Nekromanti Ang. modulernas omslagsbilder
- Thread starter Sebastian Andersson
- Start date
Jag föredar personliga omslag som är unika för Mundana och inte kopior ifrån diverse fantasyböcker. Värst var det nog ändå med Shannara-omslaget på monsterboken. Det kan väl gå an om det inte är ett omslag som man känner igen eller som ger en felaktig bild av innehållet.
Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
"Och är inte framsidan på modulen Mundana tagen från nån bok av Eddings?"
Jodå, Neogames har, i stället för att satsa på nya omslag, köpt in (främst) Keith Parkinsons äldre fantasyomslag. Detta har fått till följd att många av dem har setts tidigare. Ett annat exempel är Monster och Varelser, som har samma omslag som Shannaras druid.
"Spela roll, all fantasy efter Tolkien är ju oftast bara variationer av vad han skapade =)"
*Ordinerar Lunke några doser Ursula LeGuin och China Mieville*
Jodå, Neogames har, i stället för att satsa på nya omslag, köpt in (främst) Keith Parkinsons äldre fantasyomslag. Detta har fått till följd att många av dem har setts tidigare. Ett annat exempel är Monster och Varelser, som har samma omslag som Shannaras druid.
"Spela roll, all fantasy efter Tolkien är ju oftast bara variationer av vad han skapade =)"
*Ordinerar Lunke några doser Ursula LeGuin och China Mieville*
Schyte
Veteran
Snygg. Men vad har magiker med monster att göra?
(Han har väll inte frammanat den hoppas jag)
(Han har väll inte frammanat den hoppas jag)
Sebastian Andersson
Hero
Jungfrurov eller? Du får nog förtydliga dig lite...
Krille
Super Moderator
"Den ger iofs kopplingar till sånt som jag inte vill ska vara med i Mundana."
Nu kan det ju hända att jag är färgad av innehållet i boken som bilden är omslagsbild till, men jag tycker knappast att det föreställer ett jungfrurov. Känslan som jag har är snarare den omvända gentemot standardförfarandet: jungfrun ifråga har dött (eller i alla fall skadats) och det är draken som sörjer, inte riddaren. Han står tvärtom på respektfullt långt avstånd som bifigur och undrar vart han ska ta vägen.
Nu kan det ju hända att jag är färgad av innehållet i boken som bilden är omslagsbild till, men jag tycker knappast att det föreställer ett jungfrurov. Känslan som jag har är snarare den omvända gentemot standardförfarandet: jungfrun ifråga har dött (eller i alla fall skadats) och det är draken som sörjer, inte riddaren. Han står tvärtom på respektfullt långt avstånd som bifigur och undrar vart han ska ta vägen.
Jag vill inte ha stereotypa drakar - inga skatter, inga jungfrurov, ingen bashing*. Eon har tillräckligt med stereotyphet (alltså, precis lagom, mer vill jag inte ha, Mundana som är så bra).
Därför vädjar jag till dig, denna ljusets riddare, att låta drakarna vara något unikt!
* Från Riotminds hemsida:
Därför vädjar jag till dig, denna ljusets riddare, att låta drakarna vara något unikt!
* Från Riotminds hemsida:
Arvid
Warrior
Re: Omslag, och bildinkonsekvensen i Eon.
På omslaget till 'Dvärgar' och i 'De fördömdas sista hopp' ritas dvärgar som små tjockisar med stora Asterix-näsor, och så ser de inte ut på någon annan bild
Dvärgen i de fördömdas sista hopp är faktist en av mina favoritbilder. Jag har inte ens tänkt på att bilderna i de olika böckerna inte stämmer överens med varandra och eftersom jag inte märkt någon avikelse så stör jag mig inte på bilderna. Bilderna ger ju stämning när man läser boken och funkar som riktmärke för att visa hur saker ser ut i Mundana. Stämningsbiten tycker jag att de bildena klarar av utmärkt. När jag spelar eon så tror jag för övrigt att jag inte förknippar dvärgarna i spelmötet med bilderna särskilt mycket, varför jag heller inte stör mig på att de är olika. Men i och för sig, hade jag fått veta det när jag såg bilderna hade jag nog inte gillat dem lika mycket.
Men 'Asharien och Soldarn' och 'Sjöfarare och Pirater's omslag var genom sin neutralitet (inga tydliga personer på dem) vackra och stämningsfulla, och passade modulerna utmärkt. Dessutom har man inte sett dem förr, så de ger inga felaktiga associationer - fler sådana omslag kan jag helt klart tänka mig.
Håller med, gillar dock Sjöfarare absolut mest. Verkar vara någon sorts tavla.
På omslaget till 'Dvärgar' och i 'De fördömdas sista hopp' ritas dvärgar som små tjockisar med stora Asterix-näsor, och så ser de inte ut på någon annan bild
Dvärgen i de fördömdas sista hopp är faktist en av mina favoritbilder. Jag har inte ens tänkt på att bilderna i de olika böckerna inte stämmer överens med varandra och eftersom jag inte märkt någon avikelse så stör jag mig inte på bilderna. Bilderna ger ju stämning när man läser boken och funkar som riktmärke för att visa hur saker ser ut i Mundana. Stämningsbiten tycker jag att de bildena klarar av utmärkt. När jag spelar eon så tror jag för övrigt att jag inte förknippar dvärgarna i spelmötet med bilderna särskilt mycket, varför jag heller inte stör mig på att de är olika. Men i och för sig, hade jag fått veta det när jag såg bilderna hade jag nog inte gillat dem lika mycket.
Men 'Asharien och Soldarn' och 'Sjöfarare och Pirater's omslag var genom sin neutralitet (inga tydliga personer på dem) vackra och stämningsfulla, och passade modulerna utmärkt. Dessutom har man inte sett dem förr, så de ger inga felaktiga associationer - fler sådana omslag kan jag helt klart tänka mig.
Håller med, gillar dock Sjöfarare absolut mest. Verkar vara någon sorts tavla.
Ymir
Liten kantbaron
Re: Drakars kraftnivå? (Mina spelare: Läs ej).
Fin tanke, helt klart. I mina kampanjer är ju Verduhrakh hemligt förälskad i thismälvan Eithene, hans drakväkterska...kan tänka mig en sådan scen om hon mot förmodan skulle omkomma. Problemet är väl mest att det regeltekniskt och kampanjvärldsmässigt inte vore några problem för honom att återuppväcka henne, trots att jag gjort återuppväckning mycket svårare i min spelvärld. Helt enkelt...det skulle krävas en extrem omständighet för att hon skulle vara bortom Verduhrakhs räddning.
Därför infinner sig genast frågan: Hur magiskt kraftfulla är Eondrakar egentligen tänkta att vara? Med flätalstring i bakhuvudet (4 filament/1T6?) kan man ju förmoda att de är mycket kraftfulla, men frågan är om de i mina kampanjer inte varit än mäktigare ändå. Men så är ju mina drakar snarare magiska/psykiska entiteter än rent fysiska väsen, förstås.
Likväl...deras nivå i mina kampanjer är satt. De kan göra nästan vad som helst (inom rimliga gränser) med magi, läsa tankar och förmedla tankar och bilder över hundratals mil, anta avatarformer, besätta folk och dela sitt medvetande mellan andeplanet och det fysiska planet utan svårighet. De kan dö, men gudarna vete fanken om inte deras medvetanden överlever ändå. Hos den enda draken som 'dött' i mina kampanjer tycks så vara fallet, åtminstone.
Men hur mäktiga är drakar i era kampanjer? Och hur mäktiga hade Neogames tänkt sig dem, egentligen? (Och säg inte "vänta på 'Drakar'").
- Ymir, började visst svammla lite, men hoppas att andemeningen ändå står klar
Fin tanke, helt klart. I mina kampanjer är ju Verduhrakh hemligt förälskad i thismälvan Eithene, hans drakväkterska...kan tänka mig en sådan scen om hon mot förmodan skulle omkomma. Problemet är väl mest att det regeltekniskt och kampanjvärldsmässigt inte vore några problem för honom att återuppväcka henne, trots att jag gjort återuppväckning mycket svårare i min spelvärld. Helt enkelt...det skulle krävas en extrem omständighet för att hon skulle vara bortom Verduhrakhs räddning.
Därför infinner sig genast frågan: Hur magiskt kraftfulla är Eondrakar egentligen tänkta att vara? Med flätalstring i bakhuvudet (4 filament/1T6?) kan man ju förmoda att de är mycket kraftfulla, men frågan är om de i mina kampanjer inte varit än mäktigare ändå. Men så är ju mina drakar snarare magiska/psykiska entiteter än rent fysiska väsen, förstås.
Likväl...deras nivå i mina kampanjer är satt. De kan göra nästan vad som helst (inom rimliga gränser) med magi, läsa tankar och förmedla tankar och bilder över hundratals mil, anta avatarformer, besätta folk och dela sitt medvetande mellan andeplanet och det fysiska planet utan svårighet. De kan dö, men gudarna vete fanken om inte deras medvetanden överlever ändå. Hos den enda draken som 'dött' i mina kampanjer tycks så vara fallet, åtminstone.
Men hur mäktiga är drakar i era kampanjer? Och hur mäktiga hade Neogames tänkt sig dem, egentligen? (Och säg inte "vänta på 'Drakar'").
- Ymir, började visst svammla lite, men hoppas att andemeningen ändå står klar
Re: Drakars kraftnivå? (Ymirs spelare: Läs ej).
Problemet är väl mest att det regeltekniskt och kampanjvärldsmässigt inte vore några problem för honom att återuppväcka henne, trots att jag gjort återuppväckning mycket svårare i min spelvärld. Helt enkelt...det skulle krävas en extrem omständighet för att hon skulle vara bortom Verduhrakhs räddning.
nåja.. såååå svårt är det väl inte? det borde ju räcka med att till exempel bränna kroppen och sprida askan för vinden, och sen kan man ju önska stackars Verduhrakh lycka till med att få till något att stoppa in själen i igen, även om det kanske inte är lika snyggt om han inte kan sörja kroppen...
...under förutsättning att hon och/eller draken är tillräckligt moraliska för att vägra slita själen ur någon annans kropp och komma tillbaka i den istället..
..leder mig till en fråga, du sa att en drake hade blivit dödad i din kampanj, vad hände med dess själ? har drakar ens en själ i vanlig mening? accepterade den döden och "gick vidare", eller har den kommit tillbaka och lever i någon annans kropp istället?
Problemet är väl mest att det regeltekniskt och kampanjvärldsmässigt inte vore några problem för honom att återuppväcka henne, trots att jag gjort återuppväckning mycket svårare i min spelvärld. Helt enkelt...det skulle krävas en extrem omständighet för att hon skulle vara bortom Verduhrakhs räddning.
nåja.. såååå svårt är det väl inte? det borde ju räcka med att till exempel bränna kroppen och sprida askan för vinden, och sen kan man ju önska stackars Verduhrakh lycka till med att få till något att stoppa in själen i igen, även om det kanske inte är lika snyggt om han inte kan sörja kroppen...
...under förutsättning att hon och/eller draken är tillräckligt moraliska för att vägra slita själen ur någon annans kropp och komma tillbaka i den istället..
..leder mig till en fråga, du sa att en drake hade blivit dödad i din kampanj, vad hände med dess själ? har drakar ens en själ i vanlig mening? accepterade den döden och "gick vidare", eller har den kommit tillbaka och lever i någon annans kropp istället?
Sebastian Andersson
Hero
Stereotyp är i min mening när du tar en gammal idé och helt enkelt utan större modifikation återanvänder den. Detta är inte vad jag har tänkt och göra i fallet med varken skatter eller vad beträffar jungfrurov.
Där med inte sagt att det inte förekommer i Eons värld. Snarare hade jag tänkt mig en vettig orsak till att det förekommer (även om det varken är standard eller ens vanligt förekommande) och det är här själva "förädlingen" av det gamla konceptet kommer in.
Det är min intention att ge drakarnas (eller snarare Mortuach) handlande i form av skattsamlande och jungfrurov en innebörd. Utan orsak förefaller ju handlandet ologiskt. På så viss hoppas jag att både de som gillar "klassiska drakar" och de som vill se lite nyskapande skall kunna bli nöjda.
Om du inte vill att draken i din kampanj ska ha varken skatt eller tycke för jungfruar så är det ju inga problem - han finner helt enkelt inget intresse för det.
Vad beträffar "bashing" så kan du avskriva det direkt. Att bråka med drakar har defenitivt sina negativa konsekvenser och belöning finns varken i form av exp eller hp - ja knappt ens i skatter eller magiska prylar!
Sebastian Andersson
Hero
Re: Drakars kraftnivå?
På en nivå någonstans mellan Gudarna och de vanliga dödliga i Mundana. Det vill säga med en förmåga att göra sådant som människor bara kan drömma om att göra. Magi är för dem lika naturligt för som det är för oss att gå.
Med drakar antar jag att du menar de högre drakarna (Lumian och Mortuach)? Svaret blir i så fall:
På en nivå någonstans mellan Gudarna och de vanliga dödliga i Mundana. Det vill säga med en förmåga att göra sådant som människor bara kan drömma om att göra. Magi är för dem lika naturligt för som det är för oss att gå.
Sebastian Andersson
Hero
*ler hemlighetsfullt*
Svaren finns för den som söker dem och du kan finna dem...kan du gissa var?
Ymir
Liten kantbaron
Re: Kåta, giriga drakar?
- Ymir, väldigt tveksam till det hela
Den innebörden är jag väääldigt nyfiken på. Delge oss gärna den.
- Ymir, väldigt tveksam till det hela
Sebastian Andersson
Hero
Njä, snarare "draklighet"
Således är allt inte riktigt som det verkar och således finns det mer att förtälja. Men sanningens karamell är något jag ämnar suga på i min ensamhet - åtminstone ett tag till...
En drake har nog inte så mycket att hämta av en jungfru rent sexuellt. Tanken att drakar skulle känna sexuell dragning till en humanoid varelse förefaller för mig snarare tämligen absurd.
Min idé syftar på att hela jungfrurovs begreppet (samt även i viss mån uppfattningen om skattsamlandet) bygger på en missuppfattning. Exempelvis riddardiktningen har givit extra krydda åt denna. Det är helt enkelt människornas försök att ge svar på något de saknar egentlig insikt i. I ett försök att tolka drakarnas handlingar så har de satt in drakarna i en mänsklig kontext.
Således är allt inte riktigt som det verkar och således finns det mer att förtälja. Men sanningens karamell är något jag ämnar suga på i min ensamhet - åtminstone ett tag till...