Svarte Faraonen
Oenofil oikofob
I den här tråden diskuteras historiska fakta om alkoholhaltiga drycker en hel del. Det sätter ett visst perspektiv på hur oerhört anakronistisk den alkoholproduktion som beskrivs i Mundana är jämfört med den i stora drag senmedeltida teknologinivå som målas upp. Värst är nog ölen, där beskrivningen av olika öltyper i Dvärgar mer påminner om något man skulle hitta i våra dagar än något medeltida, med sitt stora utbud av underjästa öler, sitt tydliga humlefokus och sin avsaknad av spontanjästa öltyper (sannolikt eftersom ölnörderiet då boken skrevs år 1998 var långt mindre utvecklat än det är idag). Även destillerad sprit tycks avsevärt vanligare. Detta kan man visserligen acceptera -- cirefalierna är ju skickliga alkemister, och att de spritt destillationskonsten mer än vad som var fallet under vår senmedeltid kan väl vara rimligt. Men hur kommer det sig att denna förmodligen ganska nya teknik är så populär i den stockkonservativa och primitiva avkroken Alarinn? Borde inte léaram-alverna hålla fast vid samma gamla metoder för alkoholframställning som deras farfar använde för tusen år sedan, inte någon nymodig apparat? Kort sagt, skildringen av Mundanas alkohol ligger mer på 1900-talsnivå än 1400-talsnivå. Det som kanske är frågan här är hur viktigt folk ser det att de gamla beskrivningarna fortfarande gäller, eller ifall man kan rumstera om lite i Mundanas alkoholkultur för att göra den mindre samtida?
