Levlar tycker jag funkar bäst när rollpersonerna skall bli mycket bra snabbt. Dels för att man blir bättre på flera saker samtidigt när man levlar och dels för att jag i likhet med vårt eminenta Grottroll tycker att det är kul att bli bättre ofta.
Som både Gurgeh, Feuflux och Johan antytt är det bra att dessutom bestämma sig för om rollpersoner skall bli bättre i ungefär samma takt hela tiden eller om det skall gå långsammare eller snabbare ju erfarnare de blir.
Här spelar det stor roll om man får lika mycket EP för en viss grej oavsett hur lätt det var att utföra den, eller om EP alltid är relativt svårighetsgraden för just den tjej som utför handlingen.
Om man alltid får lika mycket EP för att (t ex) skörda potatis och det alltid krävs lika mycket EP för att levla kommer en erfaren potatisskördare att levla oftare och oftare.
Om man får lika mycket EP för att skörda, men det krävs mer och mer EP för att levla kommer avancemangstakten att bli jämnare. Det blir samma effekt som om man får mindre EP ju lättare en handling är samtidigt som det krävs lika mycket EP för att levla varje gång.
Jag tycker därför du skall bestämma först hur snabbt man skall avancera. Sedan om det skall bero på hur erfaren man redan är. Och till sist utifrån dessa beslut bestämma dig för vilka principer som skall gälla för att dela ut EP och för avståndet till en ny level.
Prettoutvikning:
Alla erfarenhetssystem handlar om pedagogik. Vilket slags beteende skall systemet belöna? Om du "bara" gör ett system för din ordinare spelgrupp kanske ni redan är nöjda med er spelstil. Då är pedagogik bara ivägen. Med mina invanda spelgrupper spelar jag oftast D&D - det arketypiska levelspelet - men då har jag helt skippat EP och delar istället ut levels med någorlunda jämna mellanrum.
Lycka till hur som helst!