Anteckningar från Edda

olaberg

Swordsman
Joined
1 Feb 2006
Messages
780
Location
Göteborg
Det blir ju inte mycket till spel i Eddas värld, men vissa är lite nyfikna ändå. Så jag tänkte helt enkelt samla lite anteckningar och inspirationsberättelser för den som vill läsa och kanske inspireras i sitt eget spel.
 

olaberg

Swordsman
Joined
1 Feb 2006
Messages
780
Location
Göteborg
Först och främst: här är den tidslinje jag jobbar med och utifrån. En blandning av historia, arkeologi och legender. I ett försök att normalisera in i en vanlig kronologi:

 

Bengtsson

Veteran
Joined
27 Oct 2020
Messages
74
Låter superintressant. Ska ta en titt genom anteckningarna senare idag. Märkte en hänvisning till Kraft, som är sådär underbart pseudoarkeologisk, riktigt mysigt (jag har själv, anser jag, motbevisat en av hans mindre teser, men jag har inte fått det publicerat än pga övrigt arbete har fått högre prioritet).
 

olaberg

Swordsman
Joined
1 Feb 2006
Messages
780
Location
Göteborg
Är det Stalheim? Som hävdade att Uddevalla var spelplatsen för det mesta i germansk mytologi?

Han hade fel. Det mesta äger nämligen rum vid ...

= Älvmynningen

Det är vid Götälvens mynning så mycket händer. Den stora breda, som skiljer Utlanden i syd från Hisingarna i norr. Här passerar skeppen på väg upp mot götakungens rike, eller kommande uppifrån, ut på färder på det stora havet.

Stammarna runt älven, hisingarna, örgrytingarna, ranerna och älvgrimarna, har slutit en pakt: Älvfriden. Den betyder att ingen av folken runt älven ska strida mot varandra, och att oavsett vem av dem som tar upp tull av skeppen som passerar, så ska tullen delas mellan stammarna. Allt efter hur många gårdar och bon varje stam har.

Götakungens egna skepp betalar ingen tull. En gång, år 497, så försökte ranerna. Strax därpå brann Åleborgen vid Bullaren, och ranernas unge hövding Rodulf flydde med sin hird söderut till Ravenna, till sin släkting Tjodrik den store, kung över Italien. Götakungen såg till att ranerna valde en rimligare hövding, innan han drog hem igen. Hem till den stora borgen Hall ovanför vattenfallen uppströms. Porten till Götariket.

Götakungen var vid denna tid Rodle (som vi känner från Beowulfeposet som Hrethel). Han sände sina tre söner (Herbald, Håkan och Hugleik) med en lagom stor hird, för att tala klarspråk med Rodulf. Budskapet gick hem, Rodulf försvann, och folket valde enhälligt - under kungasönernas och hirdens stränga överinseende - Rodles jarl Eggder (Eggtheow i Beowulf) till hövding.

Vad betydde detta för älvfriden? Dels knöts stammarna runt älven tätare till Götriket. Nu kunde de vara ännu säkrare på understöd om de blev angripna. Men det innebar också att götakungens makt utökades. Var detta början till slutet på det självständiga älvriket?
 
Last edited:

Genesis

Dans le son déchiré d'un accordéon rance
Joined
17 Aug 2000
Messages
8,700
Location
Göteborg
Är det Stalheim? Som hävdade att Uddevalla var spelplatsen för det mesta i germansk mytologi?

Han hade fel. Det mesta äger nämligen rum vid ...

= Älvmynningen

Det är vid Götälvens mynning så mycket händer. Den stora breda, som skiljer Utlanden i syd från Hisingarna i norr. Här passerar skeppen på väg upp mot götakungens rike, eller kommande uppifrån, ut på färder på det stora havet.

Stammarna runt älven, hisingarna, örgrytingarna, ranerna och älvgrimarna, har slutit en pakt: Älvfriden. Den betyder att ingen av folken runt älven ska strida mot varandra, och att oavsett vem av dem som tar upp tull av skeppen som passerar, så ska tullen delas mellan stammarna. Allt efter hur många gårdar och bon varje stam har.

Götakungens egna skepp betalar ingen tull. En gång, år 497, så försökte ranerna. Strax därpå brann Åleborgen vid Bullaren, och ranernas unge hövding Rodulf flydde med sin hird söderut till Ravenna, till sin släkting Tjodrik den store, kung över Italien. Götakungen såg till att ranerna valde en rimligare hövding, innan han drog hem igen. Hem till den stora borgen Hall ovanför vattenfallen uppströms. Porten till Götariket.

Götakungen var vid denna tid Rodle (som vi känner från Beowulfeposet som Hrethel). Han sände sina tre söner (Herbald, Håkan och Hugleik) med en lagom stor hird, för att tala klarspråk med Rodulf. Budskapet gick hem, Rodulf försvann, och folket valde enhälligt - under kungasönernas och hirdens stränga överinseende - Rodles jarl Eggder (Eggtheow i Beowulf) till hövding.

Vad betydde detta för älvfriden? Dels knöts stammarna runt älven tätare till Götriket. Nu kunde de vara ännu säkrare på understöd om de blev angripna. Men det innebar också att götakungens makt utökades. Var detta början till slutet på det självständiga älvriket?
Det här var det ballaste jag hört på länge. Tusen wagnerpoäng till @olaberg.
 

olaberg

Swordsman
Joined
1 Feb 2006
Messages
780
Location
Göteborg
Vem är den störste av älvfolkens hövdingar? Det är inte kung Aske i Säve i alla fall. Han trodde det, kung över både Säve och hela västra Björlandet. Men den hårt prövade befolkningen knorrar sommaren 513. Skepp söderifrån härjar i inloppet av både Götälven och Norrälven, och Aske har aldrig varit en krigarkung. Plöja och så de bördiga fälten på västra Hisingen kan han, men inte försvara dem. Björlänningarna ser honom inte som sin konung.

Störst är absolut inte heller hans granne, hövding Botulf i Tuve. Botulf råder över all mark på den östra Hisingen, från Kvilleån till älven. Men inte hela vägen söderut till älven. Där ligger Tingstad godeby. Blotgodarna där råder över sig själva och sin mark och sina trälar. Så det är inte mycket land som Botulf styr över.

På andra sidan älven härskar kung Ale i Skepplanda över sina älvgrimar. Han har en kraftfull hird, men inte mycket mark, inträngd som han är mellan Randbergen och Götälven.

Ranerna då? Eggder, götkonungens jarl som härskar över ranerna? Jo, ett stort land, och ett mäktigt land. Men lika mycket vänt mot Västerhavet som mot Älven. Många gårdar, men som ska hålla en stor hird och många skeppslag.

Det till ytan största landet har nog Askheimarna. Från Näset och inloppet till Storån, hela vägen norrut till älven, över det stora berget Kaveråsen med sin mäktiga träborg, och österut till ända till Fästeberget och de stora Rådafallen. Men askheimarna räknar sig inte till älvfolken. De lever av det bördiga landet runt Fröjas lund, och av handel och fiske. De har inte ens en hövding. Gudmund gode förrättar alla Frejabloten, och hans tegnar har alla svurit att beskydda Askheim och Freja. Inte ta upp tull. Inte åka ut och härja.

Nej, den störste av älvfolkens hövdingar är ändå Tryggve-Frej. Örgrytingarnas hövding. Landet från utmarksängarna vid södra älvstranden, öster om Stigberget, ända bort till Säveåns mynning och in till Porthälla, tillhör honom och hans folk. Mängder med tegnebyar, husabyar och gårdar. Tull och fiske både från Götälven, Säveån, och Randån, från Rådafallen i söder ända till Gullberget i norr.

Men så har också Tryggve-Frej ett viktigt uppdrag. Att skydda mot angrepp både från söder och från de djupa skogarna i öst. Skogarna där trollfolken bor. Och leda Älvfridapaktens folk.
 
Last edited:

Bengtsson

Veteran
Joined
27 Oct 2020
Messages
74
Gudars vad bra. Älskar't.

(och ja, Stalheim förlade allt till Bokenäset utanför Uddevalla, den underbare nazistiske stollen.)

Så mycket bra uppslag i detta. Spontant vet jag exakt var hövding Botulf i Tuve hade sitt högsäte: Snareberget, bland förrädiska leror.
 

olaberg

Swordsman
Joined
1 Feb 2006
Messages
780
Location
Göteborg
Kul att det gillas. Det har varit mitt eget höga nöje att pilla med. Roligt men ensamt.

Snareberget låter som ett självklart val.
 

olaberg

Swordsman
Joined
1 Feb 2006
Messages
780
Location
Göteborg
Man kan spela i Eddas värld med en uppsjö olika system. BRP, D&D (alla varianter, men varken magiker eller präst funkar speciellt bra. Låt alla slåss, och låt de som vill lära in trolldom under spel), eller vad du vill.

Vi spelade Edda med ett system jag gjort, ett kraftigt moddat d20/OD&D, som var klasslöst och modulärt (de flesta regler är valfria tilläggsregler, så därför började jag kalla systemet Modulo). Några brottstycken:

= Prov

Så fort något kan misslyckas med intressanta resultat (som till exempel strid) kan spelare eller spelledare bestämma att det ska ske ett Prov. En Aktör ska övervinna ett Motstånd. Formeln lyder:

Baschans + aktörens förmåga > (ska vara större än, inte lika med eller större än) baschans + motstånd

Baschans kan vara vadsomhelst egentligen, men det vanligaste är att baschansen är 10, och att den kan bytas ut mot ett slag med en tjugosidig tärning så fort någon (till exempel spelledaren) vill.

Så vi känner igen formeln från d20: 1t20+förmåga >= svårighetsgrad (ex: 1t20+2 >= 15).

Men i Modulo-termer är det: baschans+förmåga > baschans+motstånd (ex: 1t20+2 > 10+4).

Och det skulle lika gärna kunna vara (10+2 > 1t20+4), eller (1t20+2 > 1t20+4). Baschansen är 10 eller 1t20, och du väljer själv vilket.

I D&D-termer betyder den här husregeln att om du i strid står mot en mäktig motståndare men du själv har klent pansar (ganska vanligt under järnåldern), så kan du välja ett "aktivt motstånd" och slå tärning även som försvarare.

Istället för att acceptera att du bara har pansarklass 12, så har du i just den här stridsrundan pansarklass 1t20+2.
 
Last edited:

olaberg

Swordsman
Joined
1 Feb 2006
Messages
780
Location
Göteborg
= Skydd och värn

Så i Modulo har vi brutit isär pansarklassen i (nyare) D&D. Pansarklass 14 är nedbruten i baschans 10 plus 4.

De där sista fyra kan vi bryta ner ytterligare:

Skydd: de fysiska skydd du sätter på dig
Värn: din förmåga att undvika att bli träffad.

D&D gör egentligen också denna uppdelning men har inte de specifika kategorierna.

Så om Egil har 15 i D&D-pansarklass motsvarar det 14 i motstånd (motståndet ska övervinnas, inte bara matchas). I Modulo-termer kan det innebära ett lätt läderpansar med hjälm (Skydd: 3) samt Egils förmåga att fäktas (Värn: 1). Och så baschansen förstås.

Slår man till Egil bakifrån hjälper inte fäkteriet (Värn räknas inte om man inte ser faran, eller är hindrad att röra sig), däremot skyddar pansaret (Skydd räknas oavsett).
 

olaberg

Swordsman
Joined
1 Feb 2006
Messages
780
Location
Göteborg
= Hälsa och gard

Det är ju i botten D&D, så varelser har ett antal livspoäng att förbruka innan de dör, som nöts ner av våld men återfås med läkning (magisk eller naturlig). Livspoäng i D&D är som bekant en kombination av kroppspoäng och tur/skicklighet/chi/whatever. Så varför inte dela på dem, som så många har husreglat sedan lång tid tillbaks?

Kroppspoäng och uthållighet? Uthålligheten är en buffer för kroppspoängen och återfås snabbt. Skador i kroppspoängen motsvarar dock riktiga skador som läker långsammare.

Så hette det tills jag sprang på Krilles termer Hälsa (för kroppspoäng) och Gard (för uthålligheten/chi/whatever). Ballare namn, därför bytte vi till dem. Enda missen: Ibland rör man ihop Värn och Gard.

I Edda börjar figurer spelet med sex Hälsopoäng och sex Gardpoäng. All nednött Gard återfås efter några minuters andhämtning. Hälsopoäng (riktiga skador) återfås med ETT POÄNG I BÖRJAN AV VARJE SPELMÖTE. Oavsett hur lång tid i spelvärlden som förflutit.
 

olaberg

Swordsman
Joined
1 Feb 2006
Messages
780
Location
Göteborg
Nu höjer jarlen sitt svärd i luften. Krigarna känner dess råa styrka. Det hettar i deras ansikten. Djurmärkena har ristats ännu lite djupare och färgen svider. Den gyllene glansen från svärdet sveper över hären. Fyller krigarna med mod.

Gyllene glans? Är svärdet av guld? Nej, men inte heller av järn. Det här är förfädernas svärd. Lämnat från jarl till jarl i generationer. Hela natten har de gnidit bronset. Polerat det i blod. Fyllt i tecknen på svärdet de inte längre minns betydelsen av, men som de känner ger kraft. Den kraft de anar, som de vill återta men som de känner försvinner. Viker undan.

Kraften från förr då kungarna var mäktiga, freden hölls, och både brons och guld och mäktig kraftkonst flödade.

I Eddas värld försöker folket söka sig bakåt. Till gravhögarnas, handelsvägarnas och stenristningarnas tid. Till hammarguden, svärdsguden, och spjutguden.. Till förfädernas visdom. Till djurandarnas sinnen i kämparnas hjärtan.
 
Last edited:

olaberg

Swordsman
Joined
1 Feb 2006
Messages
780
Location
Göteborg
Vi tar dagens datum (1 januari 2021), ser ut över skräpet efter nyårsfirandet uppe vid skansen Kronan, och går 1500 år bakåt i tiden. Bryten (förvaltaren) på gården nedanför Risåsen var under många år förvaltare vid en av den avsatte kejsar Romulus Augustulus gårdar ute på Kampaniens slätter, men togs som träl av hemvändande heruler när den gotiske kungen Odovakar fallit för langobarderna och den gamle kejsar Romulus just dött. År 509?

Idag vägrar den gamla bryten arbeta utan går runt och önskar alla god lycka under det nya året. De andra trälarna skrattar men låter honom hållas. Det nya året börjar ju vid disablotet, när man på riktigt ser ljuset återvända över förfädernas stenar på tingsplatsen, när solskivan mellan de resta pelarna på solbergets topp lyses upp i gryningen. Dit är det två månvarv, och det vet bryten som med lätthet kan räkna och tolka himlens rörelser. Något som få här uppe i den kalla Norden förstår sig på.

Så bryten håller fast vid att fira den första dagen i Janus månad. Samtidigt som han leder förberedelserna för julfirandet på gården. Snart är det första fullmånen efter midvintersolståndet. Hirdens äldstekår rider till hallen vid Härlanda, till midvinterblotet och Tryggve-Frejs gästabud. Trälarna kommenderas att sitta vakt uppepå Risåsen och spana. Ut mot Djupedalen i syd, upp mot Guldhedaberget i öst, upp mot Stigberget och Sundhagsskogen i väst.

Risåsen är örgrytingarnas utpost mot sydväst. Danerna törs väl inte komma landvägen här, men både troll och rövare finns i skogarna och bergen nuförtiden. Trälarna får inte bära vapen, men ser de något komma ska de tända vårdkasen. De yngre hirdmännen rider under de här nätterna runt i hela Tryggve-Frejs örgrytarike i en vild jakt och gästar alla gårdar och hus de ser. Ingen vågar sig ut på markerna om kvällarna och man tror att även troll och rövare håller sig borta.
 

olaberg

Swordsman
Joined
1 Feb 2006
Messages
780
Location
Göteborg
= Olika sorters prov

Det började med OD&D, som husreglades, och togs isär, och sattes ihop, tills det blev ett lego som kallades "Modulo". En av sakerna som försvann på vägen var skillnaden mellan grundegenskaper, räddningsslag, färdigheter, förmågor, konster, karaktärsdrag. Vad betyder de sakerna i spel?

- Att vissa saker figuren försöker att göra riskerar att misslyckas om inte spelaren klarar en viss slumpmässig utmaning: ett prov.
- Att olika sorters slumputmaningar borde vara olika utmanande för olika figurer. En stark figur bör ha lättare att klara ett styrkeprov än vad en svag figur har.

Så: det blir spelmässigt spännande, och en möjlighet att mejsla ut en karaktär.

Vilka prov man väljer att ha i ett spel avgör vad för slags spel det är. Vilken sorts värld det är. Man kan ju hantera situationer på olika sätt:

Slå 1t20 och lägg till din grad (grad blir en allmän brahet på allting).
Slå 1t20 och lägg till den egenskapsjustering som kommer av din intelligens (som du slagit fram med 3t6).
Slå 1t20 och lägg till ditt värde på "Kännedom om runor".

Tre olika sätt att hantera en situation, som kommer att skapa lite olika sorters spel och spelvärldar.

Detaljnivåerna på proven, och hur man gör för att förbättra sina chanser, avgör. Med Modulo handlar det om att välja: färdighetslistor och/eller egenskaper och/eller grader? Man kan växla efter humör. I Edda landade vi i åtta slags prov (som motsvarar åtta "grundegenskaper" med värde mellan 0 och +5 - eller egentligen hur högt som helst men det blir orimligt att gå högre om man inte vill spela superhjälte).

Fyra slags kroppsliga prov:

* Styrkeprov - Fysiska kraftprov, böja galler, armbrytning, bära tungt, klättra, skadebonus för närstridsvapen. Strength/Styrka i D&D.

* Härdighetsprov - Tålighetsutmaningar för kroppen, stå emot förgiftningar och kroppsliga förvandlingar, inte dö av fysisk chock, extra hälsopoäng, Fortitude/Fasthet och Constitution/Fysik i D&D.

* Smidighetsprov - Vighet, spänst, kroppskoordination, akrobatik, tumla sig ur en batalj, ducka, fäktning, närstrid, värja sig (värn), den grovmotoriska aspekten av Reflex och Dexterity/Händighet i D&D.

* Fingerfärdighetsprov - dyrka, ficktjuva, slinka med handen, palmera, lirka, pricksäkerhet, den finmotoriska aspekten av Dexterity/Händighet i D&D.


Fyra slags mentala prov:

* Tankeprov - Logik och kunskap, att veta och att räkna ut. Inklusive att klara sig i vildmarken. Intelligens i D&D.

* Viljeprov - Att motstå frestelser, förtrollningar, övertalning. Will save i D&D 3e. Litegrann Wisdom också.

* Utstrålningsprov - Att visa ledarskap, övertala, charma, flörta, dominera ett rum. Charisma/Utstrålning i D&D.

* Uppmärksamhetsprov - Att varsebli, finna dolda ting, märka att gången sluttar försiktigt nedåt.


När en varelse vill göra något med risk att misslyckas och intressanta följder, kommer man på vad för slags prov det handlar om, vad det är för motstånd som ska övervinnas, och så ska baschans plus förmåga vara större än baschans plus motstånd. Och baschanserna är 10 eller 1t20, beroende på vad spelarna och spelledaren vill.
 

olaberg

Swordsman
Joined
1 Feb 2006
Messages
780
Location
Göteborg
Kettil följer med blicken hur bryten går från person till person och önskar "god fortsättning på det nya året". Han ler och minns. Hur ryktet om den märklige trälen som talade alla språk utom det vanliga språket spred sig bland alla örgrytingarna. Kettil var väl elva eller tolv när han och hans vänner smög sig till Tryggve-Frejs storgård för att få sig en skymt av den utvälska romerska mannen. Han som räknade och ritade nästan som runor på en tavla han bestrukit med vax. Och kunde förstå precis hur mycket plats som behövdes i förrådet till hösten.

Det var innan man behövde resa en skans på Risåsen. Innan man behövde anlägga en tegneby vid dess fot. Innan rövarna börjat härja och skövla på utmarksängarna. Innan man behövt gräva upp vallar för att skydda markerna. När det fortfarande var fred, och den stora marknaden ännu kunde hållas vid disablotet, på ängarna mellan Utterhällen och Solberget.
 

olaberg

Swordsman
Joined
1 Feb 2006
Messages
780
Location
Göteborg
Disablotet, ja. Kettil står i gryningsljuset i träborgen uppe på Utterhällen och tittar över älven på lindarna i offerlunden på disarnas holme. Lindar är ännu boträd, träd som gömmer älvor och diser, och ännu kommer diserna fram för att ge goda råd för året när stammarnas äldste har blotat till dem. Fast inte om krig. Årsväxten förstår diserna, men inte kriget. Diserna berättar för dem var på Utmarksängarna rovor ska odlas. men förstår inte varför ängen måst bli uppkastad till vall för att skydda mot angrepp från älven.

Kettil tittar en bit uppströms, mot tingsplatsen. Tingstad. Där högen efter anornas lagsägare tronar. Högen där älvens stammar samlades för att låta förfäder och förmödrar döma i stammarnas förehavanden. Diserna har inte tystnat, men tystnar anorna nu? Kettils morfar, den gamla lagsägaren, har varit död i några år. Var han den siste som kunde få råd av de gamla?

Sedan morfaderns död hade inte Kettil varit med på något av älvfridapaktens ting. Men han har hört sägas att lagsägarna nu bara upprepar vad lagens ord säger. De gamla kommer inte till dem nu med sin domsaga. Lagsägarna har inte längre de gamlas råd. De har bara de gamla orden. Så de dömer hårt, efter varje stavelse. Varje vers i lagen. Hårt och oförsonligt. Som kriget självt.

Är det på grund av kriget som förfäderna och förmödrarna har tystnat? Eller är det att de saknar en riktig lagsägare? En som morfar var? Som bjöd in de gamla att tala genom dem?
 

olaberg

Swordsman
Joined
1 Feb 2006
Messages
780
Location
Göteborg
= Förbättringar

Om en regelmekanik sätter karaktären på speltillfällena genom vilka prov som görs, så sätter mekaniken för förbättringar karaktären på spelet i stort. Förbättras alla ens chanser i stora steg varje, vartannat eller vart tredje spelmöte (grader som i D&D)? Förbättras en chans i taget (som i BRP)? Någonting däremellan? Och hur fort går det?

Om man förbättrar tio-tolv värden i som mest fem steg per värde blir det 50-60 förbättringar innan man är speltekniskt überbra på dessa. Ju fler distinkta värden man kan öka (till exempel långa färdighetslistor, att varje vapen räknas som en separat färdighet etc) desto längre tid.

Eftersom vi spelade så himla sällan (som mest ett år var det sju speltillfällen) gjorde det inget att förbättringarna kom ofta. Så vi landade i den här mekaniken:

Alla "färdigheter" (handlingar med potentiellt intressanta möjligheter att misslyckas på) avgörs genom ett av de åtta proven/egenskaperna. Ett tag hade vi förutom de åtta egenskaperna även "närstrid" och "pricksäkerhet" (för avståndsvapen). Men det ledde till att ett alldeles för stort fokus lades på att förbättra stridsfärdigheterna. Om istället närstridsförmågan förbättrades i samma takt som smidigheten, och pricksäkerheten i samma takt som fingerfärdigheten, så ledde det till intressantare figurer där spelarna vågade göra annat än att bara slåss (tumla, hoppa upp på en klippavsats, vara lite mer matinéhjältar).

Genom att bestämma vilka chanser som förbättras samtidigt bestämmer man vilka sorters figurer man får. Och vi vill ha matinéfilmiska hjältedåd.

Hur ofta ska man förbättras? Ska det vara svårt?

Vi landade i det här: figurer i Edda får en valfri förbättring (till exempel +1 på ett av proven) i början av varje spelmöte. Spelaren behöver inte bestämma sig direkt, utan kan bestämma sig närsomhelst under spelmötet vad som ska förbättras (för dramatisk effekt).

Sedan kom vi upp med andra förbättringar man kunde välja. Till exempel övernaturliga förmågor eller andra konster (feats).
 

olaberg

Swordsman
Joined
1 Feb 2006
Messages
780
Location
Göteborg
Hur gammal var Kettil första gången han fick följa med sin morfar till disatinget? Fem år? Var han rädd? Ja, han var rädd.

Alla männen i en ring uppe på anfadershögen. Den kalla februarinatten (skulle bryten på Risåsen säga, Kettil kallade det Göjemånaden). Fackelsken. De tre gydjorna: den gamla som satt i norr och sjöng med Kettil i knäet, den havande som satt i söder och med lårbenet av en getabock slog på den stora trumman med alla tecknen och djurbilderna, och den unga mön som dansade runt i ringen, skakade sitt huvud av och an, och gav männen att dricka ur hornet. Också männen sjöng och skakade sina huvuden, och trummade med händerna på sköldarna.

Särskilt när de fått drycken. Det var något med deras blickar som förändrades. Som om de såg längre.

Och så morfar. Naken i den kalla natten klev han rakt in i mitten av ringen. Sträckte ut sina händer. Sjöng entonigt. En och en klev hövdingarna fram. Målade sitt klans märke på morfaderns kropp, med getblod utblandat i det sista av julens och vinterns finaste mjöl. Aske målade björlänningarnas och sävebornas örn med de utbredda vingarna över morfaderns rygg. Botulf målade tuvebornas korp i morfaderns ansikte.

Man sa att hövding Rodulf på sin tid borde ha målat ranernas skepp, eller Rans tumlare och valfiskar, men han målade alltid hammargudens hammare på morfaderns armar. Han ville veta mer om krigslyckan än om fiskelyckan eller handel. När Eggder tog Rodulfs plats som ranernas hövding, ungefär då Kettil föddes, så målade inte heller han några skepp. Som götakungens jarl hade han rätt att måla björnens ramar och labbar.

Skepp målade istället älvgrimarnas hövding Ale från Skepplanda i morfaderns ryggslut, och Tryggve-Frej målade uttrarna från både Utterhällen och Porthällen på morfaderns ben.

Nu ökade trumslagaren takten. Den unga kvinnan dansade häftigare, männen sjöng starkare, och morfadern tömde hela hornet. Han frös till, och slogs omkull på marken som av en osynlig kraft. Han kastade sig av och an, ropade, väste, skrek.

Kettil blundade och höll hårt för öronen.

Så tystnade morfadern plötsligt. Blev orörlig. Trummandet och sången tystnade. Ungmön stannade upp, såg ner i marken, och tog till orda:

– "Mödrar, kom! Mödrar, kom till oss! Mödrar, hjälp oss!"

Männen svarade:

– "Mödrar, kom! Mödrar, kom till oss! Mödrar, hjälp oss!"

Och mödrarna kom. En efter en vaknade de gamla lagsägarna från förr ur sin sömn i högen, och kom in i morfadern, tog hans håg och sinne i besittning. Han klev upp. Satte sig på den högsta stenen som var rest på högen.

Nu kunde de alla lägga fram sin sak. Berätta om dråp som skett. Oförrätter. Brott mot heder och liv och hälsa. Flyttade gränsstenar och falska mått i handeln.

Och mödrarna svarade. Med morfaderns lugna stämma förkunnade de vem som skulle betala gäld till vem, vilka stenar som skulle flyttas, och vilka som skulle hängas, förvisas, tas till träl, skäras öron eller fingrar av, eller bjudas till envig. Mödrarna som kunnat hålla freden i tusen år, när bronset och guldet och kraften flödade, de kunde med sin vishet hålla freden även för denna fattiga tids barn.

Genom Kettils morfar, som tog emot dem i sin egen kropp.

Här är anteckningar från en utgrävning av högen i Tingstad, från 1920-talet:
 
Last edited:

olaberg

Swordsman
Joined
1 Feb 2006
Messages
780
Location
Göteborg
= Att skapa en rollfigur

Att skapa en äventyrare i Eddas värld är enkelt (ping @Svarte Faraonen): kom på ett namn (eller åtminstone ett smeknamn), och ett koncept. Du är färdig att spela!

Exempel på äventyrare vi sett genom åren:
Kjetil Botulfson, son till hövding Botulf av Tuve.
Hadar, handelsman från Arabiska halvön.
Gembo, kungason från Aksum (nuvarande Etiopien)
Sigrid, änka på jakt efter sin make som försvann i Risveden

Du har åtta föremål (som inte får vara rustning, däremot kan det vara en hjälm som ger Skydd 1 och/eller en sköld som ger Värn 2) men du behöver inte redogöra för vilka föremålen är förrän de ska användas.

Du har även sex poäng Hälsa och sex poäng Gard. Varje förbättring i Härdighet du gör kommer att ge dig ytterligare ett poäng Hälsa och 1t6 poäng Gard. Om du inte vill slå 1t6 kan du välja att ta tre poäng istället.

Ibland ger vi alla nya figurer en, två eller tre förbättringar att börja med. Även där gäller att du inte behöver berätta vilka förbättringarna är förrän du känner att det är dags.

Man ska kunna komma igång direkt.
 

olaberg

Swordsman
Joined
1 Feb 2006
Messages
780
Location
Göteborg
En sak jag behöver göra innan jag spelar Edda nästa gång är att jobba in händelserna i Beowulfkvädet i min spelmiljö. Om Beowulfs Hygelac är den götiske kungen Hugleik, och Hygelacs härtåg i Frisland är Hugleiks härtåg i Frisland, omvittnat i några källor, så har vi en tidsangivelse: härtåget äger rum år 516. Hugleik stupar, men en grupp franker blir så imponerade av hans längd ("Hugleik" kan vara etymologiskt besläktat med "huge" och "leg") att de släpar ner liket till den frankiske kungens hov, för allmän beskådan.

Inte förrän någon gång under 521 (det vill säga i år minus 1500 år) kommer kroppen tillbaks till götarna.

Andra gestalter från Beowulf, Gesta Danorum, och Ynglingatal är inarbetade i min tidslinje, bland annat Beowulfs fader Eggder (Eggtheow) och Beowulfs moder (inte namngiven syster till Hugleik). Jag behöver komma på när Beowulf föds. Och var: sker det i Ranrike, eftersom jag placerat Eggder som ranernas hövding och lydkonung till götkonungen? Hur förhåller sig dessa tidpunkter till det faktum att Eggder slog ihjäl en östgöte och drevs på flykt till Danmark? När ska Bodvar (Beowulf) åka till Hjorthallen (Heorot) i Lejre för att dräpa monstret Grendel? Och när dör han? Jag vet redan var draken sover. Och att draken kommer att försvaga götarna kraftigt. För så har völvorna talat.

Under tiden: njut av en bard som återberättar kvädet:
 
Top