Anakronismer och du – en tråd om anakronismer

Japp. Det var det jag menade men lite slarvigare formulerat.

Edit: även den stiliserade feodalismen är väl byggd på att man i första hand koloniserar vildmark (eller "vildmark" som man kör bort de tidigare bosättarna från, då...)? Vilket ju också mer är en amerikansk frontier-grej.
Jo, visst, det stämmer. Och det visar också på hur oviktigt ”simulera europeisk medeltid” var som designparameter för Arneson och Gygax. Den europeiska feodalismen kom inte till på det sättet. Den växte tvärtom fram i redan tätt befolkade områden, ur existerande sociala praktiker.
 
På många vis är Eberron den logiska följden av D&D - när man har enorma mängder relativt lättillgänglig magi, får det konsekvenser för världen. Medeltida borgar är meningslösa när det finns flyga-besvärjelser och drakar. Tät formationsstrid är en jättedålig idé när Fireball är vanligt, så ett D&D-krig kan se ut mer som Första världskriget. Man kan bygga dramatiska saker när man kan frammana elementarer och varelser från andra dimensioner. När det finns hjältar så mäktiga att de kan hugga ned tusentals låglevel-fiender händer saker. Den traditionella Stone Wall är permanent, så man kan enkelt bygga strukturer med den.
 
Det är nog det här jag tänker också. Det blir skevt när man blir besviken för att CR inte culture game:ar i en medeltida värld, när deras spelstil inte är culture gaming och den värld de valt inte är medeltida.
Fast mellan anakronismer och culture gaming ligger det väl ett gigantiskt öppet fält fyllt av företeelser som inte passar in under någon av de rubrikerna?

Att ignorera setting till förmån sin kontemporära uppfattning av det samhälle man lever i tycker jag är lite mer problematiskt än att bara avfärdas som att man inte ska kulturspela i D&D.

Själv har jag svårt för vissa anakronismer, eller för många anakronismer.
 
I officiellt material till D&D 5e har änglar och demoner en baseballturnering mot varandra. Det finns hissar, tåg, riddare, skjutvapen, dimensionsportaler och tidsresor.
Jag är rätt oklar på vad som skulle vara anakronistiskt i en sådan värld.

Det är inte min favorittyp av fantasy, men det är ju en sorts fantasy bland alla andra.
 
Jag tror jag tittar på, försöker känna, varje fantasivärlds interna logik, den kan se ut hur som helst, och sen ändå hoppas, önska vilja förväntas överraskas av att något bryter mot den.

Jag har otroligt svårt att förstå anakronism-hang ups och nitpicks så borde väl kanske inte skriva i tråden iofs.
 
I officiellt material till D&D 5e har änglar och demoner en baseballturnering mot varandra. Det finns hissar, tåg, riddare, skjutvapen, dimensionsportaler och tidsresor.
Jag är rätt oklar på vad som skulle vara anakronistiskt i en sådan värld.

Det är inte min favorittyp av fantasy, men det är ju en sorts fantasy bland alla andra.
Jo, jag hade svårt att tro att jag kunde bli mindre intresserad av D&D, men att det i hög utsträckning blivit ett flams-spel helt utan djup lyckades.
 
Gud va overkligt!
Inte overkligt = flygande hyperintelligenta talande napalmsprutande ödlor som väger så mycket att de rent biomekaniskt, fysiologisk och fysiskt inte kan flyga i en jordlik atmosfär och gravitation.
Overkligt = ett rymdskepp, en modebutik, en romantasyroman.
 
Men det kan finnas stilbrott, vilket nog är en bättre term i detta fall.

Okej, då är det en annan diskussion!

Då är min position att stilbrott inte är ett problem i fantasy och att om en värld är så ömtålig att den inte tål dem så finns den inte i bra fantasy media.

Narnia har stenhårda mördar varulvar i en barn fantasy om Jesus där Tomten dyker upp.

Game of Thrones är låg fantasy adelsintriger men har Deep Ones och andra cosmic horror element.

Tolkiens Midgård är det mest katolska världsbygget någonsin… Förutom Ungoliath som är en Lovecraftiansk fasa från utanför mytologin som förklarar allting i skapelsen.

Forgotten Realms är standard D&D settingen för 5ed men den är kanoniskt återberättad för Ed Greenwood på vår Jord av en dimensionsresande trollkarl.
 
(Jag tycker det är kul att vi fortfarande har diskussionen som Tolkien och Lewis hade. Det är som dark elf diskussionen som började när en av bröderna Grimm gjorde dem bleka istället för svarta av att leva under jorden men som ännu inte dött.)
 
Okej, då är det en annan diskussion!

Då är min position att stilbrott inte är ett problem i fantasy och att om en värld är så ömtålig att den inte tål dem så finns den inte i bra fantasy media.

Narnia har stenhårda mördar varulvar i en barn fantasy om Jesus där Tomten dyker upp.

Game of Thrones är låg fantasy adelsintriger men har Deep Ones och andra cosmic horror element.

Tolkiens Midgård är det mest katolska världsbygget någonsin… Förutom Ungoliath som är en Lovecraftiansk fasa från utanför mytologin som förklarar allting i skapelsen.

Forgotten Realms är standard D&D settingen för 5ed men den är kanoniskt återberättad för Ed Greenwood på vår Jord av en dimensionsresande trollkarl.
Jag har skrivit en fantasysetting som har deep ones och mångubbar med strålpistoler – men det betyder inte att den är ”anything goes” bara för det. Men du har ju för vana att stenhårt hävda att din tolkning är den enda korrekta, så jag övertygar säkerligen inte dig – jag får väl konstatera att du inte begriper fantasy på samma sätt. ;)
 
Jag har skrivit en fantasysetting som har deep ones och mångubbar med strålpistoler – men det betyder inte att den är ”anything goes” bara för det. Men du har ju för vana att stenhårt hävda att din tolkning är den enda korrekta, så jag övertygar säkerligen inte dig – jag får väl konstatera att du inte begriper fantasy på samma sätt. ;)

Jag tycker det är tråkigt att du går: God45 tycker annorlunda än mig, låt mig hävda att han är orimlig efter att han förklarat sin position istället för att förklara min.
 
Back
Top