Döda mooks...
Mitt favoriexempel när det gäller att sätta ett ansikte på en motståndare är när spelarna ska skjuta ner några vakter men innan de hinner avfyra så råkar de höra vakterna samtala med varandra där den ene säger till den andre "Ahhh! Vad skönt.. Bara två timmar kvar och sedan kan jag åka hem och mysa lite med min fru.. Har du sett det nya fotot på lillflickan..? Hon är så himla söt.... och lik sin mor..".. Det blir på något sätt lite svårare för spelarna att helt kallblodigt skjuta vakten.. Nu har de ett litet band till spelledarpersonen då de har lite vetskap om vem personen är..
Jag försökte göra vakterna lite "mänskligare" på ett liknande sätt en gång vilket resulterade i asgarv från spelgruppen och 10 minuters citat-flod från Austin Powers... mina vakter får fortsätta vara skräpiga mooks.
Mitt favoriexempel när det gäller att sätta ett ansikte på en motståndare är när spelarna ska skjuta ner några vakter men innan de hinner avfyra så råkar de höra vakterna samtala med varandra där den ene säger till den andre "Ahhh! Vad skönt.. Bara två timmar kvar och sedan kan jag åka hem och mysa lite med min fru.. Har du sett det nya fotot på lillflickan..? Hon är så himla söt.... och lik sin mor..".. Det blir på något sätt lite svårare för spelarna att helt kallblodigt skjuta vakten.. Nu har de ett litet band till spelledarpersonen då de har lite vetskap om vem personen är..
Jag försökte göra vakterna lite "mänskligare" på ett liknande sätt en gång vilket resulterade i asgarv från spelgruppen och 10 minuters citat-flod från Austin Powers... mina vakter får fortsätta vara skräpiga mooks.



Tror att den där pendeln mellan "seriöst" spel och "power-play" har hunnit svänga minst tre gånger för egen del; både som spelare och spelledare.. Det kan inte minst bero på vilket spel man håller på med också, naturligtvis. Man kan väl knappast vänta sig annat än karaktärsmaxning om man spelar spel som Chock, All flesh must be eaten och de mer extrema formerna av "pulp-Cthulhu"...*S*