Nekromanti [Apocalypse World] Welcome, New Jerk

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
Det här är för Solvebring.

Så, vi spelade AW idag. Jag har varit extremt taggad i en vecka!

Det började lite försiktigt, spelarna var lite osäkra på om de skulle välja roller först, eller ett koncept för gruppen, miljön... Jag manade på att de bara skulle plocka de roller de gillade bäst, och så skulle en dynamik utkristallisera sig ur det, för det var den känsla jag fått av spelet. Vi fick en Hardholder (Till min förtjusning) och en Operator (Också kul, för det känns som det tog ett tag för mig att se charmen med den), så jag rekommenderade den sista spelaren att ta en mobil/badass-karaktär för att få lite dynamik. Hon vägde lääääänge mellan Gunlugger och Battlebabe och försökte sätta fingret på skillnaden mellan dem, men till slut blev det Battlebabe. (Yeah!)

Jag fyrade av så mycket frågor som möjligt om deras miljö, och ritade upp en karta utifrån detta. Deras Hardhold heter New Jerk (Välkomstskylten säger "Welcome, New Jerk") men ligger dock på det sönderbrända amerikas västkust. Det är den största hardholden i trakten, och de utpressar mindre bosättningar till att resa via, och betala skatt till New Jerk. I norr finns Greentown, som förser New Jerk med grödor, och The Pit, en sänka full med muterade vildhundar. Vid kusten i öst ligger några fiskebyar som hardholdern älskar att utpressa. De gamla vägarna är i uselt skick, och bensin är ovanligt. Transport sker i regel med hästar. Landskapet är sand, sand, sand. Ibland så drar sandstormar över landet, och när de är som värst så bär de med sig små skärvor av kristalliserad glas från när apokalypsen brände marken, som slipar ner väggarna och den stackare som är utomhus då.

Daimyo, Hardholdern, är en ung man med en militärfetisch som försöker hålla ordning på sina förfäders gamla fort, fyllt av djuriska mördare. Runt fortet så har New Jerk växt upp, en stor bosättning full av dekadens och vildsinthet. Han hatar och fruktar den psykiska malströmmen.

Canavery, Battlebaben, är den perfekta krigaren, både hon och hennes vapen är perfekt svarvade, men så upphöjda att du aldrig skulle ha en chans att lägga händerna på dem. Hon har fått lite av ett rykte som stadens riddare sen hon red in i staden. Hon och Daimyo känner varandra, de har hört varandras namn i sina drömmar, så hon tänker stanna här tills hon vet vad det handlar om. Hon har hjälpt Nero ur en svår situation när de var borta vid Rustbelt och slog ner lite oroligheter.

Nero, Operatorn, har vi inte fått ett så tydligt grepp om än. Han vill veta mer om malströmmen, göra en skillnad... I regel så gör han och hans grupp uppdrag för Daimyo, men deras relation började med ett svek från Daimyo.

Jag började etablera rutinerna för karaktärerna, som man ska göra på första mötet. Vi körde en scen där Daimyo håller möte med Daff, en rutten och mallig sakletare, och Matilda, som förser staden med lera/tegel. Daff hade köpt upp all leran till sig själv för någon vansinnig plan han har om att bygga ett eget hardhold, men Daimyo behövde leran då den lokala ölbryggaren fick sitt jäsningskrus av uttråkade ungdomar. De gör en deal.

Nero har hittat grabbarna, och Daimyo slänger dem för att slåss i "The Pit" för alla att se, eftersom staden har ett need: savagery. Kamperna är inte till döden, men "priset" till vinnaren är i hemlighet en avrättning...

Canavery skjuter honom på plats, när han börjar kräva sitt pris. På plats är också Two Moons, som leder en fredsbejakande vattenkult. Two Moons gör folkmassan orolig genom att kasta förkunnelser på den råa hardholdern och hans muskler. Canavery uppmuntrar henne och hennes underlings att gå därifrån, vilket hon gör. Daimyo hatar henne innerligt.

Vi spelar också en scen där Canavery går till Barker, hardholdets folkilskne tekniker, för att få lite underhåll på sin rustning. Barkers assistent, 12-årige Balls, har en freaky hund med ögon på varsin sida om huvudet, som en kameleont. En man med två vänner kommer förbi och kräver kompensation för att en av Barkers grejer sprängdes i ansiktet på hans syster. Han är våldsam. Canaveral kör iväg honom.

Nästa möte så kommer de tre rollpersonerna återvända till Rustbelt, en liten befäst by mitt i The Scarlands. (en enorm kollapsad ravin/sänka) Rustbelt ligger mitt i bron över, och är alltså en viktig punkt för handel etc. De ska slå ner lite mopsiga bybor, kanske installera en guvernör.
---

Var det kul? Jajamän, även om mina förväntningar nog var lite för uppskruvade. Det gick riktigt bra ändå, trots att jag hade 0 prep. Jag hade lite prestationsångest inför att spy fram tillräckligt mycket och rik apokalyps-miljö, men spelarna sa sedan att de fått en skön bild av världen. Movesen, som man också ska få in i första mötet, greppade de snabbt, ochh använde flitigt.

Jag är nyfiken på vad som kommer hända i Rustbelt! Men först vill jag bygga lite mer plattform, ta reda på lite mer om Nero och hans relationer...

Spelarna fick mycket XP. Det gillade dem.

Spelarna var fascinerade av att om man slår 7-9 för att hitta en pryl på marknaden, så kan det ha hänt att Rolfball har köpt den. Det beslutades att Rolfball var en svinig biker. Och de hatar bikers!

Jag öste på med frågor. Funkade bra.

Sugen på att göra Fronts och lite fler SLP. Gillar att man ska låta SLP:na vara enkla människor. De vill ha något, de försöker få det.

Jag gillar att någon spelade hardholder, och det är kul med ett stort hold. Sjukdom, hunger, vildsinthet, allt detta kan bli problem i framtiden. Muahaha! Hardholderspelaren hade lite invändningar mot hur jag styrde hans hold och hans soldater, but it's all good.

Ser fram emot nästa möte, mao. Något mer som du är nyfiken på, Solve?
 

solvebring

Superhero
Joined
19 Mar 2004
Messages
13,027
Location
Fellingbro/Arboga
Oförskämt av mig att inte svara direkt eftersom du var vänlig nog att skriva detta på min begäran. Får lov att be om ursäkt för det. Kort och gott verkar det här jävligt häftigt och man får genast känsla av att här är det spelarna som kontrollerar sin närmiljö. Möjligen inte i en fullt direkt bemärkelse men ändå relativt mycket. Det gillas. Nu kan jag ju i ärlighetens namn inte så mycket om AW eftersom jag bara kikat på det som finns att kika på lite sporadiskt och hajat läget. Men man har ju dessutom iaf läst Dogs of the Vineyard och har en känsla för vad som finns med i smeten även om det nu inte är samma kaka som bakats. Det verkar hur som helst väldigt coolt och att scenerna och stämningen verkar lodad och något att ta i och låta sig "rinna iväg" med. Det låter liksom mysigt spännande när du berättar om scenerna och man får en liten sekvens från någon cool TV-serie uppspelad för en. Vill just därför gärna höra mer för det här verkar hur spännande som helst. =) ... Och jag borde nog läsa färdigt playhäftet.
 

Sodivra

Champion
Joined
15 Sep 2000
Messages
12,406
Location
Göteborg
solvebring said:
Oförskämt av mig att inte svara direkt eftersom du var vänlig nog att skriva detta på min begäran. Får lov att be om ursäkt för det. Kort och gott verkar det här jävligt häftigt och man får genast känsla av att här är det spelarna som kontrollerar sin närmiljö. Möjligen inte i en fullt direkt bemärkelse men ändå relativt mycket. Det gillas. Nu kan jag ju i ärlighetens namn inte så mycket om AW eftersom jag bara kikat på det som finns att kika på lite sporadiskt och hajat läget. Men man har ju dessutom iaf läst Dogs of the Vineyard och har en känsla för vad som finns med i smeten även om det nu inte är samma kaka som bakats. Det verkar hur som helst väldigt coolt och att scenerna och stämningen verkar lodad och något att ta i och låta sig "rinna iväg" med. Det låter liksom mysigt spännande när du berättar om scenerna och man får en liten sekvens från någon cool TV-serie uppspelad för en. Vill just därför gärna höra mer för det här verkar hur spännande som helst. =) ... Och jag borde nog läsa färdigt playhäftet.
Jovisst, jag hade inte gjort någon prep alls när vi sattes oss ner för första mötet, bara lite platser och händelser, bilder liksom, som jag kände att jag ville se. Hardholdet och dess position i omvärlden och hur den ser ut har ju spelarna fått bestämma själva. Ja, spelarna har mycket kontroll, men deras rollpersoner? Ha! Det finns ingen fast trygghet i Apocalypse World.

Det handlar om att få spelarna att känna sig så trygga med mig som spelledare, att de inte behöver spela "optat" för att ha kul eller för att deras rollpersoner ska överleva, (För jag är också kär i deras rollpersoner och se dem göra balla saker!) så att de vågar släppa kontrollen och bejaka mina idéer, gå in i skiten, be glorious bastards.

Ja, spelarna såg verkligen Apocalypse World framför sig berättade de efter spelmötena. Det är delvis min förtjänst, men det är också vad Vincent skriver i spelet och hur han skriver det.

Spelarna är pepp på att skriva krönikematerial själva, så vi ska nog starta en tråd om vår kampanj på Barf Forth Apocalyptica-forumet.
 
Top