Till skillnad ifrån många andra så är jag mer av en tänkare än en handlare när det gäller att skapa rollspelsgrejor. Jag har tusen och en idéer men relativt få av den skrivs någonsin ner och så har det alltid varit även om det har blivit bättre på senare tid. Men jag har i alla fall aldrig lekt med actionfigurer eller skapat en massa egna spela. Däremot har jag skapat robotimperier i Lego och ritat tjogtals med serier och bilder med mina och min brors mjukisdjur som huvudpersoner. Relativt usla Kalle Anka-rippoffer förvisso, men ändå något som jag höll på med rätt länge.
Annars så känner jag att åldern och erfarenheten har förbättrat mitt skrivande och skapande även om jag också ställer mycket större krav på mig själv och mina alster än jag gjorde som ung. Jag tror att nostalgin gör att man har svårt att granska sin egen barndom kritiskt och utan att fyllas av en känsla av en förlorad guldålder.
Jag vet inte om det beror på att jag är några år yngre än er andra, men jag blir fortfarande inspirerad av allt jag ser. Särskillt mangan Fullmetal Alchemist har inspirerat mig nyligen (kan bero på att det ända jag gör är att sitta framför skärmen och läsa ovanstående). Om det inte beror på åldern så beror det nog på att jag har alldeles för mycket fritid för mitt eget (och alla andras) bästa.
This site uses cookies to help personalise content, tailor your experience and to keep you logged in if you register.
By continuing to use this site, you are consenting to our use of cookies.