Adhd och rollspel

[Dilandau]

Hur ser relationen ADHD och rollspel ut egentligen?

Spontant tänker jag att rollspel kräver den typ av koncentration och uppmärksamhet som många med adhd har svårt för.

Samtidigt består rollspel till 95% av att sitta och snacka med sina kompisar och fritt hitta på en massa roliga grejer.

Vad har ni för erfarenheter av adhd och rollspel? Kanske har du adhd själv, eller har spelat med någon som har diagnosen.

 

[God45]

Anpassningar vi har gjort för spelare med ADHD i grupper har varit:

-Recaps i punktlistor.

-Kort med förmågor/spells

-Tydligare karaktärsblad

-Tydligare markerande av ledtrådar

 

[Dr_Dängrot]

Jag har adhd och har rollspelat och även spelledit sen innan tonåren.

Vad som funkar för mig som spelare är

Spelmöten på 3 max 4 timmar . Det är så länge som jag klarar av att hålla fokus på spelet och sedan börjar jag tappa fokus och sväva iväg mentalt.

Att inte spela rollspel med för chrunchiga system eller system som kräver massa book keeping eller har massa subsystem osv .

Ta pauser så hjärnan får återhämtning . Det kan behövas en till två 10 minuters paus så jag får samla tankarna och processa dom.

Att inte sitta passiv för länge , om det dröjer för lång tid mellan det att min karaktär får agera så svävar mina tankar iväg bort från rollspelet

Att inte låta det gå för lång tid mellan spelmöten för då har så mycket annat hunnit hända i min vardag som processas i hjärnan så rollspelet fallit i glömska.


Jag skulle nog säga utifrån mig själv (då alla är olika) så har jag lättare med koncentrationen när det är något jag tycker är roligt. Det är betydligt lättare att koncentrera mig på ett rollspel än att tex sitta och plugga inför körkort för rollspel är roligt men körkortsteori är tråkigt. Saker man upplever som roligt blir enklare på nått sätt.

 

[Dilandau]

Jag, 45 år, är i startgroparna till en adhd-utredning just nu, nämligen. En kommentar jag fått ett flertal gånger redan är ”du spelar rollspel och läser mycket, det behövs ju mycket koncentration för det.” Och så tänker jag, absolut, men det är grejer jag och tycker är KUL. Och jag sitter och pillar med grejer konstant medan jag läser eller spelar.

Dessutom, inom själva aktiviteten rollspel så hoppar jag ständigt från idé till idé. Tänker alltid på nästa äventyr, rollperson, kampanj, spel. Blir tokig när spelandet kring bordet segar och grejer inte går framåt, och har då en tendens att börja sabba.

 

[Svarte Faraonen]

Jag, 45 år, är i startgroparna till en adhd-utredning just nu, nämligen. En kommentar jag fått ett flertal gånger redan är ”du spelar rollspel och läser mycket, det behövs ju mycket koncentration för det.” Och så tänker jag, absolut, men det är grejer jag och tycker är KUL. Och jag sitter och pillar med grejer konstant medan jag läser eller spelar.

Dessutom, inom själva aktiviteten rollspel så hoppar jag ständigt från idé till idé. Tänker alltid på nästa äventyr, rollperson, kampanj, spel. Blir tokig när spelandet kring bordet segar och grejer inte går framåt, och har då en tendens att börja sabba.

Rent anekdotiskt skulle jag nog säga att ADHD är tämligen välrepresenterat bland rollspelare jag känner. Idén att det på något vis skulle vara ett hinder för att spela rollspel känns mer som om det bygger på fördomar kring hur ADHD funkar, eller fördomar kring nördig skötsamhet. Det senare är något jag själv avskyr – när folk får för sig att eftersom jag tycker om att läsa och lära mig saker så tycker jag också om att hålla ordning, göra listor och planera.

 

[Man Mountainman]

Rent anekdotiskt skulle jag nog säga att ADHD är tämligen välrepresenterat bland rollspelare jag känner. Idén att det på något vis skulle vara ett hinder för att spela rollspel känns mer som om det bygger på fördomar kring hur ADHD funkar, eller fördomar kring nördig skötsamhet. Det senare är något jag själv avskyr – när folk får för sig att eftersom jag tycker om att läsa och lära mig saker så tycker jag också om att hålla ordning, göra listor och planera.

Haha, händer det ofta? Det är nog en fördom jag aldrig stött på.

Den virrige professorn är ju en välkänd schablon.

 

[Asta_Echo]

Jag har ADD, ADHD och en massa andra dignoser. För mig är det viktiga att jag blir behandlad som en människa, att de inte försöker behandla mig som nåt SÄR-fall som måste pysslas om. Det är så jag lärt mig fungera som vanligt. Blir man daltad som jag var tidigare får man mer problem som jag fortfarande får kämpa med.

 

[Dr_Dängrot]

Jag har ADD, ADHD och en massa andra dignoser. För mig är det viktiga att jag blir behandlad som en människa, att de inte försöker behandla mig som nåt SÄR-fall som måste pysslas om. Det är så jag lärt mig fungera som vanligt. Blir man daltad som jag var tidigare får man mer problem som jag fortfarande får kämpa med.

Här skulle jag vilja säga både ja och nej.

Blir man daltad med så kan man få problem att navigera vardagen i vuxen ålder men andra sidan på myntet är när folk förväntar sig att personer med diagnos skall fungera på samma nivå som NT-personer (neurotypiska) vilket bland annat på arbetsplatser lett till att jag gått in i väggen då det ställts krav långt över min nivå.

 

[Dilandau]

när folk förväntar sig att personer med diagnos skall fungera på samma nivå som NT-personer (neurotypiska) vilket bland annat på arbetsplatser lett till att jag gått in i väggen då det ställts krav långt över min nivå

Det finns forskning om att människor med npf och som försöker eller förväntas leva som nt-personer är överrepresenterade när det gäller depression, utbrändhet, självskadebeteende, suicid mm

 

[Dilandau]

Men det behöver inte betyda att det inte funkar för @Asta_Echo såklart.

 

[Anthrox]

Går det ens att dra några generella slutsatser för folk med ADHD? Alla fungerar ju olika liksom. Själv har jag valt att inte göra någon utredning, för jag har lärt mig hantera mycket av vad som händer i min hjärna. Jag saknar hyperaktiviteten på en del plan som jag ser andra ha.
När det kommer till just rollspel så är det en kanal för energi för mig. Då blir jag hyperfokuserad, istället för att tappa fokus. Resten av världen slutar existera och allt jag ser och uppfattar är det som ligger direkt framför mig. Det i sig kan vara farligt på sitt sätt, men kanske inte så som TS menade.

 

[EvilSpook]

Vad har ni för erfarenheter av adhd och rollspel? Kanske har du adhd själv, eller har spelat med någon som har diagnosen.

Jag har massor av erfarenhet av rollspel och personer med olika nivåer av autismspektrumfunktionshinder.

Jag ser ingen skillnad på rollspel och andra typer av aktiviteter som sällskapsspel, fotboll och film.

Har man grava problem med det sociala, kommunikation eller koncentration så gör det rollspelande svårt oavsett intresse. Jag tror att den här gruppen ofta dras till datorspel eller andra aktiviteter som inte kräver så mycket anpassning.

Har man inte så stora problem brukar det funka bra, särskilt när intresset och en fungerande social situation redan finns på plats.

Rent spelmässigt tycker jag att spelare med ADHD (och en del Hyper) fungerar som man förväntar sig. De vill att det ska hända saker, de är väldigt delaktiga och ofta högljudda när det blir dramatiska situationer, de blir snabbt uttråkade av långsamma partier och finlir. Det är oftast ganska roligt att ha med nån sån i gruppen.

Spelare med ADD eller mindre hyperaktivitet fungerar kanske mer som spelare i allmänhet, men kanske oftare riskerar att sitta helt tysta eller passiva. Särskilt i en grupp de inte känner.

Så rent generellt ser jag inga problem med högfungerande ADHD, ADD eller det man tidigare kallade Asperger.

Mer traditionell autism eller mer grava varianter av det ovanstående är såklart mer problematiskt men kanske inte värre än andra sociala aktiviteter.

//EvilSpook

 

[krank]

Går det ens att dra några generella slutsatser för folk med ADHD?

Jag har inte så mycket rollspelsspecifik erfarenhet, men jag tänker att skolan och klassrumsmiljön ligger nära nog för att saker ska vara överförbara… Jag är gymnasielärare på en skola där en hel del elever har olika NPF. Vanligast är nog att eleverna är på autismspektrat, men det finns också en hel del med ADHD och liknande.

Det jag fått lära mig, och som jag upplever också fungerar är att alla elever är individer, men att det går att skaffa sig en verktygslåda – där vissa verktyg ofta underlättar för elever med en viss diagnos, utan att nödvändigtvis vara dåliga för elever utan den diagnosen. Det betyder inte att alla elever med den diagnosen behöver det verktyget eller ens funkar bättre med det, men det är ändå bättre att ha det verktyget i sin låda än att inte ha det.

Så om jag får veta, eller själv märker, att en elev har svårigheter med sådant som ADHD täcker, så har jag vissa grejer jag kan plocka fram och testa, och som har lite större chans att funka än om jag bara plockar något random. Diagnosen, eller det "diagnostypiska beteendet" (alla elever har ju inte fått den diagnos de nog borde ha), hjälper mig att göra en lista med saker jag ska testa – i vilken ordning jag testar dem så att säga.

Om jag ska överföra detta till rollspel så tänker jag att det absolut inte går att göra en lista med "såhär fungerar folk med ADHD, så spelar du rollspel med dem gör såhär". Men att ma kan skaffa sig en verktygslåda – om någon i gruppen har ADHD blir man inte förvånad om de har svårt med X eller efterfrågar Y, och man har tekniker för att underlätta om det behövs.

Det är inte konstigare, för mig, än att jag som SL är redo att slänga in mer strid i mina äventyr om jag har en spelgrupp som vill ha mer pang-pang-action.

 

[Mogger]

Går det ens att dra några generella slutsatser för folk med ADHD? Alla fungerar ju olika liksom.

Ja. Nej. Det fina är att det som funkar för folk med ADHD även funkar för folk utan ADHD, eller som befinner sig någonstans längs ADHD-axeln. Vilket vi alla gör. Vi har mest satt en punkt på denna axel och sagt att "Där! Där uppstår ADHD!".

Men som sagt, alla mår bra av struktur, planering, ordning etc. Så egentligen krävs inte några speciella metoder. För på det här planet så är vi inte olika. Visst finns det gradskillnader, men likheterna är större än skillnaderna.

(Jag har drösvis av ADHD i min närhet och har lärt mig den hårda vägen vad som funkar och inte funkar. Om man säger såhär, spontana och kaotiska infall funkar dåligt. Börja där och jobba dig mot mer struktur )

För rollspel? Det finns ju en hel del struktur och regler i rollspel som jag tänker hjälper. Spel som Mouse Guard borde vara en lärobok i strukturer. Samma sak gäller ju TV-spel som funkar utmärkt, trots att det kräver koncentration och en del diciplin.

 

[koraq]

Jag har ingen personlig erfarenhet, men tyckte det avsnitt Savage Interludes gjorde om ämnet var upplysande.

 

[Loffeboll]

Jag, 45 år, är i startgroparna till en adhd-utredning just nu, nämligen. En kommentar jag fått ett flertal gånger redan är ”du spelar rollspel och läser mycket, det behövs ju mycket koncentration för det.” Och så tänker jag, absolut, men det är grejer jag och tycker är KUL. Och jag sitter och pillar med grejer konstant medan jag läser eller spelar.

Dessutom, inom själva aktiviteten rollspel så hoppar jag ständigt från idé till idé. Tänker alltid på nästa äventyr, rollperson, kampanj, spel. Blir tokig när spelandet kring bordet segar och grejer inte går framåt, och har då en tendens att börja sabba.

Tycker du sätter fingret på spiken här, tror att de flesta människor upplever att det är enklare att fokusera på saker som de genuint är intresserade av och det är allmänt ansett inom barn- och ungdomspsykiatrin att detta är sant i än större utsträckning bland personer med ADHD vilket gör att personer med ADHD ofta kan fokusera väldigt bra på saker de tycker är roliga men får väldigt svårt att fokusera på saker som inte är det. Man ska dock komma ihåg att ADHD, liksom i stort sett alla psykiatriska diagnoser, är en symtombild och inte en förklaringsmodell. Diagnosen beskriver därmed en väldigt heterogen grupp människor med vissa gemensamma symtom men symtomen kan yttra sig på väldigt olika sätt beroende på person och miljö.

 

[anth]

Jag, 45 år, är i startgroparna till en adhd-utredning just nu, nämligen. En kommentar jag fått ett flertal gånger redan är ”du spelar rollspel och läser mycket, det behövs ju mycket koncentration för det.” Och så tänker jag, absolut, men det är grejer jag och tycker är KUL. Och jag sitter och pillar med grejer konstant medan jag läser eller spelar.

Dessutom, inom själva aktiviteten rollspel så hoppar jag ständigt från idé till idé. Tänker alltid på nästa äventyr, rollperson, kampanj, spel. Blir tokig när spelandet kring bordet segar och grejer inte går framåt, och har då en tendens att börja sabba.

ADHD förekommer ofta tillsammans med Autism/Asberger.
Min erfarenhet är att den gruppen oftare blir "nördar" än andra.
De har en tendens att snöa in på något och inte släppa taget.
Om det är frimärkssamling, militär memorabilia, rollspel, eller anime spelar inte så stor roll, bara de kan snöa in sig rejält.

Min uppfattning är därför att ADHD/Aspberger är lite överrepresenterade bland rollspelare, helt enkelt för att rollspel är en nördhobby.
Jag skulle vara mer nyfiken på VILKA sorts rollspel de nördar in sig på: tycker de mer om tekniska rollspel som GURPS/Rolemaster, eller är de lika vanliga bland indiespelen som Apocalypse World?

 

[Dilandau]

Jag, 45 år, är i startgroparna till en adhd-utredning just nu, nämligen

Glömde uppdatera här. Fick ingen diagnos. Jag har ”alla symtom” men eftersom jag lyckats ha långa anställningar och relationer ville de inte ge någon diagnos.

 

[krank]

Glömde uppdatera här. Fick ingen diagnos. Jag har ”alla symtom” men eftersom jag lyckats ha långa anställningar och relationer ville de inte ge någon diagnos.

Sånt där kan vara ganska drygt… Alltså jag förstår att en del av tanken är att diagnosens syfte framför allt är typ att visa vilka extra anpassningar/stöd/hjälp man ska ha rätt till och så, men för mig stör det lite att diagnoser inte, som ju jag som är lite fyrkantig tänker mig, används för att helt enkelt handlar om ifall man passar in på symptomen/kriterierna.

Jag har själv bitvis funderat på om jag borde försöka få till en utredning (inte adhd), men jag tror att jag är alldeles för högfungerande för att ens prioriteras för utredning. Än mindre få en diagnos. Så tills vidare får jag nöja mig med att "självdiagnosticera" och (med viss framgång) använda mig av verktygen som brukar hjälpa folk med diagnosen jag inte har =)

 

[Dilandau]

Sånt där kan vara ganska drygt… Alltså jag förstår att en del av tanken är att diagnosens syfte framför allt är typ att visa vilka extra anpassningar/stöd/hjälp man ska ha rätt till och så, men för mig stör det lite att diagnoser inte, som ju jag som är lite fyrkantig tänker mig, används för att helt enkelt handlar om ifall man passar in på symptomen/kriterierna.

Jag har själv bitvis funderat på om jag borde försöka få till en utredning (inte adhd), men jag tror att jag är alldeles för högfungerande för att ens prioriteras för utredning. Än mindre få en diagnos. Så tills vidare får jag nöja mig med att "självdiagnosticera" och (med viss framgång) använda mig av verktygen som brukar hjälpa folk med diagnosen jag inte har =)

Jag tycker, att om ”har haft långa relationer och anställningar” är en dealbreaker så borde det vara den första frågan de ställer. Istället för att slösa bort allas tid.