Försökte öva i kanske en halvtimme. Frustrationen var så intensiv att den skickade in mig i en depressiv spiral, något som brukar hända när jag försöker teckna nuförtiden. Hur gör man för att bli bättre med dessa förutsättningar?
Det dumma men sanna svaret är
sluta bli frustrerad.
Frustration kring saker som tecknande uppstår när skillnaden mellan vad man
vill åstadkomma och vad man
kan åstadkomma är så stor att det skapar känslor av uppgivenhet, ilska, sorg, desperation, melankoli eller vilka känslor man nu får av frustration.
I en liten dos, eller med tillräckligt mycket erfarenhet eller tjurskallighet leder det för vissa till motivation, men hos de flesta leder det till att man ger upp. Oavsett om det gäller boxning, att åka skateboard, att lära sig programmera, att gå på lina eller att teckna.
Det är få som i vrede hugger sönder sin canvas med kniv för att sedan omedelbart påbörja nästa försök på samma motiv eller idé.
Eftersom man inte magiskt och med viljekraft kan öka sina färdigheter, så är det
enda man kan göra att sänka sina förväntningar eller förhoppningar. Om man är okej med att man inte är så bra som man vill vara, och kan tänka sig att leva med det i vart fall för stunden, så kan man
försöka utan att bli känslomässigt ödelagd. Det värsta som kan hända är då att resultatet motsvarar ens förväntningar, men man öppnar i vart fall möjligheten för dem att överträffas. Något som är helt omöjligt att åstadkomma om man ställer orimliga krav på sig själv.
Men några råd:
1. Teckna
aldrig ur fantasin.
Att sätta sig med ett blank papper, ha en idé på en bild i hjärnan, och sedan försöka teckna den är verkligen bara självplågeri. Det kräver enorma färdigheter och massor av övning att bara sätta sig ner och lite ledigt rita fram någonting alls. Teckna från referens, verkligheten eller gör en studie. Hitta en bild att rita av, ett objekt eller en annan teckning som du i princip kopierar drag-för-drag. Det kommer fortfarande inte bli bra, men det kommer bli
oerhört mycket bättre än att försöka tvinga hjärnan att göra något den faktiskt inte kan.
2. Teckna inte, studera. Försök inte skapa bilder, utan studera och öva på
specifika tekniker. Detta skiftar fokus från att åstadkomma någon sorts resultat utan gör själva aktiviteten till målet i sig. Kolla youtube-videos eller köp en bok om hur man tecknar och gör övningarna i den. Det kanske är lite långtråkigt och oinspirerande, men det är något att sysselsätta sig med och sänker kraven. Sedan kommer, genom det repetetiva övandet med låga insatser, färdigheterna du lär dig genom att studera ämnen som perspektiv eller figurteckning, att liksom smyga sig på.
3. Skissa/kludda massor. Titta på något, skissa av det med massor av stökiga linjer. Gör doodles och helt oraffinerat skräp bara för att få penna på papper. Rita en boll och försök skugga ena sidan, men gör det på typ 20 sekunder, fyll hela block med bara bollar och kuber och fula ansikten och streckgubbar i olika poser. Sitt med det utan att tänka, bara uppehåll dig med det, ha totalt 0 krav, få bara in pennmilen.
4. Disciplin finns inte. Nästan ingen kan tvinga sig själv att göra något man inte vill. Alla som tycker att de är disciplinerade gör ändå bara saker de tycker om, är intresserade av, mår bra av, stimuleras av eller som är viktigt för dem. Den disciplin som
möjligtvis kan existera är den när man har någonting man vill göra och som är viktigt för en, men man känner att man inte riktigt har lust att göra
just nu. Om man blir arg/ledsen/upprörd/uppgiven av att göra något, så är det inte disciplin man behöver, utan man behöver först
börja tycka om att göra det.
Om det man har är önskan om att kunna, men inte har förmågan att göra, så måste man först lära sig uppskatta vägen dit. Första steget är att inte sätta målet eller förväntan högre än på att göra det alls, inte ha någon högre målsättning än att bara få streck på ett papper. Kan man lära sig att bara gilla känslan av penna mot papper, se hur markeringarna uppkommer när man rör runt handen, och känna att man ändå gjort något och vara belåten med det, så kan man ta det därifrån. Då kan man när man lärt sig att man faktiskt
tycker om att rita, inte bara det eventuella slutresultatet eller prestationen, utan
aktiviteten i sig, så kan man försöka pusha sig själv lite oftare att avbryta det man gör för att sätta sig med skissblocket en stund och se om det funkar.