Alien. Vilken film?

Otroligt spännande inledning. Men sen övergick den till att kopiera bitar av manus från ettan och tvåan. Och de är ju svinbra men jag har redan sett dem. Hoppas hoppas hoppas de inte ska springa runt på skeppet hela filmen. Vill se facehuggers släppas lös på planeten!!!

Edit: visst växer varelserna sjukt snabbt i den här?

Det är väl som all kultur idag som producerar med ett ynka plutt av pengar från storbolag, de måste blinka, helst med hela jävla huvudet, för att peka på att de är en del av samma linje av filmer genom att göra massa bleka små kopior av scener eller situationer från förlagorna. Att det kallas fan service är ju ett hån mot fans för det reducerar alla till att inte kunna uppleva en film som en helhet utan bara små oneliners och trams. Usch. Blir så förbannad. Pengar, grunden till allt ont och dåligt. :)
 
Ja, varför är det så? Tycker också filmer från 70-, 80- och 90-tal är mycket bättre, och känns mer verkliga än de filmer som görs idag. Funderar på om det är något med att de tillåter bakgrunden att vara mer skitig, de städar inte gatorna innan de filmar, och skådisarna är också lite mer kom-och-hjälp mig i hur de ser ut och beter sig, så som folk är på riktigt. Allt ser inte ut som studios. Sen är det något med tempot, att de låter det ta tid och få växa fram. Tänk hela inledningen på Deer Hunter. Taxi driver är ju också så satans bra. Hade den gjorts idag hade det väl blivit Marvel-snyggisar och kliniska rum och trettontusen skurkisar som ska mejas ner i halvtimmeslånga datorspelsekvenser.

Vet inte om det är sant, men läste någonstans att en sak som första Alien gör och som ingen då var beredd på (vilket väl lär ha hållt i ett par veckor antar jag, tills recensioner kom ut) var att just inte släppa den som en film med en huvudperson, eller så given huvudperson i vart fall. Sigourney Weaver var inte så känd och många tänkte sig andra namn som "hjälten", både utifrån kändisskap och kön antar jag. Någonstans måste man se vem som kommer ut på andra sidan, som hjälte eller överlevare bara, och det ligger rätt nära hur jag tycker bra rollspel är när man kör utan plot, öppet och med rätt individuella karaktärer som inte är en grupp direkt, vi vet inte vem som kommer vara huvudperson, kanske både, kanske en, kanske ingen, men vi måste spela för att se och vi kommer inte heller veta om huvudpersonen kommer ha en tragisk berättelse eller en mer positiv...

Jag hör väl till dem som gillar de tre första, tycker faktiskt trean är riktigt bra också, inte som första två men utifårn vilka skämt de andra är som filmer och som berättelser så... och då är jag helt obrydd om vilka ingrepp eller förändringar de gör i någon värld eller setting eller canon, det är bara dåliga berättelser och filmer. Tyckte nog Romulus kändes rätt bra, överraskande bra i relation till övriga, första tredjedelen eller halvan, sen bara urartade det och blev för mycker referenskultur och trams. Såg tyvärr klart den.
 
Back
Top