och avrätta flickan framför RPs ögon. Alternativt låter man RP lyckas i sitt uppsåt bara för att upptäcka att flickan hade sålt sig till gänget som bara levde ut en fantasi och att hon nu inte skulle få sina pengar. Detta leder till nästa punkt:
#3 Moraliska handlingar bör ha negativa konsekvenser. En karaktär som gör någonting moraliskt/gott/snällt kan mycket väl bli bestraffad för det. En tiggare som räddar en adelsdam kan få händerna avhuggna eftersom han rörde vid henne t.ex. Detta måste givetvis balanseras upp så att spelarna inte blir helt apatiska och vägrar göra något. Moraliska handlingar bör också ha positiva konsekvenser, men bara tillräckligt för att spelarna inte skall tappa sugen helt.
Spelare som utför omoraliska handlingar kan få en positiv belöning i form av pengar, makt o.s.v. men de bör också få en känsla av att de gjort fel. Jag har t.ex. spellett en pedofil-RP som avskydde sin läggning och det han gjort med småflickor. De andra RP (som alla var socialfall) skaffade ett NES som han lade beslag på och spelade på hela natten (Zelda), hög som ett hus. När de andra vaknade gjorde de det av att han kastade kontrollen in i TV:n, välte bordet och stormade ut (svår boss). Han gick runt på gatorna för att lugna ner sig men lyckades inte förrän han lockat till sig en liten flicka och [Cencur: läskiga saker som händer].
Slutord:
Den stämning du talar om är verklig i hela världen. Läs på om slumkvarter, uteliggare och arbetslösa. Sätt dig in i problematiken ordentligt, Googla inte bara på "slum" utan se dokumentärer, läs rapporter och kolla upp statistik. Varför avbefolkas Norrland egentligen? Varför är arbetarklassångest ett ord som man kan förknippa med England? Tar den fria marknaden hand om folk? Har alla samma förutsättningar?
Åh, och tänk på att tala igenom äventyret efteråt. Om du lyckas förmedla rätt stämning så kommer det att behövas.
Szandor
Swordsman
Man måste också betänka att adeln var så rik att de minsann inte behövde tvätta sig. Fattiga satar tvättar sig bara för att de inte har råd med puder.
Nightowl
Champion
Pratchett, citerat ur minnet "I verkligheten var det ganska rent i städer förr i tiden för det fanns alltid någon som var fattig nog att dom behövde äta upp avskrädet".
Erik
Ymir
Liten kantbaron
Det har givits en massa bra tips i den här tråden, men jag tycker folk missat den viktigaste biten: Grejen med arbetarklassångest är att arbetare aldrig vältrar sig i ångest; sånt är för medelklassen. Arbetare biter ihop och uthärdar.
Ta 'Angela's Ashes', 'Pelle Erövraren' eller 'Utvandrarna' som exempel; det blir väl inte mer arbetarklassångest än så. Men huvudpersonerna i dem bara knegar på, lever sina liv och accepterar det som händer, trots att allt är fullständig skit och misär runtomkring dem. Barn dör hit och dit i svält, tyfus och asiaten, mannen är alkoholiserad och spelar gång på gång bort familjens fem korvören, drängen går och blir kommunist och blir nedslagen av polisen och får permanenta hjärnskador, dottern blir våldtagen av fabrikschefen och gravid...men arbetarna knogar på, gnor, harvar och sliter, och lever sina liv. Kanske känns det nedbrytande motigt ibland, men de finner ändå alltid styrkan att på något sätt uthärda och finna de små stråk av glädje som döljs någonstans i allt mörker.
Det är essensen av arbetarklassångest. Att bryta ihop och gråta över hur synd det är om en, det är en jävla medelklassgrej helt enkelt. Det är ångest för sådana vars liv ter sig som rena paradiset jämfört med arbetarklassens.
- Ymir, tror dock att gränsen mellan arbetarklassångest-medelklassångest-rikemansångest är ganska suddig i nutida Sverige
Ta 'Angela's Ashes', 'Pelle Erövraren' eller 'Utvandrarna' som exempel; det blir väl inte mer arbetarklassångest än så. Men huvudpersonerna i dem bara knegar på, lever sina liv och accepterar det som händer, trots att allt är fullständig skit och misär runtomkring dem. Barn dör hit och dit i svält, tyfus och asiaten, mannen är alkoholiserad och spelar gång på gång bort familjens fem korvören, drängen går och blir kommunist och blir nedslagen av polisen och får permanenta hjärnskador, dottern blir våldtagen av fabrikschefen och gravid...men arbetarna knogar på, gnor, harvar och sliter, och lever sina liv. Kanske känns det nedbrytande motigt ibland, men de finner ändå alltid styrkan att på något sätt uthärda och finna de små stråk av glädje som döljs någonstans i allt mörker.
Det är essensen av arbetarklassångest. Att bryta ihop och gråta över hur synd det är om en, det är en jävla medelklassgrej helt enkelt. Det är ångest för sådana vars liv ter sig som rena paradiset jämfört med arbetarklassens.
- Ymir, tror dock att gränsen mellan arbetarklassångest-medelklassångest-rikemansångest är ganska suddig i nutida Sverige
Szandor
Swordsman
Mycket sant. Det är också viktigt att kultivera föraktet mellan klasserna, vilket är ytterligare en faktor som bidrar till att arbetarna inte kan ta sig ur sin situation.
"De andra gick ner på knäna och bad förmannen om ursäkt med mössa i hand. Jag spottade på hans skor och gick ut. Jag förlorade kanske jobbet, men jag är i alla fall ingen jävla lakej."
Det är viktigare att ungarna kan vara stolta över sin pappa än att de får undervisning. Skolan är ändå bara anpassad för borgare.
"Dessutom är dyngbärare ett gammalt hederligt misäryrke"
Vad jag fick berättat för mig någon gång under mitt liv (jag gissar att det var mitt senaste studiebesök med en klass till Medeltidsmuseet i Stockholm, men det kan också ha varit en big book of myths) är att det vanligen var den stackars rackaren som hade till uppgift att vara dyngbärare. Om nätterna, så att han inte skulle störa. Det måste verkligen vara det värsta yrket som existerat någonsin under mänsklighetens historia.
Vad jag fick berättat för mig någon gång under mitt liv (jag gissar att det var mitt senaste studiebesök med en klass till Medeltidsmuseet i Stockholm, men det kan också ha varit en big book of myths) är att det vanligen var den stackars rackaren som hade till uppgift att vara dyngbärare. Om nätterna, så att han inte skulle störa. Det måste verkligen vara det värsta yrket som existerat någonsin under mänsklighetens historia.
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
Jag anar två arter av arbetarklassmisärrollpersoner: Henning-rollpersonen och Tummen-rollpersonen.
Henning-rollpersonen böjer på huvudet och jobbar tills han dör. Drömmer om att hans barn ska få det bättre än vad han själv har. Ifrågasätter inte sin situation.
Tummen-rollpersonen skakar burens galler, raljerar mot överheten, men kommer ändå aldrig ut. Drömmer om revolutionen.
Gemensamt för båda är att de gör allt för att behålla sitt jobb. Att få sparken är ungefär lika med att dömma sin familj till döden.
Henning-rollpersonen böjer på huvudet och jobbar tills han dör. Drömmer om att hans barn ska få det bättre än vad han själv har. Ifrågasätter inte sin situation.
Tummen-rollpersonen skakar burens galler, raljerar mot överheten, men kommer ändå aldrig ut. Drömmer om revolutionen.
Gemensamt för båda är att de gör allt för att behålla sitt jobb. Att få sparken är ungefär lika med att dömma sin familj till döden.
Re: Filmtips: "Stackars Dennis" [ANT]
Jag har en liten regel. Om jag inte kommer på 10 äventyruppslag på rak arm så är kampanjen inte mycket att ha. Så jag försöker här:
1. Rp värvas till en fackförening (som är illegal)
2. Rps bror blir sjuk. Doktorer är dyra.
3. RP hamnar mitt i en konflikt mellan polisen och maskerade revoltörer.
4. RP drar på sig spelskulder, som måste betalas tillbaka
5. Rp bli arbetslösa och måste hitta nya jobb
6. Rp är rekryteras av organiserad brottslighet
7. Rp rekryteras av polis för att infiltrera på organiserad brottslighet.
8. RPs mammas nya man tas av polisen. mamma kan inte försörja sig,
9. militären gör räd in i slummen för att rensa ut packet.
10. Rps flickvän är gravid. Men något är fel. Vad göra?
Jag har en liten regel. Om jag inte kommer på 10 äventyruppslag på rak arm så är kampanjen inte mycket att ha. Så jag försöker här:
1. Rp värvas till en fackförening (som är illegal)
2. Rps bror blir sjuk. Doktorer är dyra.
3. RP hamnar mitt i en konflikt mellan polisen och maskerade revoltörer.
4. RP drar på sig spelskulder, som måste betalas tillbaka
5. Rp bli arbetslösa och måste hitta nya jobb
6. Rp är rekryteras av organiserad brottslighet
7. Rp rekryteras av polis för att infiltrera på organiserad brottslighet.
8. RPs mammas nya man tas av polisen. mamma kan inte försörja sig,
9. militären gör räd in i slummen för att rensa ut packet.
10. Rps flickvän är gravid. Men något är fel. Vad göra?
En tanke till om system, GURPs Goblins är skrivet i en dickiansk miljö, så det borde kunna funka!
När det gäller insperation till plotter skulle jag nog sno rätt många från John Steinbeck och Robert Rankins böcker, och lite Dickens, och så lite tv Licking the velvet, House of Elliott, Blake 7 och kanske nån plott från firefly...
Ska posta ett ordentligt "så skulle jag göra"-svar, när jag hinner...
När det gäller insperation till plotter skulle jag nog sno rätt många från John Steinbeck och Robert Rankins böcker, och lite Dickens, och så lite tv Licking the velvet, House of Elliott, Blake 7 och kanske nån plott från firefly...
Ska posta ett ordentligt "så skulle jag göra"-svar, när jag hinner...
Dimfrost
Special Circumstances
Re: Wow!
/Dimfrost. gammal.
Du, jag minns hur kristalltornen speglade sig i havet utanför det första Atlantis, hur de första varelserna kravlade iland på Pangaeas stränder, hur solsystemet förtätades ur stortmolnen i tidernas början...Jag hade ingen aning om att du var så gammal, Dimfrost!
/Dimfrost. gammal.
Szandor
Swordsman
Det finns en del dagböcker från fackföreningskämpar bevarade från början av 1900-talet. Där får man läsa en hel del om hur det var, hur skribenterna i vissa fall hellre dricker sig redlöst berusade än kämpar på, hur de tas upp i folkrörelserna och rent generellt hur folk hade det. Rätt tung läsning på sina ställen, men jävligt... dystert.
Det där lät mindre positivt.
Det där lät mindre positivt.
Hur jag skulle göra det
När jag ser din plottlista tror jag det kanske är en annan version av arbetarklassmissär jag har i huvudet. Men ändå, tanken är inspereande nog för mig att slänga ihop en kampanjtanke och ett hemma system till (funderar till och med att köra det själv istället för den kampanj som jag hade i åtankarna här närmst.
Nått sånt här skulle det se ut med karaktärer:
Namn och Nick
Alla karakätärer har förutom ett namn något de kallas (som Nevil "deltidsbartendern" eller "Big" Pete)
Gimmik
Alla får om de vill en gimmik, en sak de gör/kan/har som utmärker dem. På gott eller ont, kan vara allt från rullstol, till vara närmst onaturligt liten, eller kunna ligga med stans alla kvinnor, eller ha sin afrikanska stridsklubba
Färdigheter och nackdelar (system)
När saker behöver tärningar, slår man en liten men lös t6 för spelarna och en stor ond och elak för världen (motstånd), lika är marginell framgång, har motståndet högst misslyckas karaktärern, har spelarna högst lycaks de. Färdigheter ger plus två på spelarnas tärning, Nackdelar plus tre på motståndet. Resultat 1-6 eller 6-1 är alltid extrema för situationen.
Relationer
Tiostycken i en graderad skala, kan vara till personer, grupper, eller (fast det bör vara undantag) platser och föremål. SL har ett finger med i spelet i att godkänna dessa så inte kampanjen går sönder. I övrigt rätt självförklarande, vissa ställer man helt enkelt upp för, andra motarbetar man givet och sedan finns det de som man lätt lockas till att agera med eller mot. Här skulle jag hämta mycket plottar, kroka in karaktärerna i handlingen och framförallt tycker jag ett sånt fokus hör till genern.
Kroppspoäng
Enkel skala med sex kryss rutor, tar man så mycket i skada är man död. En lyckad attack ger ett i skada, mindre tillhyggen ger två, stora tillhyggen tre och lyckas man med mer en det dubbla på attacken dubblar man skadan.
Karma
Eller xp, varje speltillfälle eller plott får gruppen noll till två bra karma, förutsättningen är att de kan enas om vem/vilka som ska ha dem. Och vill man ha båda, får någon också ta ett dåligt. För två bra kan man skaffa sig en ny färdighet, för ett ändra en relation ett snäpp, för två skaffa en ny relation, eller byta en nackdel och när man har två dåliga ger spelledaren en en ny nackdel om man inte självmant tar en. Och för fem kan man ta bort en nackdel.
Stämning
Varje spelmöte inleds med öl (lätt eller folk) och macka. Rituellelt går någon skiva eller låt på repeat (Jarres revelution, Jimmy Nail, Irlänsk folkmusik, Quenns "Im going sleightly mad" osv). Tror man ska spela i köket på pinstolar med ryskt te eller starkt kaffe och skorpor.
Spelmiljö
Nysstid (obestämt 70-80-tal till nutid), england, Londonförort, men man kommer aldrig till staden. Knutpunkten för karaktäererna är puben som de alla är stamgäster på. Mycket sprit, fast nog inga droger. De flesta har tillfälliga jobb eller är arbetslösa. Byråkrati runtomkring. Allt tar lång tid att få gjort.
Plottar
Kommunen vill riva puben
Någon har fått ett dyrbart paket, men det tickar ljudligt
Folk försvinner
Temporära jobb
Bråk med den andra puben...
osv
nu ska jag festa istället för att skriva
När jag ser din plottlista tror jag det kanske är en annan version av arbetarklassmissär jag har i huvudet. Men ändå, tanken är inspereande nog för mig att slänga ihop en kampanjtanke och ett hemma system till (funderar till och med att köra det själv istället för den kampanj som jag hade i åtankarna här närmst.
Nått sånt här skulle det se ut med karaktärer:
Namn och Nick
Alla karakätärer har förutom ett namn något de kallas (som Nevil "deltidsbartendern" eller "Big" Pete)
Gimmik
Alla får om de vill en gimmik, en sak de gör/kan/har som utmärker dem. På gott eller ont, kan vara allt från rullstol, till vara närmst onaturligt liten, eller kunna ligga med stans alla kvinnor, eller ha sin afrikanska stridsklubba
Färdigheter och nackdelar (system)
När saker behöver tärningar, slår man en liten men lös t6 för spelarna och en stor ond och elak för världen (motstånd), lika är marginell framgång, har motståndet högst misslyckas karaktärern, har spelarna högst lycaks de. Färdigheter ger plus två på spelarnas tärning, Nackdelar plus tre på motståndet. Resultat 1-6 eller 6-1 är alltid extrema för situationen.
Relationer
Tiostycken i en graderad skala, kan vara till personer, grupper, eller (fast det bör vara undantag) platser och föremål. SL har ett finger med i spelet i att godkänna dessa så inte kampanjen går sönder. I övrigt rätt självförklarande, vissa ställer man helt enkelt upp för, andra motarbetar man givet och sedan finns det de som man lätt lockas till att agera med eller mot. Här skulle jag hämta mycket plottar, kroka in karaktärerna i handlingen och framförallt tycker jag ett sånt fokus hör till genern.
Kroppspoäng
Enkel skala med sex kryss rutor, tar man så mycket i skada är man död. En lyckad attack ger ett i skada, mindre tillhyggen ger två, stora tillhyggen tre och lyckas man med mer en det dubbla på attacken dubblar man skadan.
Karma
Eller xp, varje speltillfälle eller plott får gruppen noll till två bra karma, förutsättningen är att de kan enas om vem/vilka som ska ha dem. Och vill man ha båda, får någon också ta ett dåligt. För två bra kan man skaffa sig en ny färdighet, för ett ändra en relation ett snäpp, för två skaffa en ny relation, eller byta en nackdel och när man har två dåliga ger spelledaren en en ny nackdel om man inte självmant tar en. Och för fem kan man ta bort en nackdel.
Stämning
Varje spelmöte inleds med öl (lätt eller folk) och macka. Rituellelt går någon skiva eller låt på repeat (Jarres revelution, Jimmy Nail, Irlänsk folkmusik, Quenns "Im going sleightly mad" osv). Tror man ska spela i köket på pinstolar med ryskt te eller starkt kaffe och skorpor.
Spelmiljö
Nysstid (obestämt 70-80-tal till nutid), england, Londonförort, men man kommer aldrig till staden. Knutpunkten för karaktäererna är puben som de alla är stamgäster på. Mycket sprit, fast nog inga droger. De flesta har tillfälliga jobb eller är arbetslösa. Byråkrati runtomkring. Allt tar lång tid att få gjort.
Plottar
Kommunen vill riva puben
Någon har fått ett dyrbart paket, men det tickar ljudligt
Folk försvinner
Temporära jobb
Bråk med den andra puben...
osv
nu ska jag festa istället för att skriva