IRL-Historiskt var konceptet adelskap så djupt rotat att man mer eller mindre automatiskt applicerade det på även vilt främmande kulturer. Det mest extrema exemplet torde vara det faktum att conquistadorerna uppenbarligen hade någon slags twistad och bisarr respekt för aztekernas ädlingar, trots att de basically var i färd med att våldta dessas kultur med glödgade lyktstolpar och hälla osläckt kalk på de blodiga resterna. En prinsessa var likfullt fortfarande en prinsessa, som man skulle sätta på eller rentav gifta sig med för att legitimera sin erövring, och hennes bröder av både konceptuella och rent praktiska skäl farliga fiender som behövde krossas, oavsett hur mycket världslig makt de i praktiken hade.
Ett annat exempel är Venedigs valda doge, som omgavs med ett hovlikt ceremoniell, pompa och ståt som tjänade till att legitimera honom som kungamotsvarighet i andra länders ögon.
Hur relevant detta sedan de facto är för din frågeställning vet jag förvisso inte, jag tyckte bara det var intressant att påpeka eftersom situationen inte sällan har kommit upp i mina egna kampanjer; liksom, en sanarihöjdare eller en mûhandisk tarkhan kommer antagligen per automatik behandlas som adel i, säg, Drunok, så länge de klär sig och för sig tillräckligt väl. Det borde vara relativt lätt för en svindlare med tillräckliga resurser att resa någonstans och bli tagen för adel där, med alla privilegier som följer med. Att någon skulle understå sig att ljuga om sitt ridderskap, och lyckas framstå som en riddare utan att faktiskt vara det, är helt enkelt otänkbart i de flestas konceptvärld i Mundana.
- Ymir, förtäljer
